Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Hoburgen’

I år har arbetet med den Svenska rödlistan dragit igång för att se till att kunskapen om rödlistade arter uppdateras till 2020. På mötet i Uppsala 10 – 11 september, på Sveriges Lantbruksuniversitet, träffas alla expertkommittéer för att arbeta med att uppdatera artlistorna från förra gången. För att kunna samla in ny kunskap gäller ju också att veta om du ser något konstigt som du inte känner igen och då kanske ha rätt kontakt att fråga.

1  Expertkommitten bild_J Samulesson.jpg

Expertkommittéerna på möte inför ny Svensk rödlista 2020. Fotograf J. Samuelsson.

För mig personligen blev året lite av de marina geléklumparnas år – och faktiskt få identifierat ett första fynd i närmaste viken vid Askölaboratoriet. Trots att även om det har skrivits flera avhandlingar, gjorts massor med experiment i Silléns vik – så håller du ögonen öppna går det att hitta nya arter också där. Och då behövs experterna.

Året blev varmt och tillsammans med långa perioder av högtryck resulterade lågt vatten vattenstånd under stor del av sommaren. Så det första jag gjorde i mitten på augusti när jag kom ut till Askölaboratoriet var att vada ut i vattnet och se hur det såg ut. Svanfamiljen var på plats inne i viken.

 

 

För varje steg lossnade små brunaktiga geléklumpar i massor och en del större gröna bitar som klädde in struvnating, Ruppia cirrhosa blomstjälkar och blad. Massor med olika arter av cyanobakterier.

 

 

Fram med påsen och samla och skicka till Roland för bestämning. De bruna så geléklumparna var Gloetrichia natans, som är en sötvattensart och bara finns få rapporter av från södra Östersjön. De mindre hårda små mörkt gröna kulorna var en Rivularia art. Men det står det mer om i ett tidigare blogginlägg. Och lite grönslickstofsar i toppen på bladen.

3 påväxt på Ruppis aug 2018

Frågan som återstår är om Gloetrichia natans funnits där i en massa år men först fick optimala förhållanden denna varma sommar? Men nu vet jag ju hur den ser ut och kan leta efter den i sommar.

I september presenterade vi murkelalgen, Leathesia marina som månadens alg. En annan geléklump men denna gång en brunalg. Den hittade vi massor i strandkanten vid Hoburgen, på Gotland sommaren 2013, för sex år sedan. Så det måste ha varit ett bra år för just murkelalgens makroskopiska stadium.

4 HoburgMurkelalg2013juli

Detta att många arter av makroalger har ett mikroskopiskt och ett makroskopiskt stadium som kan ha olika miljökrav gör det inte lätt vid arbetet med rödlistning av en art. Eftersom det mikroskopiska stadiet kan finnas kvar men det makroskopiska stadiet har inte rätt miljöförhållanden. Vet inte om någon lyckats se det mikroskopiska stadiet i naturen.

Samtidigt finns alltid möjligheten att hitta en ovanlig art och kanske t.o.m. något helt nytt även i en av Östersjöns mest välstuderade vikar, som viken närmast Askölaboratoriet.

Silléns vik 2018 aug

Så du behöver inte resa långt för att upptäcka något nytt – det gäller bara att hålla ögonen öppna. För den marina miljön behöver vi många ögon som kollar och rapporterar.

Annonser

Read Full Post »

Murkelalg (Leathesia marina (Lyngb.) Decne) är en brunalg. Den har fått sitt svenska namn för att sporofytstadiet lite liknar en stenmurkla. Den har också kallats för Leathesia difformis, eftersom formen är som en lite oregelbundet veckad gulbrun slemklump. Murkelalgen är en marin art som det latinska namnet marina avslöjar.

1 Murkelalg växer på havsris 20180602.png

Bilden ovanför visar murkelalg fastsittande på havsris (Ahnfeltia plicata) från Saltö, på västkusten, nära Strömstad. En annan art som du också kan hitta murkelalgen växande på är korallalg (Corallina officinalis). På västkusten blir murkelalgen ca 4-5 cm stor. I norra Egentliga Östersjön begränsas den av den låga salthalten och klumparna blir bara några millimeter stora.

För fem år sedan, 2013 hittade vi stora mängder av murkelalger i strandzonen vid Hoburgen på Gotland i slutet av juli. De inre delarna av bålen består av stora celler. Detta gör att de 1-2 cm stora klumparna lätt går att trycka sönder mellan fingrarna. Det är också det som bidrar till att de flyter och kan samlas i strandzonen. På fotot nedanför syns också den fintrådiga rödalgen släke (Ceramium spp.), grönslick (Cladophora spp), och ruttnande alger täckta med svavelbakterier. Det luktade mycket illa när jag gick runt bland algerna för att samla murkelalger. Där syns också små döda tångmärlor, av släktet Gammarus spp.

2 vHoburgMurkelalg2013juli

Murkelalgen är ettårig och har en typisk livscykel med sporofytgeneration som börjar växa till på våren från det mikroskopiska trådformiga gametofytstadiet. Till en början är bålen hos det makroskopiska  sporofytstadiet kompakt och nästan klotrund och sen blir den ihålig och slemfylld. Det yttre skiktet består av små korta assimilationstrådar (2-4 celler i rad) och uni- och plurilokulära sporangier.

3 Livscykel Leathesia marina

Det makroskopiska sporofytstadiet av murkelalgen kan vara mycket vanligt vissa år medan andra år får man leta efter dem. Då finns det fortfarande många mikroskopiska gametofyter fast vi inte ser dem där de sitter på någon stjälk av borstnate, skruvnating eller kransalg, som är det vanliga stället för murkelalgen i Östersjön istället för på rödalger som på växtkusten. Gametofytstadiet klarar att överleva länge vid låga temperaturer och lite ljus och har sin optimala tillväxttemperatur vid ca 8 0C. Sporofytstadiet optimala tillväxttemperatur är ca 24 0C.

Så därför skulle jag förvänta mig att hitta massor med sporofyter i det varma vattnet i de grunda vikarna runt Askö. Men istället för murkelalger har det varit massförökning av olika cyanobakterier på blad och stjälkar av skruvnating (Ruppia cirrhosa) i de närmaste vikarna. I alla fall i de grunda miljöerna runt Askölaboratoriet, som är några av mina personliga favoritlokaler.

1 Rivularia biasolettiana o Gloeotrichia natans?

Fotot visar på centimeterstora bruna cyanobakterier, troligen Gloeotrichia natans, som lätt kan förväxlas med murkelalgen. Tångbloggen har beskrivit dem och de små mörkt gröna hårda kulorna av en Rivularia art i föregående inlägg.

Så hur kommer det att bli nästa år? Svårt att förutspå. Sitter det en massa små mikroskopiska gametofyter av murkelalg och väntar på optimala tillväxtförhållanden eller blir det någon annan art som växer till i viken? Det enda sättet är att vänta och se och kanske ha några speciella platser som man följer år från år.

Har du en sådan speciell plats? Hör gärna av dig till oss på Tångbloggen och berätta om du ser några spännande förändringar.

Svårt att skilja på alla grönsaker i vattnet? Ladda ner appen Livet i havet och bli en fena på att identifiera Östersjöns unika djur, växter och alger.

 

Read Full Post »