Limu palahalahala, limu lipoa, limu wawae’iole, limu ’ele’ele – det är några av de över hundra namnen som finns på alger i det hawaiianska språket. Av dessa har man idag lyckats identifierat ett 60-tal.
Bland alla Polynesiens folk, dit ursprungsbefolkningen på Hawai’i hör, så är hawaiianerna unika genom den stora betydelse som alger – eller limu som det heter på hawaiianska– har och har spelat inom kultur och traditioner på öarna. Även idag plockas alger, både för moderna rätter med lite mer internationella influenser. De används som ingredienser till rätter vi känner till i Sverige, som poke, kimchii och sushi. Men de ingår även i äldre, mer traditionella rätter som till exempel limu kohu (rödalgsbollar av arten Asparagopsis taxiformis), och de tillagas fortfarande enligt de gamla recepten. Historiskt sett så spelade alger en viktig roll som en källa för vitaminer, mineraler och fibrer. Tillsammans med fisk och poi (fermenterad taro) utgjorde alger en viktig del av hawaiianernas diet, även om få rätter innehöll enbart alger. De användes främst som sallad och ett sätt att krydda mat – för att ge det där lilla extra.
Limu användes också inom traditionell medicin av lapa’au – eller helare – i allt från att bota och lindra små skrapsår till andningsproblem. Få alger har spelat en så stor roll inom kulturen som brunalger från släktet Sargassum– limu kala– vilken också från och med i år, 2023, har blivit utnämnd till Hawai’is statsalg. Det är lite samma status som våra landskapsblommor. Med lite tur kommer den att dyka upp på dollarsedeln om några år.
Limu kala användes inom konfliktlösning i en ceremoni som kallas ho’oponopono, där alla berörda parter som var osams samlades och fick varsin limu kala. Sedan följde böner och förlåtelse, vilket kunde ta allt från någon timme till dagar, tills alla förlåtit varandra, vilket avslutades med att varje person som blev förlåten eller förlät någon åt upp sin limu kala. Vissa limu kala-ceremonier var något annorlunda, då man istället knöt två lei (kransar) av Sargassum som placerades på huvudet av två representanter från vardera sida av de som hade en konflikt. De vadade sedan ut i havet tills kransarna flöt av deras huvuden tillsammans med allt bråk och bekymmer. Ceremonin avslutades med att man firar tillsammans på stranden.
En lite mer hardcore-version av alg, var limu make-o-hana eller Dödsalgen, som enligt sägen skulle funnits i ett enda hällkar på östra Maui. Det var tabu för hawaiianerna att ta sig dit, men krigarna kunde bryta tabun och ta sig, om de visste vägen. Där doppade de sina spjut i hällkaret som limu make-o-hana hade fyllt med ett dödligt gift.
I stort sett alla kunde äta limu, med undantag för de familjer som hade haj som sin familjebeskyddare. För dem var det tabu att äta limu kapaiea (grönalgen Ulva expansa), då unga hajar använder den som täcken då de sover.
En del alger var så populära att de blev kungliga. Limu huluhuluwaena (Grateloupia filicina) fanns tidigare inte på O’ahu, men introducerades till Waikiki på 1800-talet då den var Hawai’is sista drottnings, Lili’uokalanis favorit. Ingen annan fick plocka limu huluhuluwaena i Waikiki med hot om fängelsestraff. Även efter USAs kolonisering av Hawai’i fanns förbudet kvar. Traditionellt plockades den däremot på andra öar i Hawai’i av kvinnor, som då endast skördade de översta bitarna av plantorna, så att de små stjälkdelarna fortfarande fanns kvar, förankrade på klipporna. På det sättet säkerställde man att man inte plockade bort algerna permanent. Idag har Hawai’is alger tyvärr minskat markant, troligtvis på grund av överexploatering, introduktion av främmande algarter, övergödning och miljöförstöring – och med det har också mycket av den traditionella kunskapen försvunnit.
Hur olika sorters limu ska skördas, var den finns och hur man bäst använder den lever ändå fortfarande kvar, främst hos många äldre – kupuna. År 2022 utsågs till ”Limuns År” för att öka medvetenheten om Hawai’is limu och sätta den på kartan igen, så att kunskapen och användningen av de algresurser som finns kvar kan bevaras för framtiden – vi hoppas på det!
Maria Eggertsen är disputerad forskare inom marin ekologi och gör en post doc vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Den innebär dock en hel del arbete på Hawai’i. Eftersom vårt tema för Månadens Alg i år är alger runtom i världen, har vi bett Maria att skriva lite om hur alger används på dessa fjärran öar. Lite inspiration till alla er som är intresserade av att laga mat med alger som ingrediens.
Sargassohavet har ju sedan länge varit känt för dess stora mängder sargassotång som flyter fritt, planktoniskt, i stora mattor. De tjocka mattorna som sargassotången kan bilda i havet utgör ett habitat för många marina arter som specialiserat sig på och är unika för denna miljö. Det är helt klart ett habitat som vi på Tångbloggen gärna skulle besöka med mask och snorkel för att studera närmare.
Tångbloggen 