Tångbloggen

Det blev en lång natt på labb.
Blåstången uppförde sig exemplariskt och släppte mängder av både ägg och spermier till våra experiment (se tidigare delar av följe-tången). Vid 22-tiden utförde vi en kontroll för att se att påsarna som omsluter både oogon och anteridium hade löst upp sig så att det fanns fria ägg och spermier, samt att spermierna simmade. Sedan började vi ”tvätta” äggen genom att sila dem genom ett mycket finmaskigt nät för att få bort skrufs, oöppnade oogon och kiselalger.

Lycka! Äggen har hällts i skålen och spermierna börjar simma ut ur sina små påsar för att befrukta dem.

Att jobba sena kvällar på labb kräver koncentration. Det gäller att hålla skärpan uppe och inte somna till. Med muntra tillrop från varandra och koffeinhaltig dryck av olika slag genomförde vi inte mindre än tre olika experiment för att få svar på om blåstången i Björnöfjärden kan återhämta sig naturligt eller behöver lite hjälp på traven.

Det är inte apelsinsaft utan tångens spermier.

Experiment 1 undersökte om ägg från blåstångshonorna i Björnöfjärden blev befruktade om de befann sig i bättre vatten eller inte. Experimentet undersökte även om ägg från blåstång som växt i bättre vatten blev befruktade i Björnöfjärdsvatten. Vi hade även gjort en omgång av bägge sorters vatten som vi saltat upp till högre salthalt. Blåstångens fortplantning är nämligen beroende av salt och vi misstänkte att Björnöfjärdens låga salthalt kunde vara ett problem för de lokala tångbestånden.

Sussi häller ihop ägg från provrören med spermier i små petriskålar.

I experiment 2 ville vi studera hur redan befruktade ägg, alltså små bebisar, klarar sig i Björnöfjärdens vatten kontra det bättre vattnet utanför Björnöfjärden. Vi förökade därför frisk och fertil blåstång från Asköområdet och sådde sedan dessa på små settlingsplattor i plast med skrovlig yta. Plattorna låg i burkar med samma vatten som experiment 1, det vill säga antingen Björnöfjärdsvatten, vatten utifrån eller uppsaltat vatten utifrån. Låg salthalt i vattnet kan orsaka skador på tångens celler, vilket kan påverka tillväxten och utseendet.

En blandning av ägg och spermier hälls i burkar med speciella settlings-diskar i botten. På dessa kan de små befruktade tång-äggen fästa sig och börja växa.

Det största experimentet var experiment 3, där vi vill de om lite äldre tångbebisar klarar sig om man sätter ut dem inne i Björnöfjärden. För detta sådde vi befruktade ägg från Askö-blåstång på inte mindre än 60 förborrade kakelplattor. Baksidan på en kakelplatta lämpar sig nämligen väl för tångsådd. Dessa ska få växa till sig under en månad inne i ett kylrum på labb innan vi sätter ut dem på galler inne i Björnöfjärden och utanför och sedan följer dem under ett års tid. För att jämföra labb-tillverkad tång med ”vild” hade vi även tidigare på kvällen simmat ut och lagt två galler med kakelplattor  i ett tångbälte i viken utanför labbet som vi också ska ta med och sätta ut, ett i Björnöfjärden och ett utanför. På så sätt kan vi även se om det blir bättre eller sämre att hantera sådden inne på labb eller om det naturliga sättet ute i havet ger lika bra resultat.

Kakelplattor med tångbebisar på, hoppas vi.

Klockan tre på morgonen släckte vi nere på labbet och föll i säng.