Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Portugal’

Långhalsar är intressanta organismer. Fick ett mail idag om ett foto som kom långväga ifrån. Det var snabbt gjort att svara på vad detta konstiga ”sjömonster” var som Aftonbladet rapporterade om.

Vi har berättat om långhalsar tidigare här på Tångbloggen. Dels de som driver i land utmed växtkusten på olika flytande föremål och hur gott långhalsar smakar som man kan få att snaska på i Portugal och många andra ställen runt Medelhavet.

Ett annat stort kräftdjur, en jättestor havstulpan kallad ”picoroco” på spanska, kan man få serverad på många skaldjursrestauranger i Chile. Smakar som en riktigt god stor kräfta.Havstulpan Chile.png

Den kan bli säkert 25 cm hög. Dessa två tog jag med hem från en resa till Chilenska kusten på mitten av 1980-talet.

Read Full Post »

Under konferensen fanns det tid på kvällen att ta en promenad utmed stranden och leta efter vad vågorna spolat iland. Det var dåligt med alger och sjögräs. Hittade lite ålgräsblad en av dagarna efter det att det blåst lite mer. Tidvattnet var ca 1 meter. Det låg några block och stenar utmed stranden klädda med en tät matta av grönalger och skålsnäckor, men det mest imponerande var klipporna, har aldrig sett några så rosaskimrande branter med knallgröna buskar mot blå himmel.

Bild 

Nu till strandfynden. Det mest spännande som vi hittade var skal av borrsnäcka Pholas dactyliformis . Med sitt långsmala skal kan den till och med klara att borra i kalksten. Annars var det vanligt med skålsnäckor, olika musslor som Mytilus galloprovincinalis, Cardium sp., och Dosinia sp. skal. Hittade också en liten havstulpan.

Bild

Varje dag låg små fiskebåtar i viken och fiskade så det fanns massor med spännande och goda maträtter att prova. Något nytt var att äta långhalsar, av arten Policelis policelis tillsammans med räkor och musslor. Sättet att äta långhalsar är att vrida av det hårda skaftet och äta den mjuka och goda innehållet. Vi rekommenderar alla att prova detta. Själv hoppas jag hitta några levande Lepas, de brukar komma drivande på stockar eller backar på västkusten, skulle vara kul att smaka på som jämförelse.

Bild

Det sitter många små nya långhalsar på skaften på de stora individerna. 

Nu är vi tillbaka i Sverige och jag deltar på Havs-och Vattenforum i Göteborg. Det har varit en intensiv dag med inledningstal av GD Björn Risinger, återspegling från förra årets möte och djupdykningar i olika tema. Återkommer med lite mer information senare i kväll.

Det går att hitta information på twitter för den som vill.  

Read Full Post »

Dag 5

Sista konferensdagen kunde vi bara stanna och höra på ett plenar föredrag. Detta hölls av Wendy Bonne som berättade om hur vi forskare som vill förmedla kunskap till beslutsfattare i Bryssel måste tänka och agera. Hon har tidigare arbetat inom forskning, men nu gått över till management. Det var inte lätt att följa med i alla akronymer, men för den som vill veta mer finns information i projektet JPI Oceans.

Eftersom det sker en allt för fragmenterad verksamhet både inom EU och i deltagande länder på alla nivåer, så har man från Bryssel startat olika projekt för att försöka förbättra kommunikationen och konnektiviteten genom så kallade ” Joint program initiatives”, med pampiga ledord som ”High level commitment and strategic”, ”long-term perspective” och ”voluntary basis”. Det sista innebär att bara de länder som vill delta gör det och satsar de resurser som de vill i ett specifikt projekt.

Målsättningen är att bygga broar mellan forskning och politik så att ny kunskap kan komma till användning i den politiska beslutsprocessen. Klart intressant.

Kommunikation är något vi alla kan bli bättre på

Kommunikation är något vi alla kan bli bättre på

Det kommer också att komma en utlysning rörande ”European monitoring strategy” och ”New tools of visualisation”. För den som är intresserad, både som forskare och kommunikatör, kommer informationen finnas på Östersjöcentrums hemsida. Håll koll på den!

Sesimbra - en plats att återvända till.

Sesimbra – en plats att återvända till.

Read Full Post »

ECSA dag 3

Idag är det halvdag, med exkursion på eftermiddagen. Men först några intressanta presentationer, och kaffe såklart.

AudienceLilla auditoriet fyllde snabbt upp

I Frankrike odlar man sedan 1970 det japanska jätteostronet Crassostera gigas. På en plats har man även produktion av ostronlarver för andra odlare. Men på senare år har man fått väldigt dåliga skördar av larver, och man undersöker nu om det beror på att det varmare klimatet gör att ostronen leker senare på säsongen. Innan har man fokuserat på juni, som ansetts vara den stora lekmånaden, men nu verkar det som om man har fått en förskjutning till augusti. Det krävs en hel del studier för att försöka klarlägga vilka faktorer som kan ligga bakom den eventuellt nya reproduktionstiden.

Längs nordöstra kusten av Sydafrika ligger Lake St Lucia, som tidigare varit förbunden med Indiska Oceanen via ett estuarie. När man dämde upp och kanaliserade delar för sockerrörsplantage på 1950-talet, stängde man denna förbindelse, för att spara på sötvattnet. År 2000 beslöt man att öppna upp förbindelsen med oceanen igen, då området numera är ett UNESCO världsarv. Detta har lett till att marina arter på nytt kan komma in och använda sig av området för fortplantning och födosök. N Carrasco har mätt förändringarna i zooplankton-samhället och visar hur det har skiftat, inte bara sedan kanalen öppnades, utan även under de 4-8 år långa torr- och våtperioder som regionen har.

2002 till 2010 hade de en obruten torrperiod och 90 % (!!) av sjön torkade ut. Men på några veckor i början av 2011 kom regnet och fyllde på igen. Sådana här förutsättningar gör att flera arter försvinner, men återetableringen verkar ändå vara förvånansvärt god. Naturen upphör aldrig att vara fantastisk.

KaffepausLite smått o gott till kaffet.

Efter räkpirog, jordgubbe, filokaka, persika och en mispelfrukt samt mingel med övriga deltagare lyssnade vi på några presentationer som alla handlade om prediktiva modeller för olika djurgrupper inför kommande klimatförändringar. Det som är gemensamt för dem är att det oftast finns dåligt med data samt att data ofta inte täcker hela livscykeln. Vi har sett exempel på hur någon marin art förutspåtts komma in i Östersjön om det blir varmare. Men då har de ju glömt räkna med att salthalten där också väntas sjunka. Modeller är knepigt tycker Tångbloggen, som drog sig tillbaka till det numera obligatoriska lunchsimmet i hotellpoolen.

Klockan två bar det av med buss ut till Arrabida Natural Park, ett närliggande naturreservat. Det var jättefint, med macchia och garrigue vegetation, precis som i Provence. Vi stannade för att se på vyer, men Tångbloggen dök genast ner i diket för att artbestämma några synnerligen söta blommor. Konstigt, tyckte några av de övriga deltagarna. Det var stekande varmt och det doftade sådär jordigt gott när vi traskade längs stigen kantad av stenek och kermesek, med små tussar av rosmarin här och där. I diket växte olika blommor i klara färger, samt vild sparris.

Lena i ArrabidaEn botanisk promenad i Portugals sol

Efter en lång tur i området med buss, styrde vi kosan till en lokal vingård, där vi förutom att få smaka på tre av deras goda viner, även fick se ägarens enorma privata konstsamling.

Out of AfricaLite oväntad kolonialism i form av en enorm samling

Den afrikanska och art deco-möbel delarna i alla fall, samt samlingen av antikt kakel som fyllde väggarna i den stora källaren där de lagrade rödvinet. Han hade tydligen hittat både guld och diamanter nere i Sydafrika (därav den stora samlingen afrikansk konst och djurhudar). En mycket intressant tur, där vi såg några otroligt tjusiga fat och utensilier med marina motiv.

HavsfatEtt fantastiskt keramikfat, notera tången!

Väl åter i Sesimbra var det dags att fundera på middagen igen. Efter en stros längs de smala gatorna hittade vi en restaurang som serverade en blandad skaldjurstalrik med långhalsar (Pollicipes pollicipes) som ingen av oss ätit tidigare, samt krabba, räkor och fantastiskt goda musslor. Långhalsar hör till havstulpanerna och är alltså ett kräftdjur. Smaken är en första intensiv men ändå fin sälta och sedan påminner den om krabba fast något sötare. Mycket gott, jag skulle inte tveka att beställa det igen.

SkaldjursmixMmmmmm. Krabba, musslor, långhalsar och räkor.

Read Full Post »

Tisdagen börjar med öppnandet av ett nytt ämne “From genes to ecosystems: Effects of global change”. Inledande talare är professor Filip Volckaert från Belgien, som pratar om intraspecifik biodiversitet på en genetisk nivå. För tre år sedan hade jag inte förstått mycket av det han säger, men efter att ha hängt över axeln på min kollega Angelica Ardehed som är genetiker och tar fram DNA ur all tång som jag släpar upp ur vattnet, så följer jag med riktigt bra. Tack Angelica!

Det här var ett riktigt bra inledande tal till ämnet. Filip Volckaert lägger upp en bra start för dagens talare genom att gå igenom de genetiska grunderna. Tångbloggen håller sin presentation i eftermiddag i denna kategori. Nu kan jag hänvisa till denna föreläsning istället för att lägga tid på att själv förklara. Ypperligt!

IMG_4428Filip Volckaert sammanfattar genetik

Under den efterföljande diskussionen kring behovet av biologer att även läsa kurser inom policy, juridik och ekonomi och EUs nätverk av regler, kommenterar Volckaert “I live in Belgium, yes, but Brussels is abroad for me. I send postcards home when I go there.” En kommentar i sann Groucho Marx-stil.

Först ut av presentationerna är Mike Elliot från University of Hull som sammanfattar ”Conceptual models of the consequences of global climate change for estuaries and seas”. Han varnar för at than kommer få våra hjärnor att explodera med mängden “horrendograms” han kommer att visa. Själv är jag rätt förtjust i konceptuella modeller, men det kan bli för mycket av en god sak. Vi överlever dock. Många av modellerna är riktigt bra, men lite färg hade ju inte skadat. Det är en suverän sammanfattning av vad som måste göras för att uppnå EUs marina direktiv. Mike avslutar föreläsningen med en bild av ”to do”-listan som i alla fall gör mig matt. Man önskar att politikerna kunde förstå hur mycket jobb som krävs för detta.

IMG_4433”Om vi bara kan ta reda på allt det här så kan vi uppnå god ekologisk status

Guillem Chust från Spanien följer upp med ”Vulnerability of estuarine species and communities under climate change”. Han har undersökt hur varmare klimat påverkar spridningen av sjögräset Zostera noltii längs den baskiska kusten genom att koppla hydromorfologiska modeller med species distribution (utbredning) modeller. Han visar hur sjögräsets utbredning skulle förändras vid två olika scenarier av höjd temperatur och höjd havsnivå, med minskningar mellan 20-40 %. Han visar även en kul setup där de försöker återskapa en sjögräsäng genom att ställa ut lådor med sediment i vilka man har planterat Zostera noltii. Blir lite sugen på att försöka anlägga en egen ålgräsäng med vårt sjögräs Zostera marina utanför Askölabbet, minsann.

Nästa talare visar sig vara en gammal bekant från Tjärnö, Greg Charrier. Han var en av lärarna på en kurs i genetiska metoder som jag gick där för något år sedan. Världen är liten, och den marinbiologiska än mindre. Greg, som nu är tillbaks i Frankrike, pratar om ”Integrative approach on the responses of a coastal fish to global warming”. De har arbetat med flundra (Platichthys flesus) som visat sig vara en bra indikator för vattenkvalitet och stress, längs franska, spanska och portugisiska altlantkusten. Genom så kallade common garden experiment har de undersökt om populationerna i söder, som är på gränsen av flundrans utbredning, är mer toleranta mot varma temperaturer (temperatur stress) än de övriga. De har även testat känsligheten mot olika kemikalier (kemisk stress) och låga syrehalter (hypoxisk stress). Stressen mäts genom att jämföra hur mycket små stressade flundror växer jämfört med ostressade, samt genom olika metabola processer.

Morgana Tagliarolo från Rhodes University forskar på vikla mekanismer som ligger bakom utbredningen av de två musslorna Perna perna och Mytilus galloprovincialis (släkting till vår blåmussla Mytilus edulis) utanför namibiska och sydaftikanska kusten. Inte illa! Perna perna är den lokala musslan, och Mytilus galloprovincialis har kommit in senare och klassas som invasiv. Morgana har undersökt ifall deras metabolism skiljer sig, vilket i praktiken innebär att undersöka vem som växer snabbast och på så sätt kan konkurrera om utrymme och mat bättre, och ifall metabolismen är olika mellan arterna i olika temperaturer. Sydafrikanska kusten har tidvatten, och musslorna växer grunt, vilket innebär att de ibland ligger torrlagda vid lågvatten. Därför har de mätt både i vatten och i luft, för att få en verklig bild av musslornas liv. Det är viktigt att göra studier med ekologisk relevans, vilket inte alla kommer ihåg.

Efter kaffe pausen (mini-lunch) med en liten kopp Svarta Döden slår vi oss ner för att lyssna på Adriana Verges föredrag om ”Climate-driven shifts in herbivory and the disapperance of kelp forrests in eastern Australia”. Hon fokuserar på vad som kommer hända när de algätande fiskarna som håller korallreven rena i tropiska vatten, flyttar in i tempererade vatten på grund av temperaturhöjning i havet. På korallreven är fiskarna nyckeln till att hålla revet rent från alger så att korallerna inte kvävs eller skuggas. Men i tempererade vatten är det makroalgerna som är grunden i systemet, träden i skogen, så att säga. De kan inte stå emot en så kraftig betning som korallrevsfiskarna utövar.

IMG_4434Skräckfilm för tångälskare

Inventeringar av kelpskogarna längs östra Australien visar att kelpen har minskat sedan 2002, på vissa lokaler har den betats bort helt. Adriana visar filmer där de satt ut kelp plantor och filmat hur snabbt fisk och sjöborrar, två ökända kelpätare, hittar och äter upp kelpen. Forskningen ingår i ett samarbete med bland annat Japan, som har samma problem.

B Duarte fortsätter i samma linje, men upp på land, med ” The impact of extreme temperature events on halophytic vegetation”. Att vara halophyt betyder att man, som växt, klarar av att växa i salta miljöer och att man i vissa fall även växer bättre där. Camargue- deltat i södra Frankrike är en mycket bra plats till exempel. Dessa växter måste ofta klara av att växa periodvis mer eller mindre under vatten, vilket kan medföra låg eller obefintlig tillgång på syre för rötterna, ibland även i perioder av torka. Ett tufft liv. Resultaten visar att halophyter generellt inte påverkas nämnvärt av kallare perioder, men att extrema perioder av värme medför en stor förlust av energi för denna grupp av växter.

Vi återvänder ner i havet och våra makroalger med I Rodils presentation ”Effects of global climate change factors on macroalgae subsides and consequent impacts on sandy beach consumers” som visar att sandstränder inte är de marina öknar som man tidigare trott, eftersom de tillförs makroalger från intilliggande hårdbottnar, vilket möjliggör en rikare fauna. Om näringsinnehållet i makroalgerna påverkas negativt av klimatförändringar kommer detta i sin tur att påverka sandsträndernas djursamhälle. Men hur? Spännande forskning på Laminaria ochroleuca och Sargassum muticum följer, och kopplas sedan till sandstrandens djur. En kul studie i flera steg som ser till systemet som helhet och länkar två skilda habitat.

Det är alltid härligt att se på vackra bilder av marina organismer. Tångbloggen är ju generellt positiva till alger, men det finns tillfällen när de inte är önskvärda. Aschwin Engelen forskar på korallerlängs Portugals kust och presenterar sin grupps forskning ”Temperate gorgonians under invasive seaweed proliferation and acidification preassure”, vilket visar hur invasiva alger kväver koraller. Mest framträdande är den invasiva rödalgen Asparagopsis armata. Men korallerna brottas även med problem med infektioner som orsakas av för varmt vatten och rent mekaniska skador från fisklinor.
För att verkligen få en klar bild av vad som påverkar korallerna, har man även kartlagt alla mikrober på korallerna (microbiome) genom genetisk sekvensering. Man ser att många arter har unika mikrober som de inte delar med närbesläktade arter.

Genom att utsätta koraller för olika alger genom att låta vatten från en alg passera korallen, kunde man se hur mikroberna svarar på algens kemiska signal genom att flytta sig undan. Detta skulle kunna medföra att korallens försvar mot invasion sänks och möjliggör för algen att kunna fästa på korallen. Spännande.

Efter en långlunch med dopp i Atlantens uppfriskande vatten (16 grader varmt, minsann) återvände vi till konferensen för att lyssna på presentationen med bästa titeln ”Photosynthetic sea slugs and global climate change: The role of kleptoplasty in a changing world”. Giselle Dionisio arbetar med den underbara lilla gröna sammetssnigeln Elysia viridis och har undersökt hur de kloroplaster som den tar upp ur algerna den äter, klarar sig vid höga temperaturer. Kleptoplasti (stulna kloroplaster) är komplext, man vet väldigt lite om dem, så det var mycket kul att lyssna på, och vi hade en lång och spännande pratstund efteråt.

IMG_4447Kleptoplast – ett favoritord

Efter ett sockerfyllt fika var det så dags för Tångbloggen att berätta om smaltångens underliga skillnader mellan hanar och honor (mer om detta över en öl eller i den kommande avhandlingen).

Ellens presentationSmaltångens magiska värld!

Efter tio minuters presentation och några bra frågor var det så dags att traska 50 meter till postersessionen som hölls i ett vackert hus med typisk portugisisk kakelfasad.

IMG_4413Tjusigt värre och mycket pittoreskt

Kakafoni är ett sällan använt ord, men det beskriver bra det som utbröt. 200 forskare i ett litet rum, öl, vin, fruktjos och tapas och 60 posters som alla vill läsa och diskutera. Vetenskapligt mingel när det är som bäst. Värt att notera är att öl i Portugal kommer i 20 cl flaskor! Det kallas en munfull i andra länder.

IMG_4449Löjligt liten!

Efter att ha pratat och diskuterat i över två timmar så är vi nu åter på hotellet för en paus innan middagen. Gårdagen gick i molluskernas tecken, idag tänkte vi ge oss på Crustacea (kräftdjur).

Read Full Post »