Saltö badstrand var renspolad nästan ända upp till tallskogen.
Under hösten och vintern har det blåst ordentligt utmed kusten. Minst två kraftiga stormar, Jakob och Floriane har dragit in över västkusten och stökat om på sandstränderna. I samband med lågtryck, högt vattenstånd, kraftig blåst och höga vågor kan stränderna lagras om och tångvallen hamna högt uppe på land.
Grästorven har spolats bort och kvar blir de stora stenarna. Mellan stenarna syns vita skal av stillahavsostron.
Vågorna gräver ur sanden runt större stenblock, som blir kvar på stranden. Och där strandvegetationen bildat ett kraftigt rotsystem kan hela stora bitar slitas loss. Under många år nu har japanskt jätteostron eller stillahavsostron (Magallana gigas) blivit allt vanligare på stränderna runt Saltö och Tjärnö, utanför Strömstad. Till exempel ställer de till problem för badande genom att det är lätt att skära sig på de vassa skalen. Det gäller att se upp var du sätter fötterna eller ha badskorna på!
Stor klump med båda ostronarterna. Två stillahavsostron och en ostronpest.
Ett tydligt resultat av stormarna kändes direkt när jag kom ner till stranden, trots att det var -30C. Det var en svag doft av ruttna ostron som låg i mängder högt uppe på stranden. Det mesta visade sig vara klumpar bestående av flera stillahavsostron. I en av klumparna satt det också ett skal av ostronpest, Crepidula fornicata, en av många främmande arter som kommit hit från Nordamerikas östkust. Ostronpesten kom först till Storbritannien i samband med odlingar av den amerikanska musslan Mercenaria mercenaria, kallad Hard Clam på engelska och ostronet Crassostrea virginica, Eastern Oyster. Den har sedan förts vidare med havsströmmar och barlastvatten till våra kuster.
Platt ostron, Ostrea edulis, som nyligen dött. Några väl avslipade skal av stillahavsostron.
Många levde fortfarande men en del hade dött och låg halvöppna. Det var dom som spred lukten under promenaden utmed stranden. Hittade också några av vårt inhemska platta ostron (Ostrea edulis) som öppnat sig och hade hela sitt köttinnehåll kvar. Det kan bli mums för en fågel. När jag kom lite närmare hittade vi många stillahavsostron som inte alls hade några vassa skal. De var helt avslipade med ett mjukt och blankt skal. Många ostron levde fortfarande. De måste legat lösa på botten och rullats fram och tillbaka under lång tid för att få det utseendet. Att många av ostronen inte satt fast ordentligt kan vara orsaken att de lättare spolats upp på stranden av vågorna.
Stillahavsostron bland skal av olika snäckor. Hur många olika ser du?
Väl hemma kollade jag upp vad som står om algtoxiner och E. coli-bakterier och om det tas några prover av Livsmedelsverket. Men Livsmedelsverket tar bara prover på ostron, musslor och hjärtmusslor om det sker skörd i produktionsområdet. För det är producenterna som skickar in för provtagning. Och eftersom varje prov kostar att analysera så vill ju ingen betala om de inte ska skörda just då. Och det är få ställen där det sker någon skörd just nu. I det närmaste området vid Koster har det t.ex. inte gått att skörda några ostron på grund av för mycket blåst. Så området var tillfälligt stängt. Motiveringen på Livsmedelverkets hemsida: ” Området är stängt för upptag av samtliga arter då det inte sker något upptag och därmed ingen provtagning av arten” gjorde mig inte mycket klokare. Jag antar att det syftar på att det blåst för mycket. Men jag ville ju veta om det var ok att äta nyplockade ostron! Däremot hade en provtagning gjorts i Edsviken i Tanums kommun, lite längre söderut. Där hade man skördat stillahavsostron och testat att de var ok. Så eftersom jag har ganska goda kunskaper i vilka giftiga alger som finns och när de förökar sig, gjorde jag bedömningen för min egen del att det nog var ok att äta ostron nu.
Stillahavsostron tillsammans med några blåmusslor gratinerade med vitlökssmör, persilja och mandelflarn blev en perfekt middag innan det var dags att åka hem till Östersjön igen.
Men visst hade det varit fint om det fanns en tjänst som Fröken Mussla, som regelbundet tog prover längs med kusten, oavsett om det skördades eller inte, så att vi som vill plocka lite till husbehov kunde få reda på om det var okej att äta dem eller inte.
På väg genom skogen ner till stranden på Saltö, nära Tjärnö marina laboratorium. Sedan förra gången jag var här har det varit två stormar, Jakob den 1 november och Florian den 7 januari. Båda kan ha spolat iland några spännande strandfynd. Kanske det ligger någon fin back med mycket spännande påväxt!
Det första som syns är en ganska stor hög med trävirke som drivit iland och som några flitiga strandstädare har samlat ihop. Ingen plast? Jodå, den låg på andra sidan, ut mot havet.
Ganska stor hög av virke och plastbackar på stranden av Ängklåvbukten.
Det första som drog till sig min uppmärksamhet var ett par skyddshjälmar. Den vita måste ha tillhört någon person som kallades för Jess och jobbade med svetsning åt företaget CRC Evans. Kanske i Norge, där det närmaste CRC Evans företaget ligger? Eller i England där det finns flera företag?
Påväxten på i första hand insidan av hjälmen liknade lite ett blont hår och bestod av hydroider. Den andra hjälmen var jättetrasig. Hoppas det inte skedde när någon hade den på huvudet. Där var påväxten lite mer variabel, med havstulpaner, trekantmask, (Spirobranchus triqueter) och kolonier av mossdjur, som ser ut som ett rutnät med sina tomma små hus. Det roligaste fyndet är skalet av ett sadelostron (Anomia simplex) som är ungefär lika stort som de två havstulpanerna det sitter bredvid.
I en vit back fylld med sand och täckt av barr låg några tofflor av olika modeller. En sliten skinntoffla, en typisk plasttoffla och en lila foppatoffla, gjord av Cryoslite. Det är ett patenterat material som också gett namnet Crock på denna typ av toffla. Det fanns inte någon speciellt kul påväxt utan bara lite iskristaller precis som på flaskorna med olika sorters iste. Inget jag längtade efter, även om det var en solig och vacker dag och bara några grader minus. Andra spår från sommaren var en liten grön kratta och en liten men tom necessär. Handsken har säkert någon tappat från båten när hen var ute och fiskade.
Annars var det mest mycket gröna och grå tampar och snören i högen. Dags att gå hem och värma sig inför att undersöka några andra stränder och hur de påverkats av hösten och vinterns stora stormar.
Lite bakgrund till uppgiften Går vi ner till en Östersjöstrand och tittar ner i vattnet på sommaren syns många olika arter av vattenväxter. Deras närmaste släktingar finns kvar uppe på land. Hur skiljer de sig åt? För att kunna växa på land behöver växter kunna transportera vatten från rotsystemet nere i marken upp till blad och blommor. Det kräver ett välutvecklat transportsystem i styva stjälkar eller strån. För växter på land finns risken att utsättas för vattenbrist. På vintern kan vattnet i marken frysa så att det inte går att ta upp av växten. På sommaren kan det bli för torrt om det inte regnar. För vattenväxter är det däremot sällan eller aldrig brist på vatten. Många av de egenskaper som utvecklats hos växter för att klara av att leva på land blir istället ett problem för ett liv under ytan. I vatten behövs ingen styv stjälk som håller upp plantan. Stjälken behöver istället vara mjuk och böjlig så att den inte bryts av i vågorna. Landväxter kan ha tjocka, håriga blad och klyvöppningar som går att stänga för att minska avdunstning. Sådant funkar inte i vattenmiljön. Där gäller det att ha tunna, flikiga blad som kan ta upp näring och koldioxid direkt ur vattnet. Mitt favoritexempel på två närbesläktade arter är smörblomma, som lever på land och dess nära släkting vitstjälksmöja, som lever i vatten och där bara de vita blommorna sticker upp över ytan.
Smörblomma är en typisk landväxtVitstjälksmöjan är väl anpassad till ett liv i vatten
Mer information om vattenväxterhär på Tångbloggen Under 2024 har vi på Tångbloggen haft vattenväxter i Östersjön som Månadens Art eller släkte. I de elva inläggen presenteras arter som är lätta att hitta i Östersjöns bräckta vatten och arter som kanske är lite vanligare i närheten av utflödet från en å eller bäck där salthalten är ännu lägre. Det går såklart också bra att samla vattenväxter från en sjö eller damm i närheten. Flera av arterna som växter i våra sjöar och Östersjön är också vanliga akvarieväxter som går utmärkt att använda i studien.
Vattenväxter är en mycket heterogen grupp. Det enda gemensamma för gruppen är att de växer i olika vattenmiljöer som sjöar, brackvatten och havet. Så det bästa sättet är att beskriva arterna i denna grupp utifrån deras livsformer och ekologi. Vad som gör det lite extra komplicerat är att en art kan variera både under året och beroende på växtplats. Tillexempel kan samma art både förekomma flytande på vattenytan och ibland sitta fast med sitt rotsystem i botten eller ha både flytblad och undervattensblad beroende på var den växer. Genom att de kan variera så mycket i utseende kan det vara svårt att bestämma vilken art det är genom att bara använda en bestämningsnyckel i en flora.
Indelning av vattenväxter utifrån var de växer
Närmast stranden växer övervattensväxter. De liknar landväxter men tål att stå med rotsystemet dränkt i vatten. Hur djupt vattenväxter kan växa beror på tillgången på ljus för deras fotosyntes. Bristen på ljus sätter gränsen för bottenvegetationen. Övervattensväxter kan inte växa speciellt djupt. De förekommer från 0 till 2 meters djup. Exempel på arter är iris, vass, säv och fräken.
Flytbladsväxter växer från 0 – 4 meters djup på skyddade platser, där det är lite påverkan av vågor. Deras blad behöver komma upp till ytan och flyta på den, som namnet säger. Så de kan inte växa djupare än att deras stjälkar når upp till ytan. Eller så sitter de inte fast alls i botten utan flyter helt fritt. Exempel på arter är andmat, gul näckros, gäddnate.
Undervattensväxter delas in i tre grupper; långskottsväxter som ofta har sina blommor ovanför ytan, kortskottsväxter som lever helt under ytan och rosettväxter som har bladen i en liten rosett. De växer från strax under ytan ner till mellan 2 – 10 meters djup. De trivs bäst på skyddade platser utan för mycket vågor.
Långskottsväxter – Exempel på arter: ålnate, vitstjälksmöja, axslinga.
Kortskottsväxter – Exempel på arter: hårsärv, natingar, stor näckmossa.
Rosettväxter – Exempel på arter: notblomster och vekt braxengräs, som är en ormbunksväxt.
I 2025 års januarinummer av Bi-Lagan, som ges ut av Nationellt resurscentrum för biologi i Uppsala, finns en artikel där vi ger lite bakgrund till och förslag på hur en jämförande undersökning mellan land- och vattenväxter kan planeras och genomföras. Bi-lagan kommer ut två gånger per år och riktar sig till alla som arbetar med biologiundervisning. I Bi-lagan kan du även hitta många andra intressanta artiklar, både i detta och tidigare nummer. Genom vår artikel ”Landväxters anpassningar till ett liv i vatten” hoppas vi inspirera dig till att ta med klassen ut till en Östersjöstrand, å eller sjö och undersöka olika typer av vattenväxter, från övervattensväxterna i strandkanten till olika typer av undervattensväxter.
Här nedanför har vi skrivit ihop en liten handledning för dig som är lärare, eller bara intresserad av botanik. För att göra det lite lättare att komma igång har vi också gjort en liten sammanställning av några av de anpassningar du kan jämföra. Ladda ner pdf-en, planera din exkursion och längta till våren!
Såhär års är det gott om julmarknader. Jag hann med hela tre stycken i veckan som gick. På Wira bruk fanns det både ett stort bergtroll och en märklig mossklädd varelse i ån. Men det är inte så ofta som man stöter på gamla skolplanscher målade av Gerd Rissler. Fastnade direkt när jag fick syn på ett par av hennes planscher när vi besökte julmarknaden på Sladdstycket, som ligger alldeles bredvid hamnen i Kapellskär.
Där fanns också lite historia om Gerd och hennes arbete som konstnär. Hon bodde i en liten stuga på Riddersholm. Vi har passerat grunden till stugan många gånger under våra promenader och hittat akleja och murreva, spår av att det varit någon som haft en fin trädgård nära sin stuga. Däremot har vi inte sett kungsängsliljorna som hon planterade runt stugan och som sägs ha spritt sig i omgivningen. Kommer att leta lite extra nästa gång som vi passerar på våren. Att hon hittade inspiration och material till sina botaniska planscher som har funnits i många skolor från 1940 – 1970-talet är lätt att förstå. Det finns så mycket att se och upptäcka under turer i Riddersholms naturreservat.
Efter att ha läst lite mer om Gerd förstod jag att talesättet ”Surt sa räven om rönnbären” kommer från Barnens trädbok tillsammans med 20 andra trädhistorier för barn som hon illustrerat. Det som är spännande med konstnärer och deras målningar är hur mycket man kan läsa av från en illustration. På en av Gerds planscher finns en ålgräsplanta och en blåstångsplanta avbildad. För mig som tittat på mycket ålgräs och blåstång noterade jag att det ser ut som att ålgräset har blomställningar och att blåstången har ovanligt många bitmärken från tånggråsuggor.
Pilarna visar blomställningen på ålgräs och hur gnaget från tångråsuggor ser ut. Det måste ha varit gott om betande tånggråsuggor i vattnet utanför Riddersholm på den tiden när Gerd plockad plantan.
Har själv en fin gammal plansch hängande i mitt arbetsrum med avbildningar av brun- och grönalger. När jag tittade noga på bilden av blåstång är det första som man noterar är att den som målat av blåstången gjort det från ett pressat herbarieark. Blåsorna är platta och har gått sönder. Målaren är Gustave-Adolphe Thuret (1817-1875), en fransk botanist som var den förste att beskriva förökningen hos brunalger. På Thurets målning syns många detaljer som hårgropar, konceptakler och tydliga mittnerver. Gerds planta har runda och fina flytblåsor och tydliga nerver. Den har många grenar med förökningstoppar, så kanske hon plockade den från sin närmaste strand någon sommar för många år sedan.
Bild ur Vår flora i färg, kryptogamer målad av Carin Ax
Tittade också i ”Vår flora i färg, kryptogamer”, tredje upplagan 1985, där Mats Waern skrivit texterna om alger och där finns en snygg målning av en blåstångsplanta från Östersjön med lite påväxt av trådslick. Den har däremot inte blivit gnagd på av några tånggråsuggor utan har helt hela kanter.
Flytbladsväxter i vår damm. Närmast i bild blommar vit näckros med sina gröna blad och till vänster syns den röda näckrosens röda blad. Längre bort syns gäddnatens blad till vänster och vattenpilörtens blad (innanför den blå ringen).
Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i.
Gäddnate, Potamogeton natans är en vanlig flytbladsväxt med stor utbredning i svenska vattenmiljöer. Med sina långsmala flytblad kan gäddnate bilda en tät matta på vattenytan i dammar, i stilla delar av åar, i sjöar och skyddade vikar av Östersjön. De långa, förgrenade stjälkarna kan bli flera meter långa. Flytbladens översida är mörkgrön, ofta med en rödaktig undersida. Bladen blir ca 5 -10 cm långa och känns lätt igen på sin parallellnerviga struktur på bladets ovansida. Nervstrukturen skiljer sig från vattenpilörtens blad (Persicaria amphibia) som istället har en tydlig mittnerv med sidonerver. Dessa båda arter kan man ofta hitta tillsammans, så det är en bra karaktär att känna till för att kunna skilja dem åt. Titta noga på fotot från dammen. Det mesta är blad från gäddnate men det finns några smalare, grönare blad till höger, det är blad från en vattenpilört. Jag markerade dem med en blå ring.
Jag satte mig med papper och färger för att illustrera gröna och rödaktiga blad av gäddnate med parallellnervig bladstruktur. Gäddnate har också undervattensblad, men de är reducerade och kvar finns bara bladskaftet. Och vid bladskaftet finns en tunn hinnartad 1-5 cm lång snärpslida som vissnar fort. Gäddnate blommar i juni-juli med ett cm-långt grönt ax, med små rosa blommor som sticker upp ovanför vattenytan.
Gäddnate förekommer ofta i näringsfattiga miljöer och tål inte konkurrens från annan vegetation särskilt bra. Den trivs däremot bra utmed stränder där betande djur håller borta vass och säv. Bladen hos gäddnate är populär mat för många vattenlevande insekter. Det syns tydligt på att bladen blir mer och mer ihåliga och trasiga efter sommaren.
Är miljön gynnsam kan de växa till under sommaren och bilda en så tät matta med sina flytblad att de stänger ute solljuset. Blir täcket för tätt finns det en risk att de kan minska syreproduktionen i vattnet och i längden innebära att det kan bli syrebrist under flytbladsmattan. Så vill du plantera lite gäddnate i dammen är det bäst att plantera i lite lerig jord i en kruka. Då kommer den inte att ta över hela ytan.
Som många andra vattenväxter kan rotdelarna hos gäddnate ätas. Antingen råa eller kokta. Ingen av oss har provat men enligt litteraturen skall de ha en lite nötaktig smak. Däremot har jag provat att smaka på borstnatens övervintringsknölar. De smakade gott. Men de går inte upp emot alla goda nötter som många av oss äter under julen.
Sen jag kom hit för en vecka sedan märks det att dagarna blivit kortare och kortare. Nu går solen upp 9.45 och ner 13.04, nästan en timme senare. Mörka långa dagar har inte gjort väntan lättare på att det skall finnas ett tidsfönster när det inte blåser förmycket. Varken nära marken eller högre upp i luftmassa. Det får inte heller vara mycket dimma för då blir det svårt att hitta var raketen slagit ner. Igår eftermiddag fick vi det efterlängtade beskedet om att det fanns en liten möjlighet -ett fönster vid 5-6 tiden på morgonen. Förberedelserna statade för de olika projekten, klockan 05.40 startar nedräkningen och kl. 06.00 startade raketen och lyste upp den mörka timmen.
Som planerat hamnade nyttolasten inom nedslagsområdet. Nu startade ny väntan på att kunna hämta in nyttolasten med alla experiment med helikopter till den stora hallen. Klockan 10.45 fylldes den stora hallen av forskare och tekniker för att snabbt ta hand om experimenten.
En traktor dyker upp i öppningen med nyttolasten. Allt ser bra ut. Jag blir försträckt, något är fel, hela bottendelen saknas och vårt experiment finns inte kvar. Vad kan ha hänt?
Jag hör några lugnande röster att de kanske hittar experimentet i snön och tar med det tillbaka med helikoptern. Bara att vänta och ja någon kommer med en svart sopsäck och öser ut delar av bottenplattan. Och där ligger vår fina låda hel utan en enda skråma! Täckt av is och lite snöig. Den hade klarat sig där den hamnat i strandkanten i vatten.
Fort in på laboratoriet. Rören med blåstångsskott hade inte frusit. Temperaturen var ca 11 grader och steg långsamt. Jag kunde pusta ut och sätta igång med att göra iordning proverna i mitt lilla provisoriska laboratorium.
Allt löste sig tillslut men det blev lite mycket spänning under vissa delar av dagen. Nästa steg är att ta proverna till Stockholms universitet och starta analyser.
Information som står på många skärmar i anläggningen. Nu är det klart vi kommer att köra enligt schemat. The Count Down kommer att starta kl. 23.30.
Planerad tid för S1X-4 att lyfta är imorgon kl.06.00LT. Just nu är det tomt och tyst i lokalerna för det är många som skall jobba under hela natten och vilar sig nu.
För vårt Fucus experiment finns allt iordningställt på en bänk i labbet och väntar på att payload eller nyttolasten levereras någon gång imorgon förmiddag. Dags även för min del att vila lite.
Idag är det söndag och det ser ut att bli soligt och några minusgrader. Dags att ta en promenad. Men det får bli efter dagens genomgång av väderläget. Något som alltid är intressant men nu är det nästan inget annat som vi pratar om. De fyra faktorerna som måste bedöms inför en uppskjutning av sondraketen är:
1. Wind limitation: får grönt ljus om det blåser lite i hela luftmassan.
2. Recovery situation: får grönt ljus om inte molnigheten hindrar att hitta raketen.
3. Payload ready: får grönt ljus när alla försök är på plats i raketen.
4. Impact area: får grönt ljus när det inte finns renhjordar i området som påverkas.
Så hur har det sett ut? Fyradagars prognosen för onsdag 20.11 -23.11 visade att vindförhållanden gjorde det omöjligt, vilket markerades med rött. Impact area var ok – inga renhjordar i området och samma sak för experimenten och raketen står klar på uppskjutningsplatsen.
Prognosen igår visar att det kanske finns ett fönster på tisdag. Det blåser lite tidigt på morgonen, så bedömningen är att det kanske, kanske finns en öppning? Men möjligheterna att åka ut med helikopter och hämta payload (nyttolasten) eller experimenten gick inte att bedöma. Vad blir dagens utfall?
Oj! Nu blev sammanfattningen mest gul. Men bedömningen är att det kanske fortfarande går på tisdag enligt den amerikanska vädermodellen men inte enligt de andra två modellerna. Så hoppet har inte försvunnit ännu utan nu väntar vi på en uppdatering kl. 18.00LT.
Vid mötet nyss blev beskedet att vi börjar förberedelser i några av experimenten även om det fortfarande inte är säkert om vindförhållandena kommer att fungera. Nytt möte imorgon -hoppet finns kvar.
Kom till Esrange på onsdag 20.11 på eftermiddagen. Det hade redan blivit mörkt. Installerade mig på Hotell Aurora. Den 21.11, i torsdags var det läge att kolla runt i lokalerna. Sondraketen hade redan transporterats till uppskjutningsplatsen så den stora hallen är nästan tom. Kvar står många stora och små lådor, en ramp och andra spår av tidigare aktiviteter. Gruppfotot vid raketen är också redan klart, tyvärr. Hoppas att det med all ny teknik går att klippa in foton på oss efteråt.
Mycket saker finns kvar och står klara att åka iväg.
Sondraketen står nu på plats i ett stiligt hus som nästan ser ut som en kyrka med sitt höga tron.
Idag var det första planerade datum för uppskjutning men det var redan klart att det inte skulle gå. Varje förmiddag sker en genomgång av hur väderprognosen ser ut för kommande fyra dagar. Det är fyra viktiga förutsättning som måste vara uppfyllda. Inte för blåsigt eller molnigt och inte några renar i området där raketen kan landa. Det enda som är klart är att raketen står på sin plats och att vårt och andra experiment är monterade.
Istället fick vi vara med om en test av att alla system fungerar. Det innebär att alla system stängs av och i högtalarna ljuder utropet ”Radio Silence in the launch area” över hela området. Efter en stund kopplas strömmen på igen och då skall all utrustning fungera. Inga glappkontakter -allt fungerade. UPS:en gick fint! Den enda som inte brydds sig om det var den lilla automatiska dammsugaren som istället startade när strömmen stängdes av! Den passade på att ta en en städtur runt i rummen.
Imorgon kommer en aktuell prognos för väder från Esrange och projektet Fucus in Space.
Nu har det gått över sex månader sedan det första försöket att skicka upp blåstång med en sondraket från Esrange i Kiruna blev uppskjutet. Det nya datumet nu planerat till november. Förberedelserna startade i juni 2024. Då var jag ute i vattnet och klippte av tillväxtzonen på en massa blåstångstoppar, strax ovanför flytblåsorna. Sen var det bara att vänta på att en det växte ut en bunt adventivgrenar från den skadade toppen.
I september samlades ett antal knippen med små adventivgrenar från ett stort antal individer in och placerades i odlingskammaren på institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP). Där har den nu anpassats till sommartemperatur och långa dagar. De är nu klara att stoppas i små rör med brackvatten och transporteras till Esrange. Om vädret vill blir det en flygtur på fredag den 22 november. Blir det dåligt väder och mycket blåst är det bara att vänta. Som längst har vi tid till 5e december.
Tångbloggen 