Tångbloggen

Vid Östersjöfondens höstmöte presenterade Seppo Knuuttila, läget och förändringar i mängden fosfor i olika delar av Östersjöns djupvatten och speciellt positiva resultat av insatta åtgärder att minska tillförseln av fosfor till Finska viken på mängden klorofyll ett mått på växtplankton i vattnet.

Tydliga förändringar syns i bottenvattnet i Östersjöns djupvatten efter det stora saltvattensinbrottet som kom vintern 2013/2014. Effekten av saltvattensinbrottet i form av högre syrehalter syns fortfarande 2015 men det skulle behövas ett nytt till vintern med nya stormar.

Det som kommer att vara en bestående förbättring är den minskade tillförseln av näringsämnet fosfor till Finska viken. Detta är resultatet av utbyggnaden avloppsreningsverket i S:t Petersburg och genom att minska utsläppen från en rysk gödselfabrik, i Kingisepp vid floden Luga. I sommar var vattnet ovanligt klart och algblomningen mindre vilket syns i halterna av klorofyll i Finska viken.

Precis som att när jag gjorde mina doktorandstudier i Brunnsviken, där Solna stads avloppsvatten släpptes ut orenat fram till 1970 och vattenkvalitén i Stockholms innerskärgård var som sämst under 1960/70-talet visar åtgärderna i Ryssland att det ger resultat och det fort. Med tiden kan detta leda till att även förhållandena i de djupa områdena i Östersjön blir bättre då tillförseln totalt minskar.

Seppo berättade även om experiment med gipsbehandling av åkrar lämpligt att använda i kusten av Skärgårdshavet. Gips, som är ett vanligt namn på mineralet kalciumsulfat har också tidigare använts för markförbättring. Det nya är att använda det för att binda fosfor så att avrinningen till vatten minskar, samtidigt får marken enligt studierna en bättre grynig struktur av marken och växterna kan utnyttja den fosfor som finns kvar. Och det är en biprodukt i gödselindustrin som skulle kunna användas istället för att som nu lagras i stora mängder. Kanske ett projekt att följa för den som är intresserad. http://www.johnnurmisensaatio.fi/sv/john-nurminens-stiftelse-ar-med-om-att-radda-skargardshavet-med-hjalp-av-gipsbehandling-av-akrar/

För  oss på Tångbloggen är de förbättringar som sker av minskad cyanobakterieblomningar och klarare vatten lovande för tångens förekomst. Det var över 15 år sedan vi var där och gjorde undersökningar för att se om det var blåstång eller smaltång som växte längst in i Finska viken. Att det gått några år sedan denna provtagning syns på bilden av mig och min forskarkollega. Formvariationen hos tångplantorna var mycket stor och gick inte att placera in som antingen blåstång eller smaltång. Kanske dags för ett nytt besök och jämföra med de sparade pressade tångplantor vi samlade då? Detta exemplar i tjusigt svartvitt.