Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘biologisk mångfald’ Category

Låt mig starta storyn om årets påväxt på båtskrov från början. I år har det varit en varm och tidig vår. Hängde ut min havstulpansplatta som jag fått från Svenska Båtunionen vid vår brygga på Räfsnäs, Gräddö den 20de juni. Det första som satte sig på plattan var larverna från mossdjuret, tångbark, Einhornia crustulenta.

De växte till lite grann under de första veckorna. Havstulpanens larver dök upp ungefär som de brukar i slutet på juli, kanske lite tidigare än vanligt. Nu väntar jag på att se om det blir en andra settling av havstulpaner eller inte. Efter stormen Floris har vattnet blandats om och temperaturen minskat från över 22 0C till bara 15 0C. Undrar hur det kan påverka en andra settling? Bara att vänta och  kolla med jämna mellanrum.

Så nu bär det av till västkusten istället och se vad som hänt där med påväxten på den extra plattan som jag fick av Carl Rönnow på Svenska Båtunionen. Målet var att göra en liten studie på vilka arter som etablerar sig på en ledig yta, som en platta eller ett båtskrov i västkusten. Är det också mest havstulpaner här eller några andra arter?

Vi har haft en liten båt på Tjärnö, nära Strömstad i många år. Den brukar hamna i sjön i juni och tas upp i slutet av juli eller början av augusti. Då brukar havstulpanerna fortfarande inte ha hunnit bli så stora och de är ganska lätta att skrubba bort. Men i år fanns det inga havstulpaner alls! Hela botten såg färgglad ut av kolonibildande sjöpungsarter och mossdjurskolonier. 

Det som dominerade på båtbotten vad den kolonibildande blomsjöpungen Botryllus schlosseri. Kolonierna kan bli ca 2,5 x 15 cm stora och upp till 2 mm tjocka. Färgen hos de olika kolonierna varierar mycket, som syns på foto. Allt ifrån mörklila, bruna eller svarta. Varje koloni består av flera samlingar av zooider, mellan 5-20 stycken i en samling, som bildar stjärnformade system. En annan vanlig art i svenska vatten är labyrintsjöpung, Botrylloides leachi. Hos denna kolonibildande sjöpungsart sitter individerna i ett fåtal långa, slingrande och vridna parallella rader, som en labyrint. Kolonin kan vara grön, gul, röd eller brun och blir mellan 1-12 cm i diameter och någon mm tjock. Båda arterna har en slät lite hal yta som andra arter har svårt att sätta sig fast på. Däremot kan de lätt växa över olika arter av mossdjur.

Plattan som hängt vid pontonen nära Tjärnö marina laboratorium var också helt täckt med olika arter av mossdjur och kolonibildande sjöpungar. Det fanns också några enstaka havstulpaner.

Mellan de kolonibildande sjöpungarna syns smårutiga mossdjurskolonier av Cryptosula pallasiana. Den har inte fått något svenskt namn ännu. Varje individ sitter i en liten låda gjord av kalk som gör hela kolonin hård med en raspig yta. Kolonierna är ofta orange, men kan också vara rosa eller vita. Lite spännande är att när två kolonier av Cryptosula pallasiana möts kan de inte växa över varandra utan kanten på kolonin böjs upp från botten.  Ett tydligt exempel på konkurrens om plats mellan samma art.

Hur kommer plattan att se ut nästa gång? Mer av samma eller helt annan sammansättning av arter?

Innan vi åkte hem skrapade jag av ena halvan på plattan. Det fanns knappast någon ledig yta kvar. Nu skall det bli jättespännande att se om något hunnit etablera sig på den lediga ytan när vi kommer tillbaks om ca tre veckor. Undrar vad som kommer att sitta där? Samma eller nya andra arter som fått chansen att hitta en plats nu när det finns en ledig yta?

Lovar att berätta hur det gick. Soliga hälsningar från Tångbloggen.

Read Full Post »

Rödlistan, där alla i Sverige förekommande arter klassas, uppdateras vart femte år. Då går man igenom om det finns ny information som innebär att det ska göras en förändring i statusklassning av en art. Till exempel att det finns ny kunskap om att artens utbredning ökat eller minskat, att systematiska eftersökningar skett av förekomst på äldre lokaler eller att några större studier av makroalger gör att det nu finns tillräcklig kunskap för att flytta arten från kunskapsbrist (DD) till någon annan klassning. I år är det dags igen och den nya versionen för 2025 planeras att komma ut våren 2026.

Det tråkiga är att när det gäller algerna finns nästan inga förändringar på den nya rödlistan jämfört med för 5 år sedan, eller 10 år sedan. Huvudorsaken till detta är den stora kunskapsbristen om utbredningen av många arter, speciellt små fintrådiga och skopformiga alger där flertalet är med på rödlistan för att de är klassade som DD. Detta beror i sin tur på att de kan vara svåra att hitta och kräver mikroskopiska studier för att artbestämma. För dessa grupper baseras rödlistningen enbart på gamla inventeringar gjorda från 1940–50-talet eller möjligen 1960–70-talet. Många av dessa studier var gjorda av forskare som hade ett extra intresse för någon speciell grupp av alger.

Ett övergripande problem idag är att det saknas systematiska inventeringar av makroalgsflora med fokus på biologisk mångfald och över hela året. I samband med klimatförändringarna kommer det att bli ännu viktigare att genomföra studier vid olika årstider, då temperaturen påverkar många arters utbredning och förökning här i Skandinavien. Vi vet ytterst lite om hur våra vinter- och vårarter påverkas av mildare vintrar utan istäcke och tidigare vårar. I denna grupp av alger skulle arter kunna försvinna utan att någon lägger märke till det eftersom det inte förekommer några studier eller miljöövervakning under denna tid på året. Den nationella miljöövervakningen sker nämligen endast under sensommar och tidig höst. Det är också under sommarhalvåret, när växtligheten är som mest välutvecklad, som inventeringar generellt genomförs i samband med etablering av vindkraft, inför att inrätta ett naturvårdsområde eller utbyggnaden av en småbåtshamn.

Sudare (Chorda filum) är en art som kan variera mycket i förekomst mellan olika år

Här kommer tre exempel på arter från rödlistan som behöver följas upp för att en korrekt bedömning ska kunna göras:

Brunalgen taggtofs (Halopteris scoparia) är klassad DD kunskapsbrist. Här behövs återbesök av ett antal lokaler i ytterskärgården, utanför Gräsö, för att avgöra om den finns kvar eller ska betraktas som nationellt utdöd.

Rödalgen gaffelkrasing (Jania rubens) finns på grus- och skalbottnar på ett fåtal lokaler och är idag klassad som VU sårbar. För att slå fast om den skulle kunna flyttas till LC livskraftig krävs dykstudier på flera lokaler med liknande bottnar.

Gaffelkrasing (Jania rubens) växer bland kräkel (Furcellaria lumbricalis) och blandade fintrådiga alger

Brunalgen klynnebändel (Dictyota dichotoma) är klassad som VU sårbar på rödlistan, men ser ut att ha ett bra år i år på vissa lokaler. Förekomsten av klynnebändel och många andra makroalgsarter som har ett makroskopiskt och ett mikroskopiskt stadie kan tyckas variera mycket mellan olika år. Men de finns där och det är bara vissa år, när miljön är gynnsam för det makroskopiska stadiet, som arten hittas. Detta ställer till med problem att statusklassa arten om det inte genomförs regelbundna inventeringar som kan upptäcka och kartlägga dessa naturliga svängningar. En möjlighet för att följa upp dessa arter är regelbundna inventeringar på ett antal platser där de noterats då och då med många års mellanrum för att undersöka om det är möjligt att även hitta det mikroskopiska stadiet.

När den nya rödlistan publiceras i vår hoppas vi kunna söka pengar för att ge oss ut till några gamla lokaler och påbörja arbetet med att samla in ett underlag för att höja några av de DD-klassade arterna till en kunskapsbaserad klassning, vad den nu må vara.

Read Full Post »

Förstår du inte vad titeln på inlägget betyder? Det är du säkert inte ensam om. Vi börjar reda i det. Klynnebändel är det något knäviga svenska trivialnamnet på brunalgen Dictyota dicotoma, och den har jag äntligen fått se!

Jag var ute och dök med Dyk-Leif på Väderöarna i veckan. Strålande sol, svalkande vind och varmt i vattnet. Kan det bli bättre? Ja, det kunde det såklart! För så fort jag hoppade i vattnet på första dyket tjoade jag till högt av glädje. Klynnebändel!! Och inte bara en, utan en tät skog! Hundratals, ja tusentals tottar vajade på 7-8 meters djup, bland stortare, Laminaria hyperborea, ektång, Halidrys siliqulosus, och styvt kärringhår, Desmarestia aculeata. Oj vilken lycka!

Klynnebändel är rödlistas som VU- sårbar. Men här ute verkar det inte vara något den bryr sig om. Kul närdet felar åt rätt håll för en gång skull. Givetvis samlade jag in några exemplar till mitt herbarium.

I vattnet innan pressning ser man hur snyggt dikotomt grenad algen är.

Det är alltid härligt att dyka ute på Väderöarna. Här finns fantastiska klippformationer under vattnet som är täckta av täta algskogar, havsnejlikor, svampdjur eller koralldjur av olika arter. Vi såg otroligt mycket av fisken blågylta. Både de klarblå hanarna och de orange honorna med sina svart-vita ränder längs ryggen simmade runt oss och letade efter mat bland algerna på bergväggen.

Lunchen intogs på ett skär och gav möjlighet till lite mellan-dyken snorkling, där jag kunde beundra frodiga bestånd av blandade brunalger: Spiraltång, Fucus spiralis, blåstång, Fucus vesiculosus, knöltång, Ascophyllum nodosum, sågtång, Fucus serratus, skräppetare, Saccharina latissima, fingertare, Laminaria digitata, sudare, Chorda filum, och sargassosnärja, Sargassum muticum.

Hur många arter av brunalger kan DU se på bilden? Härlig snorkling!

Som avslutning på andra dyket fick vi oväntat besök på säkerhetsstoppet. Mitt bland ektången kom en plattmask dansande emot oss. Fram med kameran, filma och fotografera! Men vad var det för en plattmask? Jag gick förbryllat igenom de arter jag kan av plattmaskar (skamligt få) och kunde inte hitta något namn som passade. Otroligt irriternade!

Tur då att jag känner Sveriges bästa experter på nakensnäckor, som även kan en hel del om plattmaskar. Anders Salesjö, Klas Malmberg och Kennet Lundin hade nämligen också stött på plattmsken, som tydligen förekommit i större mängder ute kring Väderöarna. Med gemensamma insatser hade de kommit fram till att det med största sannorlikhet var Pseudoceros maximus. Arten har inget svenskt namn eftersom i år är första gången den setts i Sverige. Annars finns den registrerad i Medelhavet. Tjena! Snacka om coolcation. Vi får väl se om den överlever en svensk vinter… Men jättekul att få se den!

Plattmasken Pseudoceros maximus, ny art för Sverige i år, eller bara på tillfälligt besök?

Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Jag måste nog dyka på Väderöarna snart igen.

Read Full Post »

« Newer Posts