Jag tror nog att vi redan på det svenska namnet kan gissa oss till att det är en rödalg från pysslingsläktet och att det inte är någon direkt bjässe till art vi har att göra med denna månad. Om krypandet refererar till växtsättet eller till vad biologen som letar efter arten måste göra för att hitta den låter jag vara osagt. Den förekommer krypande på leriga bottnar i sjöar (igen, kan vara båda)
På latin heter arten Audouinella serpens, men den har tidigare även gått under namnen Chantransia serpens till exempel i D.J. Garbary’s ”The Acrochaetiaceae (Rhodophyta): an annotated bibliography”, och som Pseudochantransia serpens i den tyska kioskvältaren från 2011 Süßwasserflora von Mitteleuropa Band 7. Freshwater flora of Central Europe. Volume 7, i kapitlet ”Rhodophyceae and Phaeophyceae” där Eloranta, P., Kwandrans, J. & Kusel-Fetzmann, E.
Och det får man ju ändå säga att det är bra jobbat av dessa författare, för det är nämligen INTE en vanlig art som man lätt springer på. Kryppyssling är endemisk för Sverige. Det betyder att den inte har återfunnits någon anna stans. och dessutom så har man historiskt endast funnit den i två sjöar, en iJämtland och en i Dalarna. Men på senare år har den endast påträffats i Långsjön nära Borlänge. Så det gäller att veta vart man ska leta för att finna den. Eftersom den är såpass sällsynt så är den självklart uppsatt på nationella rödlistan, där den klassas som Sårbar (VU).
Till utseendet så bildar kryppyssling en oregelbunden, lös, nätliknande och ej fastvuxen matta, upp till 5 mm lång, på sjöbottnar. Färgen är blågrön till röd, gissningsvis beroende på ljusmängd. Strukturen har förgreningar som möts i nästan 90 graders vinkel; ändarna är rundade och saknar hår. Cellerna är cylindriska, 16–18 µm breda och 30–60 (upp till 90) µm långa.
Dessvärre har jag inte lyckats få tag på några bilder av arten, men på Science Photo Library kan man hitta snygga mikroskop- bilder på släktet Audionella, som den här eller den här.
Men det ska bli spännande att se hur många av våra små och sällsynta arter kan få mer uppmärksamhet i takt med att metoderna för environmental DNA (eDNA) ger oss möjligheter att kartägga mikroskopiska och sällsynt förekommande arter på en mycket större skala. Här tror jag att det finns mycket spännade forskning att göra inom en snar framtid.
