Överväldigande! Det är det ordet som blir kvar efter att man har gått in på Bali Nusa Dua Conference Center och ser alla utställare som på ett eller annat sätt använder sig av alger.
Det är inte alla som tänker på att alger faktiskt är en vanlig ingrediens i många av de produkter vi använder dagligen, som schampo, tvål och tandkräm. Men här finns mer representerat än vad jag trodde var möjligt! Många företag som utvinner olika ämnen ur alger finns representerade, följt av de som vidare raffinerar de utvunna ämnena för att skapa allsköns produkter.
Massor med utställare och produkter med alger.
Mest spännande är såklart uppsjön av mat med alger, både i ren form som exempelvis seaweed snacks, och som gelé i olika former (och färger!)gjord på agar agar som utvinns ur alger. Och det är smakprov på allt! Det här är inte en konferens man går hungrig ifrån, möjligtvis har man lagt grunden till diabetes.
Dagens födointag har bestått mest av alger.
Vi kommer lägga upp mer bilder så att ni som följer bloggen får ta del av mångfalden, både i blogginläggen och i galleriet.
Invigningen av konferensen började med traditionell balinesisk dans och Indonesiska nationalsången, följt av en rad tunga dignitärer som på fem minuter per person förklarade att de var glada och stolta över att konferensen hölls här på Bali och att alger är en viktig del av regionens ekonomi och en viktig global produkt. Åtminstone tror jag att det är vad som sades, då många talade på indonesiska. Men publiken verkade nöjd och det applåderades mycket. I publiken fanns bland annat fiskeriministrarna från Tanzania och Marocco samt Balis handels- och industriminister.
För att så slutligen förklara symposiet officiellt öppnat, slogs det på gong-gong. Sedan bröt det stora förflyttningskaoset ut. Med över 500 anmälda så är det totalt kanske 2500 personer här om man räknar med alla funktionärer och övriga utställare. Igår såg det öde och stort ut, idag känns det trångt.
Det är totalt 38 länder som deltar i symposiet, de flesta från den så kallade Koralltriangeln (Indonesien, Sulawesi, Filippinerna) men Europa är väl representerat. Landet med flest presentationer är Malaysia (57), följt av Indonesien (47), med Frankrike (31! Inte illa.) på tredje plats. Sverige har 7 deltagare, alla från Stockholms Universitet.
Mini symposium: Integrated mulit-trophic aquaculture IMTA (integrerat multi-trofiskt vattenbruk)
Vattenbruk är inte utan problem, det har många säkert redan hört och sett med exempelvis fiskodlingar, som släpper ut kväve och andra ämnen i vattnet runtomkring och på botten under odlingarna. För att minska de negativa effekterna kan man odla flera olika arter tillsammans, där den enas avfall blir den andres näring. Här kommer alger in som en viktig faktor. Alejandro H. Buschmann inledde med att sammanfatta att det behövs mer forskning på hur alger fungerar i samodlingar, om de kan föra över smitta mellan varandra eller till djur, och att det behövs mer forskning på samodling av arter på olika trofinivåer.
Helena Abreu presenterade vilka IMTA försök som gjorts i Europa, som ligger långt efter Asien i denna aspekt, med fokus på algodling. Bland annat har man försökt minska den negativa miljöpåverkan av landbaserade fiskodlingar i Norge och Frankrike genom att odla Ulva spp. (havssallat) som kväverenare. Det viktiga är dock att man får en algprodukt som det finns en marknad för, antingen som mat, gödning eller för att utvinna olika substanser ifrån.
Intresset för IMTA växer i Europa, framfrallt för att man har ett behov av större produktion av djur i vattenbruk, och därmed behöver mer rening, men även att det behövs en bredd av organismer som man odlar för ett säkrare och mer hållbart system. Dessutom ökar intresset för algprodukter enormt i Europa, inte enbart som mat, utan även som ingrediens i hudprodukter och för utvinning av biobränsle.
I och med det höjda behovet är det viktigt att man ser till att odlingarna sker på ett hållbart sätt, så att man inte får en boom-and-bust, där man tar ut för mycket och systemet kollapsar.
Förutom de biologiska och teknologiska utmaningarna, där fiskodlare ska lära sig odla en ny art, måste det även lösas en del regelverkshinder som finns idag. Idag är det framförallt Norge, Portugal, Frankrike, Irland och Danmark som odlar alger storskaligt i Europa. Man odlar främst kelparter, mest Saccharina latissima, sockertare, som finns på vår svenska västkust. I Danmark samodlar man exempelvis med öring och musslor eller enbart kelp och musslor. Kelpen odlas på långa rep, som hänger fritt i vattnet, lite som ett klädstreck.
I Bretagne, Frankrike, samodlar man ostron och alger, bland annat grönalgen Ulva lactuca (Havssallat) som växer på ostronburarna. Portugal (som av någon anledning har vatten utanför Senegal) odlar kelp tillsammans med plattfisken sjötunga , vilket man även gör på Kanarieöarna. På Irland odlar man den läckra brunalgen Alaria esculenta (havskål) tillsammans med lax.
För att kunna utvinna så mycket som möjligt ur dessa alger har man nu startat ett MacroAlgae Bioraffinaderi, ett samarbete mellan flera europeiska länder, där man hoppas kunna få igång en blomstrande algodlingsindustri även i Europa.
Minisymposium: Cultivation techniques
Agar utvinns ur cellväggarna från agarproducerande alger som Gracillaria sp. Beroende på om algerna odlas i stora tankar på land, i större dammar eller ute i havet, så varierar tillväxthastigheten, påväxt av oönskade alger, känsligheten för olika sjukdomar och det kemiska innehållet i algerna. I Malaysia har man utvärderat vilka för- och nackdelar som är knutna till de olika metoderna, samt provat fler metoder. Bland annat har man använt sig av flytande nätburar, som ofta används inom fiskodling. Man har även låtit sporer sätta sig på fixerade botten-nät och linor, där man fått större avkastning på linorna jämfört med näten. Problemen med rep och nät var framförallt att många andra arter också tyckte om att växa där (fouling).
För att utvärdera vilken metod som var bäst, inte bara i mängd alg producerad per tidsenhet, har man i Malaysia även analyserat det färdiga agarpulvret för att jämföra kvaliteten på produkten. Man fann bland annat att från vissa områden innehöll produkten för höga halter bly för att få säljas som livsmedel. Ett områdes vattenkemi och föroreningshistoria är viktigt att ta in i beräkningen om man ska börja odla alger för konsumtion.
De största problemen är ändå betning och oönskad påväxt av andra arter (fouling).
Norges laxodling växer kraftigt. Uppe i Trondheim, där det finns gott om laxfarmar, har man odlat Saccharina latissima, sockertare, utanför laxkassarna. Man låter sporofyterna (tänk frön) sätta sig på långa rep inne i lab, sedan hänger man ut dem i vattnet.
Sockertaren ”sås” i augusti och växer inte särskilt mycket under den mörka vintern. Men när ljuset kommer tillbaks i februarui-mars skjuter den fart och växer kraftigt fram till juni, där den når sitt maximum och det är skördetid. Låter man den vara kvar längre än så börjar de brytas ner och även få problem med påväxt av djur och andra alger. Det är även i juni som den innehåller högst halter av kolhydrater (alginat, laminarian och mannitol)
Sockertaren växer bäst på 5 meters djup, där det finns lagom med ljus, varken för mycket eller för lite. Odlar man den vid/i en laxodling växer den hela 50% mer! Norge ligger verkligen bra till för att utveckla en lönsam algodlingsindustri och utveckla ett mer integrerat vattenbruk.
I Storbritannien har man jämfört olika plast- och textilmaterial för att hitta vilken sorts yta och kemisk sammansättning som är bäst för att ”så” kelp (Laminaria digitata och Saccharina latissima) på.
Man har jämfört 12 (!) olika plaster med olika egenskaper, bland dem en plast bestående av fenol-formaldehyd (jättegiftigt!) för att se hur känsliga de små sporerna är (kelp har, till skillnad från blåstång, sporer).
Tävlingen mellan de två kelparterna avlästes vid settlement(sådd), efter 5 veckor, efter flytt utomhus och efter 3 månader. Saccharina latissima är mer tolerant mot kemiska läskigheter än Laminaria digitata (fingertare) och växte bättre på de flesta plasterna (få överlevde på den supergiftiga). Det verkar som att man inte bör använda sig av plast som substrat om man ska odla Laminaria digitata, men att det inte är några problem för odling av Saccharina latissima. Bäst plaster om man vill odla bägge arterna är PE, PP och PVC.
Tångbloggen 