Idag är det halvdag, med exkursion på eftermiddagen. Men först några intressanta presentationer, och kaffe såklart.
Lilla auditoriet fyllde snabbt upp
I Frankrike odlar man sedan 1970 det japanska jätteostronet Crassostera gigas. På en plats har man även produktion av ostronlarver för andra odlare. Men på senare år har man fått väldigt dåliga skördar av larver, och man undersöker nu om det beror på att det varmare klimatet gör att ostronen leker senare på säsongen. Innan har man fokuserat på juni, som ansetts vara den stora lekmånaden, men nu verkar det som om man har fått en förskjutning till augusti. Det krävs en hel del studier för att försöka klarlägga vilka faktorer som kan ligga bakom den eventuellt nya reproduktionstiden.
Längs nordöstra kusten av Sydafrika ligger Lake St Lucia, som tidigare varit förbunden med Indiska Oceanen via ett estuarie. När man dämde upp och kanaliserade delar för sockerrörsplantage på 1950-talet, stängde man denna förbindelse, för att spara på sötvattnet. År 2000 beslöt man att öppna upp förbindelsen med oceanen igen, då området numera är ett UNESCO världsarv. Detta har lett till att marina arter på nytt kan komma in och använda sig av området för fortplantning och födosök. N Carrasco har mätt förändringarna i zooplankton-samhället och visar hur det har skiftat, inte bara sedan kanalen öppnades, utan även under de 4-8 år långa torr- och våtperioder som regionen har.
2002 till 2010 hade de en obruten torrperiod och 90 % (!!) av sjön torkade ut. Men på några veckor i början av 2011 kom regnet och fyllde på igen. Sådana här förutsättningar gör att flera arter försvinner, men återetableringen verkar ändå vara förvånansvärt god. Naturen upphör aldrig att vara fantastisk.
Lite smått o gott till kaffet.
Efter räkpirog, jordgubbe, filokaka, persika och en mispelfrukt samt mingel med övriga deltagare lyssnade vi på några presentationer som alla handlade om prediktiva modeller för olika djurgrupper inför kommande klimatförändringar. Det som är gemensamt för dem är att det oftast finns dåligt med data samt att data ofta inte täcker hela livscykeln. Vi har sett exempel på hur någon marin art förutspåtts komma in i Östersjön om det blir varmare. Men då har de ju glömt räkna med att salthalten där också väntas sjunka. Modeller är knepigt tycker Tångbloggen, som drog sig tillbaka till det numera obligatoriska lunchsimmet i hotellpoolen.
Klockan två bar det av med buss ut till Arrabida Natural Park, ett närliggande naturreservat. Det var jättefint, med macchia och garrigue vegetation, precis som i Provence. Vi stannade för att se på vyer, men Tångbloggen dök genast ner i diket för att artbestämma några synnerligen söta blommor. Konstigt, tyckte några av de övriga deltagarna. Det var stekande varmt och det doftade sådär jordigt gott när vi traskade längs stigen kantad av stenek och kermesek, med små tussar av rosmarin här och där. I diket växte olika blommor i klara färger, samt vild sparris.
En botanisk promenad i Portugals sol
Efter en lång tur i området med buss, styrde vi kosan till en lokal vingård, där vi förutom att få smaka på tre av deras goda viner, även fick se ägarens enorma privata konstsamling.
Lite oväntad kolonialism i form av en enorm samling
Den afrikanska och art deco-möbel delarna i alla fall, samt samlingen av antikt kakel som fyllde väggarna i den stora källaren där de lagrade rödvinet. Han hade tydligen hittat både guld och diamanter nere i Sydafrika (därav den stora samlingen afrikansk konst och djurhudar). En mycket intressant tur, där vi såg några otroligt tjusiga fat och utensilier med marina motiv.
Ett fantastiskt keramikfat, notera tången!
Väl åter i Sesimbra var det dags att fundera på middagen igen. Efter en stros längs de smala gatorna hittade vi en restaurang som serverade en blandad skaldjurstalrik med långhalsar (Pollicipes pollicipes) som ingen av oss ätit tidigare, samt krabba, räkor och fantastiskt goda musslor. Långhalsar hör till havstulpanerna och är alltså ett kräftdjur. Smaken är en första intensiv men ändå fin sälta och sedan påminner den om krabba fast något sötare. Mycket gott, jag skulle inte tveka att beställa det igen.
[…] växtkusten på olika flytande föremål och hur gott långhalsar smakar som man kan få att snaska på i Portugal och många andra ställen runt […]