Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Teneriffa’

Tiden går fort och nu är det redan dags för våra resenärer att åka till Quito. Där är det risk för regn och bara 14 grader. Eftersom solen strålade idag här hemma i Sverige, minskade avundsjukan lite. Det går ju inte att ha varit på San Cristobal utan att ha fotat både sköldpaddor som badar i lerpölar och Darwins finkar. Precis som med sjölejonen verkar de inte bry sig speciellt mycket om oss människor. Och finkarna kalasade gärna på lite vindruvor som låg på backen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En observation som jag gjort från fotografierna är att skalen som ligger på stränderna är väldigt tjocka, både skal av musslor, snäckor och ett jättevackert krabbskal. Undrar om det beror på att det är funktionellt att ha ett kraftigt skal som skydd mot att bli uppäten eller för att klara sig i bränningarna som rullar in mot kusten?

 

 

 

 

 

 

 

För skålsnäckor är det nog mest att kunna suga sig fast mot botten med sin stora fot såde inte spolas bort i bränningarna. Har försökt att plocka loss några, bland annat när jag var på Teneriffa – det var en nästan omöjlig uppgift. För krabbor kan jag tänka mig när jag kollar på skalet att den både är väl kamouflerad med sitt lite knöliga skal men också att den är svårare att öppna och få tag på det köttiga innehållet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Många bitar av flera olika ledsnäckor ihopplockade för att visa hur den skulle kunna se ut. Den största biten är ca 8 cm bred.

Skaldelarna från den stora ledsnäckan Chiton magnificus som blir ca 17 cm lång och 8 cm bred är imponerande. Den har också en stor fot att hålla sig fast med och färgen är svart grå så den är säkert svår att se när den sitter på någon klippa. Den har en kraftig rasptunga och kan beta av alla fina alger som växer på klipporna.  I Sverige finns det 11 arter av ledsnäckor, men de blir inte mycket mer än någon cm långa. Finns en bild i inlägget på Tångbloggen från augusti 2015 på en ledsnäcka. För att få syn på den gäller det att kolla igenom inlägget.

Det är den stora foten som man brukar äta hos Chiton magnificus. Den lär vara delikat att äta och det gick lätt att hitta en massa recept på nätet. Men vid den avslutande middagen blev det istället en lite lyxig middag på den djuphavslevande stenfisken Brujo. Andra rätter som var lite spännande att prova på var majsmjölsgrötbollar fyllda med skaldjur, lite som en sorts kroppkaka eller empanadas, dvs pajer med olika fyllning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu går resan vidare till Quito, med höga berg och sen kanske ner till regnskogen…någon liten rapport till kommer från resan …

 

Read Full Post »

Det var kul att komma tillbaka till Teneriffa efter fyra år. Det hade hunnit ske en hel del förändringar på land med ännu större och längre motorvägar och en massa fler bananodlingar utmed sluttningarna ner mot havet. Tyvärr gick det lite höga vågor så det var inte lätt att ta sig ut och kolla på algvegetationen. Istället fick det bli strandfynd, men det var inte så dåligt heller.

Bilden visar vågorna vid de naturliga bassänger där jag badade förra gången. Tog istället en promenad bort till en av de närmaste stränderna och hoppades på att det skulle gå att hitta lite kul alger när det var lågvatten tidigt på morgonen. Även här gick det in för stora vågor, tyvärr, men jag hittade en samling bollar som låg kvar i ett hörn.

Bollsamling på stranden nedanför skylten som berättar om allt som finns i vattnet utanför.

Artlistan är riktigt imponerande och det ser lite ut som att man skulle befinna sig i mer tropiska vatten. Det mesta är arter av ryggradslösa djur och fiskar. Men listan är minst sagt sparsmakad när det gäller alger. Det skall finnas grönalger, brunalger och rödalger! Det enda var att jag fick en liten lektion i spanska, alga verde, alga parda och alga roja.

Algzonering nära Playa las Arenas vid lågvatten på Teneriffa.

Algzoneringen är i stort sett som vanligt, men det finns inte alls mycket grönalger. På lite håll syns det att klipporna har en lite grönare ton på toppen och under det syns rödalgsbältet. I den undre delen skiftar färgen lite åt det rosa hållet. Där dominerar korallalgen, Corallina officinalis en rödalg som har kalkinlagringar. Den har vi även här hemma i Sverige.

Det gick att komma ner på stranden vid Playa las Arenas när det var lågvatten på morgonen. På stenarna närmast stranden sitter en blandning av kortväxta alger. Till vänster syns en skålsnäcka, Patella spp.

På en av de närmaste stenarna växter något som såg ut som en kortväxt havssallat, Ulva spp. lite Corallina och några andra kortväxta rödalger som jag inte lyckades artbestämma.  På stenarna utanför fanns lite större rödalger, som jag lyckades samla in. De visade sig vara Asparagopsis taxifomis. Den är klassad som världens mest invasiva alg och har ställt till rejält med problem på flera platser den av misstag hamnat på, genom att lifta med människans olika transporter.

Denna alg odlas nu i Sverige för att blanda in i kornas mat och minska kossornas produktion av metangas. Detta har vi skrivit flera gånger om på Tångbloggen. Finns mycket att fundera kring att odla denna främmande art och risker för att den kan spridas till svenska havsområden. Men också hur kossornas magmältning kan påverkas och eventuellt skadas av att bakteriefloran påverkas av Asparagopsis taxiformis i fodret.

Lyckades också med att plocka upp en sten täckt med vacker korallalg och en väl kamouflerad liten krabba (se pilen). Den sitter strax nedanför den lilla kudden med grönalger.

Eftersom det var lågvatten gick det ganska lätt att plocka ihop flera olika snäckarter och några små glasbitar och stenar som slipats av genom att rulla runt i sanden. Jag hittade minst 7-8 arter av snäckor. Av skålsnäckor förekom både en plattare och en mer kupad. Måste ta och lära mig mer om snäckor – skulle kanske kunna bli ett nyårslöfte?  Vid den vita pilen syns ett skal av en sjöborre och till höger om det ett skal av snäckan Gibbula spp. Tänk så mycket härliga turer och vad mycket som finns att kolla på under en kort strandpromenad vid lågvatten. Ser fram emot nya äventyr och fynd!

Read Full Post »

I ett nytt forskningsprojekt undersöker Fredrik Åkerman och Leo Wezelius, om det går att minsks kors metangasutsläpp genom att blanda in torkade rödalger i kraftfodret. Arbetet sker i det nystartade företaget Volta Greentech, som vi berättat om tidigare på Tångbloggen.

Ett pressat exemplar av en gametofyt av Asparagopsis taxiformis

Precis som hos många rödalger har Asparagopsis taxiformis en komplicerad livscykel med två helt olika stadier. Tetrasporofyt stadiet ser så annorlunda ut att det var en egen art som länge gick under ett annat namn, nämligen Falkenbergia hillebrandii. Detta stadium bildar små, ca 2 cm ljust röda tofsar med få förgreningar.

2 Asparagopsis taxiformis livscykel

Bilden på han-och honfametofyten är från Teneriffa där den växer ganska grunt på klipporna.

De två stadierna hos Asparagopsis taxiformis, gametofyt och tetrasporofyt kräver olika dygnslängd och optimala temperaturer för sin produktion och tillväxt. Forskning har också visat att olika stammar (material från olika havsområden) har skilda temperatur och dygnslängder).

De pågående provodlingarna av rödalgen sker i en källarlokal vid Norr Mälarstrand i Stockholm. Projektet sker i samverkan med Värtaverket, som producerar koldioxid, som kommer att tillsättas i odlingskolvarna för att öka tillväxten hos Asparogopsis taxiformis och binda in koldioxiden.

Odling i kolv av tetrasporofyt stadiet som sedan skördas och frystorkas till ett pulver.

Den aktiva föreningen är bromoform, som Asparagopsis taxiformis visat sig producera i stora mängder. Studier i Australien har visat att kor som får frystorkade alger som innehåller bromoform släpper ut mindre metan. Men det behövs mer studier på hur bromoform påverkar kornas matsmältning, dvs deras tarm- och magbakterieflora. En annan fråga är att eftersom bromoform i höga halter är cancerogent och att tidigare undersökningar visat att små mängder kan hittas i mjölk, så kommer ytterligare studier att krävas för att undersöka detta närmare. Asparagopsis, som många andra rödalger innehåller också andra polybromerade och polyklorerade föreningar och dessutom höga halter jod. När det gäller jod finns gränsvärden satta för kor och dessa får inte överstigas.

Ytterligare frågor gäller hur länge t.ex. effekten av att tillsätta torkade Asparagopsis i kraftfodret fungerar. Kors magar har ett mycket rikt mikroorganismsamhälle, med en massa bakterier som med tiden kan anpassa sig så att metangas produktionen inte längre begränsas.

1983 publicerade Forskningsrådsnämnden en större utredning för att ta rätt på förutsättningar för algodling i svenska havsområden och på land. Sedan dess har de ekonomiska och tekniska förutsättningar förändrats medan de naturliga förutsättningarna knappast förändrats.

6 forsknigsrådsnämden 1983

Att odla Asparagopsis taxiformis, en främmande art för svenska havsområden, på land t.ex. någon stans på västkusten ställer till ett antal extra problem när odlingen skall skalas upp. Att gå från odling i små kolvar med bubbling av koldioxid och där det mesta kan kontrolleras till stora bassänger där havsvatten tillförs och näring och temperatur varierar under året är inte enkelt.  Algodlingen kommer att kräva tillförsel av ljus, värme och salter för att optimera tillväxten. Genom att ta in naturligt havsvatten finns risken att andra alger kommer in och tar över i odlingen. Eftersom Asparagopsis är en främmande, introducerad art, både i Medelhavet, på Kanarieöarna (bland annat Teneriffa) och utmed den Irländska kusten och har bedömts som en invasiv art, kommer det troligtvis krävas speciella åtgärder för att rena vattnet innan det släpps ut. Tångbloggen kommer att följa projektet med stort intresse och rapportera vad som händer till våra läsare.

 

Read Full Post »

Månadens alg för mars blev en som finns året runt på Västkusten. Precis som med mossdjur, som vi på Tångbloggen berättade om nyss i Naturmorgon, trodde man att det var de koralldjur under 1600 – talet och det var först på mitten av 1850-talet som det blev klart att det var en rödalg. Att den likar koraller är också orsaken till att de 2-8 cm höga fjäderförgrenade algerna fått namnet Corallina officinalis, korallalg på svenska.

Kalken som lagrats in i korallalgens cellväggar är i formen av mineralet kalcit (kalkspat). Processen att lagra in kalk kräver mycket energi och gör därför att korallalger växer långsamt. En lösryckt gren av korallalg kan återigen fästa mot botten och bilda en ny fästskiva. Detta kallas vegetativ förökning, även känt som kloning. Arten är flerårig. Genom att cellerna har ett högt kalkinnehåll är det få djur som betar av dem och algen kan bli gammal i lugn och ro.

De kalkinlagrade grenarna ser ledade ut och är lite tillplattade. Färgen är blekt rosa. Namnet officinalis betyder att korallalgen tidigare haft en medicinsk användning. Bland annat har den använts mot inälvsmask hos kor.

3 Jania :Corallina Tenefriffa 2018

Fotot är från när jag var på Teneriffa i somras och visar två vackra stora buntar av korallalger med tydliga fjärderförgreningar. Dom här två är plockade från en skuggig plats och har inte hunnit blekas i solen ännu. Till höger och snett ovanför syns något som är mycket mer fint förgrenat- det är gaffelkrasing, Jania rubens, som hör till samma familj.

Tur nog så tog jag hem material av båda -så såhär ser de ut på nära håll och torkade. Det är Corallina officinalis till vänster och Jania rubens till höger.

Corallina och Jania , Teneriffa 2018

Korallalgen växer både på platser med lugnt vatten och på mer vågpåverkade lokaler. De återfinns från strax under ytan ner till stora djup. Den är också vanlig i hällkar, där den kan täcka hela botten. Detta är en alg som du kan samla in och torka även om den bleknar med tiden.

Corallina officinalis

En tät matta av korallalg täcker botten i ett stort hällkar i norra Bohuslän.

Gaffelkrasing, Jania rubens går också att hitta på västkusten men den är en sydlig art och ovanlig hos oss . Den är mindre, bara 2-3 cm hög. Som det svenska namnet anger är den upprepat gaffelgrenad. Färgen är blekt rosa och har topparna suttit i solen blir de blekta. Den är fäst mot botten med en liten rund platta men om en gren lossnar eller pressas mot underlaget kan den, precis som korallalgen, fästa sig där på nytt och leva vidare.

Read Full Post »

Dags att se tillbaka på 2018! Så min tanke är att bjuda på några bilder från året. Få se hur många det blir innan nyår. Intressanta foton från resor finns alltid. Så här kommer ett litet kollage med alger och strandfynd från Teneriffa resan i början av november. Det kan ju vara några som vill få lite tips om var det är fint att bada om man gillar havet och inte bara vill hålla till i poolen.

1 .Alg collage Teneriffa 2018

Asparagopsis taxiformishar introducerats till Medelhavet och den hittades först utanför Alexandria i Egypten omkring 1798 – 1801. I Medelhavet tror man att den har introducerats både via Suez kanalen och med fartygstransport genom Gibraltar.

2 .Asparagopsis taxiformis red algae

Det är en tropisk art med täta luddiga grenar. På Hawaii används färsk Asparagopisför att smaksätta fisk- och kötträtter. I handeln kallas den för ätbara algaelimu kohu och på engelska supreme limu.

Det var lågvatten på förmiddagen så det var lätt att vandra runt i det grunda vattnet och samla ihop många arter av alger. Flera olika kalkinkrusterade fjäderförgrenade arter som först såg ut som Corallina officinalis, korallalg och Jania sp. men när man tittar närmare så ser de helt olika ut.  Hela den grunda delen nedanför den branta kusten är täckt av ännu fler som grenade blekt rosa-bruna kalkalger. En annan alggrupp är de siphonala algerna som består av en stor cell och mest vatten. Hittade bland annat Valonia fastiginata, lägst in bakom stenarna i skuggan.

Med det som mest fångade ögat var när det plötsligt inte var de vanliga färgerna utan små plantor av en gallelgrenad brunalg som lyste, iridicerade i grön eller blått! Jättehäftigt.

5 Dictyota sp iridiserar blått o grönt

Algen är en brunalg med han och hon plantor och en sporofytgeneration. På engelska kallas den ”forkweed”, Dictyota dichotomum. Levande plantor iridicerar, med torkade blir de blekt ljust bruna. Det finns också många små grunda hålor där det går att hitta fiskar och annat kul att kolla på.

Då vad behöver jag för att hitta allt detta och lite spännande saker för barnen som kanske tycker att se små snäckor krypa runt jättefort för det bor eremitkräftor i skalen, eller i skuggan hitta skålsnäckor som bara inte går att få loss? Första tipset är att ta rätt på när det är lågvatten? Och jätteviktigt är att akta sig för sjöborrarna! Och sen kan jag ha tur och hitta ett vackert skal av en krabba och en litet skal av en sjöborre som tappat att taggar.8 krabbskal o sjöborre

Min dag är lyckad! Fast jag suttit i stolen hemma och tittat på bilder från resan i november. PS, Limu lär betyda tång på grekiska!

Read Full Post »