Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fältarbete’

Nu har det äntligen blivit dags för årets stora fältinsats. Tio små försöksenheter, egenhändigt ihopsnickrade av snöre, betongstenar och kakelplattor, har idag satts ut i vattnet i Trälhavet. Ovanför plattorna hänger små tångruskor knutna till ett korkflöte.

Vad är nu detta? Jo, det här gör vi för att kunna se om blåstången överhuvudtaget KAN föröka sig på de här platserna.

Tidigare har blåstången funnits långt in i Stockholms skärgård. Men på grund av föroreningar och andra förändringar i miljön har blåstången idag försvunnit från stora delar av Trälhavet. Blåstången är viktig för Östersjön. Det är inte för inte som den kallas för havets skog. Här bor massor med snäckor, kräftdjur och räkor. De utgör i sin tur en buffé för fiskarna som gärna besöker tången för en bit mat. Men finns det inga restauranger i området så försvinner ju såklart även gästerna, i detta fall fisken. Fisken använder även gärna tången för att lägga sin rom på.

Blåstång med sillrom

De små kornen på blåstången är sillens rom.

Tillsammans med stiftelsen BalticSea2020 hoppas vi nu kunna ta fram en praktisk manual för hur man kan gå tillväga om man vill försöka återskapa utarmade eller försvunna bestånd av blåstång.

P5292609.JPG

Vi kommer under sommaren undersöka förutsättningarna i fält för att återetablera blåstång i Trälhavet, men även genomföra ytterligare fältstudier i Kapellskär och på Askölaboratoriet i Trosa skärgård som är Stockholms universitets Östersjöcentrums fältstation. Det blir en hel del bada, minsann! Vi hoppas såklart på att vattnet ska bli varmt snart. Tur att vi har dykdräkter med varma kläder under, för även om det är varmt uppe på ytan så blir det kallt efter några timmar i vattnet.

Så om du ser en liten boj med lapp om att ”FORSKNING PÅGÅR” i Trälhavet i sommar, snälla rör den inte. Vi kommer strax samla in den för att se hur förökningen har gått. Men följ oss gärna här på Tångbloggen så håller vi dig uppdaterad med hur det gick för blåstången och hur alla våra experiment rullar på.

P5292595.JPG

Read Full Post »

Kära tångintresserade läsare!

Under 2017 och några år framöver kommer Du att kunna följa med oss på Tångbloggen i arbetet att ta fram en manual för hur man kan gå tillväga om man vill återställa ett blåstångsbälte som minskat eller försvunnit till följd av mänsklig påverkan.

Projektet ”Restaurering av blåstångssamhällen – en manual för tillvägagångssätt” finansieras av stiftelsen BalticSea2020  och bygger bland annat på tidigare studier som vi har genomfört i Björnöfjärden i Stockholms skärgård. Vi som genomför projektet är Ellen Schagerström och Lena Kautsky från Tångbloggen och vår goda vän och kollega Susanne Qvarfordt som jobbar på Sveriges Vattenekologer AB.

Under två år kommer vi att testa metoder och åtgärder för att till slut koka ihop det till en handbok för hur man lyckas med återetablering av blåstång eller föryngring av utarmade bestånd med hjälp av sådd eller inflyttning av nya plantor.

Projektet fick en fantastisk start på fältsäsongen måndagen den 27e mars. Solen sken ute på Askölaboratoriet, fältstation för forskare vid Stockholms universitet och tillhörande Östersjöcentrum.  Det var 15 grader i luften och helt vindstilla. Det är otroligt hur mycket enklare och snabbare man kan arbeta om man slipper blåst och regn.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Årets första försök handlar om anpassning hos blåstång till hur mycket vågexponering en plats har. Det är kanske inte något man tänker på, men blåstång är väldigt specifikt anpassad i sin form till precis den plats den växer på. Är det en plats där det ofta går stora vågor, kommer plantan vara ganska liten och helt sakna de annars så typiska blåsorna, för att inte riskera att den rycks bort av vågorna. I lunga, stilla vikar utan vågor, ser tången helt annorlunda ut. Där blir den ofta hög, upp emot metern kan förekomma, och plantan har riktigt med blåsor för att komma upp mot solljuset och inte skuggas av andra alger eller växter.

Vad vi har lärt oss genom åren är att det inte är helt enkelt att flytta en vuxen tångplanta från en plats till en annan och få den att trivas.

Eftersom inflyttning, eller transplantering, av vuxen tång är en metod som kan användas vid föryngring av blåstångsbälten, har vi således designat ett experiment för detta.

Blåstången i Östersjön är van vid att isen kan skrapa av nästan hela plantan under kalla vintrar. Men oftast sitter den lilla häftskivan kvar på stenen eller klippan. Från denna växer det upp nya grenar när våren kommer. För att undersöka om den nya plantan som bildas från fästskivan kommer vara bättre anpassad till en ny plats om man flyttar den, kommer vi klippa ner plantor från platser med olika vågexponering  så att enbart fästskivan finns kvar innan de flyttas.

Även om det var härligt soligt och varmt i luften, så var det fortfarande bara 2 grader i vattnet. Sussi gjorde en fantastisk insats som snorklare (hon har nämligen en eluppvärmd värmeväst).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ellen och Lena stod i båten där de märkte upp eller klippte ner tång och numrerade stenar. Experimentet ska nu fortgå under sommaren och vi hoppas att vi ska kunna återfinna våra uppmärkta stenar och tångplantor till hösten och mäta hur väl de har anpassat sig till en ny miljö.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Read Full Post »

Tänk att få ägna fyra veckor åt att vada i havet och undersöka tång!

Som biologilärare och verksam inne i djupaste Bergslagen är den ständiga drömmen att få mer tid för marinbiologi. Och detta har jag fått denna sommar!

Jag gör mitt examensarbete på Tjärnö där jag undersöker vilken tångart som trubbiga strandsnäckor helst lägger sina ägg på. Tillsammans med Lena Kautsky och Ellen Schagerström har vi samlat in 100-tals Littorina fabalis och Littorina obtusata. Dessa små bulliga strandsnäckor har blivit mina bästa vänner. Man kan inte låta bli att älska dem; dessa små gula, lysande solstänk i vattnet (L. fabalis) och deras släktingar som är vackert mörka olivgröna, svåra att först upptäcka i tången (L. obtusata).

Tjärnö 2013 050

De trubbiga strandsnäckorna fick välja att lägga sina ägg på blåstång (Fucus vesiculosus) eller knöltång (Ascophyllum nodosum) under fyra veckor. Jag håller nu på att göra statistik och räkna ut vad jag kan läsa ut av försöket. De la ägg mestadels på blåstången, men valde sällan knöltången. Vad detta beror på kommer att undersökas vidare!

Fältarbete är det absolut mest underbara som finns! Medan man väntar på sina försök kan man sitta på bryggan och läsa in material.

DSC00389 - Kopia

Jag har fått delta i spännande delar av det större projektet som utförs både på Askö och Tjärnö. Vi sydde t.ex. fast trådar i skott av betade tångplantor för att identifiera dem senare. Visste ni att grön, grå och blå tråd ser exakt lika ut när de är våta? Så även gul, vit och rosa tråd. Små saker att tänka på när man gör fältstudier…

DSC00393 - Kopia

Tillbaka i skogarna i Norberg drömmer jag mig tillbaka till Tjärnö och har på Tångbloggens inrådan gjort en minnesplakett över mina snäckor och min tång!

Littorina Tjärnö 2013 001

Tack Tångbloggens ansvariga för en otrolig upplevelse!
Marit Hichens-Bergström

Read Full Post »

Dagarna riner undan i ett rasande tempo när fältsäsongen nu är i full blom.

Till vår hjälp har vi Frances Ratcliffe, som är en marinbiologistuderande volontär från England. Det är toppen att få en hjälpande hand eller två, det gör en väldig skillnad.

Frances och blåstång!

Frances och blåstång!

Förra veckan spenderades på Askölaboratoriet, där vi körde Östersjö-delen av ett tvådelat experiment som ska undersöka hur snäckor betar på tång.

Först har vi låtit tången (smaltång och blåstång) växa till sig i topparna utan att det funnits några betande djur, så att vi har helt oskadade ytor.

Tångtoppar på tillväxt

Tångtoppar på tillväxt

Sedan har vi lagt toppskotten i burkar med säckor och låtit dem beta i några dagar. Vi hoppas att de har varit hungriga och ätit mycket, så att vi kan se deras betning i mikroskop senare.

45 burkar med snäckor och ett jämt och fint vattenflöde. Fantastiskt vad man kan göra med en bit rör och lite slang.

45 burkar med snäckor och ett jämt och fint vattenflöde. Fantastiskt vad man kan göra med en bit rör och lite slang.

När tången så är betad har vi tagit upp tarmtång (Ulva intestinalis) och fått den att släppa ut sina sporer.

Tarmtången släpper ut sina  sporer så att vattnet färgas grönt.

Tarmtången släpper ut sina sporer så att vattnet färgas grönt.

Vi vill nämligen se om tarmtångens sporer kan växa på den betade tångytan.

Här har vi sått tarmtång genom att hälla sporer i vattnet kring vår betade tång.

Här har vi sått tarmtång genom att hälla sporer i vattnet kring vår betade tång.

Nu håller vi tummarna för att det lyckas och att det växer.

Den här veckan som varit och den kommande veckan, är vi på Tjärnölaboratoriet på andra sidan Sverige och kör samma experiment fast i saltare vatten med blåstång och knöltång (Ascophyllum nodosum) och med andra snäckor.

Här har vi haft stor hjälp av Marit, som gör sitt magisterarbete med oss. Hon har skött om vårt experiment så att vi inte behövt resa som tokiga fram och tillbaks. Tack Marit!
Samtidigt har hon gjort ett enormt fältarbete för en mycket intresant studie på snäckor och tång, som vi hoppas skriva mer om här på Tångbloggen.

Marit visar upp sina dissikerade snäckor.

Marit visar upp sina disekerade snäckor.

Det är alltid trevligt att träffas och prata tång. Vi hade många trevliga diskussioner kring ämnet.

Frances, Marit och Lena diskuterar tång på Tjärnölabbet.

Frances, Marit och Lena diskuterar tång på Tjärnölabbet.

Read Full Post »