Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vattensamling’

Tarmalg, Ulva intestinalis L. är en grönalg som är nära släkt med havssallat, Ulva lactuca L. Båda namngivna av Linné, vilket L:et bakom det latinska namnet anger. Intestinalis betyder tarm, och därför har det svenska namnet fastställts till just tarmalg. I äldre litteratur förekommer också namn som rörhinna och tarmtång. För att ta rätt på vilket namn som är korrekt är det lätt att gå in på Artportalen eller Dyntaxa och söka efter mer information. Den finns längs hela svenska kusten upp till Bottenviken.

I matprogrammet på TV4 dök flera olika arter av gröna, bruna och röda alger upp under rubriken ”Sommarmat med nya smaker” i veckan som gick.

1 sommaralger i TV program

Som den observanta och bildade följaren av Tångbloggen kan se, så finns det något med texten i bilden som inte stämmer…

Många av tallrikarna hade fått små svenska flaggor som visade att algerna går att hitta i svenska vatten. Bland annat knöltång (Ascophyllum nodulosum), sudare (Chorda filum), gaffeltång (Furcellaria lumbricalis). havssallat (Ulva lactuca) och blåstång (Fucus vesiculosus).  Men nu handlar det om tarmalgen Ulva intestinalis.

Algen förekommer fastsittande utmed stor del av svenska kusten från Västerhavet – till Bottenviken. Tarmalgen är ettårig och kan hinna med flera generationer per år.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gasbubblorna i tången är syrgas som producerats av fotosyntes. Foto:Susanne Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer AB

Den är lite tillplattad, ihålig och fylld med gas. Det är syre som algen producerar under fotosyntesen. Tarmalgen är vanligtvis ogrenad, och blir någon centimeter upp till 5 cm breda och 20-30 cm långa individer som växer ut från samma fästskiva.

Algen förekommer ofta nära vattenlinjen och i små vattensamlingar, som brukar kallas hällkar. Det betyder att den är lätt att samla in från stranden på sommaren. Precis som med andra alger så skall man vara försiktig och inte plocka tarmalger som man vill äta på förorenade platser, som nära en båthamn, eller ett förorenat utsläpp.

Tarmtång i hällkar

Här har man ankrat i ett hällkar med tarmalger en stilla dag.

Samla inte mer än det du tänker använda och preparera. Skölj i kallt färskvatten, krama ur algerna och torka i rumstemperatur. Alternativt bred ut algerna på en plåt med smörpapper och torka i ugn vid 75 0C. Torka algerna i 5 -10 min och vänd sedan på dem och kör 5-10 minuter till. De torkade tarmalgerna kan du spara i en lufttät burk och använda för att ge extra smak på t.ex en sallad genom att strö dem över salladen.

Tillsammans med tarmalg och andra alger kan du smaksätta och göra ditt eget kryddsalt! Hur enkelt som helst, bara att ta dina torkade alger och mortla tillsammans med flingsalt i de proportioner som passar din smak. Prova dig fram. Häll på burk och njut en nypa tångsalt på kokt ägg, på färskpotatisen eller strödd över den nygrillade makrillen. Mums!

Det går även utmärkt att smörsteka tarmalger eller varför inte vända i maizena och fritera i 170 0C, som föreslogs i programmet.

3 tarmalg (rörhinna )o fritering

Det är lätt att hitta andra recept på nätet.

Till sist ett viktigt påpekande – rätt sak skall kallas vid ett korrekt namn. Alger som tarmalgen, havsallat, nori, blåstång, wakami och många andra arter är alger och tång inget annat.  Receptet är råbiff med friterad tarmalg och päron – inte sjögräs.

Det som kallas sjögräs är samlingsnamnet på en typ av blomväxter som lever i vatten, i sjöar eller hav. I världen finns ca 50-60 arter av sjögräs. I Sverige är den vanligaste arten, ålgräs, Zostera marina. För att bidra till förvirringen har den tidigare kallats för bandtång. Historiskt har ålgräs används för att isolera väggar med och i bebodda grottor har torkat ålgräs använts som sovmaterial.

Vi har tidigare tagit upp denna förvirring i ett inlägg här på Tångbloggen. Hjälp oss gärna att sprida detta till vänner och bekanta. Alger är INTE sjögräs! Intressant att en kock inte vet vad det är för råvaror som används. Lite som att kalla biff för potatis…

 

 

 

Annonser

Read Full Post »

I år kommer vi att presentera en ny alg varje månad. Allt ifrån de stora brunalgerna där ju blåstång, (Fucus vesiculosus) och smaltång, (Fucus radicans) varit tema inom forskningen under många år och fortsatt kommer att dyka upp under årets studier till små mikroskopiska alger som kanske inte är så kända. Vi vill visa hur spännande alger är och vilken nytta de gör genom att producera syre och vilka produkter vi får från olika arter och vad de kan användas till.
Januari: blodregnsalg, Haematococcus pluvialis

Blogregnsalg.png

I små vattensamlingar, hällkar, i skärgården hittar man ofta en encellig mikroskopisk grönalg. Algen kallas blodregnsalg, Haematococcus pluvialis och finns spridd över hela Europa, Afrika och Nordamerika. Namnet kommer från grekiskans haema och coccus vilket betyder blod respektive frö. Pluvialis kommer av latinet och betyder regn.
De hör till gruppen gröna alger och simmar runt med hjälp av två tunna flageller i framändan på cellen. I dessa små vattensamlingar varierar miljöförhållanden och blodregnsalgen kan anpassa sig och överleva, kraftigt solljus och intorkning och infrysning på vintern, genom att bilda speciella orörliga vilsporer med tjock cellvägg. Vilsporerna är fyllda av stärkelse, fett, och astaxanthin, ett rött pigment. Sporerna samlas i en klibbig massa till en röd tunn hinna som fastnar på stenytan. När livsbetingelserna blir bättre, t.ex. efter ett regn, kan sporerna återgå till rörliga gröna alger.

vilsporer.png

Astaxanthin är ett ämne som skyddar cellen från att brytas ner av fria syreradikaler som angriper cellen vid olika typer av stress, t.ex. av när cellen utsätts för stark UV- strålning. Blodregnalgen odlas på grund av sitt höga innehåll av astaxantin, som kan skydda kroppens celler mot fria syreradikaler och stärka immunförsvaret. Idag finns astaxanthin i ett flertal produkter ute på marknaden bland annat i foder inom laxodlingen. Ämnet är t.ex. livsnödvändigt för laxens könsmognad och lek och skyddar mot olika sjukdomar. Vilda laxar får i sig astaxanthin genom sin naturliga föda, små kräftdjur som ätit alger.

Read Full Post »