Den första tanken när jag tittade ut över vattnet var ”Oj vad kan det vara för en algblomning? Eller är det ett utsläpp av något slag?”
Här på Tjärnö har jag spenderat många somrar och sett stora blomningar av både mareld och olika arter av växtplankton. Det första jag tänkte på var att det kunde vara pollen från någon landväxt. De ljusare partierna låg som i slingor mellan blåstångsplantorna.
Mysteriet löste sig snabbt när jag böjde mig ner och tittade närmare. Fotosyntes i full fart! Det var nämligen blåstången som producerade massor av syrebubblor efter att den legat torrlagd i solen under några timmars lågvatten. Tångplantorna hade hunnit bli helt knastertorra.
Det är lätt att tro att tången inte kommer att klara sig efter en lång tid uppe i luft och gassande solsken. Men nästan direkt när tidvattnet kommer tillbaka och tången blir våt igen startar primärproduktionen, där tången bildar syre och socker av koldioxid och solljus. Tången producerar så mycket syre i det stillastående vattnet att det skummar. Så de torra tångplantorna är långt ifrån döda! Det syre som inte går upp i luften med bubblorna löser sig i vattnet, så nu finns det åter igen gott om syre till alla smådjurens andning.
I en liten skreva låg en blåmussla och väntade på att vattnet skulle komma tillbaka. Det hade hunnit bli ordentligt varmt i vattnet och musslan höll skalet ordentligt stängt. När vattnet kom tillbaka öppnade musslan sitt skal och börja filtrera plankton ur det nu syresatta vattnet. Det måste kännas skönt att få öppna skalet och ta in svalt vatten efter att ha varit så varm. De som däremot inte klarade sig är de två blå brännmaneterna som hamnade högt uppe på stenen innan vattnet drog sig undan.
Nästa gång du går på en strand där tången ligger torr under lågvattenperioden, tänk på att den lätt går sönder om man trampar på den. När den har smulats sönder kan de inte att fortsätta och växa och producera nytt syre både för livet i havet. Så gå hellre runt den torra tången än genom den.
Tångbloggen 