Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rödalgsbälte’

Baltic Breakfast-seminariet i veckan handlade om värdet av miljöövervakningens långa tidsserier. Dessa tidsserier är ovärderliga för att kunna förstå förändringar och samband i Östersjöns kusthabitat, både i algsamhällen på klipp- och stenbottnar, i olika samhällen på mjukbottnar och för vad som händer i fria vattnet med t.ex. algblomningar. Under seminariet presenterades resultat från övervakningsprogram  (se filmen här).  Detta belyste vikten av långsiktighet och frekvens i provtagningen av miljögifter i strömming,  men även hur långa tidsserier krävs för att förstå hur saltvattensinflöden påverkar salt- och syrehalt samt näringsämnen i Gotlandsdjupet.

Syrerikt infölde till Gotlandsdjupet

I en Policy Brief för december 2019 poängteras behovet av att inte bara bevara utan också att utveckla miljöövervakningens långa tidsserier och ett antal rekommendationer för marin övervakning presenteras.

Ett område som behöver utvecklas är övervakningen av bottenvegetation utmed den svenska kusten, från norr till söder. Både att följa förändringar under olika årstider och hur algvegetationen påverkas av olika mänskliga aktiviteter. Under året skiftar t.ex. makroalgernas artsammansättning, tillväxt och när de förökar sig på samma sätt som blommor, gräs och mossor på ängen. Men på land är det lätt att följa vad som sker. Har det t.ex. varit ovanligt varmt, regnat en massa på hösten och kom snön och kylan tidigt eller sent?

Förändringar under ytan är det få eller ingen som noterar och de riktigt långa tidsserierna är också få. Det innebär att det kan ske många både små och stora förändringar utan att någon mäter eller registrerar dem. Idag sker insamling av övervakningsdata enbart vid en och samma tidpunkt på året d.v.s. när algvegetationen är som mest välutvecklad i augusti-september.

Så det kan både ha kommit och försvunnit nya kortlivade vårarter utan att de registrerats i övervakningsprogrammet. Hela vårblomningen av makroalger kan passera och/eller förändrats utan att någon lagt märke till det.

De översta två bilderna visar en tidig vårart, Östersjösallat, (Monostroma grevillei) som håller på att lossna och driva iland i mars. Bilden under visar grönalgen liten filtkudde (Spongomorpha aeruginosa) en annan tidig art som försvinner i slutet av maj början juni. Liten filtkudde (Spongomorpha aeruginosa) har en heteromorf livscykel med ett encelligt sporofytstatdium som växer inne i olika rödalger under den varma årstiden och först dyker upp igen nästa vår.

Dessutom, som vi på Tångbloggen berättat i de senaste två inslagen, är de stora brunalgsarterna, skräppetare (Saccharina latissima) och fingertare (Laminaria digitata),   beroende av vattentemperatur både för förökning och tillväxt. Dessa arter som hör till släktet Laminaria har ett mikroskopisk gametofytstadium och ett makroskopiskt sporofytstadium, med skilda optimala temperaturer. Hur reagerar de på förändrat klimat?

Många andra algarter har också ett mikroskopiskt och ett makroskopiskt stadium som gör det svårt att veta hur lyckad förökningen varit och om det kommer att finnas mycket eller lite av den arten nästa år. Ett bra exempel är sudare, (Chorda filum) som övervintrar med ett mikroskopiskt stadium. Det som avgör om det blir ett år när viken är fylld med långa snören av sudare, även kallad snärjtång, beror på hur lyckad förökningen var hösten innan. Som t.ex. förra sommaren 2018 på västkusten men också i somras.

5 citron i tång20190630

Massor med sudare låg uppspolade på Saltöstranden, nära Tjärnö marinbiologiska station i somras.

För mer information, läs gärna vad miljöanalytiker Carl Rolff har att säga om vikten av miljöövervakningens data i artikeln ”Tidsserier av oskattbart värde.”

De långa tidsserierna, där data samlas in av algsamhällen på hårda bottnar på ett antal välplacerade lokaler utmed vår långa svenska kust, är centrala för att förstå storskaliga förändringar i t.ex. tångbältet eller rödalgssamhället. Speciellt på de få platser där det finns äldre dykundersökningar, som vid Gräsö- Singö (mitten 1940-talet), Askö (från 1970-talet) och Gullmarsfjorden (1960 -1961).

Dessa tidsserier bör kompletteras med studier i maj-juni av algsamhällena. På västkusten, i Gullmarsfjorden, motiveras en kompletterande övervakning av att ett förändrat klimat med högre temperaturer förväntas gynna etablering av sydliga arter. Samtidigt som nordliga arter förväntas minska om vattnet blir varmare. Här behöver man få data även på vårarterna.

I Östersjön motiveras övervakning av ett antal lokaler även i maj-juni för att följa förväntad spridning och förekomst av snabbväxande vår och försommar-arter av makroalger. Ökande temperatur på våren kan leda till att arter startar sin tillväxt eller att förökningen sker tidigare och detta kan resultera i att konkurrensen mellan makroalgsarter påverkas. Höga temperaturer på sommaren kan också resultera i att känsliga arter slås ut.

För framtiden är behovet tydligt att inte enbart följa förändringar i algsamhällen under sensommar höst utan att dessa mätserier också kompletteras med studier i maj-juni och på några lokaler även under vintern.

REKOMMENDATIONER FÖR MARIN ÖVERVAKNING

Skydda viktiga tidsserier för framtiden. Avsluta inte långa tidserier om inte mycket goda vetenskapliga skäl finns för att göra det. Skadan går inte att reparera.

Fastställ tvingade kvalitetskrav för upphandling av utförare.

Utred möjligheterna att spara material ur flera provtagningsprogram för framtida analys.

Vid inrättandet av nya miljöövervakningsstationer är det viktigt att beakta att det ofta tar flera decennier innan en förändring kan påvisas.

Undersök möjligheten att komplettera existerande provtagningsprogram genom att provta flera organismgrupper och andra relevanta miljövariabler, för att ge bättre förståelse av födovävar.

Utveckla metoder för att mäta och övervaka hälsotillståndet hos både predatorer och bytesdjur.

Read Full Post »

Under den kalla vintern värmer Tångbloggen upp sina läsare med köttblad, Dilsea carnosa, som februari månads alg. Oroa er inte, den passar även för veganer.

Dilsea carnosa är en bladformad alg som kan växa upp till 30-40 cm längd och 25 cm bredd i storlek. De stora, platta broskiga bladen fäster mot hårt underlag med en platt häftskiva. Allt eftersom bladen åldras, kommer nya mindre blad upp från häftskivan. På så sätt kan algen leva i flera år.

Dilsea carnosa på sten

Köttbladet Dilsea carnosa syns tydligt bland de övriga rödalgerna, här med berggylta och rödnäbba (blågyltans hona) ute vid det väl namngivna Berggylteskär i Lysekil.

Fortplantningen sker under vintern, december till januari. Således inget att beskåda för den värmeälskande dykaren. Den återfinns på svenska västkusten, där den växer på stenar och block bland de djupare förekommande bestånden av stortare (Laminaria hyperborea) eller i det så kallade rödalgsbältet, på mellan 5-25 meters djup, beroende på hur klart vattnet är.

Sjöborre

En sjöborre visar sommarens kollektion; en bit köttblad käckt på svaj.

Blåstråle

Blåstråle (blågylta-hane) och köttblad. Det saknas inte färg i svenska vatten.

På engelska kallas den även för ”false dulse”, falsk dulse, för att den enda arten man kan förväxla den med i svenska vatten är just dulse, även kallad söl, som ju var månadens alg här på Tångbloggen för inte så länge sedan. Men till skillnad från dulse/söl så är köttbladet inte en alg man äter. Hur skiljer man då på dem?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Från en enda häftplatta växer det hela tiden ut nya blad, vilket ger sådana här vackra röda rosetter

Det klassiska provet är att bita en liten bit av algen och smaka. Är det köttblad kommer du känna den typiska smaken av stekt ägg. En omissigenkännlig karaktär som de flesta som gått en alg-kurs kommer ihåg. Som namnet vittnar om är köttbladet även köttigare och tjockare. Det känns fastare och mer som brosk att ta i än söl, som är tunn och sladdrig i jämförelse. Bålen kan även ha hål som med åldern utvidgas och kan ge gamla delar ett sönderrivet utseende.

Om det har varit små kräftdjur framme och betat på köttbladet kan man även se hur vävnaden runt skadorna har tappat sitt röda pigment och lyser i ljust grönt. Algen är ofta även ljust gulgrön uppe i spetsen på bladet, den äldsta delen, eftersom tillväxten sker nedifrån basen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När något litet djur har varit framme och betat kan man lätt se hålet. Hittar du betes-skadan på denna bild?

pressade alger

Såhär vackert kan alger bli med lite omsorg. Hittar du de två köttbladen? Algerna är pressade av Gunilla Toth vid Tjärnölaboratoriet.

Trots det något skrämmande namnet är köttblad en vacker alg som passar bra att pressa till en tavla eller ett vykort. Passa på att leta på stranden efter en blåsig dag i sommar och se om du hittar någon som har spolats iland.

Read Full Post »