Tångbloggen har mest skrivit om vad som kan komma drivande av alger och musslor långt bortifrån, fastsittande på stora backar som ramlat över bord från en fiskeskuta.
Här kommer nu istället lite om mikroplast. Plastpellets eller pärlor är basen för att tillverka alla möjliga plastprodukter och går att hitta på stränder och i vattnet utmed hela svenska kusten. Dels hamnar de där utanför plastindustrier som spill, eller vid omlastning i samband med att de skall transporteras med lastbil eller fartyg till anläggningen där slutprodukten formas. Det mesta är nyproducerat i polymerproduktionsindustrin, men det finns också några återvinningsanläggningar i Sverige. Diametern är vanligen på 2-5 mm och har regelbunden form. De flesta partiklarna är mindre än 1 mm, brukar kallas för ”fluff ”och kan variera både i storlek och form. Allt spill på vägen är både en förlust för industrin och kommer att bli kvar under mycket lång tid om det hamnar i miljön. Så här finns ett klart behov att minska och förhindra spill. På Ekotoxbloggen berättar forskaren Marie Löf om mikroplast.
Med tiden kan nämligen plasten i skräpet på stranden fördelas i små partiklar och bli till mikroplastpartiklar som t.ex. ytterdelen på denna flaska.
Vid en undersökning utanför Stenungsund på västkusten, visade det sig att det årligen släpps ut miljontals pellets från produktionsplatsen som sedan kan flyta iväg med strömmar ut i skärgården vid Orust och Tjörn. Flest pelletar hittades vid Stenunge å, där den mynnar ut till Askeröfjärden. Sedan minskar mängden med avståndet. Samtidigt så flyter ju de små plastkulorna bra och kan transporteras långt med vattnet. Varje industri producerar sina egna former och färger av pelletar, vilket gör att t.ex. vid Stenungeå finns en unik färgsignatur med vita, svarta, blåa och gula pellets. Dessa har också hittats i liknade proportioner längre ut i skärgården. Detta har Therese Karlsson, doktorand vid Göteborgs universitet, skrivit om i den vetenskapliga artikeln ”The unaccountability case of plastic pellet pollution” som publicerades i Marine Pollution Bulletin förra året.
Därför kändes det spännande att kolla upp hur det ser ut vid stränderna på Tjärnö och hur färg signatur och former varierade, långt borta från närmaste tillverkningsindustri. De kan vara resultatet av någon speciell händelse, t.ex. efter en storm som Urd i december 2016 och ett resultat av långdistanstransport.
De hade fastnat i en stelnad oljefläck och gick inte att plocka loss. Kommer att finnas kvar för mycket lång tid framöver.
Vid en av mina favoritstränder, Svallhagen, Tjärnö, nära Strömstad hittade jag ett band nära skogsbrynet med mycket nedbrutet organiskt material, barr och kottar och fullt med mikroplastbitar, från blå rep, andra små bitar av plast och olikfärgade plastpellets.
Tog med en skål och ett såll och tumstock för att ”forska” lite på hur många plastpellets och bitar jag kunde samla in per liter material. Det visade sig vara ganska pilligt eftersom både barr, småbitar av diverse nedbrutet organiskt material också flyter. Och mycket av de organiska partiklarna är lika stora som plastpartiklarna, så det fungerade inte med sållet heller.
För den med skarpa ögon kan se att det ligger två små snäckor längst ner till höger ibland plastpellets och fragment. Det är Rissoa menbranacea, större bandtångssnäcka som hittades i denna mer eller mindre nedbrutna tångvall nära skogsbrynet.
Såhär blev färg signaturen av plastpellets och plastbitar på Svallhagen. Mest vita, delvis opaka genomskinliga och svarta men också en hel del grå, gula, mörkt gulbruna och några blåa pellets.
Skall ge mig ut på några av stränderna på Saltö och se om proportionerna ser annorlunda ut.
Tångbloggen 