Inom rödalgerna är nästan alla arter marina, vilket betyder ett liv i salt vatten. Endast 3% av rödalgerna (ca 180 arter) har, enligt AlgaeBase, anpassat sig till ett liv i sötvatten.Paludicola turfosa(f.d.Batrachospermum turfosum Bory) torvgravsalg är en av generalisterna bland dessa förhållandevis få rödalger som har anpassat sig till sötvattenshabitat. Av namnet (Lat. turfosa – på torvmossar).kan vi gissa oss till att vi nog kan hitta den i miljöer som liknar den på torvmossar.
Artens breda utbredning, både över breddgrader och uppåt på höga altituder (>1000 möh) är ovanlig för sötvattensrödalger, som vanligtvis är begränsade till under 900 m över havet. I Nordamerika förekommer P. turfosa från Alaska i norr till centrala Mexiko i söder och i Europa är den rikligt förekommande både i Finland och Sverige, men är mer sällsynt söderut i Centraleuropa.
Arten förekommer i bergiga till subalpina mikrohabitat som kännetecknas av mörkfärgade, oligotrofa humusrika vatten. De är huvudsakligen skuggade, näringsfattiga och med rinnande eller stillastående vatten. Då algen ofta är fäst vid fasta underlag som stenar eller trägrenar kan säsongsvariationer i vattennivåer och skuggning av träd och buskar, canopy cover, utsätta algen för kraftigt fluktuerande temperaturer, solstrålning och näringstillgång.
Arten kallas ibland för frog spawn algae (grodromsalg) då den känns slemmig och påminner om just grodrom. Foto från iNaturalist.com. Som många andra limniska rödalger är den mer grön till färgen. För varför ska det vara enkelt?
En studie från 2017 av Siegfried Aigner, Andreas Holzinger, Ulf Karsten och Ilse Kranner, visade att P. turfosa insamlad från en torvmossesjö i Österrrike klarar av att leva i ett brett spann av temperatur, ljus- och näringstillgång, vilket med stor sannolikhet är varför arten har lyckats anpassa sig till ett liv i denna typ av tuffa miljöer.
Dr. Ralf Wagner från Düsseldorf i Tyskland har fotograferat den under fluroscensmikroskop. Eftersom jag mycket fräckt har norpat den ”vanliga” bilden från honom, så får du gärna klicka här för att besöka hans sida och se hur häftig den ser ut under annan belysning.
Torvgravsalg, Paludicola turfosa, under rejäl förstoring. Den vackra bilden är tagen av Dr. Ralf Wagner (se länk ovanför).
Så befinner du dig ute i naturen i närheten av en trevlig torvmosse kan det ju vara värt att kasta ett extra öga ner i vattnet och se om det finns några algbeväxta pinnar eller stenar där.
Vi får in fina foton på livet i tångskogen från alla deltagare i Algforskarsommar 2023. Det senaste var ett foto på en blåstångsplanta som var mer blåmusslor än tång.
Har aldrig sett en tångplanta med så mycket blåmusslor. Foto: Louise Albertson
Fotot skickades in av Louise Albertson och plantan hade drivit i land efter blåsten på en strand vid Barsebäck i Skåne.
Nu efterlyser vi fler foton på blåstång som har en massa påväxt av alger, havstulpaner eller mossdjur eller bara ser konstig ut. Den kan vara ovanlig smal eller jättebred, ha en massa flytblåsor eller bara se allmänt konstig ut.
Denna planta har många flytblåsor i rad. Kan du hitta en som har fler?
Det vi letar efter är störst, flest, fulast eller vackrast! Så det är bara ut och leta och hålla ögonen öppna. Med fotot ange lokal, om den satt fast eller låg lös i vattnet och fotograf. Tanken är att vi gör ett bildgalleri som presenteras på Tångbloggen i slutet på sommaren.
Det hinner knappt bli ljust innan skymningen faller.
Det är bara gråväder och det hinner knappt bli ljust på dagen innan det mörknar igen. Och prognosen lovar samma typ av gråväder i flera veckor framöver. Vid kusten blåser det mest hela tiden, så glasögonen blir småprickiga och allt ser grått och kallt ut. Det är svårt att hålla värmen om man inte lindar in sig ordentligt, med en varm halsduk och varma kläder.
När det är skymning på land blir det ännu mörkare nere i vattnet. Mycket av det biologiska livet går i vila eller flyttar ut på djupare vatten.
Tankarna går till hur mycket energi som går förlorad i näringskedjan, dvs av den mat jag äter. I en näringskedja på land där jag är toppkonsumenten. Av det jag äter tar jag bara tillvara ca en tiondel för tillväxt medan de resterande 90 procenten försvinner. En del via andningen, som koldioxid. En annan del som värmeförluster, eftersom vi hör till de varmblodiga djuren. Tursamt nog är vi människor allätare, dvs äter primärproducenter som rotfrukter, grönsaker, frukter och bär, filtrerare som t.ex. musslor och ostron, och kallblodiga arter även kallade växelvarma arter som kräftdjur, samt små och stora fiskar. De växelvarma eller kallblodiga arterna är mer effektiva, så för varje steg uppåt i näringskedjan försvinner 75 % av energin och kvar blir 25% till tillväxt och produktion av ny biomassa.
Människan är av naturen allätare och för att effektivisera vårt upptag av näring och minska energiförlusterna är det bästa att äta växelvarma djur från havet. På land är betare, som kor, kaniner och får, en bra födokälla för oss människor. De kan omvandla gräsbiomassa till kött, mjölk, och ull och många mer produkter – ett ”trick” vi inte klarar av. Dessutom, samtidigt som de äter gräs och växter bidrar ju boskapen till att hålla markerna öppna och ökar den stora artrikedomen av blommor och insekter. De kan också bidra till att hålla vassen nere och ge en artrik strandäng.
Längst ner i näringskedjan hittar vi fastsittande, kallblodiga djur, som blåmusslan (Mytilus edulis) och ostronet (Ostrea edulis). Dessa filtrerare är ännu mer effektiva. De kan använda mer än en fjärdedel av det de äter för sin tillväxt eftersom de inte förbrukar någon energi för att förflytta sig.
Blåmusslor från Östersjön på en kabel och ett japansk jätteostron liggande på botten i en vik nära Tjärnö marina laboratorium, vid Strömstad.
Fiskar har också låg energiåtgång genom att de är växelvarma. Många fiskarter lever på att äta småkräftdjur, snäckor eller arter som lever i bottensedimentet. När de växer till och blir större kan de börja äta mindre fiskar.
Braxen (Abramis brama) är en karpfisk som kan bli stor, över en halvmeter lång. Den liknar flera andra karpfiskar som finns i Östersjöns skärgårdar, t.ex. björkna, faren, vimma och ruda. Braxen kan skjuta ut munnen som en bälgliknande liten tratt. Med hjälp av denna tratt bökar den runt i sedimentet och filtrerar fram maten, som består av bottendjur. Mycket av braxens föda består av fjädermygglarver.
Braxen kan lätt förväxlas med andra karpfiskar, kanske lättast med björkna. Bilden är fotograferad från en poster om fiskar i Stockholms skärgård utgiven av Länstyrelsen i Stockholms län och bilder från Nationalnyckeln.Bästa kännetecknet att skilja björknan från braxen är att den har ett större öga jämfört med huvudets storlek.
Själv tar jag och värmer mig med en god musselsoppa med musslor från Östersjön, även om de är små. Ser fram emot att smaska på japanska jätteostron när jag kommer till västkusten nästa gång. Jättegott, proteinrikt och så långt ner i näringskedjan som det går att komma utan att ge sig på vinbärssnäckor, insekter eller maskar.
Värmande musselsoppa och gratinerade ostron och blåmusslor med vitlök, persilja och mandelflarn att se framemot vid nästa besök i mer marina miljöer med högre salthalt!
Tångbloggen 