Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ocean acidification’

Efter ett välkomnande av Herman Hummel och Bob Kennedy startas konferensens första dag med fyra prat om klimatförändringar.

Inledande talare är professor Jason Hall Spencer från Plymouth University, England. Jason och hans grupp håller detta år på med forskning kring djupa korallrev i Arktis, satellit-spårning av fiskebåtar för att kartlägga möjliga reservat, samt studier av undervattensvulkaner och hur man med hjälp av dessa kan förutsäga effekter av försurning genom förhöjda koldioxidhalter i atmosfären.

En ökad mängd koldioxid i atmosfären påverkar balansen av karbonat och bikarbonat i havet, och därmed alla djur som bygger skal och skelett av kalk (musslor, snäckor, koraller, tagghudingar etc.). Effekten blir en försurning av havet, ocean acidification (OA). Försurning mäts i pH, där ett värde över 7 är basiskt och under sju är surt. pH i havet har sjunkit från 8.20 år 1800 till 8.05 år 2000. Det kan verka lite, men man ska tänka på att pH mäts på en logaritmisk skala. Man kan redan se effekter på mussellarver, där det är 20 % färre larver i vatten som har lägre pH.

Ytterligare en effekt av ökad mängd koldioxid i atmosfären är ökad temperatur. Detta påverkar flera arter i havet, som inte klarar av att leva i för höga temperaturer. Temperatur i kombination med försurning kan få förödande konsekvenser för det marina livet på en global skala.

För att försöka förstå hur försurningen och temperaturhöjningen kommer att påverka havens olika ekosystem, försöker forskarna genomföra experiment som sträcker sig över längre tid, helst över några generationer av olika organismer, för att kunna renodla orsak och verkan. Svårigheten är att lyckas få med alla parametrar när man gör ett experiment på lab, och tid är alltid en bristvara för ekologer.

Naturligt sura områden i havet finns till exempel utanför Sicilien, där sprickor från vulkanen Vesuvius bubblar upp koldioxid i vattnet. Här har man placerat ut olika mekanismer och undersökt hur de påverkats av det sänkta pH-värdet. Flera av våra större arter, som sjögräset Posidonia, verkar oberörda, men många av de arter som finns på sjögräset påverkas negativt, ibland saknas de helt. Framförallt är det rödalger med högt kalkinnehåll som försvinner.

Ytterligare ett potentiellt problem är att andra invasiva arter gärna tar över där sjögräs försvunnit. Det kan tyckas bra att någon fyller igen hålet, men dessa alger har inte samma ekologiska funktion som sjögräs, och dessutom hindrar de att sjögräs återetableras. Det är skillnad på makrofyt och makrofyt, minsann.

Vad händer då om man flyttar djur med kalkskelett mellan lågt och högt(normalt) pH? Beroende på vilken organism man flyttar, påverkas de mer eller mindre. Vissa visar tydligt att de klarar av att flyttas mellan normalt och surt pH så länge det är kallt, men om det sker under sommaren när det är som varmast i vattnet, så dör de.

Jason avslutar med att vi måste klassa koldioxid som en marin förorening och ju snabbare vi kan få beslutsfattare och politiker att förstå detta, desto bättre.

Dr. Andrea Gori fortsatte i samma spår med att visa hur de vackra kallvattenkorallerna, främst Dendrophyllia cornigera, påverkas av höjda temperaturer och försurning. Dendrophyllia återfinns bland annat på 200 meters djup utanför Kanarieöarna, där den är den dominanta bentiska (bottenlevande) arten.

Resultaten visar att dessa koraller klarar av ett ganska brett temperaturintervall, mellan 8-16 grader C. Studien visar att arten verkar trivas och växa bättre i tempererade miljöer (12-16 grader) än kallvatten, där Lophelia pertusa är den dominerande korallarten.

Vår finska kollega Tiina Salo visade data från studier av Zostera marina (ålgräs) som hon utfört på Roskilde Universitet i Danmark tillsammans med Morten Foldager-Pedersen.

Tiina predikar sjögräsets evangelium

Tiina predikar sjögräsets evangelium

Tiina och Morten har undersökt den interaktiva effekten av salinitet och temperatur, något som inte gjorts tidigare för sjögräs. Scenariot är framförallt relevant för Östersjön, där en sänkning av salthalten beräknas vara den största effekten av den pågående klimatförändringen.

Studien visar att salinitet och temperatur tillsammans har en effekt på sjögräset, framförallt på antal blad som bildas hos både unga plantor och vuxna individer. Generellt är unga plantor mer känsliga än vuxna, och dessa dog helt i behandlingen som utsattes för högst temperatur och lägst salthalt.

Således kommer framtida klimatförändringar påverka ålgräset i Östersjön, och dess vegetativa förökning kommer att bli viktigare för artens utbredning och överlevnad.

Sist ut innan kaffepausen (eller te, det är ju ändå Irland) är Dan Smale med en sammanfattning av extrema klimathändelser i marina miljöer, eller Marina Värmeböljor, och hur de kan påverka hela ekosystem.

Ett exempel är värmeböljan längs Australiens västkust 2011 som orsakades av extrema El Niño-förhållanden, och varade i två veckor. Innan värmeböljan fanns där täta kelpskogar, som inte klarade av värmen, då de redan levde på gränsen av sin värmetolerans. När kelpen försvann växte ytan igen med fintrådiga täta alger (turfs) som effektivt hindrar kelpen från att komma tillbaka. Nu har kelpskogen minskat markant, och detta har i sin tur påverkat mängden och arterna av fisk som finns i dessa områden. I gränsområdet, där kelpen tidigare fanns, återfanns även 6 av mobil invertebratfauna (sjöborrar, snäckor etc. ). Dessa arter har inte heller lyckats återetablera sig i det påverkade området, eftersom deras bas, kelpen, inte längre finns där.
Om två veckors värme kan ha en så pass stor effekt på ekosystemen, vågar man knappt tänka på hur en längre värmebölja skulle påverka livet i havet.

Mark Costello - på gudomligt uppdrag

Mark Costello – på gudomligt uppdrag

Efter uppfriskning med kaffe, te och kakor inleds sista passet av professor Mark J. Costello, ett tungt namn inom marin biologi som bland annat har varit med och grundat WoRMS. Han startar med att påpeka att i Bibelns skapelseberättelse gav Gud människan i uppdrag att namnge arterna (och kanske några fler irrelevanta uppdrag), och att han som systematiker jobbar på det. Titeln på hans presentation är ”Kan vi upptäcka Jordens alla arter innan de utrotas?”

Det uppskattade antalet marina arter som vi har identifierat idag ligger mellan 320, 000 – 760, 000 om man använder WoRMS, och 704, 000 – 972, 000 med olika uppskattningar och metoder. Mark belyser hur bristfälliga provtagningsmetoder kan ge så stora skillnader, samt att det är självklart att det finns fler arter i haven än på land, då haven är så mycket större.

Inte helt oväntat är det så att fysiskt stora grupper, som fåglar, valar och sköldpaddor, tidigt har upptäckts och kartlagts (för att inte säga jagats till utrotning), medan mindre organismer, som mossdjur och rörbyggande maskar har ”upptäckts” i större antal under senare år. Tittar man på tidsaxeln ser man en stor topp vid år 1900, när några stora expeditioner gav sig ut och samlade in stora mängder marina djur. Trenden sjönk givetvis under världskrigen, men har klättrat stadigt sedan 1950-talet. Vissa arter har dock beskrivits flera gånger. Kaskelotten har inte mindre än 19(!!) olika vetenskapliga namn. Ibland har det skett för att arten ser olika ut som ung och fullvuxen, eller så har hane och hona olika färger.

Mark uppskattar exempelvis att 61-64% av planetens alger är beskrivna (mikro- och makroalger). Delar man upp djur i mikrofauna (mindre än 1 mm) och makrofauna (större än 1 mm), ser man att det finns tio gånger så mycket mikrofauna än makrofauna. Man kan upptäcka mycket genom att se världen genom en lupp eller ett mikroskop.

Det blir humor på den nördigaste av nivåer, när han visar diagram över hur taxonomer (någon som arbetar med att beskriva nya arter, som Linné) ökat under åren, trots att ryktet säger att de minskar, hur det skiljer sig för marina och terrestra, mellan ensamma kontra sampublicerade artbeskrivningar och över de olika kontinenterna. Han avslutar med att summera att taxonomerna inte är ett utrotningshotat släkte men att det gissningsvis kräver mer för att hitta nya arter idag då så många redan är beskrivna. Han kritiserar de artiklar som påstår att det beror på att arter dör ut i allt snabbare takt.

Annonser

Read Full Post »