Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘forskningsresultat’

Blomsjöpung, (Botryllus schlosseri) bildar kolonier som ser ut lite som en blomma eller stjärna.  På engelska kallas den lämpligen för just ”star ascidian”. Det är en vanlig marin art som växer på tång eller stenar i skyddade områden på västkusten både i Kattegatt och Skagerrak. Den har en i det närmaste världsvid utbredning i tempererade och varma hav från Norges kust söderut till Frankrike och England in i Medelhavet och Svarta havet. Den kan också hittas i Australien och Nya Zealand och utmed Nordamerikas kust från Maine i norr till Florida i söder.

Hur känns den igen? En koloni består av 4- 20 (zooider) individer och förekommer i många olika färger, t.ex. gul, orange, röda, lila, grågröna eller bruna. Tillsammans kan de bilda en storkoloni som är några mm tjock och kan täcka en större yta, t.ex. som på denna tegelsten.

1 a Botryllus sten

Blomsjöpungen är en välstuderad organism. Den har en grodyngelliknande larv som fäster sig på en lämplig yta och genomgår en metamorfos, dvs förändrar sitt utseende och form helt. Där bildar den en ny koloni genom könlös förökning. Grundstrukturen är den samma som hos andra sjöpungar med en inströmningsöppning och en utströmningsöppning. Precis som andra sjöpungar filtrerar blomsjöpungen plankton och annat organiskt material ur vattenmassan. Maten förs via gälkorgen, pharyx, till magsäcken och ut genom anus.

1 blomsjöpung o endostyl

Trots att varje individ har egna organ fungerar kolonin i princip som en enda organism. Det är här som forskningen hittat intressanta likheter med oss människor. Ett nätverk av blodkärl förbinder individerna i en koloni och gör det möjligt för dem skicka blodceller mellan varandra. Att nätverket är genomskinligt har underlättat möjligheterna att studera hur blodkroppar och stamceller rör sig.

Blomsjöpungarnas endostyl, ett långsmalt organ är deras motsvarighet till benmärg där alla typer av blodceller bildas och har ett stort antal gemensamma gener med människans benmärg. Hela 327 blodbildande gener har vi människor gemensamma med blomsjöpungarna!

Till exempel påminner blomsjöpungars viktigaste immuncell, morulan om människans mördarceller. Morulan har en viktig betydelse för att bekämpa andra kolonier som inte har samma genetiska typ.

Ampullerna innehåller morulor och gör så att immunsystemet kan känna igen om en individ/koloni tillhör samma genetiska typ och är kompatibla eller tillhör olika genotyper och är inkompatibla.

2 bjomsjöpung morulor o ampuller

Om två kolonier som växer fram till varandra är av samma genetiska typ kan de slå sig och bilda ett gemensamt blodsystem. Alternativt kommer det att strömma ut morulor till ampullerna som försvar och zon med död vävnad bildas längs gränsen mellan de två kolonierna.

3 blomsjöpungar tre kolonier

Blomsjöpung har också blivit populär att studera för att förstå de molekylära mekanismerna bakom regeneration (återbildning), eftersom det har visat sig att arten kan regenerera fullständiga nya zooider från blodceller. De nya forskningsresultaten visar att blomsjöpungar inte bara bildar vackra mönster på tång och stenar utan också kan ge oss ny kunskap om vårt eget blod, bl.a. vad som får transplanterade organ att stötas av och hur immunförsvaret fungerar.

Read Full Post »

Det är viktigt att vi inte bara bryr oss om våra regionala problem kring Östersjön, utan även förstår att klimatet på en global skala påverkar på den lilla, nära nivån.

Just nu, mellan den 6:e till 17:e november, pågår klimatmötet COP23 i Bonn, Tyskland. Påcop23-logo mötet ska man besluta hur Parisavtalet ska implementeras. Målet är att sänka utsläppen av växthusgaser samt att stödja de som drabbas till följd av höjda temperaturer.

Värd för mötet är den lilla önationen Fiji, men eftersom de är så små, fattiga och ligger så långt bort, ordnas mötet istället i Bonn, där sekretariatet för klimatkonventionen (UNFCCC) finns. Stora hjälper små, i sann Bamse-anda. Det gillar vi!

Men det är inte bara små länder långt bort som påverkas av stigande temperaturer. Tvärtom! Hela klotet påverkas! Även Östersjöns flora och fauna kan alltså komma att känna av direkta och indirekta effekter av ökade förändringar i klimatet.

Så den frågan ni, kära läsare, ställer er är såklart : Hur kommer det gå för blåstången?

Ett forskningsprojekt med bland andra Göteborgs Universitet och SMHI har skapat olika framtida klimatscenarier för norra Östersjön för att se hur blåstångens framtid ser ut.

I dagens upplaga av Expressen finner ni att Tångbloggens egna Tant Tång, professor Lena Kautsky, sammanfattar Östersjöforskningens resultat kring klimatstudier för några olika arter i en intressant artikel. Se även det filmade inslaget med examensarbetare Johanna Holmberg, Linnéa Ström och Daniel Ahlström.

De arter som har ett marint, saltare ursprung, kommer att flytta allt längre söderut, vissa kanske helt försvinna, om salthalten minskar. Dit hör torsken, skrubban, öronmaneten och blåmusslan samt vår älskade blåstång.

Dessa arter är beroende av en viss mängd salt i vattnet för att deras fortplantning ska lyckas. Östersjöns salthalt har på de senaste 8000 åren ändrats. I Stockholmstrakten var den som mest 15 promille, idag ligger det på runt 5-6 promille. Men dessa förändringar har skett långsamt och de arter som finns idag har klarat av att anpassa sig över tiden. Dessa anpassningar gör att Östersjöns arter har helt unika gener för att klara av att leva här. Om de försvinner kan man inte ersätta dem med individer från andra platser utanför Östersjön.

Däremot kan andra, invasiva arter, som vandringsmussla och svartmunnad smörbult, komma att sprida sig längre norrut i Östersjön. Utbredningen av dessa arter gynnas ifall det blir lägre salthalt och kan bli arter som tar över i framtiden.

Lena Kautsky är noga med att påpeka att dagens klimatmodeller, som tas fram för att ge forskare och beslutsfattare en bild av tänkbara framtider, fortfarande har stora osäkerheter. Därför är det viktigt att fortsätta med olika åtgärder för att förbättra Östersjöns miljö, med avseende på exempelvis övergödning och tungmetaller, så att livet i havet har bästa möjliga förutsättningar inför kommande klimatförändringar.

 

Read Full Post »