I detta avsnitt dyker vi ner lite i rödalgs-släktet Gracilaria som mest är känt för sin ekonomiska betydelse som agarofyt, alltså en alg man utvinner ämnet agar ur. Men den är även populär som föda för människor och många andra djur. Olika arter ur släktet Gracilaria odlas runtom i Asien, Sydamerika, Afrika och Oceanien.
I Sverige har vi två arter, Gracilaria gracilis och Gracilaria vermuculophylla, som vi återfinner på västkusten i Bohuslän.
Livscykel för Gracilaria spp.
Håll i hatten, livscykeln är lite av en handfull. Diploida tetrasporofyter frigör haploida sporer, som växer till oberoende haploida gametofyter. Manliga gametofyter släpper ut gameter i vattenpelaren som tar sig till äggen som sitter kvar på gametofy honorna. Befruktning sker på den kvinnliga gametofyten och där utvecklas den lilla cystokarpen med de diploida karposporerna som, när de gror, bildar en diploid makroskopisk tetrasporofyt.
Sen kan många arter såklart föröka sig asexuellt genom klonal fragmentering. Det utnyttjar man ofta inom odlingsindustrin. Men mer om det en annan gång.
Grov agaralg, Gracilaria vericulophylla, är en av rödalgerna som används för att producera agar och ingår i en massa olika produkter, allt ifrån godis och efterrätter till tandkräm. I Sverige är grov agaralg en introducerad rödalg som hittades på västkusten 2004 för första gången, lösliggande på mjukbotten. Vi har också en inhemsk art, späd agaralg, Gracilaria verrucosa, som också är frilevande. Den ligger ofta lös inne i ålgräsängar.
Artnamnet asiatica talar om att den ursprungligen kommer ifrån Asien, närmare bestämt Stilla Havet, där den odlas. Den har spritt sig till många andra områden som Spanien, Portugal, Frankrike, Holland, Kalifornien och Mexiko. Vi tyckte att det passar bra med en rödalg såhär i juletider. Att den dessutom går att använda för att göra panacotta och andra gelé-efterrätter av, eftersom den innehåller stora mängder agar gör den inte sämre. Blev lite nostalgisk när jag började skriva om Gracilaria som månadens alg. Tankarna gick tillbaka till en liten fältstation i södra Chile 1997 där vi odlade Gracilaria chilensis. Målsättningen var att odla dem tillsammans med lax i ett integrerat vattenbruk och se hur effektiva de var att ta upp fosfor och kväve och minska påverkan i vattnet och ge en bättre ekonomisk avkastning.
Det finns ca 150 arter av Gracilaria som innehåller agar. Då förstår man att det inte är helt lätt att bestämma vilken art det är. Dessutom byter de namn ibland.
Men nu till beskrivningen av grov agaralg. Den kan bli 15—75 cm lång och är oregelbundet förgrenad. Grenarna är ca 5 mm tjocka och smalnar av mot spetsen. De har en brunaktig eller vinröd färg. Fördelen med grov agaralg och andra rödalger är att de har jämförelsevis lite påväxt, som gör det lättare vid skörd att få ett rent material, vilket man vill ha vid framställning av agar. Grov agaralg kan föröka sig vegetativt genom att små fragment lossnar och sedan fäster sig på en ny plats, precis som Gracilaria chilensis. Det betyder att nya stora plantor kan växa ut från en liten bit. Den könliga förökningen ser ungefär ut som hos många rödalger med en tetrasporofytgeneration och hon och hangametofyter.
Livscykel hos Gracilaria. Mycket av odlingen använder fragment av algen istället för könlig förökning. Klart enklare.
Grov agaralg ligger ofta lös på mjuka sediment eller fin sand, intrasslad ibland ålgräset. Men den kan också sitta fast på små stenar och skal. Vanligen hittar man bara enstaka plantor men det finns lokaler med stora bestånd som helt täcker botten. Den hittas ofta riktigt grunt mellan 0,5 – 5 dm djupt, men kan förekomma ner till ca 4 – 5 meters djup.
Genom att små fragment kan fastna i exemplevis fiskenätet, kan den spridas långa sträckor. Studier har visat att den kan överleva långa perioder i mörker vilket även gör det möjligt för arten att spridas med ballastvatten. Den klarar också låga salthalter men har inte hittats längre söderut på svenska västkusten än Göteborg. En karta visar utbredningen av grov agaralg 2003 och 2004 i området runt Göteborg ner till mellersta Halland. Sen dess kan den ha spritt sig mycket mer. En lite mer detaljerad karta finns här.
Vår inhemska art av släktet heter späd agaralg (Gracilaria gracilis), den har tidigare kallats för Gracilaria verrucosa. Den är som namnet anger spädare (gracilare) än grov agaralg och blir ca 30 – 60 cm lång och den är allsidigt förgrenad. Grenarna är runda,ca 1 – 3 mm tjocka. Späd agaralg kan vara fäst med en liten fästskiva på stenar eller ligga lös inne i ålgräsängar.
Späd agaralg samlad på Tjärnö i ålgräsängen utanför laboratoriet 1999.
Så när du mumsar på en seg gubbe, ett geléhallon eller låter en god karamell smälta i munnen till jul så kan den innehålla agar från någon av de många Gracilaria arter som odlas i haven främst i varma länder.
Tångbloggen 
