Bea Szenfeld framför återanvända papper med tjusiga mönster.
Igår kom årets första snö och det var dags att gå och träffa min son Robert för att få skjuts hem. När jag kommer in på kontoret har en video precis spelats in om mat för FoodJamfestival, som ligger på YouTube. Robert var moderator. Samtalet handlar om Klimatkommunerna och Hushållssällskapet och att göra god mat på svenskodlade baljväxter, speciellt till skolmåltider. Målsättningen är att minska klimatpåverkan.
Jag får en tallrik med en massa små rätter av baljväxter, jättegott, och blir presenterad för Bea Szenfeld, en fantastisk modedesigner. Bea har visat på stor fantasi vad det gäller att återvinna papper. Det är vackra blommor och vikta papper som ser ut som vågor. Det finns ett tjusigt papper färgat med blåbär eller med gröna blad från växter och små blomrester. I flera fall har rester av baljväxterna använts för att ge pappret dess gröna färg.
Häftiga mönster och former gjorda av återvunnet papper.
Fick en liten stunds samtal med Bea om alger som material. Jag har själv använt alger till papper, skålar av brunalger som t.ex. blåstång och fingertare och små kort som jag gjort med pressade alger. Något av detta visade jag på en utställning på Rådmansö.
Det häftigaste pappret är i orange, nu som omslaget till en liten anteckningsbok De var gjort av ett kuvert från pensionsmyndigheten. Allt satte igång fantasin om vad jag skulle kunna göra med det kuvertet, som ligger hemma och skräpar. Kanske kan jag använda det till att producera ett nytt papper med inslag av grönalger, blåstång eller en rödalg? Men den kommer nog inte att synas så bra.
Det orange pensionskuvertet och olika pressade alger. Vad det kan bli av detta?
Nu har jag en massa idéer till vad jag skall pyssla med i helgen. Tack Bea!
Under Almedalen var jag på ett seminarium där panelen diskuterade vad som kommer att hända när kostnaden för en plastbärkasse höjs till fem kronor i höst. Förslaget kommer från EU med målsättningen att minska användningen av plastkassar. För oss svenskar från något som jag inte hann uppfatta till 40 st. per år. Från förpacknings – och tidningsinsamlingsrepresentanten var svaret att det finns goda möjligheter att även samla in mer plastförpackningar till återvinning. Tror att jag hörde att det finns pengar att tjäna fast det inte uttalades. Inget fel med detta alls när det samtidigt minskar användningen av plast. Men sen kom frågan från en av åhörarna varför det inte skulle gå att bara sluta med plastpåsar? Antingen bär du hem sakerna i famnen eller har med egen påse i t.ex. tyg eller något som du gillar? Det är helt onödigt att få en speciell påse med logga från företaget och göra reklam åt dem eller? Det kom inte något klart svar från panelens Svenska dagligvaruhandels representant så mina tankar spann vidare. Hon som ställde frågan sa att hon alltid hade en egen kasse med sig, och hennes man konstaterade att det var han som bar hem den.
Det första som dök upp i tankarna eller kanske bättre flöt upp till ytan var en kort YouTube film, som setts av 2 308 815 personer, ganska bra för att vara denna typ av film med ett budskap. Den handlar om en plastpåses resa till den största uppsamlingsplatsen i Sargassohavet av allt möjligt skräp. Där samlas all möjlig plast och blir kvar eftersom den är svår att bryta ner. Väl värt att ta en fundering över är hur mycket från Sverige som hamnar där långt borta, där det definitivt inte hör hemma.
Till vår svenska kust kommer också mycket skräp som dumpas i havet. Varje vår görs stora insatser av olika organisationer att samla upp och städa stränderna från allt skräp.
Här behövs både internationella överenskommelser att det inte är tillåtet, och mer information om att inte lämna kvar rester från grillningen på stranden, inte slänga skräp i havet- en ny ”Håll Havet Rent” kampanj”. Det är hög tid att göra om den gamla kampanjen ”Håll Sverige Rent” och denna gång ha med både om sjöar, rinnande vatten och våra havsmiljöer.
Som marinbiolog kan jag också göra spännande fynd på plast hinkar och lådor som transporterats långa vägar och efter en storm landar på den svenska kusten nära Strömstad. Fynden avslöjar varifrån föremålet kommer mer eller mindre i detalj. Vid den svenska kusten är salthalten relativt låg bara runt 25 promille och det finns många arter som normalt inte hittas annat än fastsittande på föremål som drivit från områden med högre salthalt. Ett av de mest spännande fynden är en blå hink som spolades iland i januari 2015 efter stormen Svea. På insidan satt både en liten trollhummer och en speciell art av havstulpan som gjorde det möjligt att placera att hinken kommit drivande ända från engelska kanalen som är det närmaste området där just denna art förekommer. Hinken har åkt med Jutska strömmen, vilket tyvärr mycket skräp som hamnar i sjön följer med och därför finns det extra mycket skräp på många av Bohusläns stränder. Ett liknande fenomen som i Sargassohavet, även om det är i mindre skala.
I familjen har vi många kassar som köpts under olika resor, som t.ex. en stor fin kasse från Guadelope för sådär fem år sedan. Den börjar bli lite sliten men kommer att hålla i många år till. Vi använder den både när det är dags att storhandla och för att ta med handdukar, filtar och lite fika till stranden på sommaren. Även om det är blåsigt och gråväder är det skönt att ta ett dopp från piren. Eftersom den tål vatten funkar det också att samla in tång inför något forskningsprojekt.
Tångbloggen 