Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Månadens planktonprov’ Category

Två tångvallar. Den närmast vattnet ser färsk ut och har nog bara legat några dagar efter stormen Amy.

Årets första frostnatt slog till förra veckan. Dagarna blir kallare och träden tappar mer och mer av sina löv. I vattnet har temperaturen minskat till +10 0C. Ett annat hösttecken är den första stormen, som hette Amy och passerade i början av oktober. Resultatet är en massa lösryckt blåstång i ett bälte utmed stränderna på Riddersholm. Den ser helt fräsch ut där den ligger lite utanför den äldre, bruna tångvallen. Hur mycket som drivit iland varierar mellan olika stränder.

En ovanligt stor tångvall på denna strand på Riddersholm. Yttre delen ser färskare ut.

Vid badhytten hemma hos mig är vattnet klart och siktdjupet bra. Blåstången syns tydligt djupt ner under ytan. Det betyder att för att håva ihop tillräckligt med plankton är det nog lättare att gå bort till hamnen i Räfsnäs.

Där finns en lång ponton för båtar från öarna att lägga till vid. Jag behöver bara dra håven fram och tillbaka en gång.  På sommaren när vattnet är grumligt av cyanobakterier som blommar räcker det med ett par korta håvdrag vid vår egen brygga.

Det var en massa små djurplankton som hoppade runt i provet.  Det var många större hoppkräftor, de känns lätt igen på sina långa antenner. Hoppkräftorna, tillsammans med larvstadierna som kallas nauplius larver, är en viktig och vanlig grupp av djurplankton som finns hela året om. I håvdraget fanns också många små rotatorier, t.ex. Synchaeta spp. och Asplanchna spp. men de är nästa genomskinliga och svåra att fotografera.  Bland växtplanktonen var den centriska kiselalgen Coscinodiscus grandii vanligast, men det fanns också några kiselalger av typen som sitter ihop och bildar korta trådar, dessa var Melosira moniliformis.  Som namnet anger har de skal av kisel vilket gör att algen blir tung. För att kunna hålla sig svävande i vattnet innehåller kiselalger fettdroppar. De kan även ha spröt som ger dem mer flytkraft.

Det fanns också några hinnkräftor, av släktena Evadne spp. och Podon spp. Släktet Evadne (som beskrevs av Sven Lovén 1836) känns igen på att den har en spetsig bakdel jämfört med Podon, som har en rundare bakdel Deras öga skiljer sig från hoppkräftornas.  Hoppkräftor har bara ett öga som sitter mitt på huvudet medan hinnkräftor antingen har ett enda stort öga (gäller för de flesta arterna) eller, som hos vissa marina Evadne arter, två stora mörka komplexögon, som delvis är sammansmälta. 

Från vänster: En bubbla, en Coscinodiscus grands, två nauplius larver med litet svart öga och Evadne.

När jag försökte fotografera ett öga på Evadne, hade det hamnat en liten bubbla på ögat så den såg verkligen ut att stirra på mig! Blev både en lite märklig och konstnärlig bild. Den rödbruna färgen ovanför det stora svarta komplexa ögat beror på att jag fixerat planktonprovet med jodjodkalium för att få alla djurplankton att ligga still.

Två håvdrag kvar innan år 2025 är över. Precis som på land kommer aktiviteten att minska i vattnet när temperaturen fortsätter sjunka. Men alla dör inte, utan många djurplankton och växtplankton övervintrar nere på botten till nästa år.

Fortsättning följer om en månad.

Hälsningar från Tångbloggen Lena och Ellen

Read Full Post »

Vårblomningen kan komma tidigt, redan i slutet av mars med en eller två toppar. Om den startar senare hinner den kanske med bara en topp. Innebär det någon skillnad? Ja, det kan det göra. Är det en topp brukar det finnas både kiselalger och dinoflagellater samtidigt i blomningen. Annars kan kiselalgerna komma lite före och så blir det en egen topp med dinoflagellater lite senare.

Eftersom det händer så mycket på våren och tiden för blomningen kan variera har provtagningen i det nationella miljöövervakningsprogrammet anpassats så att provtagningarna görs oftare under vårmånaderna för att sedan glesas ut under resten av året. På så vis får man en bättre koll på de ibland snabba svängningarna under våren.

Planen på Tångbloggen var att göra ett håvdrag per månad. Men nu under vårblomningen kommer rapporterna att bli tätare, precis som i miljöövervakningen, för att ni ska kunna följa förändringarna i planktonsamhället.

Sedan förra provtagningen har vattentemperaturen hunnit stiga till 4.8 0C vid min brygga på Rådmansö i norra delen av Stockholms skärgård. När jag kom ner till bryggan tyckte jag att det nästan gick att se på vattenfärgen att vårblomningen startat! Vattnet skiftade svagt i gulbrunt och det visade sig att kiselalgerna blommade för fullt. I provet fanns gott om stora, runda, lite guldbruna kiselalger av släktet Coscinodisus. De har sjunkit till botten i petriskålen. En snabb uppskattning gav ca 40 stycken innanför varje 5 x 5 mm stor ruta. 

Vårblomning under lupp. Det är praktiskt med rutor om man vill räkna antal. Då tappar man inte bort sig lika lätt.

Det finns också flera trådformiga kiselalger som är vanliga på våren. t.ex. Paulina taeniata som bildar en tråd med många celler tätt packade och tunnare trådar av kiselalgen Chaetoceros wighamii med långa spröt. De är två släkten som är vanliga i blomningen på våren. 

Jag fortsätter att hålla koll på utvecklingen av vårblomningen och hoppas på en massa dinoflagellater om 1-2 veckor. Fick också en stund att leta runt bland alger och stenar och hittade några små 2-3 mm stora skalbaggar. Lyckades fotografera en i luppen och skicka till jourhavande biologen, Didrik Vanhoenacker, på Naturhistoriska Riksmuseet. Han i sin tur skickade vidare till sin kollega, som snabbt svarade: ”Det är en art i familjen vattenbrynbaggar (Hydraenidae) som liknar palpbaggar och räknades länge dit, tills det visade sig att de är närmare släkt med fjädervingar, kortvingar och dylikt. Den hör till släktet Ochthebius och förekommer i näringsrika pölar både sött och bräckt vatten”.

En tjusig liten rackare, minsann.

Tack för snabbt svar! Tycker att det är helt fantastiskt att få hjälp med vad småkryp som man aldrig sett innan heter och var de lever. Oavsett vad den heter så är den tjusig, tycker jag.

Read Full Post »

Det är riktigt lågt vattenstånd i viken och tångvallen ligger långt uppe på land.

Vattentemperaturen har stigit till 3 0C. I förra inlägget om vårens ankomst berättade jag om strutsallat, Monostroma grevillei en typisk tidig vårart. Nu är det högtryck och lågt vattenstånd.  Det låg intorkade blad av strutsallat uppe på stranden som var lätta att känna igen men jag hittade en art till som hör till vårtecknen i havet. 

 Den ser ut som en liten vackert grön tofs och kan bli uppemot 5 cm hög och kallas mycket lämpligt för liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. Det gäller att vara uppmärksam för om ett par veckor kommer det inte att finnas några spår varken av strutsallat eller liten grönkudde. Det som finns kvar är de encelliga sporofyterna som ligger och väntar till vintern för att gro och växa till det makroskopiska stadiet. Det var spännande att samla vårens andra håvdrag vid min brygga på Räfsnäs, nära Kapellskär. Nu måste blomningen ha kommit igång med kiselalger och dinoflagellater. Efter ett par drag utmed bryggan tömde jag innehållet i en plastflaska. Höll upp den mot ljuset. Det såg ut som en massa små svagt gulaktiga kulor, vattnet var lite grynigt. Vad kunde det vara? In till mikroskopet?  

När jag tittade ner i mikroskopet var det full med kiselalger, av släktet Thalassiosira , de små guldgula platta prickarna, många nauplius-larver med sina spretiga ben och hjuldjur Synchaeta. Kul det händer saker fort i sammansättningen av planktonsamhället när det blir varmare i vattnet.

Synchaeta arter är en typiska på våren och är en viktig föda för små fiskyngel.  Själva lever Synchaeta på att fånga in och äta bakterier och små encelliga plankton.  Att följa utvecklingen i planktonsamhället är jättespännande och det enda som behövs är en planktonhåv och helst ett mikroskop men man kommer ganska långt med en bra lupp också. Eftersom det händer så mycket nu när vattnet blir varmare snabbt får det nog bli ett håvdrag till under april månad.

Read Full Post »

Under åren som gått har vi på Tångbloggen presenterat Månadens alg och Månadens vattenväxt. I år tänkte vi ta en titt på vad som lever i vattnet under olika säsonger. Hur förändras sammansättningen av växt- och djurplankton? När blommar kiselalger, dinoflagellater och cyanobakterier? 

Det finns mycket spännande som lever ute i vattnet och som går att hitta om man drar en planktonhåv utmed bryggan fram och tillbaka i ytvattnet några gånger. För att kunna se de små arterna är det bra att ha tillgång till en lupp eller mikroskop. Men det går att få syn på ganska mycket som simmar runt i vattnet med blotta ögat. 

På väg ner till stranden blommar redan vintergäck och tussilago och på stenarna i strandkanten växer fintrådiga grönalger. Ett tydligt vårtecken. De är arter som klarar av att växa under vintern i ett iskallt vatten, kanske bara +1 0C.  Väl framme vid bryggan visar termometern + 2,1 0C och det ligger inte kvar någon is i viken längre. 

Så här kommer mars månads planktonprov från min brygga vid Räfsnäs, på Rådmansö. Det är alltid spännande att se vad som rör sig i den lilla flaskan där vattenprovet tömts ut. Det som gick att se direkt var enstaka knippvattenblom, (Aphanizomenon flos-aquae). Det är den cyanobakterie som går att hitta året runt och som kan bilda blomningar även sent på hösten och vintern. 

Inte den skarpaste bilden men jag fångade en hoppkräfta (Copepod) med sitt röda öga och till höger en liten naupliuslarv till slut.

När jag tittar i min lupp ser jag några få större hoppkräftor, copepoder. De är lätta att känna igen med sina långa antenner och sitt klarröda öga. Att fotografera en hoppkräfta är knepigt, just som man lyckats ställa in skärpan ”hoppar” den ur bild.  Hoppkräftor är en viktig och vanlig grupp av djurplankton som finns hela året om. De blir några mm långa och olika grupper ingår i näringskedjan eller rättare sagt näringsväven, som de växtplanktonätande calanoida hoppkräftorna och djurplanktonätande cyklopoida hoppkräftorna. Hoppkräftor är i sin tur viktig mat åt många fiskar. Det är just deras ryckiga ”hoppande” som triggar födosäksbeteendet hos bland annat torskens larver.

Det som överraskade mig var myllret av som nykläckta naupliuslarver! Det måste ha hänt helt nyligen. Under hösten och vintern bär många hoppkräftor på två stora äggsäckar. Nu hittade jag inte någon individ som hade kvar sina äggsäckar. Alla äggen hade kläckts till naupliuslarver.

I kommande avsnittet av Algpodden berättar Angela om vilka arter som finns i vårblomningen på västkusten. Hur ser det ut hemma vid din strand?

Read Full Post »