I år har avrinningen, vatten som rinner från land ut i havet, blivit jättestor. Det beror på att det knappt legat någon snö men regnat en massa. Det finns många nya rekord där det kommit stora mängder regn på kort tid. Vid kusten har det också varit extremt högt vattenstånd. Detta har lett till översvämningar av bland annat gräsmattor, som har blivit till dammar för svanarna att simma runt i.
Svansjön, lokal uppsättning
Bryggor har blivit översvämmande och det gäller att båtarna har lagts upp ordentligt långt upp på land. I annat fall ligger de uppochner i vattnet.
Det var nog inte såhär de tänkte sig när de la upp båten i höstas
Den sista av de två fina trästolarna räddades in från bryggan för att inte blåsa i sjön. Den andra försvann i stormen Alfrida för drygt ett år sedan.
Hemmabryggan vid högt vattenstånd
Vid Räfsnäs skedde en muddring för ett tag sedan och här är risken stor att delar av muddermassorna kan rinna tillbaka i sjön i samband med högvattnet.
Muddermassorna (brun jord till höger) ligger nu i strandkanten istället för en bra bit upp på land. Snopet om de åker tillbaks i havet.
Allt regnande har även resulterat i översvämningar av åkermark. När mycket regn faller under kort tid hinner vattnet inte sjunka ner i jorden. Regnar det kraftigt täpps de små porerna i jorden igen av vattnets kraft och vattnet rinner då på ytan istället för att leta sig ner till grundvattnet. När vattnet far fram över marken tar det med sig jord och slam från omgivande marker, speciellt åkermark utan växtlighet, som annars hade kunnat bromsa vattnets fart och verkan. Vattnet samlas i diken och förs vidare till närmaste å och därifrån vidare ner till kusten. Det hinner samlas ganska mycket material i vattnet på vägen ut till havet. Har fått ett par bilder från en kollega i Finland, Seppo Knuuttila. Vid Gammelstadsforsen, vid mynningen av floden Vantaanjoki i Helsingfors, föll det under 24 timmar 33,9 mm. Det är ett rekord värde! Så mycket har det inte regnat i Helsingfors i februari sedan 1845.
Allt regnande gör att det tillförs massor med fosfor, sand och humus till kusten. I den lilla skalan rinner det ut brunfärgat humusrikt vatten som kommer att kräva en del syre för att brytas ner.
Humusrikt vatten innehåller organiska syror från döda växter. Det krävs syre för att de ska brytas ned. Det bruna vattnet skuggar växtligheten på grunda bottnar där det rinner ut.
En uppskattning är att det förs 2 ton fosfor till kustvattnen i Östersjön dagligen. Att det har stor påverkan är klart när man ser på bilden av det grumliga vattnet utmed kusterna men också i de många sjöarna inne i landet.
Det är nästan svårt att se var land slutar och hav börjar vid den finska kusten när det varit kraftig nederbörd. Det är tydligt att en flod rinner ut vid staden Pori (Björneborg) för där är det extra grumligt. Notera hur långt ut i havet avrinningen når.
När man ser på satellitbilder hur avrinningen från land når långt ut i havet, så förstår man verkligen hur det vi gör på land har en enorm påverkan på havet. Särskilt ett innanhav som Östersjön.
Tångbloggen 