Tångbloggen

Första dagens tema var Ekologiska effekter av vattenbruk och fiske, vilket är ett stort ämne i Norge.

Det finns en del problem med fiskodlingar som de ser ut och drivs idag. Ett som diskuterades var problematiken kring odlade fiskar som rymmer och parar sig med vilda fiskar. Detta kanske inte verkar så illa, men ofta är de odlade fiskarna inte lika väl anpassade till miljön som vilda. Om de parar sig så försämras de vilda populationernas förmåga att klara sig.

Några av de som presenterade sin forskning presenteras här.

Karl Norling från NIVA pratade om hur alger och musslor kan göra norskt vattenbruk mer ekologiskt hållbart. Med detta menas att man minskar oönskade negativa effekter på naturen som en verksamhet orsakar.

För att mäta hur mycket näring som läcker ut och hur långt bort från en odling den transporteras, har man hängt ut bojar med sockertare (Latissima saccarina) och blåmusslor (Mytilus edulis).

Både musslan och tången växer snabbare vid högre halter av näring, så genom att mäta hur mycket de växer per år, kan man se hur näringen från fiskodlingen påverkar sin omgivning.
Tången tar upp näringen direkt ur vattnet medan musslan filtrerar växtplankton som tar upp näringen direkt och förökar sig snabbare ju mer näring de får.

Karl föreslår att man använder sig av samodling av musslor och alger inom fiskfarmning för att på så sätt ta upp överskottet av näringsämnen och dessutom få två mycket nyttiga och goda produkter.

Har du inte smakat alger än? Tångbloggen kommer att lägga upp flera fantastiska recept på alger samt tips på hur man bäst plockar och förbereder alger. Bevaka oss för att inte missa dessa!

Knut Vollset från Uni Research presenterade nya metoder för att minska antalet döda fiskar, ”måsmat”, vid catch and release-fiske, framförallt vid fiske på djupare vatten (>20 meter).

Filmer på uppdragen torsk och kungsfisk visar hur tryckminskningen som sker när man hastigt drar upp fisken till ytan ofta leder till skador på simblåsan. Om fisken inte kan släppa ut luften ur simblåsan snabbt, pressar den expanderande blåsan ut magen genom munnen och tarmarna genom analöppningen.

Dessa fiskar får oftast skador som de inte kan återhämta sig ifrån om man släpper tillbaks dem direkt utan att först ”lufta” dem med en kanyl, eller så skickar man ner dem i en liten bur till det djup man fångade dem på och släpper ut dem där, vilket verkar fungera förvånansvärt väl.

Even Moland forskar vid Institute of Marine Research i Norge. Han har märkt upp 50 humrar per år i två år med akustiska sändare för att kunna spåra hur hummer rör sig, både i längsled och djupled, samt för att kunna kartlägga var fisketrycket på hummer var störst.

Hummerfiskare som fick upp märkta humrar i sina tinor berättade var de fångat dem, och på så sätt kunde man se hur långt en hummer rör sig från ”hemmet”. Fisketrycket på hummer är stort, hela 80% av humrarna som märktes första året fångades i tinor redan i oktober samma år (märkningen skedde i augusti).

Efter att dagens presentationer var klara åkte vi buss till den närliggande forskningsstationen Flödeviken, där det bjöds på mat och mingel.

En imponerande buffé!

Read Full Post »