Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vattenmiljö’

Lite bakgrund till uppgiften
Går vi ner till en Östersjöstrand och tittar ner i vattnet på sommaren syns många olika arter av vattenväxter. Deras närmaste släktingar finns kvar uppe på land. Hur skiljer de sig åt?
För att kunna växa på land behöver växter kunna transportera vatten från rotsystemet nere i marken upp till blad och blommor. Det kräver ett välutvecklat transportsystem i styva stjälkar eller strån. För växter på land finns risken att utsättas för vattenbrist. På vintern kan vattnet i marken frysa så att det inte går att ta upp av växten. På sommaren kan det bli för torrt om det inte regnar.
För vattenväxter är det däremot sällan eller aldrig brist på vatten. Många av de egenskaper som utvecklats hos växter för att klara av att leva på land blir istället ett problem för ett liv under ytan. I vatten behövs ingen styv stjälk som håller upp plantan. Stjälken behöver istället vara mjuk och böjlig så att den inte bryts av i vågorna. Landväxter kan ha tjocka, håriga blad och klyvöppningar som går att stänga för att minska avdunstning. Sådant funkar inte i vattenmiljön. Där gäller det att ha tunna, flikiga blad som kan ta upp näring och koldioxid direkt ur vattnet.
Mitt favoritexempel på två närbesläktade arter är smörblomma, som lever på land och dess nära släkting vitstjälksmöja, som lever i vatten och där bara de vita blommorna sticker upp över ytan. 

Mer information om vattenväxter här på Tångbloggen
Under 2024 har vi på Tångbloggen haft vattenväxter i Östersjön som Månadens Art eller släkte. I de elva inläggen presenteras arter som är lätta att hitta i Östersjöns bräckta vatten och arter som kanske är lite vanligare i närheten av utflödet från en å eller bäck där salthalten är ännu lägre. Det går såklart också bra att samla vattenväxter från en sjö eller damm i närheten. Flera av arterna som växter i våra sjöar och Östersjön är också vanliga akvarieväxter som går utmärkt att använda i studien. 

Vattenväxter är en mycket heterogen grupp. Det enda gemensamma för gruppen är att de växer i olika vattenmiljöer som sjöar, brackvatten och havet. Så det bästa sättet är att beskriva arterna i denna grupp utifrån deras livsformer och ekologi. Vad som gör det lite extra komplicerat är att en art kan variera både under året och beroende på växtplats. Tillexempel kan samma art både förekomma flytande på vattenytan och ibland sitta fast med sitt rotsystem i botten eller ha både flytblad och undervattensblad beroende på var den växer. Genom att de kan variera så mycket i utseende kan det vara svårt att bestämma vilken art det är genom att bara använda en bestämningsnyckel i en flora.

Indelning av vattenväxter utifrån var de växer

Närmast stranden växer övervattensväxter. De liknar landväxter men tål att stå med rotsystemet dränkt i vatten. Hur djupt vattenväxter kan växa beror på tillgången på ljus för deras fotosyntes. Bristen på ljus sätter gränsen för bottenvegetationen. Övervattensväxter kan inte växa speciellt djupt. De förekommer från 0 till 2 meters djup. Exempel på arter är iris, vass, säv och fräken.

Flytbladsväxter växer från 0 – 4 meters djup på skyddade platser, där det är lite påverkan av vågor. Deras blad behöver komma upp till ytan och flyta på den, som namnet säger. Så de kan inte växa djupare än att deras stjälkar når upp till ytan. Eller så sitter de inte fast alls i botten utan flyter helt fritt. Exempel på arter är andmat, gul näckros, gäddnate.

Undervattensväxter delas in i tre grupper; långskottsväxter som ofta har sina blommor ovanför ytan, kortskottsväxter som lever helt under ytan och rosettväxter som har bladen i en liten rosett. De växer från strax under ytan ner till mellan 2 – 10 meters djup. De trivs bäst på skyddade platser utan för mycket vågor.

  • Långskottsväxter – Exempel på arter: ålnate, vitstjälksmöja, axslinga.
  • Kortskottsväxter – Exempel på arter: hårsärv, natingar, stor näckmossa.
  • Rosettväxter – Exempel på arter: notblomster och vekt braxengräs, som är en ormbunksväxt.

I 2025 års januarinummer av Bi-Lagan, som ges ut av Nationellt resurscentrum för biologi i Uppsala, finns en artikel där vi ger lite bakgrund till och förslag på hur en jämförande undersökning mellan land- och vattenväxter kan planeras och genomföras. Bi-lagan kommer ut två gånger per år och riktar sig till alla som arbetar med biologiundervisning. I Bi-lagan kan du även hitta många andra intressanta artiklar, både i detta och tidigare nummer. 
Genom vår artikel ”Landväxters anpassningar till ett liv i vatten” hoppas vi inspirera dig till att ta med klassen ut till en Östersjöstrand, å eller sjö och undersöka olika typer av vattenväxter, från övervattensväxterna i strandkanten till olika typer av undervattensväxter. 

Här nedanför har vi skrivit ihop en liten handledning för dig som är lärare, eller bara intresserad av botanik. För att göra det lite lättare att komma igång har vi också gjort en liten sammanställning av några av de anpassningar du kan jämföra. Ladda ner pdf-en, planera din exkursion och längta till våren!

Read Full Post »

Det finns en massa spännande fiskar både i tångbältet och utanför i vattnet. För att hålla koll på hur sammansättningen av fiskar förändras görs det provfisken. Senast gjordes ett provfiske i Mysingen, utanför Nynäshamn i Stockholms södra skärgård. Nu finns ett antal korta videofilmer som visar vad man kan fånga i sitt nät. En art som fanns med i fångsten var gärs (Gymnocephalus cernuus), även kallad snorgärs, snorpäls eller snorluv . De många namnen med snor i sig hänger ihop med att gärsen har slemfyllda gropar bakom huvudet. 

Gärsen har också vassa taggar som är lätta att göra sig illa på när man tar den ur nätet.

Bland arterna som fångandes  i nätet fanns också tånglake, Zoarces viviparus, som är rödlistad. Tånglaken är en stationär art, den vandrar inte över stora områden som många andra fiskar och lämpar sig därför att använda som indikator på miljögifter då den avspeglar tillståndet i vattnet just i närområdet. Den används som indikatorart vid ekotoxikologiska studier, både på cellulär och individnivå, där störningar och påverkan på artens reproduktion t.ex. undersöks.

Tånglaken är stationär och en bra indikator på miljögifter. Den är också rödlistad.

En relativt ny introducerad art i Östersjön är svartmunnad smörbult, Neogobius melanostomus. Den hittades första gången utanför Muskö för 7 år sedan, 2013 i samband med ett provfiske. Nu vid provfisket på hösten var den en vanlig art i nätet.  

Svartmunnad smörbult är en riktigt god matfisk, som vi på Tångbloggen berättat tidigare om. Nu finns ett projekt där planen är att utveckla ett fiske på svartmunnad smörbult i skärgården. Kanske kommer du kunna köpa den hos din fiskhandlare snart.

Den svartmunnade smörbulten äter allt möjligt av småkryp, andra fiskars rom och musslor. En risk, eller möjlighet, beroende på hur utvecklingen blir om svartmunnad smörbult kommer in i Mälaren, är att den kommer att påverka förekomsten av vandrarmusslan (Dreissena polymorpha), ibland även kallad zebramusslan. Vandrarmusslan kom troligen hit med barlastvatten eller sittande på något fartygsskrov. De första fynden är från Mälaren runt 1926, för snart hundra år sedan. Där är den idag välspridd och bidrar till en klarare vattenmiljö genom att den filtrerar plankton och små partiklar ur vattnet. En testodling med vandrarmussla utfördes för något år sedan med målsättningen att rena vattnet och kunna samla in fosfor och kväve. Så vad kommer att hända när svartmunnad smörbult sprider sig i Mälaren? Kommer den att äta upp så mycket av vandrarmusslan så att vattnet blir grumligare och siktdjupet minskar? Att svartmunnad smörbult kommer att ta sig in i Mälaren är säkert, frågan är nog mest hur länge det dröjer. 

I väntan på att fiska svartmunnad smörbult kan det vara spännande att prova vår inhemska art, braxen (Abramis brama), som fortfarande har en betydelse som matfisk, speciellt i Skåne. För 30-60 år sen var den dock en viktig matfisk i hela landet. Den fångas med nät, ryssjor eller bottengarn och har en kommersiell betydelse i vårt grannland Finland. En kort video visar fisket efter braxen med ryssja i Lumparen på Åland, ett Baltic Fish projekt.

Braxens mun är anpassad för att samla mat från botten. Den är en riktig Östersjöfisk och finns inte utmed kusten i västerhavet.

Ett hållbart fiske av arter i Östersjön kommer att vara av betydelse för hur de grunda kustmiljöerna utvecklas, både för sammansättningen av fiskarter, tångsamhället alla de mindre kräftdjur, snäckor och musslor som lever där. Här kan braxen vara en art som är väl värd att prova att fiska och äta. Eller kanske testa en braxenburgare? Har du inte smakat braxen tycker jag du ska göra det. Mums! Men, som med all verksamhet, gäller det att fiska just med insikten om att bibehålla balansen i fisksamhället och inte i framtiden överfiska, varken braxen eller kanske en ny introducerad art som den svartmunnade smörbulten. 

Read Full Post »