I veckan kom vi tillbaka från västkusten. Där var det ovanligt tidiga stora blomningar av mareld som samlades vid stränderna tillsammans med blå brännmaneter. Mareld, Noctiluca scintillans är en dinoflagellat och genom att den lyser och gnistrar i vattnet på natten är det nog den mest spektakulära blomningen i havet.
I Östersjön på sommaren bildar ofta cyanobakterien katthårsalg, Nodularia spumigena, stora blomningar. De första larmrapporterna brukar komma i slutet av juni, samtidigt med politikerveckan i Almedalen. Men blomningar av cyanobakterier är inget nytt i Östersjön utan har förekommit i minst 7000 år, långt innan den stora tillförseln av näringsämnen från orenat avloppsvatten kom igång efter andra världskriget. Den stora förökningen av cyanobakterier startar ute i öppna havet runt Gotland och driver sedan in till kusten med vindarna.
Väl hemkommen från västkusten var det första jag hörde på nyheterna att Informationscentralen på Stockholms Länsstyrelse gått ut med en önskan om att få in bilder på algblomningar, eller mer korrekt blomningar av cyanobakterier, då speciellt från badplatser. Bäst att gå ner till stranden och kolla läget. Det var lätt att se att det fanns ganska mycket cyanobakterier i vattnet.
Men hur är det med dessa blomningar? Är de bara ett problem för oss badande eller ingår de som en viktig länk Östersjöns näringsväv? Hur är det, bildar alla cyanobakterier giftiga ämnen eller är det bara vissa släkten? Och hur artrik kan en blomning av cyanobakterier vara?
I en artikel i den vetenskapliga tidskriften AMBIO 2015 visade Agnes Karlsson, vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik på Stockholms universitet, tillsammans med flera andra forskare att magarna hos djurplankton i Östersjön är fulla med cyanobakterier! Det är framförallt små arter av cyanobakterier som djurplankton klarar av att äta. De stora kolonibildande släktena Nodularia, Aphanizomenon och Dolichospermum kan däremot vara svåra för små djurplankton både att fånga och äta.
Forskarna visade också att cyanobakterier tar upp kvävgas som finns löst i vattnet, en unik egenskap som andra växtplankton, t.ex. kiselalger inte kan. Det innebär att när vårblomningen av kiselalger och dinoflagellater tar slut finns det en brist på vad vi kan kalla för växt- och algtillgängligt kväve i vattnet. Men det finns löst kvävgas, otillgänglig för både alger och växter, som cyanobakterierna kan ta upp. De börjar därför växa till och föröka sig samtidigt som vattnet blir varmare. Då ökar också mängden djurplankton som behöver mat. Lämpligt nog funkar det fint med små cyanobakterier till både lunch och middag för ett djurplankton. Djurplanktonen äts i sin tur av små fiskar och fiskyngel. Så cyanobakterierna blir en viktig del i näringsväven under sommaren. En intressant observation visar att djurplankton tillväxer bättre om de äter en varierad kost och inte bara cyanobakterier. En orsak till detta skulle kunna bero på de gifter som vissa cyanobakterier producerar. Men vi vet ju alla att en varierad kost är bäst.
Larmrapporter på sommaren kring ”giftiga alger” beror på risken att hundar och kor som druckit mycket vatten med cyanobakterier kan få i sig giftet nodularin, som produceras av Nodularia och Dolichospermum. Men det finns flera arter av cyanobakterier som kan vara vanliga i en blomning, t.ex. Aphanizomenon som inte producerar nodularin och som kan vara en stor del av blomningen.
Vilka arter som dominerar i en blomning varierar jättemycket under sommaren. Nu i slutet av juli vid min brygga på Räfsnäs, Rådmansö i Norrtälje var det ovanligt artrikt. Andra gånger när jag tagit ett prov på sommaren har katthårsalgen dominerat medan prover sent på hösten och vintern domineras av knippvattenblom.
I provet nu fanns det både arter som lätt går att känna igen, som knippvattenblom och katthårsalg och de smala raka trådarna av Planktothrix och Lyngbya. Men också små cyanobakterier som jag inte klarar av att bestämma.
Vattnet förflyttas hela tiden och igår när det blåste nordliga vindar försvann det mesta av blomningen. Men idag var vattnet grumligt igen och fullt med de små buntarna av knippvattenblom! Lätta att känna igen när man badar. Om det blir riktigt stilla och lugnt kanske det kommer att bildas lite ansamlingar vid stranden eller så blåser de bort och blandas om i vattnet och sjunker.
För att studera och följa förändringar i växtplankton, djurplankton och blomningar av cyanobakerier i Östersjön behövs det därför mätningar både på många platser och ofta. Och när det gäller den egna badplatsen kan det också ändras snabbt. Speciellt om det blåser ett par dagar kan cyanobakterieblomningen helt ha försvunnit till nästa gång Du kommer ner till stranden för att ta ett dopp.
Tångbloggen 