Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘miljöövervakningsprogram’

När det var dags att ta upp båten för hösten visade det sig att det satt både en massa havstulpaner och musslor på skrovet. Samma mussla fanns även på badstegen. Musslan likande blåmussla, men den var lite randig om man tittade noga. 

Här kollas badstegen efter vad som etablerat sig på stegen under sommaren. Vad är det för konstig mussla?

Vad kunde det vara för en art? Var det blåmusslor som satt inklämda mellan havstulpanerna eller någon annan art av mussla? Eller var det kanske zebramussla, Dreissena polymorpha – den har ju ett zick-zack mönster på skalet? 

Det är nästan mer trekantiga brackvattensmusslor än havstulpaner på stegens undersida.

Det tog ett litet tag att göra artbestämningen, tills jag kom ihåg att vi från Tångbloggen var med om att hitta de första exemplaren av den trekantiga brackvattensmusslan, Mytilopsis leucophaeata.  Det var på våren 2011, när vi var inne i de torrlagda kylvattenstunnlarna i Forsmark och letade efter musslor som växte där på väggarna. Innan dess hade arten hittats i ett kraftverk i Finland. Just utsläpp av varmt vatten är en extra gynnsam miljö för den trekantiga brackvattensmusslans tillväxt, överlevnad och reproduktion. Till exempel i Forsmarks uppvärmda dammar var tätheterna höga, med tusentals individer per kvadratmeter.

Och fjärdarna utanför kylvattenutsläpp är utmärkta miljöer för att arten skall kunna sprida sig vidare längs med kusten. Nästa spridning dokumenterades i samband med det nationella miljöövervakningsprogrammet på ett antal lokaler i Singö skärgård. Där finns musslorna rapporterade årligen sedan 2018. Fynden är rapporterade i Artportalen. Dit har också det senaste fyndet i vattnet mellan Värmdö och Ingarö vid Vreten rapporterats.

Tre musslor av den trekantiga brackvattensmusslan, taget i lupp. Individerna är ca 0,8 cm stora med vacker teckning på de brunaktiga skalen.

Så nu till hur du kan känna igen den. Skalen liknar blåmusslan, Mytilus edulis lite. Den har en böjd ryggkant med rak eller svagt konvex nederkant. Trekantig brackvattensmussla blir lite mindre än blåmusslan, ca 21 mm lång. Skalhalvorna är lite olika stora, där den högra är lite större än den vänstra. Och så har skalen vitaktiga linjer, som kan vara mer eller mindre zick-zack formade. Mönstret är tydligast hos unga individer, som de som satt på badstegen och båtskrovet. De har ett beige till mörkt brunt periostracum

Ett rep med blåmusselskal upphämtat vid Campus Caravan, Kapellskär. Blåmusslan har inget mönster på skalen och de är mer blå-bruna i färgen.

Trekantig brackvattensmussla kan kanske som ung förväxlas med blåmussla, men den är smalare och mer långsträckt, och inte lika bred baktill. Men detta är ju svårt om det inte finns något att jämföra med. Det bästa kännetecknet är att öppna en mussla och se hur låset ser ut. Hos den trekantiga brackvattenmusslan finns som en hylllik avsats, kallad septum och ett tandlikt utskott. 

I låset syns den hyllika avsatsen och det tandlika utskottet, ett säkert kännetecken för arten.

Det är dock inte alltid lätt att se. Fick kolla på flera skal i lupp för att hitta ett tydlig tandlikt utskott. 

Den andra arten som har tydliga zick-zack mönster på sitt skal är zebramusslan, Dreissena polymorpha, som vi berättat om tidigare här på Tångbloggen. Den kallas också för vandrarmussla och kom till Sverige redan på 1940-talet från Kaspiska havet, troligen sittande på ett båtskrov eller med ballastvattnet.  

Överst i bild ligger en zebramussla och under den en trekantig brackvattensmussla. Tillsammans går de lätt att skilja åt.

Zebramusslan är mycket kantigare och har en platt underdel, så det går lätt att få den att stå upp på en platt yta. Det är också, precis som den trekantiga brackvattensmusslan, en introducerad art. Den hittas idag i många av våra sjöar. Vi åkte till sjön Erken för att samla in och fotografera för att jämföra utseendet hos små individer av det två arterna. 

Det är spännande att se vilken stor spridning som trekantig brackvattenmussla haft under tio års tid från första fyndet i Forsmark. Fyndet av trekantig brackvattenmussla i vattnen vid Värmdö får oss att tänka att det är mycket troligt att den finns på en massa andra ställen också.

Här kan Tångbloggens läsare såklart hjälpa till att kartlägga den hittills okända utbredningen! Det är visserligen lite sent, för många båtar har redan tagits upp ur vattnet, men det finns säkert andra badstegar, pålar eller helt enkelt någon tamp som ligger kvar i vattnet. Leta gärna och skicka ett foto med koordinater till oss om Du hittar nya platser med trekantig brackvattensmussla. Vi hoppas på ett bra resultat från våra skarpögda läsare, precis som när vi efterlyste den Amerikanska trågmusslan. Glöm inte heller att lägga upp ditt fynd i Artportalen. Lycka till med att hitta fler lokaler!

En orsak att det blev en så lyckad föryngring av trekantig brackvattenmussla kan vara det varma sommarvädret och höga vattentemperaturer.

Read Full Post »

Baltic Breakfast-seminariet i veckan handlade om värdet av miljöövervakningens långa tidsserier. Dessa tidsserier är ovärderliga för att kunna förstå förändringar och samband i Östersjöns kusthabitat, både i algsamhällen på klipp- och stenbottnar, i olika samhällen på mjukbottnar och för vad som händer i fria vattnet med t.ex. algblomningar. Under seminariet presenterades resultat från övervakningsprogram  (se filmen här).  Detta belyste vikten av långsiktighet och frekvens i provtagningen av miljögifter i strömming,  men även hur långa tidsserier krävs för att förstå hur saltvattensinflöden påverkar salt- och syrehalt samt näringsämnen i Gotlandsdjupet.

Syrerikt infölde till Gotlandsdjupet

I en Policy Brief för december 2019 poängteras behovet av att inte bara bevara utan också att utveckla miljöövervakningens långa tidsserier och ett antal rekommendationer för marin övervakning presenteras.

Ett område som behöver utvecklas är övervakningen av bottenvegetation utmed den svenska kusten, från norr till söder. Både att följa förändringar under olika årstider och hur algvegetationen påverkas av olika mänskliga aktiviteter. Under året skiftar t.ex. makroalgernas artsammansättning, tillväxt och när de förökar sig på samma sätt som blommor, gräs och mossor på ängen. Men på land är det lätt att följa vad som sker. Har det t.ex. varit ovanligt varmt, regnat en massa på hösten och kom snön och kylan tidigt eller sent?

Förändringar under ytan är det få eller ingen som noterar och de riktigt långa tidsserierna är också få. Det innebär att det kan ske många både små och stora förändringar utan att någon mäter eller registrerar dem. Idag sker insamling av övervakningsdata enbart vid en och samma tidpunkt på året d.v.s. när algvegetationen är som mest välutvecklad i augusti-september.

Så det kan både ha kommit och försvunnit nya kortlivade vårarter utan att de registrerats i övervakningsprogrammet. Hela vårblomningen av makroalger kan passera och/eller förändrats utan att någon lagt märke till det.

De översta två bilderna visar en tidig vårart, Östersjösallat, (Monostroma grevillei) som håller på att lossna och driva iland i mars. Bilden under visar grönalgen liten filtkudde (Spongomorpha aeruginosa) en annan tidig art som försvinner i slutet av maj början juni. Liten filtkudde (Spongomorpha aeruginosa) har en heteromorf livscykel med ett encelligt sporofytstatdium som växer inne i olika rödalger under den varma årstiden och först dyker upp igen nästa vår.

Dessutom, som vi på Tångbloggen berättat i de senaste två inslagen, är de stora brunalgsarterna, skräppetare (Saccharina latissima) och fingertare (Laminaria digitata),   beroende av vattentemperatur både för förökning och tillväxt. Dessa arter som hör till släktet Laminaria har ett mikroskopisk gametofytstadium och ett makroskopiskt sporofytstadium, med skilda optimala temperaturer. Hur reagerar de på förändrat klimat?

Många andra algarter har också ett mikroskopiskt och ett makroskopiskt stadium som gör det svårt att veta hur lyckad förökningen varit och om det kommer att finnas mycket eller lite av den arten nästa år. Ett bra exempel är sudare, (Chorda filum) som övervintrar med ett mikroskopiskt stadium. Det som avgör om det blir ett år när viken är fylld med långa snören av sudare, även kallad snärjtång, beror på hur lyckad förökningen var hösten innan. Som t.ex. förra sommaren 2018 på västkusten men också i somras.

5 citron i tång20190630

Massor med sudare låg uppspolade på Saltöstranden, nära Tjärnö marinbiologiska station i somras.

För mer information, läs gärna vad miljöanalytiker Carl Rolff har att säga om vikten av miljöövervakningens data i artikeln ”Tidsserier av oskattbart värde.”

De långa tidsserierna, där data samlas in av algsamhällen på hårda bottnar på ett antal välplacerade lokaler utmed vår långa svenska kust, är centrala för att förstå storskaliga förändringar i t.ex. tångbältet eller rödalgssamhället. Speciellt på de få platser där det finns äldre dykundersökningar, som vid Gräsö- Singö (mitten 1940-talet), Askö (från 1970-talet) och Gullmarsfjorden (1960 -1961).

Dessa tidsserier bör kompletteras med studier i maj-juni av algsamhällena. På västkusten, i Gullmarsfjorden, motiveras en kompletterande övervakning av att ett förändrat klimat med högre temperaturer förväntas gynna etablering av sydliga arter. Samtidigt som nordliga arter förväntas minska om vattnet blir varmare. Här behöver man få data även på vårarterna.

I Östersjön motiveras övervakning av ett antal lokaler även i maj-juni för att följa förväntad spridning och förekomst av snabbväxande vår och försommar-arter av makroalger. Ökande temperatur på våren kan leda till att arter startar sin tillväxt eller att förökningen sker tidigare och detta kan resultera i att konkurrensen mellan makroalgsarter påverkas. Höga temperaturer på sommaren kan också resultera i att känsliga arter slås ut.

För framtiden är behovet tydligt att inte enbart följa förändringar i algsamhällen under sensommar höst utan att dessa mätserier också kompletteras med studier i maj-juni och på några lokaler även under vintern.

REKOMMENDATIONER FÖR MARIN ÖVERVAKNING

Skydda viktiga tidsserier för framtiden. Avsluta inte långa tidserier om inte mycket goda vetenskapliga skäl finns för att göra det. Skadan går inte att reparera.

Fastställ tvingade kvalitetskrav för upphandling av utförare.

Utred möjligheterna att spara material ur flera provtagningsprogram för framtida analys.

Vid inrättandet av nya miljöövervakningsstationer är det viktigt att beakta att det ofta tar flera decennier innan en förändring kan påvisas.

Undersök möjligheten att komplettera existerande provtagningsprogram genom att provta flera organismgrupper och andra relevanta miljövariabler, för att ge bättre förståelse av födovävar.

Utveckla metoder för att mäta och övervaka hälsotillståndet hos både predatorer och bytesdjur.

Read Full Post »

Vill du ha lite avkopplande läsning i regnet så kolla på nätet efter DN bilagan eller skaffa tidningen. Där finns en längre artikel om blåstången i Östersjön och de unika dykstudier som gjordes av professor Mats Waern vid Uppsala universitet på mitten av 40-talet i Singö- Gräsöområdet. Dessa har upprepats med större mellanrum och kommer till hösten i år att undersökas igen inom det nationella miljöövervakningsprogrammet. Blir spännande att se vilka förändringar som skett sedan den senaste studien 2006. Tångbloggen i DN bilaga.pngTångbloggen i DN bilaga

Read Full Post »