Tångbloggen

Några sista bilder från sommarens fynd på västkusten.Det har skrivits en del om nya små arter av krabbor som introducerats till västkusten. Så när jag vänder på en taktegel platta som jag lagt ut vid min strand och ser en liten blek lila krabba med ovanlig form, definitivt inte en vanlig strandkrabba så var min första tanke –kul en ny art. Men om man riktigt tittar noga så syns det att den klorna har svarta spetsar- som avslöjar att det är en riktig krabbtaska, Cancer pagurus. De som blir stora och goda att äta när de är fullmatade på hösten. Alla är små först.

Vid starten av juli drev det in ovanligt många blå brännmaneter, men som tur var så blåste många upp på land så det gick fint att bada efter några dagar. När, var och hur många maneter som dyker upp vid en strand är svårt att förutse. I år har rapporterna varit många om att det varit just varit de blå brännmaneterna som dominerat. Lite senare i juli dök några få röda brännmaneter upp vid badpiren.

Blå och röda klumpar av brännmaneter som ser ut som gelé tillsammans med lite plast som vanligt. Och massor av fler maneter i vågorna utanför. Att undersöka stenar och lyfta och vända på skal –bra ställen att hitta olika arter. Detta skall av bollmussla, Artica islandica, var fullt med vackra orangefärgade mossdjur som bildar stora kolonier. Tittar man noga så sitter det en ledsnäcka, till vänster på skalet och många små nya havstulpaner. De bruna fläckarna är en alg art som jag inte bestämt och skalet ser lite grönt ut – en annan grönalg som är mikroskopisk. Ett dött skal som är fullt av nytt liv.

Det som växer utanför i vattnet på klippor och stenar kan spåras i vad som flyter i land på stranden. Ektofsing, Sphacelaria bipinnata de bruna bollarna i vattnet och torra på stranden och för den om inte är färgblind finns det några röda bollar om man tittar noga, de är tunnare och försvinner på stranden. De heter Spermothamnion repens, minns inte det svenska namnet nu. Ektofsing sitter på ektång, Halidrys siliquosa, och ser ut som runda tofsar. därav namnet. Ektång hittar du på lite måttligt vågexponerade klippor på ca 2 m djup och de ser lite ut som små enbuskar där de står rätt upp från botten. De har långsmala flytblåsor som ser ut som ärtskidor. Har ingen bild tillgänglig nu på denna art inser jag.

Annat som drivit iland under sommaren är murkelalg, Leartesia difformis och liten filtkudde , Spongomorpha aeruginosa. Visst är det fina svenska namn på de stora algerna. Sitter med i ArtDataBankens algkommitté som bestämmer vad algarter skall heta på svenska. Ett kul och spännande uppdrag.

Till sist för sommaren från västkusten en ilandspolad släke, Ceramium. Den är som en tavla som ligger där framför mig på stranden. Har många alger pressade i mitt herbarium – men denna liggande på en slät lite fuktig sand var helt fantastik.

Nu fortsätter rapporter från Östersjön och allt spännande som finns där!             Den nya lokalen ligger nära Kapellskär!