Tångbloggen

Den 25 juli flög vi till Estland på morgonen. Landade hämtade ut vår hyrbil, blank och som ny! Den blev ganska dammig efter alla turer på småvägar för att samla smaltång. Vi fick köra igenom en biltvätt, (det var toppen kul eller ett rent nöje för min del), innan vi lämnade tillbaka den – utan minsta repa.

Sen bar det av till Jonne Kotta´s forskningsstation på Ösel eller Saaremaa. Framme körde vi förbi stationen – den har byggts ut. Från att ha varit familjens hus, utedass och två nya stugor för övernattning står nu ett stort labb men kombinerad hörsal och kök, dusch, toaletter, kommande experiment utrymme, förråd och kursrum. Självklart fanns det tillgång till internet. Nu är det en station där det går utmärkt att ha en doktorandkurs eller möte.

Också något för alla från Askö att besöka när vi kommer till varvet i Kuressaare för att kolla bygget av ersättningsfartyget för Aurelia.

Det är långgrunt runt Saaremaa så det blev långa promenader för att komma ut till djupet där smaltången växer och samla både hela plantor och material för kommande analyser. På några av lokalerna var smaltången kraftigt påväxt av grönslick, rödsläke, och mycket Rivularia, som ser ut som en liten mörk kula och är en cyanobakterie.

Vi gjorde också en tur över till Dagö eller Hiiumaa. Det fanns stora ansamlingar av blågrönalger eller mer korrekt cyanobakterie blomningar mellan de två öarna. Samtidigt kunde vi läsa att den stora blomningen var över. Nästa morgon när jag skulle ut till Askölaboratoriet fanns en tät blomning i Uttervik.

Väl ute på Askölaboratoriet. Hysteriskt märka upp allt material, tillbaka till fastlandet och via taxi, till Södertälje och med tåg till Strömstad. Det funkade och under över alla under utan försening. Att ha möjligheten att blanda forskning med annat arbete är helt obetalbart. Mer om vad vi gjort mer med materialet kommer

Nu står de väl förvarade på Askölaboratoriet.