Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rinnande vatten’

Vår alg denna månad är relativt okänd i svenska vatten. Det var först under en nordisk workshop om sötvattensrödalger i augusti 1999 som man upptäckte ett nytt taxon för Sverige: nämligen augusti månads art, rödalgen Lemanea borealis Atkinson. Arten hittades på två platser nära den limnologiska fältstationen i Aneboda, strax norr om Växjö i södra Sverige.

Artnamnet, borealis, är passande, det är nämligen latin för nordlig. Arten har noterats i Finland och Sverige samt i Nordamerika (USA) (Wehr & al. 2015) och i provinsen Québec i Kanada (Poulin & al. 1995), så det är ett namn som berättar om vart på planeten vi kan tänkas hitta den.

Alla lokaler som undersöktes, utom sjön Fiolen, varr små rinnande vatten (max 5 m breda), som var mer eller mindre humösa med låga elektrolythalter. Så eftersom vår art gillar strömmande vatten, och dessutom heter borealis, så har den fått det svenska namnet nordlig strömtråd.

Nordlig strömtråd gillar att sitta i strömmande vatten. Foto: Roland Bengtsson.

Och som så många av de limniska rödalgerna så ser den oftast inte alls särskilt röd ut. Åtminstone inte i de mest solexponerade delarna. Den är blågrön till olivgrön när den är ung och blir rostbrun till svart vid mognad. Alger inom släktet Lemanea (jag hittade inget specifikt för arten) består av tussar med broskiga rörformade filament som kan vara mellan 1-40 cm långa och 0,2 till mm i diameter. Man ska kunna skilja mellan olika arter genom att se på förekomsten av förgrening, av deras diameter och av graden av basal sammandragning, alltså hur ihopsnörpta de nedersta cellerna är. Vill du veta mer detaljer på taxonomisk nivå finns länken här.

Så när du nu i sommar är ute och traskar i skog och mark, håll ett öga ner i strömmande vattendrag. Kanske ser du lite olivgrönt ludd och passar på att ta med en tuss hem att titta närmare på? God jaktlycka!

Read Full Post »

Inom rödalgerna är nästan alla arter marina, vilket betyder ett liv i salt vatten. Endast 3% av rödalgerna (ca 180 arter) har, enligt AlgaeBase, anpassat sig till ett liv i sötvatten. Paludicola turfosa (f.d.Batrachospermum turfosum Bory) torvgravsalg är en av generalisterna bland dessa förhållandevis få rödalger som har anpassat sig till sötvattenshabitat. Av namnet (Lat. turfosa – på torvmossar).kan vi gissa oss till att vi nog kan hitta den i miljöer som liknar den på torvmossar.

Artens breda utbredning, både över breddgrader och uppåt på höga altituder (>1000 möh) är ovanlig för sötvattensrödalger, som vanligtvis är begränsade till under 900 m över havet. I Nordamerika förekommer P. turfosa från Alaska i norr till centrala Mexiko i söder och i Europa är den rikligt förekommande både i Finland och Sverige, men är mer sällsynt söderut i Centraleuropa.

Arten förekommer i bergiga till subalpina mikrohabitat som kännetecknas av mörkfärgade, oligotrofa humusrika vatten. De är huvudsakligen skuggade, näringsfattiga och med rinnande eller stillastående vatten. Då algen ofta är fäst vid fasta underlag som stenar eller trägrenar kan säsongsvariationer i vattennivåer och skuggning av träd och buskar, canopy cover, utsätta algen för kraftigt fluktuerande temperaturer, solstrålning och näringstillgång.

Arten kallas ibland för frog spawn algae (grodromsalg) då den känns slemmig och påminner om just grodrom. Foto från iNaturalist.com. Som många andra limniska rödalger är den mer grön till färgen. För varför ska det vara enkelt?

En studie från 2017 av Siegfried Aigner, Andreas Holzinger, Ulf Karsten och Ilse Kranner, visade att P. turfosa insamlad från en torvmossesjö i Österrrike klarar av att leva i ett brett spann av temperatur, ljus- och näringstillgång, vilket med stor sannolikhet är varför arten har lyckats anpassa sig till ett liv i denna typ av tuffa miljöer.

Dr. Ralf Wagner från Düsseldorf i Tyskland har fotograferat den under fluroscensmikroskop. Eftersom jag mycket fräckt har norpat den ”vanliga” bilden från honom, så får du gärna klicka här för att besöka hans sida och se hur häftig den ser ut under annan belysning.

Torvgravsalg, Paludicola turfosa, under rejäl förstoring. Den vackra bilden är tagen av Dr. Ralf Wagner (se länk ovanför).

Så befinner du dig ute i naturen i närheten av en trevlig torvmosse kan det ju vara värt att kasta ett extra öga ner i vattnet och se om det finns några algbeväxta pinnar eller stenar där.

Read Full Post »

Enligt litteraturen är februari månads sötvattensalg, Batrachospermum gelatinosum, på svenska kallad pärlbandsalg, den vanligaste sötvattensrödalgen i Skandinavien.

I en artikel från Svensk Botanisk Tidskrift (SBT) publicerad 2002 kan vi läsa följande:

Batrachospermum gelatinosum finns noterad i stort sett i hela landet, från Lund i söder (Källby källa 1867) till Abisko uppe i norr. Den är vanligast i näringsfattiga miljöer och främst känd från rinnande vatten. Fynd i sjöar är få, och individrikedomen där är som regel liten. Dessutom är exemplaren oftast små och taniga och blir därför ofta förbisedda.

Släktnamnet Batrachospermum kommer av grekiskan batrachos som betyder groda, och sperm som betyder frö. På engelska kallas släktet på motsvarande sätt för frogspawn algae, grodromsalg. Utseendemässigt liknar den dock mer paddrom än grodrom, eftersom grodrommen är mer slumpmässigt fördelad i en större gelémassa, medan paddor lägger sin rom som pärlor i långa trådar. Men kanske syftar namnet mer på algernas ofta mycket slemmiga konsistens.

Genom att söka på det latinska namnet kan du hitta en hel del bilder på nätet, så att du vet vad du ska hålla utkik efter i sommar när du befinner dig på lämpliga lokaler. Hör gärna av dig till oss på Tångbloggen om du hittar en bra lokal för arten.

Det är lätt att se varför arten fått det svenska namnet pärlbandalg. Foto från http://www.biopix.net © Biopix: JC Schou

Read Full Post »