Sjörök och en fluffig dimbank. Kylan nyper i näsa och kind.
Det var kallt, – 120C och soligt när vi kom ner till västkusten. Det låg sjörök och en vacker dimbank en bit ut i riktning mot Kosteröarna. En tunn månskära syntes högt på himlen.
Den första uppgiften var att ta sig ner till stranden vid Vändplan ute på Saltö och leta efter trådar av ett nässeldjur, som fått det något konstiga svenska namnet trassligt havssnöre (Apolemia uvaria). Det har varit många rapporter från Bohusläns kust under de senaste veckorna om förekomst av denna ovanliga art. Och visst fann vi den där!
Trassligt havssnöre (Apolemia uvaria) guppar mellan stenarna.
Det kan kännas frestande att försöka plocka upp den, men låt bli – den har nässelceller som brännmaneten! Den är nästan lika farlig som blåsmanet (Physalia physalis), även kallad portugisisk örlogsman. Om du är vinterbadare är denna art definitivt något du ska akta dig för. Det är inte bara vinterbadare som kan råka illa ut. Den har också ställt till med problem i norska laxodlingar genom att tentaklerna fastnar på gälarna och kan skada fiskarna. Trassligt havssnöre hör till gruppen sifonoforer, eller rörmaneter. De bor tillsammans i stora kolonier och en koloni kan bli 30 meter lång. Med sina promtentakler samlar de in plankton. Vill du få veta med om denna för svenska kusten ovanliga art finns information på denna länk.
Promenaderna utmed stränderna bjöd också på vackert formade isflak runt stenarna, en infryst krabba och blåstång med ett fint frostmönster i kanterna.
Krabban ser ut att vara djupfryst, men inte datummärktFrost på tång är magiskt vackert
Krabban såg jättefin ut men det var ju oklart hur länge den legat på land innan den blev fryst. Så vi gick till den vår vanliga strand och plockade japanska jätteostron till middagen istället.
Det börjar bli höst och risk för att det börjar blåsa och storma. Då är det dags för den sista turen ut till en liten ö med en fika korg. Ön heter Tärnskär, som många andra i Stockholms skärgård. Denna gången satt inga tärnor på ön men däremot gjorde vi som vanligt ett fynd.
Ett skelett av en strandskata låg kvar på en klippa. Nu pryder bokhyllan tillsammans med andra fynd.
Det är också klart att hösten är här när man tittar ner i vattnet. Den typiska algzoneringen i Östersjön med ett smalt bälte av grönslick, Cladophora glomerata och tarmalg, Ulva spp. följt av ullsläke, Ceramium tenuicorne och längst ner syns blåstången, Fucus vesiculosus. Det var frestande att ta sig ett dopp men dimmorna höll på att rulla in utifrån havet.
Häftigt grön grönslick och vackert röd ullsläke. Blåstången skymtar längst ner i vattnet.
Efter regnen i förra veckan hade hällkaren fyllts med nytt vatten. Det ena har hunnit bli vackert grönt av någon mikroskopisk alg och den andra som ligger lite högre upp från vattenlinjen hade fått en rödare algblomning. På klipporna runt vattensamlingarna växer vägglav, Xanthoria parietina i lysande orangegula fläckar. De blir ännu vackrare i dimman.
Olika algblomningar i hällkaren på Tärnskär. På klippan växer vägglav och färgar den lysande organegul,
Sen var det definitivt dags att åka tillbaka innan dimmorna driver in ute från öppet hav. Väl tillbaka vid bryggan var det dags att ta upp båten för vinterförvaring. Att dra upp båten är alltid lika spännande för den är ganska tung och det är lätt hänt att den sjunker ner i blåleran som finns strax under sanden. Blir det för djup är det lätt hänt att hjulen fastnar. Denna gång gick det fint.
Spår ifrån där båten höll på att köra fast i blåleran. Här kan man hämta lera att göra skålar av i höst.
Nästa steg var att undersöka hur mycket påväxt som fanns på skrovet i år. Förra året la vi inte i båten förrän i början av augusti och då slapp vi havstulpaner nästan helt. I år hade det blivit ganska mycket havstulpaner på skuggsidan av båten som legat in mot bryggan medan utsidan mest hade grönslick och grov tarmalg som påväxt.
Sidan som legat ljust full med grönalger och små pickar av svartkula medan skuggsidan fått många havstulpaner.
Samma skillnad syntes på våra grannars båtskrov som de tog upp idag. Tittar men noga på sidan som fått mer solljus så syns också många små kulformiga cyanobakterier, svartkula Rivularia atra.
Tångbloggen 