Släket Halimeda är grönalger och hör tillsammans med Caulerpa till Bryopsidales. Det vanliga är att en växtcell är liten och innehåller en kärna med det genetiska materialet, men hos Bryopsidales, kallade coenocytiska alger består hela algen av enda jättelik cell med flera kärnor. Halimeda är nära släkt med Penicillus, rakborstalger, som var månadens alg i juli 2023. En utmärkande egenskap hos de ca 30 arter av Halimeda som finns beskrivna är deras förmåga att syntetisera kalciumkarbonat från havsvatten och lagra det som aragonit. Denna egenskap gör också att flera arter finns bevarade som fossil. Idag förekommer släktet Halimeda i tropikerna inklusive Thai-Malayhalvön, och Florida Keys. Flera av arterna har en global utbredning, t.ex. H. copiosa, H. discoidea, H. opuntia, och H. tuna. Kanske den närmast platsen att leta efter Halimeda är i Medelhavet där Halimeda tuna förekommer.
Halimeda arter är uppbyggda av en flexibel sträng eller tråd med tillplattade lövliknande strukturer som ofta kallas segment. Varje segment består av avlagringar av kalciumkarbonat täckta av algprotoplasma som binds samman med nästa segment av en tunn tråd. Halimeda copiosa, ser ut som ett långt halsband bildat av gröna skivformade berlocker monterade på en tunn kedja. Halimeda tuna och Halomeda discoidea har större segment men bildar lite kortare kedjor. Halimeda opuntia, som fått sitt namn efter Opuntia-släktet, en kaktus, har mycket små segment och bildar små, täta buskar.
Halimeda förökar sig både asexuellt och sexuellt. Den asexuella förökningen sker genom fragment som lossnar och sprids. Det finns inte många observationer på den sexuella förökningen för den är ovanligt snabb och tar bara 36 timmar! Den startar med att gametangia bildas i kanterna av ett segment. Nästa dag kommer cellanlagen att ha omvandlats till gametangia. Under natten mognar könscellerna och frigörs på morgonen nästa dag.
Vissa arter av Halimeda förökar sig synkront precis som koraller, dvs släpper ut sina gameter samtidigt i vattenmassan. Men då inte vid några få tillfällen, utan under flera månader där delar av populationen förökar sig varje dag.
Halimeda syntetiserar också skadliga och potentiellt giftiga sekundära metaboliter som t.ex. diterpenoidföreningarna, halimedatrial och halimedatetraacetat. Så kirurgfiskar, som gillar att äta alger, betar hellre på saftiga alger med mindre kalk. Papegojfiskar som gärna mumsar på koraller för att få i sig aragonit, hålls borta genom att algen inte smakar bra. Trots det finns det flera arter av papegojfiskar som ändå knaprar på Halimeda t.ex. Scarus rivulatus, Hipposcarus longiceps och Chlorurus microrhinos.
En art som hotar Halimeda är nakensnäckor inom släktet Sacoglossa. De stjäl nämligen kloroplaster från algen så att de själva kan fotosyntetisera. Halimeda skadas och kan riskera att dö om för många sniglar stjäl dess kloroplaster. En tänkbar anpassning är att kloroplasterna i den gröna vävnaden vandrar djupare ner på natten, vilket gör det svårare för snigeln att sno kloroplaster. Tidigare trodde man att det var koraller som producerat de stora mängderna av korallsand på Stora Barriärrevet. Men det har visat sig att Halimeda-arter genom sin snabba tillväxt och förmåga att lagra in mycket kalciumkarbonat står för en stor del av ”korallsanden” istället för koraller. Till exempel kan ett fält av Halimeda producerade upp till 2 kg kalciumkarbonat per m2 varje år. Det är lätt att förstå eftersom 90 % av växten består av aragonit. Detta innebär att släktet Halimeda har en viktig funktion som revbyggare och bidrar till att reglera tropiska vattens kolbudget genom sin potential att fungera som kolsänka.
Tångbloggen 