Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sälar’

I helgen finns forskare från Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet på plats på Skansen i Östersjöns hus och berättar om hur havet mår och hur vi vet vilka förändringar som sker.

I stora och små akvarier visas torsk, laxar, strömming, växter, alger och småkryp.  I två cylinderakvarier möter du stora öronmaneter som långsamt driver runt och stora blåmusslor hängande från ett rep. Så stora blir inte blåmusslorna i Östersjöns låga salthalt.

1 blåmusslor med kolonier av Laomedea flexuosa

På skalen av blåmusslorna sitter kolonier av ett nässeldjur, som heter Laomedea. Skulle du fundera på var utgången är speglar den sig upptill i bilden. I laboratoriet en trappa upp kan du få lära dig hur man bestämmer åldern på en fisk och hur den ser ut invändigt.

I ett av de mindre akvarierna står två nyfikna abborrar och tittar efter om det finns någon mat som gömmer sig i blåstångsruskan.

2 blåstång o abborrar

Bilden till vänster visar hur ålder hos abborre kan bestämmas från en fisks hörselsten, kallad otolit..  Otoliten är från en fyra år gammal abborre där årsringarna syns tydligt.   Gällocken på bilden till höger kan också användas för åldersbestämning. De är också från abborrar, dels från en sjö i Jämtland där den vuxit mycket långsamt (dvs 22 år) och dels från varmvatten-dammen utanför Forsmark där den blivit mycket större på bara 6 år.

Även om det finns massor av spännande saker att titta på i akvariet finns mycket mer i utställningen en våning upp. Här visas hur stort landområde runt Östersjön som påverkas av våra aktiviteter, allt ifrån avloppsvatten, jordbruk och skogsbruk, transporter med fartyg till utsläpp från industrier och mycket mer. Genom förbud av vissa föroreningar, som PCB och dioxiner har havsörn och säl blivit en vanlig syn i skärgården igen.  Så ta tillfället i akt och besök Östersjöns hus, nu på lördag eller söndag och lär dig mer om hur miljöövervakningen fungerar och hur Östersjön mår egentligen.

I laboratoriet visas algblomningar, vilka arter som lever var, samt vegetationen i grunda vikar.

Annonser

Read Full Post »

För att binda sanden finns flera olika dyngräs. En vanlig art är sandrör, Ammophila arenaria, som täcker mycket av sanddynerna på ön. Det finns också fina trä spångar för att inte störa växttäcket så att vinden kan få tag i sanden. Nere på stranden är det mycket folk som promenerar och vinden kan komma åt i kanten på dynerna. Här har man byggt stängel av ris för att hålla sanden på plats.

1 dyn gräs  2 dyn skydd

Det finns lite hus på ön och även här samlas och driver sanden in och lagrar sig mot väggarna.

3 vind och sandskydd

På stranden driver det in mycket alger som städas bort och ligger i stora högar. Huvuddelen av algerna är Stortare, Laminaria hyperboria, med kraftiga fästen som liknar rötter som sitter inkilade i klipporna för att hålla fast plantan i kraftiga vågor. De är också skogen i havet i tareskogen finns det plats, skydd och föda för många arter. Det är en artrik och fascinerande miljö.

5 Laminaria hyperborea6 Laminaria tree

På den nedre stenen syns några små tare plantor- det är fantastiskt att de kan sitta kvar och ännu mer att det finns några små ryggradslösa djur som kan hålla sig fast.

7 Laminaria vid lågvatten

Nere vid vattnet fanns en koloni med sälar. Det är en ganska ny etablering av en sälkoloni och har bara funnits i ca 20 år. För den som har skarpa ögon syns en stor vindkraftspark.

4 sälstrand med vindkraftspark i bakgrunden

På kvällen i solnedgången satte den traditionella tävlingen om att få ha EMBS vandringspris ”The yellow submarine” på stranden. Det gällde att bygga ett stort sandslott och svara på frågor samtidigt som någon skulle springa ner till stranden och hämta 1 liter vatten och fylla vår hink. Det svenska laget byggde såklart en ”Yellow submarine” på väg till Helgoland och den lilla ön utanför där vi hade tävlingen.

8 Submarine

Read Full Post »