Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mikroskop’

Algblomning är när några alger, förekommer i stora mängder. Det kan också vara cyanobakterier som bildar blomningar. Vanliga arter på sommaren i Egentliga Östersjön är katthårsalgen, Nodularia spugmigena och knippvattenblom, Aphanizomenon. De startar sin blomning ute i öppet hav och driver sedan in till någon kust dit vinden för dem. Det ser ut som en vitgul till grönaktig sörja som rinner mellan fingrarna eller inte fastnar i ett såll. Är det större alger som grönslick eller trådslick så fastnar de i ett såll. Det kan såklart vara blandat med både mikroskopiska arter och större makroalger.

Det var inte konstigt att när något liknande dyker upp i viken utanför Tjärnö marina laboratorium, utanför Strömstad, kommer frågan ” Har cyanobakterierna kommit hit också? Eller vad är det för något som driver i ytan i viken?”

Till vänster i bild är det grönalger som driver i ytan och till höger den vitgråa lite slemmiga algblomningen.

Så det var raskt gjort att ta sig till kajen och samla in lite material. Det var ganska slemmigt och brunaktigt så det var lätt att konstatera att det inte var cyanobakterier som blommande. In på laboratoriet och kolla i lupp och mikroskop. Resultatet syns nedan. Det var aktiv produktion av syre i det tunna lite slemmiga materialet. Många små blåsor bestående av syre syntes i luppen. Algerna lever och håller inte på att dö. I mikroskopet syns små kiselalger av olika sorter som bildar långa trådar. Och mellan dem simmande massor med små flagellater, de ser ut som lite mörkare prickar på fotot. Och ännu mindre syntes små, små bakterier.

Det gick inte att göra så mycket mer undersökningar, för nästa dag hade de försvunnit. Det är också typiskt för algblomningar att de förflyttas med strömmar och blåst. Så hur bildades de och var kom de ifrån? Det får bli mest av en gissning. Det hade varit lågvatten och de grunda delarna alldeles vid strandkanten låg torra ett tag. Sedan, när vattennivån stiger, kan den tunna algfilmen lossna och driva iväg för att ansamlas i en vik någonstans. Just den grunda ytan på sedimentet, som ser helt kal ut och utan liv, kan vara täckt av kiselalger, flagellater och en massa småkryp mellan sandkornen. Som sagt – detta är vad jag tror hände.

Read Full Post »

Den 8 maj kommer Tångbloggen att delta i Naturmorgon P1 och berätta om vad som gömmer sig på de vitmålade stenarna och klipporna i Östersjön. Vi har visat bilder på de intorkade kiselalgerna i tidigare inslag på vår blogg, men här kommer lite fler bilder.

Det var svårt att få tag på ett aktuellt foto för tre dagar sedan började det blåsa och vattenståndet steg hastigt, så det fick bli några bilder från tidigare när vattenståndet var riktigt lågt. De tidigare torrlagda klippor och stenarna hamnade under vattnet igen.

När stenen fick ligga och torka visade det sig att det måste sitta en massa kiselalger på trådarna för de blev helt vita efter en stund. Innan jag torkade algerna på stenen fotograferade jag trådarna med 25x förstoring i mitt gamla mikroskop med min mobil. Det var inte helt enkelt att få till ett tydligt foto.

Vad det är för art som kiselalgerna sitter på går inte att säga. Men de täcker hela tråden så den blir riktigt luddig och vit.

För den med riktigt skarpa ögon syns en röd liten fiber tråd, kanske från min tröja mitt i bilden. På botten i skålen ligger små sandkorn och sen syns små små bubblor av gaser som inte håller sig lösta i vattnet när det blir varmt.

Det är verkligen fantastiskt att se kiselalger som sticker ut ifrån en tunn algtråd och tänka på hur de vuxit till i det kalla vattnet under vintern fram till nu när de riskerar att torka bort vid lågvatten. Men när vattenståndet stiger igen kommer de att spolas bort och det finns plats för sommarens grönalgsbälte att växa ut på klippor och stenar.

Read Full Post »

Februari månads alg, bergborsting, Cladophora rupestris. Rupes är latin och betyder klippa/ berg och klados är grekiska och betyder gren. Den är en vintergrön, flerårig art som bildar ganska styva, mörkt gröna tofsar. De blir ca 20 cm höga och rikt förgrenade.

Bilden visar en liten algbok som gjordes på de vanligaste algerna hittade på Tjärnö under kursen 1999 för över 20 år sedan.

Cellerna har tjocka väggar och är 2-10 gånger längre än breda. Detta är den enda av Cladophora arterna som går att bestämma utan att titta i mikroskop. För de andra arterna krävs mikroskop och kännetecken är hur de förgrenar sig och cellernas storlek och form. Men de här cellerna kan man tydligt se redan under lupp.

3Cladophora förgrening

Sidogrenen startar vid övre änden på cellen. Cellväggarna består av cellulosa

Bergborsting växer på stenar och klippor ofta på lite skuggiga platser från ca 1 m ner till ca 9 meters djup. Det är en vanlig art tillsammans med olika rödalger och ishavstofs i mellan och ytterskärgården. På västkusten hittar man bergborsting ofta som vegetation under sågtång (Fucus serratus). Den förekommer utmed hela den svenska kusten från Västerhavets höga salthalt till Holmöarna nära Umeå.

Makroalger används inte bara som mat och i hygienprodukter utan används på allt flera olika sätt. Cellulosa extraherad ur Cladophora har flera andra speciella egenskaper och nanostruktur skiljer sig också från cellulosan landväxter, och fungerar bra som konsistensgivare i livsmedel och förtjockningsmedel i läkemedel. Grönslicks arter är vanligt förekommande i Östersjön på sommaren och det är lätt att samla in stora mängder t.ex. för framställning av biogas.

Ett nytt användningsområde är att försöka använda Cladophora cellulosa för att tillverka riktigt lätta batterier. Forskare vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet upptäckte att just alger ur släktet Cladophora, med sina tjocka cellväggar producerar en unik typ av cellulosa, med en mycket stor yta. De har visat att cellulosan fungerar bra som substrat när den beläggs med ett tunt lager av en ledande polymer. De har lyckats med att göra ett batteri! Fördelar med Cladophora-batterier är att de när väl tekniken är färdigutvecklad blir billiga att tillverka, kan laddas snabbt och knappt väger något alls. Genom att de fungerar med vatten som ledande material mellan elektroderna blir de också miljövänliga. Men det återstår en hel del forskning.

Det är helt klart att det kommer att finnas mer användningsområden av alger och marina organismer i havet i framtiden. Och att det som vi ofta ser som ett problem t.ex. drivande algmattor i strandzonen på sommaren, eller vassarna som breder ut sig, kan ge oss nya material, mat eller användas vid energiproduktion.

Bild 2 ång o alger driver in i viken

Många möjligheter till nya upptäckter återstår.

Read Full Post »

Valet för oktober månads alg föll på violettslick, Polysiphonia fibrillosa dels för att den är en sensommar och höst art och dels för den vackra färgen som skiftar i purpurrött till brunröd.

Algen är en fint förgrenad och blir ca 15 – 20 cm hög. Har den blekts av solen blir den halmgul till färgen. Violettslick är en annuell art, men den kan övervintra. I vattnet ser violettslick ut som ett tunt moln i skiftande i rött.

1. Violettslick 20170927

På badstegen på Räfsnäs, Rådmansö hittade jag flera exemplar som satt på de olika steg. Tursamt nog städas de inte bort så även en liten tångruska har vuxit här under flera års tid. Plockar du upp violettslick faller den samman.

2 Violettslick höst

Bilden visar hur den ser ut på lite närmare håll när den ligger i lite vatten på en tallrik. De upprättstående cylindriska grenarna är själva grenade. Violettslick är fäst mot botten med en liten rund fästplatta. Grenarna består av en central axel av celler som är omgiven av fyra pericentralceller.

3 tvärsnitt violettslick

Målningen visar en celltråd i tvärsnitt. Den har huvudsakligen barkceller i de nedre delarna av tofsen vilket gör att den nedre delen av grenarna är lite mörkare i färgen.

4 trichoblast violettslick

Violettslick har många trichoblaster, d.v.s. färglösa hårliknade bildningar i toppen på grenarna. Även om de gaffelförgrenade ”håren” är färglösa bidrar de till det mjukt luddiga utseendet hos algen.

Violettslick är diok och sporofytgenerationen ser lika dan ut som gametofytgenerationen, som har skilda hon- och hanindivid. Hongametofyten med sina runda cystocarp är ofta lite större än hangametofyten. Hos hanindividen sitter spermatangia sitter nära toppen på grenarna. På fertila honindivid syns cystocarpen som små mörka prickar. För att se mer detaljer behövs ett mikroskop. Tetrasporangierna sitter i en rad nära toppen på tetrasporofyten.

5 karposporangium Violettslick

Målningen visar ett moget karposporangium. Inne i karposporangiet syns några mörkare röda carposporer.

Violettslick är vanlig på klippor från strax under vattenlinjen (0,5 m) ner till 15 meter men den kan också växa påväxt på andra alger. Den kan också förekomma lösliggande, t.ex. på sandbottnar i ytterskärgården. Arten har en bred spridning i Europa, runt England utmed Frankrikes kuster och norrut till svenska kusten, in i Östersjön till Ålands Hav och utmed Norges kuster. Den har också hittats upp till Kronören, i norra Bottenhavet och till Norra Kvarken i Finland. Även om det börjar bli lite kallt i vattnet går det fortfarande att hitta violettslick.

 

Read Full Post »

I början av mars fick vi på Tångbloggen en fråga om vad det var för rosaröda bubblor som såg ut som stora hallon och som flutit upp från botten ur sjön och fastnat på undersidan av den klara isen. De observerades spridda över både hela Lilla och Stora Ullfjärden, i Bålsta. Detta väckte genast vår nyfikenhet även om det inte är Östersjön eller marina havsmiljöer.

Under blankis 20190303

Fotograf. Petter Engblom.

Lilla Ullfjärden och Stora Ullfjärden är två avsnörda vikar som tidigare varit i kontakt med Östersjön.

Det är i Lilla Ullfjärden som det står om att det förekommer olika ishavsrelikter, dvs arter som stängts in och blivit kvar sedan istiden har observerats här. Den art som verkade passa med det som går att se genom isen skulle kunna vara en brunalg Pleurocladia lacustris. Den bildar som tofsar med jämnhöga grenar av trådar och som går ut ifrån en tätare bunt med trådar. Problemet är att de inte blir mycket större än kanske 0.5 -1 cm. Och det är svårt att avgöra från bilden under isen av det kan vara.  – Sen skall Pleurocladia lacustris vara en ovanlig art och denna fanns ju över båda sjöarna.  Och det är en brunalg men på fotot ser det som flutit upp vara en rödalg?

Så det kan ju också vara något helt annat? Kanske en algblomning under isen? Nästa fråga var att be om ett prov. Det visade sig inte helt enkelt. För nu hade det snöat 5 cm så det gick inte att hitta med säkerhet någon plats där det skulle gå att hugga upp isen och plocka med hem lite material för att posta till oss på bloggen.

Foton Petter Engblom.

Till slut efter ytterligare några dagar kom brevet och det syntes tydligt att vad det nu var för art så läckte det ut röd färg från algen. Och när jag lagt materialet i mikroskopet visade det sig vara trådar av en cyanobakterie av släktet Planktotrix spp. som bildar ogrenade trådar. Att det var en Planktotrix var jag ganska säker på efter att ha räknat planktonprover från Brunnsviken i många år för min doktorsavhandling, där Planktotrix agardhii blommar på somrarna. Fast då kallades den Oscillatoria agardhii.

För att kolla upp det skickade jag frågan till Roland Bengtsson, som kan det mesta om små mikroskopiska alger i sjöar i Sverige. Här är hans svar. ”Det finns 9 arter Planktothrix, men bara 2 arter som är rödaktiga, P. rubescens och P. prolifica. På den förra står att den ofta bildar röd vatten blom under isen och att trådarna de är 6-8 µm breda. Trikomen, eller trådarna hos P. prolifica är alltid smalare än 6 µm.”

Så nu har vi lärt oss något nytt tack vare en uppmärksam skridskoåkare som tid sig tid att åka tillbaka och samla ett prov trots tjock snö! Röda cyanobakterier blommar under isen! Annars diskuterar vi mest de stora cyanobakterieblomningarna som bildas i öppna Östersjön på sommaren.

Read Full Post »