Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Fakta’ Category

Flytbladsväxter i vår damm. Närmast i bild blommar vit näckros med sina gröna blad och till vänster syns den röda näckrosens röda blad. Längre bort syns gäddnatens blad till vänster och vattenpilörtens blad (innanför den blå ringen).

Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i.

Gäddnate, Potamogeton natans är en vanlig flytbladsväxt med stor utbredning i svenska vattenmiljöer. Med sina långsmala flytblad kan gäddnate bilda en tät matta på vattenytan i dammar, i stilla delar av åar, i sjöar och skyddade vikar av Östersjön. De långa, förgrenade stjälkarna kan bli flera meter långa. Flytbladens översida är mörkgrön, ofta med en rödaktig undersida. Bladen blir ca 5 -10 cm långa och känns lätt igen på sin parallellnerviga struktur på bladets ovansida. Nervstrukturen skiljer sig från vattenpilörtens blad (Persicaria amphibia) som istället har en tydlig mittnerv med sidonerver. Dessa båda arter kan man ofta hitta tillsammans, så det är en bra karaktär att känna till för att kunna skilja dem åt. Titta noga på fotot från dammen. Det mesta är blad från gäddnate men det finns några smalare, grönare blad till höger, det är blad från en vattenpilört. Jag markerade dem med en blå ring.

Jag satte mig med papper och färger för att illustrera gröna och rödaktiga blad av gäddnate med parallellnervig bladstruktur. Gäddnate har också undervattensblad, men de är reducerade och kvar finns bara bladskaftet. Och vid bladskaftet finns en tunn hinnartad 1-5 cm lång snärpslida som vissnar fort. Gäddnate blommar i juni-juli med ett cm-långt grönt ax, med små rosa blommor som sticker upp ovanför vattenytan.

Gäddnate förekommer ofta i näringsfattiga miljöer och tål inte konkurrens från annan vegetation särskilt bra. Den trivs däremot bra utmed stränder där betande djur håller borta vass och säv. Bladen hos gäddnate är populär mat för många vattenlevande insekter. Det syns tydligt på att bladen blir mer och mer ihåliga och trasiga efter sommaren.

Är miljön gynnsam kan de växa till under sommaren och bilda en så tät matta med sina flytblad att de stänger ute solljuset. Blir täcket för tätt finns det en risk att de kan minska syreproduktionen i vattnet och i längden innebära att det kan bli syrebrist under flytbladsmattan. Så vill du plantera lite gäddnate i dammen är det bäst att plantera i lite lerig jord i en kruka. Då kommer den inte att ta över hela ytan.

Som många andra vattenväxter kan rotdelarna hos gäddnate ätas. Antingen råa eller kokta. Ingen av oss har provat men enligt litteraturen skall de ha en lite nötaktig smak. Däremot har jag provat att smaka på borstnatens övervintringsknölar. De smakade gott. Men de går inte upp emot alla goda nötter som många av oss äter under julen.

Read Full Post »

Information som står på många skärmar i anläggningen. Nu är det klart vi kommer att köra enligt schemat. The Count Down kommer att starta kl. 23.30.

Planerad tid för S1X-4 att lyfta är imorgon kl.06.00LT. Just nu är det tomt och tyst i lokalerna för det är många som skall jobba under hela natten och vilar sig nu.

För vårt Fucus experiment finns allt iordningställt på en bänk i labbet och väntar på att payload eller nyttolasten levereras någon gång imorgon förmiddag. Dags även för min del att vila lite.

Read Full Post »

Idag är det söndag och det ser ut att bli soligt och några minusgrader. Dags att ta en promenad. Men det får bli efter dagens genomgång av väderläget. Något som alltid är intressant men nu är det nästan inget annat som vi pratar om. De fyra faktorerna som måste bedöms inför en uppskjutning av sondraketen är:

1. Wind limitation: får grönt ljus om det blåser lite i hela luftmassan.         

2. Recovery situation: får grönt ljus om inte molnigheten hindrar att hitta raketen. 

3. Payload ready: får grönt ljus när alla försök är på plats i raketen. 

4. Impact area: får grönt ljus när det inte finns renhjordar i området som påverkas.

Så hur har det sett ut? Fyradagars prognosen för onsdag 20.11 -23.11 visade att vindförhållanden gjorde det omöjligt, vilket markerades med rött. Impact area var ok – inga renhjordar i området och samma sak för experimenten och raketen står klar på uppskjutningsplatsen.

Prognosen igår visar att det kanske finns ett fönster på tisdag. Det blåser lite tidigt på morgonen, så bedömningen är att det kanske, kanske finns en öppning? Men möjligheterna att åka ut med helikopter och hämta payload (nyttolasten) eller experimenten gick inte att bedöma.  Vad blir dagens utfall?

Oj! Nu blev sammanfattningen mest gul. Men bedömningen är att det kanske fortfarande går på tisdag enligt den amerikanska vädermodellen men inte enligt de andra två modellerna. Så hoppet har inte försvunnit ännu utan nu väntar vi på en uppdatering kl. 18.00LT.

Vid mötet nyss blev beskedet att vi börjar förberedelser i några av experimenten även om det fortfarande inte är säkert om vindförhållandena kommer att fungera. Nytt möte imorgon -hoppet finns kvar.

Read Full Post »

Kom till Esrange på onsdag 20.11 på eftermiddagen. Det hade redan blivit mörkt. Installerade mig på Hotell Aurora.  Den 21.11, i torsdags var det läge att kolla runt i lokalerna. Sondraketen hade redan transporterats till uppskjutningsplatsen så den stora hallen är nästan tom. Kvar står många stora och små lådor, en ramp och andra spår av tidigare aktiviteter. Gruppfotot vid raketen är också redan klart, tyvärr.  Hoppas att det med all ny teknik går att klippa in foton på oss efteråt.  

Mycket saker finns kvar och står klara att åka iväg.

Sondraketen står nu på plats i ett stiligt hus som nästan ser ut som en kyrka med sitt höga tron.

Idag var det första planerade datum för uppskjutning men det var redan klart att det inte skulle gå. Varje förmiddag sker en genomgång av hur väderprognosen ser ut för kommande fyra dagar. Det är fyra viktiga förutsättning som måste vara uppfyllda. Inte för blåsigt eller molnigt och inte några renar i området där raketen kan landa. Det enda som är klart är att raketen står på sin plats och att vårt och andra experiment är monterade.

Istället fick vi vara med om en test av att alla system fungerar. Det innebär att alla system stängs av och i högtalarna ljuder utropet ”Radio Silence in the launch area” över hela området. Efter en stund kopplas strömmen på igen och då skall all utrustning fungera. Inga glappkontakter -allt fungerade. UPS:en gick fint! Den enda som inte brydds sig om det var den lilla automatiska dammsugaren som istället startade när strömmen stängdes av! Den passade på att ta en en städtur runt i rummen.

Imorgon kommer en aktuell prognos för väder från Esrange och projektet Fucus in Space.

Read Full Post »

Nu har det gått över sex månader sedan det första försöket att skicka upp blåstång med en sondraket från Esrange i Kiruna blev uppskjutet. Det nya datumet nu planerat till november. Förberedelserna startade i juni 2024.  Då var jag ute i vattnet och klippte av tillväxtzonen på en massa blåstångstoppar, strax ovanför flytblåsorna. Sen var det bara att vänta på att en det växte ut en bunt adventivgrenar från den skadade toppen.

I september samlades ett antal knippen med små adventivgrenar från ett stort antal individer in och placerades i odlingskammaren på institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP).  Där har den nu anpassats till sommartemperatur och långa dagar. De är nu klara att stoppas i små rör med brackvatten och transporteras till Esrange. Om vädret vill blir det en flygtur på fredag den 22 november. Blir det dåligt väder och mycket blåst är det bara att vänta.  Som längst har vi tid till 5e december.

 

 

 

Read Full Post »

Deltagandet i medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar 2024 var lite lägre än förra året. Precis som tidigare år deltog flera Naturum och Naturskolor i Uppgift 3 som innebär att undersöka när blåstång blir mogen och färdig att föröka sig i olika delar i vattnet utmed olika delar av Östersjöns långa kust. Allt tyder på att mildare vintrar med mindre is och tidigare vårar gör att vattnet blir varmare tidigare vilket får tången att bli mogen tidigare jämfört med för 25 – 30 år sedan. De fantastiska supermånarna har bidragit till en extra vacker upplevelse att vara ute och kolla på hur mogen blåstången blivit.

I södra Östersjön, nere i Öreund kom rapporter in om att tången var mogen och klar att föröka sig redan vid nymånen den 8e april och vid fullmånen 24e april. I mellersta och norra Östersjön skedde de stora utsläppen runt den 8e och 22a maj. I Kollevik, Karlshamn rapporterade Jan-Erik Andersson att blåstången var mogen den 22a maj och att vattentemperaturen hunnit bli 14 0C. En fundering, kanske det skulle vara bättre att kalla blåstången för vårförökande istället för sommarförökande? Hur som helst blir starten för Algforskarsommar tidig också nästa år, 2025.

Totalt blev det sex rapporter om Algforskarsommar i år. De går att hitta både på Östersjöcentrums hemsida och på Tångbloggen. Speciellt värdefulla är rapporter från flera Naturum och naturskolor, tillsammans med många undersökningar som är gjorda vid olika tillfällen utmed våra långa och varierade kustmiljöer. Tillsammans hjälper alla era bidrag till att öka kunskapen om förekomsten av arter i tångskogen och förändringar mellan år och platser. Det verkar ha varit ett bra år för livet i havet, med lyckad förökning av tångmärlor och tånggråsuggor. Vi har fått in många rapporter med bilder på elegant tångräka, guldbrämade dykare och många andra arter. Här är några som jag passade på att fotografera:

Jan-Erik Andersson har också i år undersökt proportionen mellan höst- och sommarförökande blåstång i Kolleviken, utanför Karlshamn. Det finns ganska mycket höstförökande blåstång i området och Jan-Erik kom fram till att det 2023 var ungefär 60% och i år ca 50 %. Han har lovat att göra en uppföljning även nästa år. Blir spännande att följa om det sker en minskning eller om detta är den naturliga variationen i ett bestånd.

Nästa år firar Algforskarsommar fem år och vår förhoppning är att Du som deltagit tidigare år kan tänka Dig att även delta ett år till. Att göra samma studie på samma lokal bidrar till att vi ökar kunskapen av vilka förändringar som sker mellan olika år utmed kusten. Vilken effekt har till exempel en ovanligt varm sommar, en kall vår eller en ovanligt lång period med lågvatten, där grunt växande blåstång riskerar att dö? Och så hoppas vi såklart på många nya deltagare i Algforskarsommar 2025.

Stort TACK för alla bidrag! Vi hörs till våren!

Bästa hälsningar från Algforskarsommars projektledning                                                     

Lena Kautsky och Ellen Schagerström

 

Read Full Post »

I dammen blommar de sista näckrosorna och vid kanten finns stor näckmossa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som oftast behöver ett mjukt sediment att växa i. Fast denna månad är det en mossa.

Namnet Fontinalis antipyretica kommer från både latin och grekiska. Fons är latin och betyder ”källa” (av vatten) och anti betyder ”mot”. Pyr kommer från grekiska och betyder ”eld”. Tillsammans blir det ”vattenmossa som stoppar eld”. Sitt latinska namn har månadens vattenväxt, som är en mossa, fått för att den under medeltiden användes för att släcka bränder. Det svenska namnet, stor näckmossa, passar fint eftersom den ofta växer på stenar i forsar där enligt svensk mytologi näcken sitter och spelar. Stor näckmossa växer också i diken, bäckar, sjöar och utsötade vikar i Östersjön. Den har ett stort utbredningsområde och går att hitta i Europa, Asien, Afrika, Grönland och i Kanada och Nordamerika.

För november månads inlägg på Tångbloggen fick jag fiska upp lite stor näckmossa ur vår damm. Där växer den lite skuggigt utmed kanten mellan några stenar. Det är redan lite sent på året så många av de äldre delarna har vissnat. Men samtidigt finns det ganska många vackert gröna delar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 Stor näckmossa känns igen på sina långa grenar som får ett lite trekantigt utseende genom att bladen sitter ordnade i tre överlappande rader. Grenarna kan bli mycket långa, upp till ca 60 cm. Bladen blir 4-9 mm långa, styva och ägg- eller lansettformade med en vass spets och tydlig köl.

Stor näckmossa förökar sig i första hand vegetativt genom stoloner eller genom att fragment som lossnat kan fästa sig igen. Sexuell fortplantning är relativt ovanlig och små sporkapslar med sporer är något som man sällan hittar. Den kan växa i stora klumpar och mattor. Inne ibland grenarna kan många ryggradslösa djur hitta skydd, samtidigt som kiselalger kan växa som epifyter på bladen. I vår damm gömmer sig trollsändelarver och sötvattensgråsuggor inne ibland grenarna. Behöver du en art i sötvattensakvariet funkar stor näckmossa fint.

I Östersjön förekommer den i utsötade vikar och kommer man längre norrut i Bottenhavet och Bottenviken där vattnet har lägre salthalt blir den allt vanligare.

Read Full Post »

Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som oftast behöver ett mjukt sediment att växa i. Denna gång blir månadens vattenväxt lite av en utmaning. Det gäller skilja mellan nating, Ruppia spp. och nate, Stuckenia spp. som förut hörde till släktet Potamogeton.

I Östersjön går det att hitta två arter av nating, skruvnating, Ruppia cirrhosa och hårnating, Ruppia maritima. De är fleråriga arter med tunna, smala brungröna sågtandade blad. Bäst att ta fram en lupp och undersöka bladspetsen på det du hittat. Bladet hos skruvnating är sågtandat och har en trubbig bladspets medan hårnating också är sågtandad men bladet slutar med en spets. Blommorna skiljer sig också åt mellan de två natingarna. Hårnating har ett kortare blomskaft bara några centimeter långt, jämfört med skruvnating som har ett decimeterlångt spiralvridet, skruvat blomskaft. Vilket också gett den dess svenska namn. Blommorna sitter två och två i små knippen på blomskaftet i de övre bladens slidor och blommar under sensommaren.

Natingar skiljer sig från de smalbladiga natearterna, borstnate, Stuckenia pectinata och trådnate, Stuckenia filiformis, genom att bladen hos Stuckenia inte har de sågtandade spetsarna och att bladen har snärp. De går också lätt att skilja åt när de blommar, eftersom Stuckenias blommor sitter samlade som ett litet ax på ett långt skaft.

Förökningen hos skruvnating (Ruppia cirrhosa) är fascinerande. Pollen lossnar från ståndaren och fastnar på ytan av små syrebubblor som växten producerar. Bubblorna glider sakta uppåt utmed växters huvudstam och kan med vattenrörelsernas hjälp nå andra blommors pistiller. När pollen når vattenytan bildas större, flytande ansamlingar som kan fastna på blommorna när de når upp till ytan med sin långa stjälk. Genom denna raffinerade transport av pollen minskar självpollineringen hos skruvnating. Också hårnating (Ruppia maritima) använder små bubblor för att sprida pollen, men eftersom de inte har så långa stjälkar blir fler av deras blommor självpollinerade.

Både skruvnating och hårnating har smala jordstammar från vilka de skickar upp många små upprätta skott. De kan bilda täta mattor på botten. Det har visat sig att de är känsliga för småbåtstrafik och kan skadas av uppgrumling och lätt slits loss av båtens propeller. Lösa vegetativa fragment kan spridas och transporteras med vattnet och om den hamnar i en lugn miljö kan det etablera sig igen genom stamfragment. De producerar många små frön som, när de äts sjöfåglar, kan spridas långa vägar till andra områden. Båda arterna är ganska vanliga och förekommer både i Östersjön och på västkusten.

För den som gillar att fiska så är en tät nating-äng en bra plats att stå vid på kvällen. När mörkret kommer är det många små fiskar som kommer ut ur vegetationens skydd för att jaga och då passar gärna en och annan gädda på att hänga utanför.

 

Read Full Post »

Cyanobakterieblomning driver in till stranden i början av september.

Vi har haft en lång och varm sommar. För fem dagar sedan var vattnet varmt närmare 20 0C och nästan spegelblankt. Det låg ett täcke av cyanobakterier som flutit upp till ytan i viken mellan bryggorna . På färgen tycker jag att det ser ut som katthårsalg, Nodularia spumigena, kanske med lite inslag av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae. Men jag tog inte upp något och kollade i luppen utan gick istället längst ut på bryggan där det bara var lite grumligt och tog mig en simtur. Undrade lite hur länge bakteriemattan skulle ligga kvar.

Så kom väderomslaget. Nordliga vindar och sen sydliga vindar och cyanobakterierna försvann spårlöst. Det blev också riktigt lågt vatten efter blåsten igår på onsdagen den 11 september. Vattentemperaturen blev snabbt lägre, bara 14,4 0C. Burr! När jag tittade i min kalender var det fortfarande ca 17 0C. Och vattnet är klart så tången och vattenväxterna syns fint på botten.

Termometern visar 14,4 grader. Ghhh…. Men det blir ändå ett bad senare idag.

Efter blåsten ligger det nu en första tångvall, full med borstnate och bitar av blåstång. Tittar man noga går det också att hitta skott av några andra vattenväxter, som axslinga, vitstjälksmöja och faktiskt också några skott av ålgräs. Kul, för det betyder att det finns en ålgräsäng utanför i viken. Det brukar inte vara så vanligt vid vår strand i Räfsnäs, på Rådmansö.

Fin tångvall och mycket drivande plantor i vattnet utanför.

Read Full Post »

Matta med hårsärv som växer på runt två decimenters djup.

Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i.

Först en artbeskrivning. I svenska vatten finns en art av hårsärvväxter, hårsärv, Zannichellia palustris som ofta delas in i tre varianter; skaftsärv, storsärv och småsärv. Den vanligaste arten i Östersjön är hårsäv som förekommer både i bräckt vatten och i sötvatten i Europa, USA, Asien, Australien och Sydmerika. Hårsärv har långa, trådlika blad. Rötterna är smala med många tunna rottrådar som växer ut ifrån en krypande jordstam. På engelska kallas den för ”horned pondweed”, eftersom formen hos fröet ser lite ut som ett horn. Artepitetet palustris är latin och betyder ungefär från kärret och berättar att detta är en växt som vill ha det blött.

Hårsärv vid badstranden på Rådmansö i augusti 2024. Notera hur svart det är på botten där jag grävde upp lite av hårsärven jämfört med första bilden.

För att skriva om och hitta material till månadens art denna månad, åkte jag iväg till en badplats i närheten där det fanns en långgrund sandstrand som även var skyddad från vågor. Jag behövde inte gå långt från stranden innan jag klev in i en mjuk matta av hårsärv. När jag skulle gräva upp lite plantor för att undersöka dom närmare blev det alldeles svart under plantorna och det steg upp stora bubblor av svavelväte. Luktade inte gott, men vad gör man inte för att få med sig material hem till ett inlägg på Tångbloggen!

Väl hemma så plockade jag fram det gamla mikroskopet och fotade med mobilen. Här gäller det att vara stadig på handen. Det är extra roligt när resultatet är att upptäcka något som jag inte sett tidigare och inte visste.  På det första översiktsfotot syns de hornformiga fröna som sitter utmed stjälken med jämna mellanrum. När jag tittade närmare fick jag syn på något såg ut som ett litet hjärta på ett smalt skaft. Vad var detta?

Skott med frön och ett hjärtformigt litet blad. Vad kan det vara?

Efter lite detektivarbete på nätet och kollat ordentligt i Mossberg och Stenberg ”Den nya nordiska floran” från 2003 så förstod jag att det var en hanblomma med ståndare som jag lyckats få syn på. Efter en koll i mikroskopet hittade jag en blomställning av hårsärv med sin speciella struktur och form. Blommorna är helt under ytan och pollinering sker genom at pollen sprids i vattnet.

Hårsärv är flerårig men de producerar ändå en massa frön. Fotade också en jordstam med rötter och några frön som sitter på ett skaft precis ovanför sedimentytan. De som sitter nära botten kommer antagligen att gro där omkring. Men skulle bitar av plantan slitas loss av vågorna kan hårsärv spridas med vatten och vågor till nya platser. Det är antagligen en av anledning till att den är en så vanlig art utmed hela Östersjöns kust och även är välspridd runt många havskuster.

En bit jordstam med frön och rötter.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »