Det känns lite extra roligt att få berätta om månadens alg Mazzaella laminarioides, eftersom det är en art som jag ägnade mig åt att studera för sådär snart 30 år sedan i Chile.
Resan går till den chilenska klippiga kusten med tidvatten på många meter. Det är lite besvärligt att hänga med, för makroalger precis som många landväxter byter namn hela tiden. När jag var i Chile under några år i mitten av 1990-talet studerade jag bland annat torktålighet hos denna vanliga rödalg – men då gick den under namnet Iridaea laminariodes. Det var ett bra namn för den iriserar under ytan med en lite blåaktig ton i bladens spetsar. Men det är bara att lära om och att den nu heter Mazzaella laminarioides.

Fotot är från the XVth International Seaweed Symposium i Chile som hölls vid kusten i Valdivia i januari 1995. Min poster handlade om torktålighet hos Iridaea och några andra arter som växer i tidvattenszonen. På postern syns också en schematisk bild av algzoneringen, med ett antal rödalger överst och längst ner de stora brunalgerna Lessonia och Durvillea.


Om den sitter skuggigt och inte utsätts för starkt solljus blir bladen djupt mörkröda medan de som sitter högt upp på klipporna och exponeras för mycket solljus är gulbruna till vackert olivgröna.

Redan då för många år sedan var efterfrågan på karragenan stor och den har successivt ökat allt mer i världen. Mazzaella laminarioides och två andra arter av rödalger, Sarcothalia crispata och Gigartina skottsbergii, skördas för hand. Mycket arbetskrävande och ibland svårt när det blåser och är halt på klipporna. Den stora efterfrågan och billig arbetskraft har resulterat i att man har skördat alltför stora mängder och bestånden har därför minskat. Under de senaste 15 åren har över 300 000 ton (våtvikt) makroalger skördats per år i Chile. Hälften av denna produktion består av olika arter av brunalger (Phaeophyta) och de övriga 50 procenten av rödalger (Rhodophyta). För att minska negativa effekter på rödalgsarter som Mazzaella laminarioides pågår ett intensivt forskningsarbete med att utveckla tekniker för en framtida odling av dessa arter och att restaurera bestånd som försvunnit eller minskat.

