För Månadens Alg i juni är vi återigen ute i den periferi där endast få experter befinner sig, och både litteratur och bildmaterial är knapert. Men här har vi tackolov en tydlig beskrivning från Artdatabankens Artfakta som jag hämtar den mesta informationen från denna månad.
Kumanoa globospora är tidigare känd som Batrachospermum globosporum, men 2012 flyttades den över till Kumanoa. Arter inom släktet Kumanoa skiljer sig mot andra arter inom Batrachospermales genom att de har en vriden eller krokig karpogongren. Tyvärr har jag inte kunnat hitta någon bild på detta.
Makroskopiskt är klotsporig pärlbandsalg grön med en svagt blåaktig nyans. Algen är måttligt gelatinös, så den känns sladdrig. Arten är inte överdrivet stor, utan blir mellan 2-7 cm lång. Beroende på miljön den växer i kan den vara antingen rikligt eller sparsam förgrenad, men med en tydlig huvudaxel. Den centrala axeln är 45-80 µm bred och från denna utgår väl separerade tunnformiga eller omvänt koniska kransar, som dock så småningom flyter samman på äldre delar, då sekundära grenar utvecklas rikligt mellan noderna. Avståndet mellan kransarna, internoder, är 270-475 µm långa.
Har du tillgång till en lupp, antingen en handhållen för fält eller en stereolupp, kan du kika efter följande karaktärer:
Barkceller som ligger ytligt utefter axeln bildar inget tätt lager. Artens kransgrenar (primära fascikler) som utvecklas från noderna har cylindriska, ovala eller päronformade celler (segment). Ofta förekommer långa hårbildningar i grenspetsarna. Karpogonet (honorganet) har ett kon- eller äggformat trichogyn (mottagningsorgan för hangameter). Karpogonets grenar, som är skruvade eller spiralformade, består av 3-7 korta celler. Just denna karaktär var typisk för Kumanoa- släktet, som jag nämnde ovan. I änden av de primära fasciklerna och på toppen av karpogongrenarna finns täta höljetrådar med hanliga könsorgan (spermatangier). Karposporangiet är klotformat, vilket bidragit till artepitetets namngivning, med en längd och bredd av 7,7-11 × 8,5-13 µm. Arten saknar monosporangier (organ för bildning av könlösa sporer). Arten är monoik (sambyggare), så du hittar både han- och honorgan på samma individ.
Typlokalen för arten, alltså den plats där den individ som först beskrevs växte, är i sjön Åsgarn, i Dalarna. På typlokalen i Åsgarn, där arten sågs 1939 och 1941, växte den på bladvass vid en båtränna nära utflödet från några källor. Detta medförde tydligen att vattnet då hade en högre alkalinitet (högre pH) än vad det har idag. Vattenkemin på övriga kända fyndlokaler för arten i Sverige tyder på att arten föredrar alkaliska vatten, vilket även stöds av fynd i övriga delar av världen. Även om fyra av de fem kända svenska fynden gjorts i sjöar så har de flesta utländska fynden gjorts i rinnande vatten. Arten har hittats växande på sten, vattenväxter och snäckskal.
Så bor du i ett område med kalkrik mark, kan det mycket väl vara så att klotsporig pärlbandsalg står att finna för den som ger sig ut att leta. God jaktlycka! Och glöm inte att rapportera in dina fynd till Artportalen om du hittar något.
Tångbloggen 