Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rosettväxter’

Lite bakgrund till uppgiften
Går vi ner till en Östersjöstrand och tittar ner i vattnet på sommaren syns många olika arter av vattenväxter. Deras närmaste släktingar finns kvar uppe på land. Hur skiljer de sig åt?
För att kunna växa på land behöver växter kunna transportera vatten från rotsystemet nere i marken upp till blad och blommor. Det kräver ett välutvecklat transportsystem i styva stjälkar eller strån. För växter på land finns risken att utsättas för vattenbrist. På vintern kan vattnet i marken frysa så att det inte går att ta upp av växten. På sommaren kan det bli för torrt om det inte regnar.
För vattenväxter är det däremot sällan eller aldrig brist på vatten. Många av de egenskaper som utvecklats hos växter för att klara av att leva på land blir istället ett problem för ett liv under ytan. I vatten behövs ingen styv stjälk som håller upp plantan. Stjälken behöver istället vara mjuk och böjlig så att den inte bryts av i vågorna. Landväxter kan ha tjocka, håriga blad och klyvöppningar som går att stänga för att minska avdunstning. Sådant funkar inte i vattenmiljön. Där gäller det att ha tunna, flikiga blad som kan ta upp näring och koldioxid direkt ur vattnet.
Mitt favoritexempel på två närbesläktade arter är smörblomma, som lever på land och dess nära släkting vitstjälksmöja, som lever i vatten och där bara de vita blommorna sticker upp över ytan. 

Mer information om vattenväxter här på Tångbloggen
Under 2024 har vi på Tångbloggen haft vattenväxter i Östersjön som Månadens Art eller släkte. I de elva inläggen presenteras arter som är lätta att hitta i Östersjöns bräckta vatten och arter som kanske är lite vanligare i närheten av utflödet från en å eller bäck där salthalten är ännu lägre. Det går såklart också bra att samla vattenväxter från en sjö eller damm i närheten. Flera av arterna som växter i våra sjöar och Östersjön är också vanliga akvarieväxter som går utmärkt att använda i studien. 

Vattenväxter är en mycket heterogen grupp. Det enda gemensamma för gruppen är att de växer i olika vattenmiljöer som sjöar, brackvatten och havet. Så det bästa sättet är att beskriva arterna i denna grupp utifrån deras livsformer och ekologi. Vad som gör det lite extra komplicerat är att en art kan variera både under året och beroende på växtplats. Tillexempel kan samma art både förekomma flytande på vattenytan och ibland sitta fast med sitt rotsystem i botten eller ha både flytblad och undervattensblad beroende på var den växer. Genom att de kan variera så mycket i utseende kan det vara svårt att bestämma vilken art det är genom att bara använda en bestämningsnyckel i en flora.

Indelning av vattenväxter utifrån var de växer

Närmast stranden växer övervattensväxter. De liknar landväxter men tål att stå med rotsystemet dränkt i vatten. Hur djupt vattenväxter kan växa beror på tillgången på ljus för deras fotosyntes. Bristen på ljus sätter gränsen för bottenvegetationen. Övervattensväxter kan inte växa speciellt djupt. De förekommer från 0 till 2 meters djup. Exempel på arter är iris, vass, säv och fräken.

Flytbladsväxter växer från 0 – 4 meters djup på skyddade platser, där det är lite påverkan av vågor. Deras blad behöver komma upp till ytan och flyta på den, som namnet säger. Så de kan inte växa djupare än att deras stjälkar når upp till ytan. Eller så sitter de inte fast alls i botten utan flyter helt fritt. Exempel på arter är andmat, gul näckros, gäddnate.

Undervattensväxter delas in i tre grupper; långskottsväxter som ofta har sina blommor ovanför ytan, kortskottsväxter som lever helt under ytan och rosettväxter som har bladen i en liten rosett. De växer från strax under ytan ner till mellan 2 – 10 meters djup. De trivs bäst på skyddade platser utan för mycket vågor.

  • Långskottsväxter – Exempel på arter: ålnate, vitstjälksmöja, axslinga.
  • Kortskottsväxter – Exempel på arter: hårsärv, natingar, stor näckmossa.
  • Rosettväxter – Exempel på arter: notblomster och vekt braxengräs, som är en ormbunksväxt.

I 2025 års januarinummer av Bi-Lagan, som ges ut av Nationellt resurscentrum för biologi i Uppsala, finns en artikel där vi ger lite bakgrund till och förslag på hur en jämförande undersökning mellan land- och vattenväxter kan planeras och genomföras. Bi-lagan kommer ut två gånger per år och riktar sig till alla som arbetar med biologiundervisning. I Bi-lagan kan du även hitta många andra intressanta artiklar, både i detta och tidigare nummer. 
Genom vår artikel ”Landväxters anpassningar till ett liv i vatten” hoppas vi inspirera dig till att ta med klassen ut till en Östersjöstrand, å eller sjö och undersöka olika typer av vattenväxter, från övervattensväxterna i strandkanten till olika typer av undervattensväxter. 

Här nedanför har vi skrivit ihop en liten handledning för dig som är lärare, eller bara intresserad av botanik. För att göra det lite lättare att komma igång har vi också gjort en liten sammanställning av några av de anpassningar du kan jämföra. Ladda ner pdf-en, planera din exkursion och längta till våren!

Read Full Post »

Som vi nämnt tidigare kommer Tångbloggen under året att skriva om månadens vattenväxt istället för månadens alg. Det kommer att bli vanliga arter och släkten av vattenväxter som förekommer i sjöar, vattendrag och även i Östersjöns bräckta vatten. Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som oftast behöver ett mjukt sediment att växa i.

Inför februari månads vattenväxt blev vi extra glada när vi såg att Eva Larsén kommer att presentera sin doktorsavhandling på Institutionen för ekologi, miljö och botanik , Stockholms universitet, med titeln ”Phylogeny and macroevolution in Isoetes (Isoetales)” den 2 februari. I avhandlingen fokuserar hon på släktet Isoetes evolutionära historia, bland annat hur ytstrukturer hos makrosporer och kloroplasternas genom kan användas för att försöka förklara släktets biogeografiska utbredningsmönster. Eva beskriver en ny syster art, Isoetes womraldii, och hur övriga arter av Isoetes kan delas in i fem stora klader (grupper). Den nya arten I. womraldii har en mycket begränsad utbredning i Cap området i Sydafrika där den idag lever i små dammar och långsamt rinnande vattendrag. Arten bedöms som starkt hotad, beroende på var den lever.

Därför känns det extra passande att berätta mer om släktet Isoetes, braxengräsväxter som februari månads vattenväxt. Braxengräs är enkla ormbunkar som i första hand i sötvatten. Ett bättre namn på släktet skulle vara ”braxenormbunkar” och inte braxengräs, även om de har långsmala lite gräsliknande blad som sitter i knippen från en kort knölig jordstam. Släktet innehåller 192 arter där flera arter har en kosmopolitisk utbredning samtidigt som många av arter är ovanliga och bara förekommer lokalt, som I.womraldii.

Det finns många fina bilder för artbestämning av braxengräs på den finska motsvarigheten till Artportalen, Laji.fi

Vattenväxter delas in i olika grupper beroende på form, t.ex. flytbladsväxter och rosettväxter. Vi kommer tillbaka med mer om denna funktionella indelning i kommande avsnitt. Isoetes är en typisk rosettväxt med ett knippe smala, sylvassa bladen med fyra luftkamrar. Beroende på art och var de växer kan bladen antingen vara vintergröna eller så vissnar de och faller av på vintern eller under torkperioden.

Livscykel hos braxengräs

Livscykeln hos Isoetes har vissa likheter med makroalger genom att de har två generationer och växlar mellan en sporofyt- och gametofytgeneration. Sporofytgenerationen är diploid och den sexuellt förökande gametofytgenration är haploid. Makrosporangierna sitter vid basen på de yttre bladen i rosetten och mikrosporangierna i de inre bladen. Sporofyten är den stora plantan och spridningen sker med två olika typer av sporer, makro-och mikrosporer. De gror och delar sig till respektive hon- och hangametofyter. Hongametofyten innehåller archegon, som producerar äggceller medan hangametofyteren innehåller anteridier, som i producerar spermier. Befruktning sker när en av det rörliga spermierna lokaliserar arkegonet hos en hongametofyten och simmar in och befrukta ägget. Genom att gametofyterna växer inuti sporerna är de väl skyddade av det yttre lagret, som bara öppnar sig precis tillräckligt för att släppa ut och in spermierna.

I Sverige förekommer två arter, styvt braxengräs (Isoetes lacustris) och vekt braxengräs (Isoetes echinospora). Vekt braxengräs växer på grunda mjukbottnar nära strandkanten, ofta i utsötade miljöer. Den påträffas ned till cirka 1 meters djup och förekommer bara i Bottenviken, där salthalten är tillräckligt låg. Styvt braxengräs är däremot en sötvattensart med desto större utbredning. Den har sitt ursprung i Sydostasien. Den är vanlig i näringsfattiga sjöar med lite surt vatten. På Öland och Gotland är den sällsynt därför att vattnet är för kalkrikt. Styvt braxengräs odlas och används ofta som akvarieväxt.

Read Full Post »