Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Algbok’

Inget piggar upp i vintermörkret som när goda vänner och trogna läsare av Tångbloggen hör av sig med tips om trevligheter.

Här är det Bohusläns Museum som visar upp sitt exemplar av pionjären Sophia Åkermarks algbok ”Typsamling af Skandinaviens Alger” i museets julkalender. Lycka att få se lite av detta fantastiska verk! Och inspiration att jobba vidare på det egna herbariet till våren och sommaren.

Sophia föddes i Göteborg 19 februari 1817 och hette då Areschoug. Den algkunnige känner säkert igen det namnet som auktor (namngivare) på flertalet alger. Men det är inte Sophia, utan John Erhard Areschoug, hennes bror, som döljer sig bakom den ansenliga mängden algnamn. Han läste i Lund och träffade där dåtidens storheter som Carl Adolph Agardh och Elias Fries. År 1840 blev han lärare i naturvetenskap i Göteborg och ägnade stor del av sina tio år där med att studera den bohuslänska havsfloran. Man kan ju misstänka att Sophia måste ha deltagit i hans exkursioner, kanske även ha bidragit till hans arbete med alger från många delar av världen. Dock var förutsättningarna något sämre för en gift kvinna att ägna sig fullt ut åt en vetenskaplig karriär, men hon anses faktiskt vara Sveriges första kvinnliga botanist. Vi känner såklart en stolthet och gemenskap i hennes val att studera just alger. Sophia gav ut sin bok själv 1870, och vi är glada att ha fått se hennes omsorgsfullt pressade alger.

Read Full Post »

Vi önskar alla ett riktigt gott nytt år! Traditionsenligt handlar det första blogg inlägget om månadens alg, en vacker rödalg. Färgen på bålen är röd som blod, därav namnet sanguinea som betyder just blod på latin. Den har många bladliknande båldelar, runt 5-20 cm långa och flera cm breda, som växer ut ifrån den gamla mittnerven. Det gamla svenska namnet på algen var nervtång. Bladen har en tydlig mittnerv och finare sidonerver.

Bladen vissnar bort under vintern och istället bildas små ca 5 mm stora förökningsorgan, tetrasporangier och karposporofyter. Tetrasporangierna sitter i små avlånga skott och karposporofyterna i små runda skott på ett litet skaft. Ribbeblad växer från ca 4 meters djup ner till ca 20-25 meter. Så om du inte dyker gäller det att hitta dem uppspolade på stranden. Med lite tur kan du nog hitta dem ilandspolat i tångvallen, men då gäller det att leta ordentligt.

bild 2 förökningsstadier Ribbeblad
Bilden är tagen ur boken Havets växter av Aase Kristiansen som är översatt av Ulf Svedberg. Illustrationer av Susanne Weitmeyer.

Som många marina algarter blir ribbebladet förkrympt så att det nästan inte går att känna igen när de växer i Östersjöns låga salthalt. Här blir de ca 9 cm långa och 3 mm breda, men mittnerven syns fortfarande tydligt.

bild 3 Ribbeblad Östersjön

Såhär års finns det inte så mycket att samla in till herbariet och pressa, just eftersom det även i havet är vinter och många av de fleråriga arterna som ribbeblad vissnar ner. Det är ju också kallt i vattnet så istället kan det ju vara läge att ta fram sina penslar och färger och sätta sig och måla. Blir det riktigt fint så varför inte rama in bilden och hänga på väggen eller ge bort som present?

Tavla med ribbeblad

Ett nyårslöfte eller bara för att det är roligt att göra, är att samla och pressa alger. Vill du bevara dem och se till att de inte tappar färgen, håll dem mörkt eller plasta in den, som i denna lilla algbok som jag och min son gjorde 1999 på Tjärnö marinbiologiska station under Stockholms kursen.

Lilla alg boken

På det exemplaret av ribbeblad vi pressade syns också att den gamla mittnerven från fjolårsbladet har en massa påväxt av mossdjuret, Electra crustulenta, och att bladen börjar bli lite påväxta av mossdjur och havsbortsmasken Spirorbis spp. Ribbebladen börjar se lite slitna ut redan i juli månad. Men färgen har hållit sig fint – trots att det snart är 20 år sedan.

Ribbeblad pressad

Read Full Post »