Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘primärproducent’

Foto från stranden på Långholmen, nära Tjärnö marina laboratorium, västkusten, juli 2026.

Den första tanken när jag tittade ut över vattnet var ”Oj vad kan det vara för en algblomning? Eller är det ett utsläpp av något slag?”

Här på Tjärnö har jag spenderat många somrar och sett stora blomningar av både mareld och olika arter av växtplankton. Det första jag tänkte på var att det kunde vara pollen från någon landväxt. De ljusare partierna låg som i slingor mellan blåstångsplantorna.

Mysteriet löste sig snabbt när jag böjde mig ner och tittade närmare. Fotosyntes i full fart! Det var nämligen blåstången som producerade massor av syrebubblor efter att den legat torrlagd i solen under några timmars lågvatten. Tångplantorna hade hunnit bli helt knastertorra.

Det är lätt att tro att tången inte kommer att klara sig efter en lång tid uppe i luft och gassande solsken. Men nästan direkt när tidvattnet kommer tillbaka och tången blir våt igen startar primärproduktionen, där tången bildar syre och socker av koldioxid och solljus. Tången producerar så mycket syre i det stillastående vattnet att det skummar. Så de torra tångplantorna är långt ifrån döda! Det syre som inte går upp i luften med bubblorna löser sig i vattnet, så nu finns det åter igen gott om syre till alla smådjurens andning. 

I en liten skreva låg en blåmussla och väntade på att vattnet skulle komma tillbaka. Det hade hunnit bli ordentligt varmt i vattnet och musslan höll skalet ordentligt stängt. När vattnet kom tillbaka öppnade musslan sitt skal och börja filtrera plankton ur det nu syresatta vattnet. Det måste kännas skönt att få öppna skalet och ta in svalt vatten efter att ha varit så varm. De som däremot inte klarade sig är de två blå brännmaneterna som hamnade högt uppe på stenen innan vattnet drog sig undan.

Nästa gång du går på en strand där tången ligger torr under lågvattenperioden, tänk på att den lätt går sönder om man trampar på den. När den har smulats sönder kan de inte att fortsätta och växa och producera nytt syre både för livet i havet. Så gå hellre runt den torra tången än genom den.

Read Full Post »

Att en bild säger mer än tusen ord är ett känt talesätt. Men vad händer om en bild beskrivs med få eller många ord som inte stämmer? I det här inlägget reagerar vi på att flera olika arter av växtplankton har kallats för mördaralg!

Rubriker om mördaralger som sprider skräck i Östersjön, i Medelhavet eller dödar vildsvin på stränder i Bretange?  I media och press har allt ifrån den makroskopiska grönalgen, idegranskaulerpa, (Caulerpa taxifolia), som spridit sig i Medelhavet till mikroskopiska växtplankton som Chrysochromulina polylepis och olika cyanobakterier, både utmed kusten i Bretange och i Östersjön kallats för mördaralg. Är det för att väcka uppståndelse?

Det är inga alger som mördar, det är oftast cyanobakterier som ”blommar” t.ex. i Östersjön. Här förekommer cyanobakterier i stora mängder och när det blir lugnt och stilla i vattnet flyter de upp till ytan. Forskningsfartyget R/V Electra var ute vid Klintehamn på Gotland för några dagar sedan och körde då igenom detta breda bälte av cyanobakterier.  Vissa arter hakar i varandra och bildar först tussar som sedan blir till mattor,vilket vi har berättat om innan.

 

Liten båt i hamnen omgiven av cyanobakteriebloming.

I bästa fall driver en del av blomningen av cyanobakterierna iland och kan brytas ner på grunt vatten i strandzonen. De två vanligaste arterna är katthårsalgen (Nodularia spumigena) och knippvattenblom (Aphanizomenon spp.) . 

Algblomning i vattnet vid stranden och ilanddriven tång som bryts ner där den ligger, på land.

Blåser det mycket kommer cyanobakterieblomningen inte att flyta upp till ytan innan den dör,  utan sjunker direkt ner till djupare bottnar där nedbrytningen av de döda algerna leder till syrebrist. Arealen av döda bottnar breder ut sig. Dessa bottnar skulle man kunna beskriva som att ”Svarta Döden” breder ut sig!

Så jag blev såklart bekymrad när jag ser att Världsnaturfonden,  via flera mediekanaler skriver att ” Gröna döden breder ut sig i Östersjön” och att de har illustrerat detta med en jättevacker bild på en klippa i skärgården och ett bälte av grönslick (Cladophora glomerata) och troligen brunalgen korvsnöre (Scytosiphon lomentaria).

Jag förväntar mig att WWF skall ge trovärdig och korrekt information. Ett grönslicksbälte är i högsta grad levande, inte dött! Grönslick och andra alger som blåstång, korvsnöre och många andra arter producerar syre och är hem åt både kräftdjur, snäckor och småfisk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Många arter bor i grönslicken. Här är det små bebisar av blåmussla som finner trygghet.

Under soliga varma dagar blir det så mycket syre så att det inte kan lösa sig i vattnet utan syrebubblorna lämnar vattnet och ökar syret i luften. Grönslick och andra makroalger är liksom cyanobakterier viktiga syreproducenter i Östersjön. 

Drivande grönslick utanför vassbältet kommer att brytas ner på grunt vatten.

Det är när algerna lossnar, dör och hamnar på djupare bottnar som de kommer att brytas ner och då går det istället åt syre. Igen hamnar de stora algerna oftast uppe på land och i tångvallen kommer nedbrytningen att ske långsamt. Och de bidrar inte till den stora arealen av syrefria bottnar ute i Östersjöns djup. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gröna alger är viktiga syreproducenter och bryts oftast ner i tångvallen.

 

Såhär ser klipporna ut på sommaren utmed många skärgårdsstränder.

Ett vackert grönslicksbälte med mycket blåstång på lite större djup. Här produceras syre!

Read Full Post »