Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kolasnöre’

Blev ju så inspirerad av sälen Noriko som sitter och flätar armband åt sina kompisar, så jag måste göra ett åt mig själv.

Noriko flätar armband

Nu är också mitt Chorda filum armband klart. Flätade in ett tunt bomullssnöre tillsammans med några ”kolasnören” som på svenska heter sudare eller förut kallades för snärjtång. Kärt barn har många namn.

armband av Chorda 1

Detta för att algen när den torkar kommer att dra ihop sig. Så det gäller att göra en tillräcklig lång fläta så den räcker till ett armband.  Bomullssnöret gör att flätan blir lite lösare och på så sätt kan armbandet böjas och formas till ett armband. Nu är den snodd så att den blir lagom stor att passa runt handleden.

Det går såklart att använda ett snöre med någon färg som du gillar. Det finns gott om sudare, som växer grunt och är lätta att plocka. De är ofta fästa på en liten sten eller snäcka  – hälsar Tant Tång.

Read Full Post »

Idag måndag kan du höra Tångbloggen prata om hur man samlar och äter alger i P4 Extra klockan 14:15.

Många undrar säkert om är säkert att samla alger själv. Det finns inga direkt giftiga alger i Sverige, men man bör låta bli att äta alla fintrådiga alger som till exempel grönslick, ullsläke och molnslick (Pylaiella littoralis). Den bruna algen mjukt kärringhår, Desmarestia viridis, bör man också undvika. Den innehåller nämligen stark svavelsyra som inte är trevligt att få i munnen. En liten efterforskning, till exempel här på Tångbloggen, innan man går ut på stranden, hjälper dig att identifiera de godaste arterna.

Det man ska tänka på är att alger innehåller jod, som man inte ska få i sig för myckat av. Livsmedelsverket rekommenderar en daglig dos på under 150 mikrogram för vuxna. Kvinnor som är gravida eller ammar ska vara försiktiga med algprodukter  då för mycket jod inte är bra för foster/små barn. Har man problem med sköldkörteln ska man alltid prata med sin läkare först.

Plockar man sina egna alger är det såklart svårt att veta hur mycket jod de innehåller. Vi brukar ha 5 g torrvikt per dag som ett ungefärligt måttsnöre, men vi äter inte alger varje dag.

Alger är en naturlig del av kosten i Asien, där man ofta har den som smaksättare, i soppor eller som tillbehör till ris och fisk. Den passar även bra att slå in mat i, som maki-rullarna man får på sushi-restaurangen. Både i Asien och Afrika odlas alger storskaligt, både för att ätas men även för produktion av konsistensgivande medel.

Vi äter redan en hel del alger i Sverige idag, kanske utan att tänka på det. Många E-ämnen som finns i olika matprodukter är alger av olika slag. Till exempel E400 framställs ur brun­alger och används som förtjocknings, stabili­serings- och geleringsmedel, bland annat i glass och efterrättsmixer. E407 framställs ur en viss sorts rödalg och kan ingå i ost, kakor, milkshake och alkoholdrycker.

Det finns ju även mer profilerade produkter som framhäver att de innehåller alger, som tångknäcke, tångbröd eller blåstångste.

Våra åtta favoriter bland de arter som växer längs svenska kusten är:

Om du inte har möjlighet eller lust att plocka egna alger utan istället vill handla dina alger i en asiatisk livsmedelsbutik, kan det vara bra att ha lite koll på vad de olika namnen betyder:

Wakame, brunalgen Undaria pinnatifida, har odlats i Japan sedan 700-talet. Söt och god, djup smak.

  •     Fueru Wakame – hackade blad som passar i sallader och miso-soppa; säljs som skrumpna torkade blad. Bra att ha till hands om chips-suget sätter in….
  •     Kuki Wakame –  ”kuki” betyder ”stam” och här är det stammen (stipes) som ofta används i sallader, där den kan serveras hel och då påminna om nudlar, eller hackad.
  •     Hiyashi Wakame – Troligtvis en högre kvalitet (spädare stammar) av kuki wakame, samma användningsområde. Kan även kallas Mekabu wakame.

Hijiki (Sargassum fusiforme, syn. Hizikia fusiformis) en brunalg som är mörkare och fastare i konsistensen än kuki wakame, annars samma användningsområde. Ger skönhet, hälsa och tjockt svart hår enligt folktro. Kan dock innehålla höga halter av arsenik, beroende på vart den vuxit.

Nori– ark av tunnbladiga rödalger i släktet Pyropia (förut Porphyra) som avänds för att göra maki sushi, tamago nigiri och annat gott på sushitallriken. Löjligt goda att rosta i sesamolja. 

Kombu – ett samlingsnamn för över 18 arter inom släktena Laminaria och Saccharina. Tjocka ark av brunalg, torkade, som används till buljong (dashi), smaksättning ris, picklad som tillbehör, te och till sushi. Ofta låter man den koka med i soppan, för att sedan ta upp den, hacka och servera som tillbehör.

Att äta alger verkar vara en växande trend här i västvärlden. De är goda att ha som en sallad eller smaksättare i en soppa eller som ett täcke på fisk istället för spenat. Makrill inlindad i sockertare på grillen blev väldigt smarrigt. Kanske kommer man kunna köpa en chipspåse med blandade algchips till fredagskvällen? Det skulle vi tycka om! Istället för salt kommer bagare kanske börja blanda in tångmjöl i brödet? Havslimpa!

Det finns massor av jättegoda algrecept på Internet, vi har bara länkat till några av dem, så varför inte prova något nytt i sommar? Prova alger!

Sockertare på rep

Kelp behöver plats, solljus och lagom mycket näring för att bli av bästa kvalitet.

Read Full Post »

För två år sedan var det snärjtång eller sudare år. Vad det blir för några makroalger som blommar i år på sommaren går inte att förutsäga utan det är bara att vänta och se. För att kunna veta vilka arter som kan massföröka sig och bilda en blomning, skulle man behöva studera de mikroskopiska stadier som sitter överallt nu på stenar, vasstrån eller skal. Det kan finnas mikroskopiska stadier av sudare inne ibland trådslicken som just nu täcker många stenar i strandzonen.

En brunalgsart med mikroskopiska könliga stadier är sudaren, Chorda filum på latin. Chorda, betyder sträng och filum betyder tråd och namnet ger en bra beskrivning av hur algen ser ut, en lång och smal gulbrun till mörkbrun tråd, mest lik ett kolasnör

Detta är de mikroskopiska sporofytstadiet, det könlösa stadiet, som växer ut från de små mikroskopiska trådarna. De mindre mer förgrenade trådarna är hanindivider och de lite grövre trådarna är honindivider. I ändan av grenarna på honindividerna sitter lite större rundade celler. Här sker befruktningen. Det ogrenad sporofytstadiet växer ut under våren- försommaren och är fäst vid underlaget med en rund fästskiva. Ofta växer det ut flera trådar från samma ställe så att det sitter buntar. Bilden är från Östersjön och de växer intrasslade som ett av de svenska namnen antyder, snärjtång ibland vasstrån.

I Östersjön blir sudaren ca 50-70 cm lång och är ganska tunn

Unga trådar i början av säsongen är täckta med ljusa hår, som gradvis försvinner ju äldre de blir. Sudare blir ca 1,5 meter lång i Östersjön men växer sig ännu längre och tjockare i det saltare vattnet på västkusten. Sudare trivs bäst i skyddade områden där den om det är ett bra år för arten kan bilda täta ängar mellan 1 och 5 meters djup. I England kan de bli ännu större. Där kallas sudare ibland för ”Dead man’s rope” – död mans rep, men även om man trasslar in sig i ett tätt bestånd, är de inte så starta att men kan fastna för gått inne ibland de tjocka kolasnörena. Under sensommaren och hösten lossnar de och driver iland.

På västkusten kan sudaren bli 2-3 meter lång. När den drivit iland kan man samla och fläta!

Read Full Post »