Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjöborre’

Det var kul att komma tillbaka till Teneriffa efter fyra år. Det hade hunnit ske en hel del förändringar på land med ännu större och längre motorvägar och en massa fler bananodlingar utmed sluttningarna ner mot havet. Tyvärr gick det lite höga vågor så det var inte lätt att ta sig ut och kolla på algvegetationen. Istället fick det bli strandfynd, men det var inte så dåligt heller.

Bilden visar vågorna vid de naturliga bassänger där jag badade förra gången. Tog istället en promenad bort till en av de närmaste stränderna och hoppades på att det skulle gå att hitta lite kul alger när det var lågvatten tidigt på morgonen. Även här gick det in för stora vågor, tyvärr, men jag hittade en samling bollar som låg kvar i ett hörn.

Bollsamling på stranden nedanför skylten som berättar om allt som finns i vattnet utanför.

Artlistan är riktigt imponerande och det ser lite ut som att man skulle befinna sig i mer tropiska vatten. Det mesta är arter av ryggradslösa djur och fiskar. Men listan är minst sagt sparsmakad när det gäller alger. Det skall finnas grönalger, brunalger och rödalger! Det enda var att jag fick en liten lektion i spanska, alga verde, alga parda och alga roja.

Algzonering nära Playa las Arenas vid lågvatten på Teneriffa.

Algzoneringen är i stort sett som vanligt, men det finns inte alls mycket grönalger. På lite håll syns det att klipporna har en lite grönare ton på toppen och under det syns rödalgsbältet. I den undre delen skiftar färgen lite åt det rosa hållet. Där dominerar korallalgen, Corallina officinalis en rödalg som har kalkinlagringar. Den har vi även här hemma i Sverige.

Det gick att komma ner på stranden vid Playa las Arenas när det var lågvatten på morgonen. På stenarna närmast stranden sitter en blandning av kortväxta alger. Till vänster syns en skålsnäcka, Patella spp.

På en av de närmaste stenarna växter något som såg ut som en kortväxt havssallat, Ulva spp. lite Corallina och några andra kortväxta rödalger som jag inte lyckades artbestämma.  På stenarna utanför fanns lite större rödalger, som jag lyckades samla in. De visade sig vara Asparagopsis taxifomis. Den är klassad som världens mest invasiva alg och har ställt till rejält med problem på flera platser den av misstag hamnat på, genom att lifta med människans olika transporter.

Denna alg odlas nu i Sverige för att blanda in i kornas mat och minska kossornas produktion av metangas. Detta har vi skrivit flera gånger om på Tångbloggen. Finns mycket att fundera kring att odla denna främmande art och risker för att den kan spridas till svenska havsområden. Men också hur kossornas magmältning kan påverkas och eventuellt skadas av att bakteriefloran påverkas av Asparagopsis taxiformis i fodret.

Lyckades också med att plocka upp en sten täckt med vacker korallalg och en väl kamouflerad liten krabba (se pilen). Den sitter strax nedanför den lilla kudden med grönalger.

Eftersom det var lågvatten gick det ganska lätt att plocka ihop flera olika snäckarter och några små glasbitar och stenar som slipats av genom att rulla runt i sanden. Jag hittade minst 7-8 arter av snäckor. Av skålsnäckor förekom både en plattare och en mer kupad. Måste ta och lära mig mer om snäckor – skulle kanske kunna bli ett nyårslöfte?  Vid den vita pilen syns ett skal av en sjöborre och till höger om det ett skal av snäckan Gibbula spp. Tänk så mycket härliga turer och vad mycket som finns att kolla på under en kort strandpromenad vid lågvatten. Ser fram emot nya äventyr och fynd!

Read Full Post »

Under den kalla vintern värmer Tångbloggen upp sina läsare med köttblad, Dilsea carnosa, som februari månads alg. Oroa er inte, den passar även för veganer.

Dilsea carnosa är en bladformad alg som kan växa upp till 30-40 cm längd och 25 cm bredd i storlek. De stora, platta broskiga bladen fäster mot hårt underlag med en platt häftskiva. Allt eftersom bladen åldras, kommer nya mindre blad upp från häftskivan. På så sätt kan algen leva i flera år.

Dilsea carnosa på sten

Köttbladet Dilsea carnosa syns tydligt bland de övriga rödalgerna, här med berggylta och rödnäbba (blågyltans hona) ute vid det väl namngivna Berggylteskär i Lysekil.

Fortplantningen sker under vintern, december till januari. Således inget att beskåda för den värmeälskande dykaren. Den återfinns på svenska västkusten, där den växer på stenar och block bland de djupare förekommande bestånden av stortare (Laminaria hyperborea) eller i det så kallade rödalgsbältet, på mellan 5-25 meters djup, beroende på hur klart vattnet är.

Sjöborre

En sjöborre visar sommarens kollektion; en bit köttblad käckt på svaj.

Blåstråle

Blåstråle (blågylta-hane) och köttblad. Det saknas inte färg i svenska vatten.

På engelska kallas den även för ”false dulse”, falsk dulse, för att den enda arten man kan förväxla den med i svenska vatten är just dulse, även kallad söl, som ju var månadens alg här på Tångbloggen för inte så länge sedan. Men till skillnad från dulse/söl så är köttbladet inte en alg man äter. Hur skiljer man då på dem?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Från en enda häftplatta växer det hela tiden ut nya blad, vilket ger sådana här vackra röda rosetter

Det klassiska provet är att bita en liten bit av algen och smaka. Är det köttblad kommer du känna den typiska smaken av stekt ägg. En omissigenkännlig karaktär som de flesta som gått en alg-kurs kommer ihåg. Som namnet vittnar om är köttbladet även köttigare och tjockare. Det känns fastare och mer som brosk att ta i än söl, som är tunn och sladdrig i jämförelse. Bålen kan även ha hål som med åldern utvidgas och kan ge gamla delar ett sönderrivet utseende.

Om det har varit små kräftdjur framme och betat på köttbladet kan man även se hur vävnaden runt skadorna har tappat sitt röda pigment och lyser i ljust grönt. Algen är ofta även ljust gulgrön uppe i spetsen på bladet, den äldsta delen, eftersom tillväxten sker nedifrån basen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När något litet djur har varit framme och betat kan man lätt se hålet. Hittar du betes-skadan på denna bild?

pressade alger

Såhär vackert kan alger bli med lite omsorg. Hittar du de två köttbladen? Algerna är pressade av Gunilla Toth vid Tjärnölaboratoriet.

Trots det något skrämmande namnet är köttblad en vacker alg som passar bra att pressa till en tavla eller ett vykort. Passa på att leta på stranden efter en blåsig dag i sommar och se om du hittar någon som har spolats iland.

Read Full Post »

Dags att se tillbaka på 2018! Så min tanke är att bjuda på några bilder från året. Få se hur många det blir innan nyår. Intressanta foton från resor finns alltid. Så här kommer ett litet kollage med alger och strandfynd från Teneriffa resan i början av november. Det kan ju vara några som vill få lite tips om var det är fint att bada om man gillar havet och inte bara vill hålla till i poolen.

1 .Alg collage Teneriffa 2018

Asparagopsis taxiformishar introducerats till Medelhavet och den hittades först utanför Alexandria i Egypten omkring 1798 – 1801. I Medelhavet tror man att den har introducerats både via Suez kanalen och med fartygstransport genom Gibraltar.

2 .Asparagopsis taxiformis red algae

Det är en tropisk art med täta luddiga grenar. På Hawaii används färsk Asparagopisför att smaksätta fisk- och kötträtter. I handeln kallas den för ätbara algaelimu kohu och på engelska supreme limu.

Det var lågvatten på förmiddagen så det var lätt att vandra runt i det grunda vattnet och samla ihop många arter av alger. Flera olika kalkinkrusterade fjäderförgrenade arter som först såg ut som Corallina officinalis, korallalg och Jania sp. men när man tittar närmare så ser de helt olika ut.  Hela den grunda delen nedanför den branta kusten är täckt av ännu fler som grenade blekt rosa-bruna kalkalger. En annan alggrupp är de siphonala algerna som består av en stor cell och mest vatten. Hittade bland annat Valonia fastiginata, lägst in bakom stenarna i skuggan.

Med det som mest fångade ögat var när det plötsligt inte var de vanliga färgerna utan små plantor av en gallelgrenad brunalg som lyste, iridicerade i grön eller blått! Jättehäftigt.

5 Dictyota sp iridiserar blått o grönt

Algen är en brunalg med han och hon plantor och en sporofytgeneration. På engelska kallas den ”forkweed”, Dictyota dichotomum. Levande plantor iridicerar, med torkade blir de blekt ljust bruna. Det finns också många små grunda hålor där det går att hitta fiskar och annat kul att kolla på.

Då vad behöver jag för att hitta allt detta och lite spännande saker för barnen som kanske tycker att se små snäckor krypa runt jättefort för det bor eremitkräftor i skalen, eller i skuggan hitta skålsnäckor som bara inte går att få loss? Första tipset är att ta rätt på när det är lågvatten? Och jätteviktigt är att akta sig för sjöborrarna! Och sen kan jag ha tur och hitta ett vackert skal av en krabba och en litet skal av en sjöborre som tappat att taggar.8 krabbskal o sjöborre

Min dag är lyckad! Fast jag suttit i stolen hemma och tittat på bilder från resan i november. PS, Limu lär betyda tång på grekiska!

Read Full Post »

För flera veckor sedan var vi några stycken som gick en kurs i att göra smycken i silverlera! Det var jätteroligt att få utlopp för att skapa ett smycke i silver, utan att hamra eller gjuta, bara sitta helt lugnt och knåda en liten ljusgrå klump av silverpulver uppblött med lite, lite vatten. Det finns böcker om hur man gör en avgjutning och en modell och mycket mer.

Silverlera 1

Resultatet blev en hel liten uppsättning av olika smycken.

För att göra mitt mönster använde jag en liten sjöborre, Psamechinus miliaris, kallad tångborre på svenska, som jag hittat för flera år sedan på Tjärnö, nära Strömstad. Som namnet anger hittar man dem ofta inne ibland tångruskor. Genom att rulla den fram och tillbaka blev det en intressant yta.

Psammechinus - mönster

När mönstret var klart torkades smycket med en hårtork så att allt vatten försvann. Sen in i en brännugn en kort stund i 750 grader. Ett tips. Den sista putsningen kan antingen göras med en dyr kniv med agatspets eller baksidan på en kaffesked.Och vips – efter att ha polerat smycket blev det silvergränsande!

nytt smycke

 

Read Full Post »

1.SVEA TILL FACKBOOK FPROLIGBILD+
Det blåste bra ute på Saltö den 2 januari, då årets första storm Svea drog in över västkusten och några av fynden som drev in var riktigt spännande. Från tidigare på året hittade vi ett säl skelett och sen fågelvinge högt upp på stranden.
2 SÄLSKELETT
3 FÅGELVINGE
Skelettet av säl känner man igen på att själva bäckenet är lite och sitter långt bak. Huvudet fanns inte kvar. Det var inte heller mycket kvar av fågeln.
4 många backar
Längre ner låg en bred zon med material som spolats iland. Det innehöll massor med backar i olika färger, stor skyffel och olika arter av tång.
5 KNöltång o spade
6 knöltång betad o ostron
Grön skyffel med påväxt och stor knöltång med jättestora förökningstoppar på väg att utvecklas och mogna. Det syns också att någon snäcka varit framme och betat på de stora flytblåsorna och skavt av ytan så det bildats ljusa fläckar på dem. Ett annat tecken utöver knöltången på att mycket av materialet kommer från andra länder än den svenska kusten var de långa repliknande banden från remtång, Himentalia elongata. Dessa är deras förökningsdelar och det fanns både han och hon delar.
6 a Remtång
På bilden syns groparna på den övre honplantan från vilken det kommer ut äggpaket när den är mogen. På den undre hanplantan syns tydliga orangefärgade fläckar. Detta är massor med spermier som kommit ur de som gropar som finns på ytan. De närmaste områdena där denna art förekommer är norska kusten.
7 blå hink
10 havsborstmask
Det riktigt långväga fyndet var en blå hink, med lite grönalger på utsidan och vita kalkrör på insidan. Det tillhör en art av havsborstmask som också finns i våra vatten som heter Pomatoceros triqueter på latin, men kallas trekantsrörmask på svenska. Vid noggrannare kontroll av insidan hittade jag också två andra havsborskmaskar som var klädda med små skalbitar och sandkorn. Har inte kunnat bestämma vilken art det är.
8Trollhummer o havstulpan
9 sjöborre
Att hinken kommer ända ifrån Engelska Kanalen avslöjar de små lite rosafärgade havstulpanerna. De närmaste lokalerna för denna art som heter Balanus perforatus på latin finns just där. Den är en sydlig art och förekommer också i Medelhavet. Tillsammans med dem och en liten trollhummer och en sjöborre har de gjort en lång resa till havs innan de spolades iland på en av stränderna på Saltö, nära Tjärnö där den marinbiologiska forskningsstationen ligger.
12Rotsystem binder sanden
Den lilla stranden vid sidan om piren hade mycket sand spolats bort. Det är tur att rotsystemet av strandrågen och andra växter kan hjälpa till att hålla kvar en del av sanden så den inte helt försvinner.
13handske höger
14handske vänster
Några dagar tidigare var det ganska kallt och allt täckt av rimfrost. Det som är underligt är att man alltid bara hittar en gummihandske inte två. Så här låg högerhandsken. Efter stormen Svea hittade jag vänsterhandsken på en annan strand , så nu har jag ett par.
15 solnedgång vid piren
Sista kvällen innan vi åker hem till Stockholm. En underbart vacker solnedgång vid piren på Svallhagen. En God fortsättning på det nya året – med förhoppning om många nya spännande upptäckter och ny lärdom om allas vårt hav.

Read Full Post »