Under lång tid så fanns det inget annat sätt att samla alger och djur från bottnarna i haven än att släppa ner en skrapa, dra den utmed botten och sedan med spänning vänta på vad som kom upp till ytan. Det var först när det blev möjligt att dyka med luftapparat som studier av hur algsamhällen faktiskt ser ut blev möjliga. Var växter olika makroalgsarter? Vilka arter växer tillsammans och hur ser det ut utmed en klippa från ytan ner till där algsamhället tar slut?
Vårt fjärde Alg-Adventure börjar med berättelsen om en avlägsen släkting till mig, som kanske är den första kvinnliga apparatdykaren, och avslutas med Mats Waern som var den förste forskaren som använde dykning i sina studier av algsamhällen i Östersjön.
Min mycket avlägsna släkting hette Marjeta Kuscer och hon levde i Jugoslavien (nuvarande Slovenien) med sina två söner Ivan och Dusan. De ägnade sig åt att dyka med en hemgjord utrustning redan på 1030-talet. Luft pumpades ner till dykaren via en ombyggd cykelpump genom en slang, som dykaren antingen helt enkelt fick hålla i munnen eller så var den direkt kopplad till en hemgjord dykhjälm.
Min man, Nisse, lärde sig dyka med slang när de besökte familjen på 1960-talet. Det var såklart jättespännande att se hur livet utmed den jugoslaviska kusten såg ut under ytan. Det enda jobbiga brukade vara om det inte fanns någon luft i slangen när man behövde ett nytt andetag, för att den som stod på land och pumpade hade tröttnat! Då var det bara att gå upp till ytan. På foton från en bok om de två bröderna och deras mamma Marjeta finns en uppfinning till – det tidiga viktbältet! Marjeta har helt enkelt fyllt kjolen med stenar. Praktiskt och enkelt.
Detta med dykningar och insamlingar av alger blir ännu mer intressant när vi på Tångbloggen fick möjligheten att ta hand om delar av Mats Waerns samlingar som en av hans medarbetare under många år, Anna Tolstoy, sparat för att jämföra med en dykundersökning från 1993 där hon deltog.
Metodiken har varit den samma hela tiden. Allt material samlas in genom att skrapa av det som växer inom en 20 x 20 cm ram och pressa det på ett stort ark. Det blir inte bara en vacker tavla utan fångar ett ögonblick i Östersjöns historia för framtiden. Nu har det hunnit gå 92 år sedan Mats gjorde sina första studier i området kring Gräsö i Öregrund och 30 år sedan Anna undersökte Trutbådan igen.
Visst skulle det vara jättespännande att följa upp vilka förändringar som skett sen 1993? Kanske är det dags för en Expedition Alg 2024 eller så väntar några andra ställen på ett besök? Följ gärna med oss på nya äventyr under 2024 här på Tångbloggen.
Tångbloggen 