Redan i säsongens andra avsnitt dyker vi orädda ner i det genetiska träsket. Orsaken är en spännande artikel om rödalger inom ordningen Bangiales, mer specifikt släktena Porphyra och Pyropia, som den hugade kan läsa här.
Forskarna har gjort en insamling av dessa två släkten längs den holländska och belgiska kusten i södra Nordsjön. För att få med alla arter som, precis som landväxter, ibland endast finns vid olika årstider, så har de samlat kontinuerligt under ett år. För att verkligen vara säkra på vilken art de har, har de så använt sig av genetiska metoder. Och vad upptäckte de?
Det får du lyssna på avsnittet (eller läsa artikeln) för att få reda på.
Efter en sommar full av arbete och bad, en kombination som vi hoppas inte alla har haft, är vi nu tillbaks med säsong 4 av Algpodden. Tänk vad tiden går!
Vi startar säsongen med ett avsnitt om den fotografiska pionjären Anna Atkins och hennes banbrytande arbete med alger. Helt hänförda över cyanotypens detaljrikedom och denna kvinnas skickliga hantverk.
Atkins skapade, för hand, boken “Photographs of British Algae: Cyanotype Impressions”, som faktiskt är den första fotoboken. Hur många har hört talas om den?
Fram med betablockerarna. Andas djupt. Denna gång är det glöggproducenten Blossa som snubblat i sjögräsfällan.
Rödalgen Palmaria palmata, dulse, har en god och salt smak som passar utmärkt till whiskytoner. Men den är inte något sjögräs.
Lanseringen av årets glöggsmak Blossa 24 innehåller följande text: Med rökig smak och toner av sjögräs. Blossa 24 är en vit starkvinsglögg där den klassiska kryddblandningen förgylls med rökig, skotsk whisky och avrundas med algen dulse, som tillför sälta och umami. Whiskysmaken förhöjer karaktären i glöggens ursprungliga sötma och rökigheten gifter sig särskilt väl med kryddnejlikan. Sjögrässmaken från algen är en blinkning till legenden om sjöodjuret som gömmer sig på den snåriga botten av Loch Ness djup.
Grunden till felet ligger här, i dokumentet LIVSFS 2014:23, som är en uppdatering av SLVSFS 2001:37. Nere på sidan 17 står det Sjögräs och andra alger som rubrik. Därefter listas i handeln förekommande makroalger och en kärlväxt (!), glasört Salicornia eurapaea. Deras vetenskapliga namn på latin och deras vedertagna svenska namn. Inte ett enda sjögräs står på listan. Och det är ju inte så konstigt, eftersom vi människor (och nu tar jag i från tårna) inte äter sjögräs.
Jag var med och tog fram den här förteckningen år 2013 och föreslog redan då att de verkligen borde ändra till en korrekt titel för att undvika missuppfattningar. Jag spårade felet till ett EU-dokument (1379/2013) som på engelska har överskriften ”Seaweeds and other algae” (sidan 16). Detta har alltså översatts till svenska som ”Sjögräs och andra alger”. Det är lätt hänt att detta misstag görs, då översättningstjänster som Google translate har just detta fel och jurister inte kan förväntas vara varken marint eller botaniskt bevandrade. Men ändå. Kan det kanske vara bra att be någon sakkunnig kontrollera en text innan den blir juridiskt gällande? Seaweed ska översättas med alger eftersom sjögräs heter seagrass. Punkt. I vissa fall kanske det spelar mindre roll. Men detta gäller ju mat!
När en butik tar in färdigförpackade livsmedel så gäller reglerna i broschyren Märkning av färdigförpackade livsmedel. Den hänvisar till EU-förordningen 1397/2013 som på svenska har texten: ”I förordningen anges att reglerna nu även ska gälla för sjögräs och andra alger under tullkapitelnummer KN 1212 20 00. Detta nummer har upphört och ersatts med KN 1212 21 00 (Sjögräs och andra alger, färska, kylda, frysta eller torkade, även malda, lämpliga som livsmedel) och KN 1212 29 00 (Sjögräs och andra alger, färska, kylda, frysta eller torkade, även malda (exklusive lämpliga som livsmedel)).”
Ni förstår varför jag rekommenderade betablockerande från början.
Således är det inte konstigt att butiker, ofta med asiatiska livsmedel där olika algarter är vanliga, kontinuerligt märker sina algprodukter med ”sjögräs”. För det är ju så det ska vara enligt gällande förordning.
”Information och märkning på och runt mat och dryck är ett av de största och viktigaste områdena när det gäller de regler du som företagare behöver följa om livsmedel. I grunden handlar det om att skydda människors hälsa och intresse. Den som köper en bit kött, ett bröd, en kartong ägg eller något annat ska kunna göra ett medvetet val om vad hen stoppar i munnen. Ingen ska heller bli lurad om vad ett livsmedel innehåller.
Fel information kan leda till att människor får i sig något som är inte är bra för dem. Om en vara du tillverkar, säljer eller serverar till exempel innehåller ett ämne eller en ingrediens – utan att det framgår av livmedelsinformationen – och någon är allergisk mot det, skulle det kunna leda till att personen blir sjuk eller kan i värsta fall vara livshotande.
Rätt märkning och information bidrar också till rättvis och sund konkurrens mellan företag längs hela livsmedelskedjan, från jord till bord.”
Är det för mycket begärt att myndigheten tar och läser igenom sina egna rekommendationer och rättar till detta fel som har påpekats för dem för över tio år sedan? För seriösa livsmedelsproducenter vill nog helst slippa sådana här pinsamheter.
Det må (ibland) vara grönt, men det betyder inte att det är gräs. Alger är inte kärlväxter, de är alger.
Cyanobakterieblomning driver in till stranden i början av september.
Vi har haft en lång och varm sommar. För fem dagar sedan var vattnet varmt närmare 20 0C och nästan spegelblankt. Det låg ett täcke av cyanobakterier som flutit upp till ytan i viken mellan bryggorna . På färgen tycker jag att det ser ut som katthårsalg, Nodularia spumigena, kanske med lite inslag av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae. Men jag tog inte upp något och kollade i luppen utan gick istället längst ut på bryggan där det bara var lite grumligt och tog mig en simtur. Undrade lite hur länge bakteriemattan skulle ligga kvar.
Så kom väderomslaget. Nordliga vindar och sen sydliga vindar och cyanobakterierna försvann spårlöst. Det blev också riktigt lågt vatten efter blåsten igår på onsdagen den 11 september. Vattentemperaturen blev snabbt lägre, bara 14,4 0C. Burr! När jag tittade i min kalender var det fortfarande ca 17 0C. Och vattnet är klart så tången och vattenväxterna syns fint på botten.
Termometern visar 14,4 grader. Ghhh…. Men det blir ändå ett bad senare idag.
Efter blåsten ligger det nu en första tångvall, full med borstnate och bitar av blåstång. Tittar man noga går det också att hitta skott av några andra vattenväxter, som axslinga, vitstjälksmöja och faktiskt också några skott av ålgräs. Kul, för det betyder att det finns en ålgräsäng utanför i viken. Det brukar inte vara så vanligt vid vår strand i Räfsnäs, på Rådmansö.
Fin tångvall och mycket drivande plantor i vattnet utanför.
Matta med hårsärv som växer på runt två decimenters djup.
Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i.
Först en artbeskrivning. I svenska vatten finns en art av hårsärvväxter, hårsärv, Zannichellia palustris som ofta delas in i tre varianter; skaftsärv, storsärv och småsärv. Den vanligaste arten i Östersjön är hårsäv som förekommer både i bräckt vatten och i sötvatten i Europa, USA, Asien, Australien och Sydmerika. Hårsärv har långa, trådlika blad. Rötterna är smala med många tunna rottrådar som växer ut ifrån en krypande jordstam. På engelska kallas den för ”horned pondweed”, eftersom formen hos fröet ser lite ut som ett horn. Artepitetet palustris är latin och betyder ungefär från kärret och berättar att detta är en växt som vill ha det blött.
Hårsärv vid badstranden på Rådmansö i augusti 2024. Notera hur svart det är på botten där jag grävde upp lite av hårsärven jämfört med första bilden.
För att skriva om och hitta material till månadens art denna månad, åkte jag iväg till en badplats i närheten där det fanns en långgrund sandstrand som även var skyddad från vågor. Jag behövde inte gå långt från stranden innan jag klev in i en mjuk matta av hårsärv. När jag skulle gräva upp lite plantor för att undersöka dom närmare blev det alldeles svart under plantorna och det steg upp stora bubblor av svavelväte. Luktade inte gott, men vad gör man inte för att få med sig material hem till ett inlägg på Tångbloggen!
Väl hemma så plockade jag fram det gamla mikroskopet och fotade med mobilen. Här gäller det att vara stadig på handen. Det är extra roligt när resultatet är att upptäcka något som jag inte sett tidigare och inte visste. På det första översiktsfotot syns de hornformiga fröna som sitter utmed stjälken med jämna mellanrum. När jag tittade närmare fick jag syn på något såg ut som ett litet hjärta på ett smalt skaft. Vad var detta?
Skott med frön och ett hjärtformigt litet blad. Vad kan det vara?
Efter lite detektivarbete på nätet och kollat ordentligt i Mossberg och Stenberg ”Den nya nordiska floran” från 2003 så förstod jag att det var en hanblomma med ståndare som jag lyckats få syn på. Efter en koll i mikroskopet hittade jag en blomställning av hårsärv med sin speciella struktur och form. Blommorna är helt under ytan och pollinering sker genom at pollen sprids i vattnet.
Ståndare i närbild under mikroskopet.Blomställningen består av en hanblomma med en ståndare och en honblomma med fyra pistiller.
Hårsärv är flerårig men de producerar ändå en massa frön. Fotade också en jordstam med rötter och några frön som sitter på ett skaft precis ovanför sedimentytan. De som sitter nära botten kommer antagligen att gro där omkring. Men skulle bitar av plantan slitas loss av vågorna kan hårsärv spridas med vatten och vågor till nya platser. Det är antagligen en av anledning till att den är en så vanlig art utmed hela Östersjöns kust och även är välspridd runt många havskuster.
Tångbloggen 