Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Myriophyllum’

Röda, gröna, bruna….alla är de lika vackra.

Alger finns överallt! Du kan hitta dem i många ekosystem på land, speciellt i fuktiga miljöer, men den största biologiska mångfalden förekommer i vattenmiljöer och är allra störst i havet. Alger kan vara mikroskopiskt små, då kallas de mikroalger eller växtplankton, och blir de riktigt många kan de färga vattnet grönt eller brunt i olika nyanser. På sommaren när vattnet blivit varmare i Östersjön kan även blomningar av cyanobakterier driva i land och färga vattnet blågrönt. 

På vintern kan grönalgen Clamydomonas nivalis färga snön alldeles röd, ett fenomen som brukar kallas ”vattenmelonsnö”. Och på stenblock och betongväggar syns ibland en tunn rödbrun beläggning av den trådformiga violstensalgen, Trentepohlia lolitus, som fått sitt namn för att det ska ge en tydlig lukt av viol om man skrapar på den.

Makroskopiska alger är kanske de som vi på Tångbloggen skriver mest om. Många större fleråriga brunalger kallas något med tång och de största arterna av brunalger kallas för kelp eller tare. Den största är jättekelp, Macrocystis pyrifera, som lär kunna bli 60 meter lång. Den största brunalgen i Östersjön är blåstången. som bildar stora skogar och där en planta kan bli upp en meter hög. Blåstångsplantor i Östersjön kan också bli ovanligt gamla, kanske 20 – 30 år eller mer, jämfört med blåstång som lever i tidvattenszonen i andra hav och troligtvis sällan blir äldre än 5-10 år.

Makroalger varierar mycket i storlek, form och livscykler och färg. Beroende på vilka extra pigment de har utöver klorofyll a kan de skifta i grönt, gul, rosa, rött, violett, brunt och nästan svart. Extra vackra är karragenalg, Chondrus crispus, och klynnebändel Dictyota dichotoma som iriserar i blått i vattnet. I år var fynden av stora bestånd av just Dictyota dichotoma något vi vill fira lite extra!

Såhär innan ALGERNAS DAG, som firas den 13e oktober, kan det vara läge att igen påpeka att alger sitter fast med en fästskiva eller rhizoider på hårda ytor som stenar eller klippor. De har inte rötter.

En sågtångsplanta kan sitta så hårt fast på en liten sten att stenen följer med upp ur vattnet.  

Kärlväxter, som t.ex. ålgräs, Zostera marina och olika arter av vattenväxter, t.ex. borstnate, Stuckenia pectinata och axslinga, Myriophyllum spicatum har däremot rötter och växer på grunda sandiga eller leriga bottnar. Sjögräs har sin egen dag, World Seagrass Day som infaller den 1 mars varje år och får inte vara med när vi firar algernas dag.

Motiveringen till World Algae Day är algernas många viktiga funktioner i det marina ekosystemet. De står för över 50 procent av världens syreproduktion och utan denna skulle livet på jorden inte kunna existera. Cyanobakterier, ofta felaktigt kallade blågröna alger, uppstod för 3,5 miljarder år sedan och var först med att via fotosyntesen producera det livsviktiga syret. Nästa stora grupp var grönalger som uppstod för 1 miljard år sedan. Den andra viktiga funktionen är att alger binder koldioxid och på så sätt bidrar till att minska uppvärmningen och klimatförändringar. Evolutionen och utvecklingen fortsatte under årmiljonerna och idag finns en stor biologisk mångfald av algarter i havet som utgör basen för ett rikt djurliv. Algernas evolutionära historia kan du höra mer om i Algpodden, som tar upp detta i avsnitt 2 och 3 av säsong 5.

På Tångbloggen finns många inlägg om artrikedomen utmed våra svenska kusten och det rika liv av smådjur som får mat och skydd i Östersjöns tångskogar. Vi vill passa på att tacka alla som bidragit med sina observationer och skickat in rapporter till Algforskarsommar. Det finns fortfarande tid att komma in med fler observationer om blåmusslornas färg, vilka smådjur som gömmer sig i en tångruska eller förekommer det höstförökande blåstång vid Din strand.

Tångbloggen vill såklart vara med och fira World Algae Day den 13 oktober. Vi hoppas att alla våra läsare tycker detsamma och firar. Kanske med ett dopp?

För oss är det Algernas Dag – alla dar hela året om!

Lena och Ellen

Read Full Post »

Myriophyllum spicatum, axslinga i vackra höstfärger

Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i.

I juni kommer arterna av slingeväxter, Myriophyllum att dyka upp i vattnet på de mjuka bottnarna. I Sverige finns fyra arter av Myriophyllum, slingeväxter. Slingeväxter är fleråriga undervattensväxter med en blomställning där de små blommorna oftast sitter i en krans ovanför vattenytan. Blommorna ser inte mycket ut för världen, de är små med fyra kronblad. Överst sitter hanblommorna som har 8 ståndare och de nedre blommorna närmast vattenytan är honblommor med 4 märken. Blommorna är vindpollinerade och frukten är en 4-delad klyvfrukt.

Svenskt namn                     Latinskt namn                               Viktig karaktär

Kransslinga                         Myriophyllum verticillatum      Stjälken är grönaktig,

Klubbformiga övervintringsskott

Axslinga                              Myriophyllum spicatum              Stjälken vanligen rödaktig

Saknar speciella övervintringsskott

Knoppslinga                        Myriophyllum sibiricum            Vid basen sitter styva, fjällika blad

Kottelika, hårda övervintringsskott

Hårslinga                            Myriophyllum alterniflorum      Stjälken är gulbrun-rödaktig och vek

Saknar speciella övervintringsskott

Utöver färgen på stjälken och om de bildar övervintringsskott är bladens form och längd i förhållande till avståndet mellan kransarna en viktig karaktär.

 

Arterna skiljer sig också genom antalet motsatta blad, där kransslinga och axslinga har 12 stycken, knoppslinga 7stycken och hårslinga 9 stycken. Bladens storlek minskar i samma ordning, där kransslingans blad blir ca 3-4,5 cm långa och hårslingans blad bara 1-2 cm långa.

Kranslinga och axslinga är ganska vanligt förekommande arter i grunda näringsrika vikar i Östersjön. Knoppslinga är ganska sällsynt i grunda skyddade näringsrika havsvikar utmed kusten och förekommer också i sjöar, älvar och strandpölar. Hårslinga förekommer sällan i brackvatten men är den vanligaste arten av slingeväxter i svenska vatten. Den finner vi i alltifrån näringsfattiga till näringsrika sjöar, gölar, dammar, åar, bäckar och diken.

Precis som för många andra arter av vattenväxter har slingeväxter goda möjligheter att sprida sig vegetativt med sina övervintrande turioner, kortskott som bildas i grenspetsarna under sensommaren.

 

Read Full Post »