Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nervstruktur’

Flytbladsväxter i vår damm. Närmast i bild blommar vit näckros med sina gröna blad och till vänster syns den röda näckrosens röda blad. Längre bort syns gäddnatens blad till vänster och vattenpilörtens blad (innanför den blå ringen).

Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i.

Gäddnate, Potamogeton natans är en vanlig flytbladsväxt med stor utbredning i svenska vattenmiljöer. Med sina långsmala flytblad kan gäddnate bilda en tät matta på vattenytan i dammar, i stilla delar av åar, i sjöar och skyddade vikar av Östersjön. De långa, förgrenade stjälkarna kan bli flera meter långa. Flytbladens översida är mörkgrön, ofta med en rödaktig undersida. Bladen blir ca 5 -10 cm långa och känns lätt igen på sin parallellnerviga struktur på bladets ovansida. Nervstrukturen skiljer sig från vattenpilörtens blad (Persicaria amphibia) som istället har en tydlig mittnerv med sidonerver. Dessa båda arter kan man ofta hitta tillsammans, så det är en bra karaktär att känna till för att kunna skilja dem åt. Titta noga på fotot från dammen. Det mesta är blad från gäddnate men det finns några smalare, grönare blad till höger, det är blad från en vattenpilört. Jag markerade dem med en blå ring.

Jag satte mig med papper och färger för att illustrera gröna och rödaktiga blad av gäddnate med parallellnervig bladstruktur. Gäddnate har också undervattensblad, men de är reducerade och kvar finns bara bladskaftet. Och vid bladskaftet finns en tunn hinnartad 1-5 cm lång snärpslida som vissnar fort. Gäddnate blommar i juni-juli med ett cm-långt grönt ax, med små rosa blommor som sticker upp ovanför vattenytan.

Gäddnate förekommer ofta i näringsfattiga miljöer och tål inte konkurrens från annan vegetation särskilt bra. Den trivs däremot bra utmed stränder där betande djur håller borta vass och säv. Bladen hos gäddnate är populär mat för många vattenlevande insekter. Det syns tydligt på att bladen blir mer och mer ihåliga och trasiga efter sommaren.

Är miljön gynnsam kan de växa till under sommaren och bilda en så tät matta med sina flytblad att de stänger ute solljuset. Blir täcket för tätt finns det en risk att de kan minska syreproduktionen i vattnet och i längden innebära att det kan bli syrebrist under flytbladsmattan. Så vill du plantera lite gäddnate i dammen är det bäst att plantera i lite lerig jord i en kruka. Då kommer den inte att ta över hela ytan.

Som många andra vattenväxter kan rotdelarna hos gäddnate ätas. Antingen råa eller kokta. Ingen av oss har provat men enligt litteraturen skall de ha en lite nötaktig smak. Däremot har jag provat att smaka på borstnatens övervintringsknölar. De smakade gott. Men de går inte upp emot alla goda nötter som många av oss äter under julen.

Read Full Post »

Genom en kollega som arbetade på Stockholms universitets kurs i marin ekologi fick jag veta att Pia Östlund, forskare, författare och designer höll på att pressa alger på Tjärnö marina laboratorium. Det speciella är att Pia arbetar med att återuppliva en förlorad naturtryckprocess som inte använts sedan 1800-talet. Med denna tryckprocess går det att skapa verklighetstrogna avbildningar av växter och alger. Tryckprocessen gör att t.ex. ett blads nervstrukturer går att känna som små upphöjningar i pappret.

Nu har Pia varit två veckor på Tjärnö och samlat in makroalger för att skapa nya naturtryck och visa vilka fantastiska former och färger som gömmer sig under ytan i havet och som många av oss aldrig får möjlighet att se. Det lät jättespännande så jag gick dit för att se om det fanns en chans att få en träff med Pia och prata alger så klart.

Bänken i labbet är full med pressade alger- men Pia syns inte till
Alla tre banden av ”Traté de Zoologie” behövs för att pressa de riktigt stora algerna.

Ett hörn av laboratoriet var fyllt med pressade alger. Många böcker ur Tjärnös bibliotek kom till en lite ovanlig användning, som tyngder för att pressa. Tyvärr var inte Pia där. Så jag lämnade en lapp och bad henne maila mig. Min nyfikenhet hann öka ännu mera innan vi fick till ett möte någon dag senare på labbet. Då hade kursen slutat så det fanns ännu mer plats för Pias algpressning.

Pia studerade grafisk formgivning vid Central Saint Martin’s College of Art & Design i London. Idag arbetar hon som konsult vid Chelsea Physic Garden i London och Oxford Botanic Garden.

Hennes första kontakt med naturtrycksmetoderna var när hon hittade en ovanlig bok med vackra och märkligt naturtrogna illustrationer av ormbunkar i det lilla men välsorterade biblioteket i Chelsea. Med hjälp av en patentbeskrivning, tålamod och nyfikenhet (det låter säkert bekant!) lyckades hon slutligen ta reda på hur metoden fungerade. Nu har Pia fått ett stipendium att vidareutveckla tekniken, som även kan användas till att trycka textiler. Nästa steg är att använda metoden till kreativa samarbeten med t ex forskare inom botanik och marin biologi eller arkitekter för utsmyckning av offentliga miljöer och interiörer.

Pia visar ett uppslag med blåstång, Fucus vesiculosus från Bretagne med en massa flytblåsor.

Så hur går det till? Det finns flera olika metoder men grundläggande är att man antingen trycker direkt från själva växten; eller använder växten för att skapa ett avtryck i t ex bly som sedan kan göras om till en tryckplåt av koppar. Det är den senare metoden som Pia arbetar med. De som vill fördjupa sig i de olika metoderna (eller bara njuta av bilderna) hänvisas till Capturing Nature, en nyutgiven publikation som Pia författat tillsammans med Matthew Zucker (Zucker Art Books, NY, 2022 (specialutgåva) och Princeton Architectural Press, 2023). Boken är en visuell resa igenom naturtryckens utveckling 1733-1903 och har vunnit flera priser. Algentusiaster hänvisas även till The Nature-printed British Seaweed av Johnstone and Croall, (Brandbury & Evans 1859-1860). Helt fantastiska bilder att hänföras av.

Ovanför och till höger om boken med blad av Laminaria digitata, syns några små tryckplåtar.

Capturing Nature innehåller beskrivningar på 150 år av naturtryck. Det är en komplicerad process som sker i flera steg. Först tas ett avtryck av växten i bly, sedan överförs det avtrycket till en kopparplåt med hjälp av ett elektrolytiskt bad. Eftersom denna blir positiv krävs ytterligare ett steg för att få fram själva tryckplåten som måste vara negativ. Den kan sen användas för att trycka mönstret på valfritt underlag.

Naturen snålar inte på idéer när det gäller mönster. Utseendet hos en alg kan variera jättemycket beroende på var den vuxit. Vi har ofta skrivit om det här på Tångbloggen för t.ex.blåstång samlad utmed stränderna på Saltö. Men här kan vi se att det även gäller för rödalgen Palmaria palmata (söl).

Lite av den stora variation i form som blåstången kan ha beroende på var den vuxit.
Till vänster en odlad stor planta och till höger några små hanplantor från Saltö.

Det pågår just nu studier av ett antal makroalgsarter som kan vara av intresse att odla i kommersiell skala på västkusten. Söl är en av dessa arter, som vi har skrivit om i vår serie Månadens alg. Pia pressade några som odlats i labbet på Tjärnö och därför fått lite ovanliga utseenden. Kul att se hur miljön påverkar algers utseende så mycket.

Vill du veta mer om naturtryck så har Pia gjort en liten film om detta.

Vilken metod skulle du välja för att dokumentera naturens variationer i färg och form?

Read Full Post »