Tångbloggen

Vi har tidigare här på Tångbloggen berättat om stiftelsen Baltic Sea 2020. Vi på Tångbloggen är involverade i ett projekt att försöka ta reda på varför blåstången nästan helt har försvunnit från Björnöfjärden.
Under sommaren 2014 hängde vi ut galler med friska, fina blåstångshanar och -honor för att ta reda på om det var så enkelt att man bara kunde flytta in ny tång i Björnöfjärden. Vi misstänkte dock att det kan vara för låg salthalt för att tången ska lyckas med förökningen, samt att Björnöfjärdens vatten är väldigt påverkat av omgivningens näringsutsläpp.

Blåstång på galler för fortplantningsförsök.

Resultaten från det försöket visade att det inte skedde någon fortplantning alls inne i Björnöfjärden, inte ens med vår friska tång. När man simmar under vattnet kan man se på den gula färgtonen att det är ett ganska näringspåverkat vatten. Inte konstigt eftersom det är en innesluten vik med mycket land runtom. Ute i Östersjön har vattnet däremot en friskare, grön ton. På västkusten går det mer i blått.

Betongstenar under tång-gallret för tångbebisar att fästa på. Färgtonen i vattnet avslöjar att det är ganska påverkat av näringsämnen.

För att vara säkra på att det teoretiskt skulle kunna ske fortplantning, gjorde vi även en inventering av de små kvarvarande bestånden av blåstång för att se så att det fanns både hanar och honor, vilket det gjorde. Men trots detta ingen fortplantning. Vad kan vara orsaken till detta?

Både hanar och honor måste finnas på plats, vilket kontrolleras med skalpell och lupp.

Under 2015 så har vi gått vidare i vårt sökande efter hur vi ska få tillbaks blåstången i Björnöfjärden. Följ följe-tången och få reda på hur det stora fortplantningsexperimentet vid fullmånen gick till och vad som hände med salthalts-försöket.