Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Under hösten och vintern har det planerats experiment, minsann.
Stiftelsen BalticSea 2020 vill veta varför det numera inte finns någon blåstång kvar i Björnöfjärden ute på Ingarö i Stockholms skärgård. Förr fanns här ett frodigt blåstångsbeståd, men idag finns endast ett fåtal plantor kvar (se tidigare inlägg).

Med förra årets resultat i bagaget tog vi oss an uppgiften på nytt. Vad vi ville ta reda på är om den blåstång som fortfarande finns kvar inne i Björnöfjärden fortfarande är fertil och således skulle kunna fortplanta sig om den fick bättre förutsättningar, eller om den är såpass gammal och stressad att den inte längre producerar tillräckligt mycket ägg och spermier för att möjliggöra en återetablering av bestånden.

Kort och gott: Är det tången eller vattnet som är problemet?

Insamling av tångdamer för fertilitetsstudier.

Insamling av tångdamer för fertilitetsstudier.

I mitten av maj (den första riktigt varma vindstilla dagen, ibland har man tur) åkte vi ut på Björnöfjärden för att samla in material för våra experiment. Vi behövde fertila toppar från blåstångs-honor inne i Björnöfjärden för att mäta deras fertilitet, men även från bevisat fertila honor från de frodiga tångbestånden i Ekenäsviken utanför för att kunna jämföra mellan Björnöfjärdens vatten (dåligt?) och Ekenäsviken (funkar fint).

De svullna, knottriga topparna hos blåstången kallas receptakler och innehåller antingen ägg eller spermier.

De svullna, knottriga topparna hos blåstången kallas receptakler och innehåller antingen ägg eller spermier.

Blåstången är från början en marin (saltvattenslevande) art som växer i tidvattenzonen på norra halvklotet, där den regelbundet hamnar ovanför ytan vid lågvatten. När Östersjön hade sitt senaste stora inflöde av saltvatten (riktigt stora, alltså) för ungeför 8000 år sedan, följde många marina arter med in i Östersjön. Allteftersom har Östersjön spätts ut och idag är det världens största brackvattenhav. Brackvatten är vatten med mellan 1-15 psu (samma som promille) saltinnehåll. En del marina arter har klarat av att anpassa sig till de låga salthalterna, blåstången är en av dem.

Det som skiljer blåstången i Östersjön från den på västkusten är vad som får dem att sätta igång med fortplantningen. På tidvattenkusten är det störst skillnad mellan hög och lågvatten under fullmåne. När blåstången legat uppe i luften och torkat ut under en lång period av lågvatten och sedan blötläggs igen reagerar den och släpper ägg och spermier. Det är viktigt att släppet sker synkroniserat för att fortplantningen ska lyckas. Både ägg och spermier är nämligen kortlivade och klarar sig inte särskilt länge.
Vill man som forskare göra ett fortplantningsförsök, behöver man således bara låta mogna receptakler ligga i luften några timmar och sedan lägga dem i vatten igen för att de ska släppa sina ägg och spermier.

Äggen ligger förpackade 8 stycken i en påse, som kallas oogon. Spermierna är mycket mindre och ligger 64 stycken per påse, som kallas anteridier. När de kommer ut i vattnet löser påsen upp sig och spermierna kan påbörja sin simmning mot äggen. Äggen är tunga och sjunker mot botten. Spermierna har en liten ögonfläck med vilken de kan skilja på ljus och mörker. Botten är alltid mörkast och när spermierna kommer tillräckligt nära äggen känner de doften av de feromoner som äggen sänder ut för att locka till sig spermierna. En god parfym funkar visst alltid, oavsett om man är tång eller människa.

Runda små blåstångsäggägg och lite större oogon (8 ägg i en påse) ses här under stereolupp.

Runda små blåstångsägg och lite större oogon (8 ägg i en påse) ses här under stereolupp.

Även i mikroskop är spermierna små. I mitten syns en påse (anteridium) med spermier som just håler på att öppna sig.

Även i mikroskop är spermierna små. I mitten syns en påse (anteridium) med spermier som just håler på att öppna sig.

Men i Östersjön finns inget tidvatten. Tången kan förvisso hamna över ytan om det blir långvariga högtryck, men det är inget som sker regelbundet och inte heller alltid under fortplantningssäsongen mellan maj och juli.

Sylvia Andersson, då doktorand för Tångbloggens Lena Kautsky, upptäckte 1994 att Östersjöns blåstång fortplantar sig vid fullmåne, även om de för tillfället befinner sig inne i ett kylrum på laboratoriet. Vi vet ännu inte HUR det går till, men månen verkar på något sätt fungera som en synkroniserande faktor för blåstången att släppa ägg och spermier samtidigt. Detta innebär dock att den glada forskaren inte kan ta genvägen med uttorkning, utan snällt måste vänta på fullmåne och kvällstid, eftersom tången påbörjar sitt stora släpp först kl 19:30 ungefär och håller på till lite efter 22. Kaffe är tångforskarens livlina i detta fall.

Vår experimentuppställning för att kontrollera fertiliteten hos Björnöfjärdens tånghonor bestod av ett hon-receptakel (könsorgan) upphängt i sytråd i ett provrör. Receptaklet kom antingen från en Bjönöfjärdshona eller från våra kontroll-honor från Ekenäsviken som vi sett kan fortplanta sig. Vattnet som receptaklen hände i kom antingen från Björnöfjärden eller från Ekenäsviken. Detta resulterade i fyra olika behandlingar; Björnötång + Björnövatten, Björnötång + Ekenäsvatten, Ekenästång + Björnövatten samt Ekenästång + Ekenäsvatten (vilken fungerar som vår kontroll).

Men vi vet även att salthalten i vattnet är avgörande för hur tången lyckas med sin fortplantning. Kan det vara så enkelt att det bara är det som är problemet inne i Björnöfjärden? Det är nästan en hel promille saltare i Ekenäsviken utanför där tången frodas ordentligt. Detta måste vi givetvis undersöka! Så vi gjorde samma uppställning som ovan fast vi saltade upp både Björnövattnet och Ekenäsvattnet till 6 psu/promille, en salthalt där blåstången ska ha god befruktning enligt tidigare studier. Det blev många provrör…

Upphängda receptakel i provrör. Äggen kommer samlas på botten när de har släppts.

Upphängda receptakel i provrör. Äggen kommer samlas på botten när de har släppts.

Eftersom det var honornas fertilitet vi ville undersöka denna gång, tog vi och samlade in hanar från Askö-området där vi vet att det är i god fertil form.

Att klippa av tillräckligt många receptakel för ett experiment tar tid.

Att klippa av tillräckligt många receptakel för ett experiment tar tid.

Receptaklerna torkas av (guggeduttas) för att minimera onödigt skräp

Receptaklerna torkas av (guggeduttas) för att minimera onödigt skräp

Hanarna lades i glasbägare och ställdes svalt, sen var det bara att vänta på kvällen och se ifall något skulle hända denna natt.

Missa inte nästa avsnitt i vår följe-tång för att få reda på om det blev någon fortplantning.

Vi har tidigare här på Tångbloggen berättat om stiftelsen Baltic Sea 2020. Vi på Tångbloggen är involverade i ett projekt att försöka ta reda på varför blåstången nästan helt har försvunnit från Björnöfjärden.
Under sommaren 2014 hängde vi ut galler med friska, fina blåstångshanar och -honor för att ta reda på om det var så enkelt att man bara kunde flytta in ny tång i Björnöfjärden. Vi misstänkte dock att det kan vara för låg salthalt för att tången ska lyckas med förökningen, samt att Björnöfjärdens vatten är väldigt påverkat av omgivningens näringsutsläpp.

Blåstång på galler för fortplantningsförsök.

Blåstång på galler för fortplantningsförsök.

Resultaten från det försöket visade att det inte skedde någon fortplantning alls inne i Björnöfjärden, inte ens med vår friska tång. När man simmar under vattnet kan man se på den gula färgtonen att det är ett ganska näringspåverkat vatten. Inte konstigt eftersom det är en innesluten vik med mycket land runtom. Ute i Östersjön har vattnet däremot en friskare, grön ton. På västkusten går det mer i blått.

Färgtonen i vattnet avslöjar att det är ganska påverkat av näringsämnen.

Betongstenar under tång-gallret för tångbebisar att fästa på. Färgtonen i vattnet avslöjar att det är ganska påverkat av näringsämnen.

För att vara säkra på att det teoretiskt skulle kunna ske fortplantning, gjorde vi även en inventering av de små kvarvarande bestånden av blåstång för att se så att det fanns både hanar och honor, vilket det gjorde. Men trots detta ingen fortplantning. Vad kan vara orsaken till detta?

Både hanar och honor måste finnas på plats, vilket kontrolleras med skalpell och lupp.

Både hanar och honor måste finnas på plats, vilket kontrolleras med skalpell och lupp.

Under 2015 så har vi gått vidare i vårt sökande efter hur vi ska få tillbaks blåstången i Björnöfjärden. Följ följe-tången och få reda på hur det stora fortplantningsexperimentet vid fullmånen gick till och vad som hände med salthalts-försöket.

Förra veckan besökte ett stor grupp från Sveriges ekokommuner Askölaboratoriet och fick veta mer om vad som händer i Östersjön från olika forskare. Besöket beskrev också i Sörmlands nyheter i en artikel av Hanna Svensson. Deltagarna delades in i tre grupper och fick först möta Ellen som beskrev blåstångens viktiga funktioner i Östersjöns ekosystem och varför den inte bara är ” lite skröfs i vattnet”.

Bild 1 Sveriges ekokommuner 20150528

En lång artikel om besöket finns i lördagens nummer med rubriken ”Med Östersjöns hälsa i fokus”.

Det som däremot syns tydligt nu i strandzonen bara blåsten lugnar ner sig igen är att mycket av de fintrådiga algerna som startade sin tillväxt i våras nu lossnat och driver in till strandkanten, eventuellt fastnar på fjolårets vasstrån. När de och alger och annat organiskt material bryts ner, hamnar cellinnehållet i vattnet och när vågor piskar vattenmassan är det ungefär som när vi vispar ett ägg – det lösta organiska materialet bildar ett skum på ytan som kan driva iland och ligga kvar efter det att det blivit lugnt och spegelblankt i vattnet.bild 2 våralger på drift Bild 3 skum efter stormen

Resterna av de fintrådiga bruna våralgerna driver i ytan. Detta och skummet på ytan i Askölaboratoriet hamn är båda naturliga fenomen.

Ellen berättar både om hur dåligt det har varit när blåstången skuggades av fintrådiga alger och ljuset inte räckte lika långt ner i vattenmassan så tången bara kunde överleva ner till 5-6 meters djup och att det nu finns tecken på en förbättring i många områden även här runt Askölaboratoriet där det finns många stationer där just förändringar följts under lång tid. Långa tidsserier är nödvändiga för att kunna följa om de åtgärder som sätts in både regionalt och nationellt får en effekt. Eftersom blåstång är en av Östersjöns nyckelarter med ett rikt djurliv är en också en viktig indikator på miljötillståndet.

Bild 4 Ellen och ekommuner

Ellen beskriver hur övervakning av alg bältet går till för en av grupperna bestående av beslutsfattare och myndigheter från hela landet. En av deltagarna var generaldirektören för Havs- och Vattenmyndigheten Björn Risinger, som spred informationen via Twitter under besöket.

Nästa presentation av Lena Viktorsson forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum, handlade om det stora saltvattensinbrottet i vintras och demonstrerade detta med en modell där ett tungt salt rosa färgat vatten (hon använde karamellfärg för att färga vattnet med), hälldes in över tröskeln och deltagarna kunde se hur det sjönk ner till de djupare delarna och låg kvar där. Nästa grupp fick följa vad som händer om nytt ännu saltare vatten kommer in i Östersjön genom Öresund. Det tränger undan det rosa vattnet som blir ett mellanskikt och lägger sig närmast botten. Ett experiment som du kan prova att göra t.ex. i skolan. Det finns en kort video film där detta demonstreras som du kan hitta på Askölaboratoriets facebook sida.

bild 5 skiktad - saltvatteninbrott bild 6saltvattens skiktning

Demonstration av hur ett saltvattensinbrott går till.

Vid den gamla gistgården satt forskningsassistenter och rensade nät från en pågående fiskundersökning där sambandet mellan förekomst av stor rovfisk, gädda och abborre påverkar födoväven och att det nu finns otroliga mängder av spigg i våra kustvatten.

bild 7 spigg fångst

Ett nät fullt med spigg. Det tar tid att rensa, fenorna sticks och fingrarna är ömma efter att ha rensat ett nät med över tusen spigg.

En av anledningar kan vara bristen på stora rovfiskar och en åtgärd som testas är att både skydda viktiga lekområden under våren för gädda och abborre men också att försöka återskapa bra lekområden för dessa arter utmed kusten. Detta är inte tångbloggens specialområde men vi hoppas kunna berätta mer om och följa nya resultat från forskning på Askö framöver

Det har blivit hett med alger.
Bara den senaste månaden har alger som mat synts och hörts i olika media.
Bland annat i P1’s program Meny, där vi fick följa med Linnea Sjögren och Jonas Pettersson, som driver företaget Catxalot, på tångsafari uppe i norska Lofoten.
Programmet var även i Japan och kände av matkulturen där. Den observante lyssnaren lade såklart märke till att reporten sade ”sjögräs” några gånger under inslaget. Men som luttrade Tångbloggen-läsare förston ni såklart att hon EGENTLIGEN menade alger. Sjögräs är ju, som bekant, en kärlväxt som inte konsumeras av människor. Fick förresten reda på av en västkustbo att felsägningen verkar vara lokalt förankrad kring Stockholmstrakten. Intressant.

Men förrutom att synas, eller snarare höras, i radi, så var alger även med i Berghs slututställning; Goosebump Factor.

Malin Strömblad, som gått Graphic Design, hörde i våras av sig till oss på Tångbloggen för att prata om hur havet mår och vad man kan göra för att informera om problemen med plast i havet.

Malin Strömblad vid sin monter om vad som finns i havet

Malin Strömblad vid sin monter om vad som finns i havet

Malin samlade in ilanddriven plast och smälte ner den till olika askar för att fylla med sådant som ska finnas i havet, alger. Toppenbra tänkt, tycker vi på Tångbloggen! Nästa gång du går längs havsstranden, fundera på om det du hittar hör hemma i havet eller inte.

Allt hämtat från havet, både material till asken och innehållet.

Allt hämtat från havet, både material till asken och innehållet.

Många nya arter hittas i våra havs som kommit hit med barlastvatten, sittande på båtskrov eller hämtats från andra havsområden för att odlas, som det japanska jätteostronet. I torsdags spikade Josefin sin avhandling, traditionsenligt på en planka på institutionen tre veckor innan den dag hon kommer att försvara den offentligt, den 9 juni kl.13.00 på Stockholms universitet.För ändamålet behövs en stor spik och hammare. Josefin spikar glad handledare Josefin med hammare och stolt handledare. Josefins Avhandling Avhandlingen omgiven av skal från andra nyinkomna arter av olika musslor. Under disputationen kan du få lära dig mer om algarter som hittas på Svenska västkusten. De har talande svenska namn som japanplym (Heterosiphonia japonica) och japantofs (Bonnemaisonia hamifera) två rödalger och brunalgen ishavstång (Fucus evanescens). Avhandlingen tar också upp hur de nya arterna av makroalger påverkar andra algarter och betare och vilka större förändringar av algsamhällena  en ökad förekomst av dessa arter kan få långsiktigt.

Det gjorde inte Tångbloggen.

Istället satt vi i morgonbrisen vid Släggö i Lysekil utanför Havets Hus och sände Naturmorgon i P1.

Vi har sällskap av den för Lysekil obligatoriska gråtruten (du kan inte gå någonstans utan att en trut är i närheten, ifall du skulle tappa mat), några svalor, en strandkrabba och lite nyfikna spigg nere i vattnet. Naturmorgons Lena Näslund låter Anders Salesjö, dykare, fotograf, marinbiolog och lärare på Gullmarsgymnasiet, berätta om varför han älskar att vara under ytan. Det är lätt att dras med när Anders berättar. Han är full av entusiasm och är otroligt kunnig på allt som finns i havet. Det var faktiskt han som lockade in mig på marinbiologins bana, en gång i forntiden.

Jag har även lurat med Lena på ett dopp i det blå. Det var ju hela åtta grader varmt, och såhär på våren spirar ålgräsängen utanför Släggö i gnistrande grönt. Lena är inte den som backar för en utmaning, så vi tar en simtur bland vajande sockertare och nyfikna stensnultror. Tur att det finns torrdräkt! Hur det lät kan du höra här

Dykande reporter Lena Näslund upplever våren i havet utanför Släggö.  Foto: Benny Eriksson

Dykande reporter Lena Näslund upplever våren i havet utanför Släggö.
Foto: Benny Eriksson

Med i programmet är även Anna Odhammer som jobbar på Havets Hus, det fina havsakvariet i Lysekil som visar upp Gullmarsfjordens skatter för den som kanske inte är lika dyktokig som Anders och jag själv. Havets Hus har i flera år arbetat med att föda upp och sätta ut småfläckig rödhaj, en art som drabbats hårt av trålningen. Nu har turen även kommit till den sagolika knaggrockan, även den kraftigt missgynnad av de störningar av botten som trålningen medför. Lyssna här på det inslaget.

Har man vägarna förbi Bohuslän i sommar så rekommenderar vi varmt ett besök för att se hur det går för rockorna, rödhajarna och alla de andra trevliga invånarna på Havets Hus. Självklart får man inte missa att ta en snorkeltur längs klipporna och uppleva alla härliga färger och former hos algerna!

Vi ses i vattnet!

Det går inte riktigt att föreställa sig att Visby kommer att vara fullt med folk om drygt två månader när semestrande människor och den politiska Almedalsveckan drar igång. Nu blommar påskliljor och pestskråp i backarna och vågorna rullar in mot det fina och rundspolade stenarna i strandkanten nedanför Almedalen.1 påskliljor pestskråp 2spolade stenar Visby 2015

Var på Havsfrumöte; (ett nätverk för marina kvinnliga forskare och doktorander också öppet för de som arbetar med frågor i sötvatten), i Visby och passade på att ta en tur ner till stranden under lunchen för att kolla upp vad som växte på stenarna och hur långt våren kommit i vattnen ute i öppna Östersjön.

3Visby grönalger 4Visby tångvallen

I zonen där vågorna rullar in var stenblocken härligt knallgröna av olika arter av grönalger som är typiska så här på våren. Längre upp fanns en tångvall som mest bestod av blåstång och rödalger bland annat gaffeltång även kallad kräkel. På några av tångplantorna syntes anlagen till förökningstoppar tydligt. Det är fortfarande kallt i vattnet under 10 grader så det kommer att ta ett tag till innan blåstångens förökningstoppar är mogna och tången kan föröka sig. 5 tång o furcellaria6strand kust visby

Det blev två fantastiska dagar i Visby – med vågskvalp och solglitter.

Så här dags på året ser det ut som om någon varit runt och målat klipporna med vit färg för att hälsa våren välkommen i Östersjön. Tidigare på året när vattenståndet var högre växer det massor med kiselalger på klipporna och när vattnet sjunker torkar kiselalgerna in och färgar klippor och stenar vita. Vassen står ännu brun utmed stränderna.

1 intorkade kiselalger1 vinter vass och glitter

Vid bastuklippan syns de första grönalgerna. Närmast i vågsvallet växer det fortfarande både tidiga brunalger och bruna kiselalger som inte torkat ut. Precis som på land kommer det att bli en succession av arter i zonen ovanför blåstången. Tänker fota samma klippa i samma vinkel under de kommande månaderna och följa hur artsammansättningen i det grunda algbältet förändras med tiden.

3 klippan 8 april 2015

Ännu har inte så mycket av havsgråsuggor och andra arter vandrat in från djupare områden. De fastsittande arterna havstulpan och blåmusslor sitter kvar på många ställen. Men en och annan tångmärla gömmer sig bland havstulpanerna från förra året.

8 Gammarus 29 blåmusslor och byssustrådar

På fotot med blåmusslor syns byssustrådarna tydlig på den högra musslan. De är tunna och håller fast blåmusslan. Unga musslor kan skära av trådarna med foten om platsen inte har en bra tillgång på vatten och sen kan den krypa en bit med foten, hitta en bättre plats och sätta sig fast med nya byssustrådar.

Helgen före påsk var jag på västkusten och strosade utmed stränderna som vanligt. Det var riktigt lågt vatten, vilket är vanligt på våren, och solen sken. Överst på de stenarna i strandkanten syns blanka lite svagt röda smala band. Det är en rödalg som är vanlig tidigt på våren och heter Bangia. Den liknar de alger som finns runt sushi, och kallas nori. Torrlagda på stranden låg också blåstång, med långt komna förökningstoppar. De mognar fram när temperaturen blir över 10 oC och det har varit varmare i luften än i vattnet tidigt i år. Runt om fanns det massor av sandmaskens skithögar som den lägger upp på ytan. De blir liggande när det är lugnt och stilla i vattnet.

1intorkad bangia2tång och arenicola

Runt några av tångplantorna hade massor med strandsnäckor samlats, i väntan på att tidvattnet skulle komma tillbaka. Medan jag gick runt och fotade steg vattnet långsamt och på ytan låg små fläckar av torkad sand och flöt. Syns i solen.

3Littorina och tång4flytande sand

Lite djupare var stenarna täckta med små nykomna japanska jätteostron. De unga ostronen satte sig fast på stenar och skal under hösten och har nu vuxit och är ca 3 cm stora med ett vackert mönstrat skal i vitt och mörklila. Ett annat tydligt vårtecken är de rödbruna lite förgrenade Dumontia plantorna och de tunna gröna bladen av Monostroma, strutsallat. En snygg färgkombination på våren där de sitter på stenar och skal.

5ostron 201503297Monostroma Dumontia

Nu är påskhelgen snart över men här kommer en påskhälsning från västkusten.

Nästa år skulle jag önska mig att det fanns mer rena alger iland spolade utan att vara intrasslade i olika färgade plastskräp.8Gladpåsk 2

Idag, den 1:a April, kan Tångbloggen presentera nya forskningsreslutat som visar att mikroskopiska alger kan anrika guld ur havsvatten. Det är den nya super-algen Chrysochromulina apriliensis, kattguldsalgen, som genom att filtrera havsvattnet kan samla upp betydnade mängder guld och andra ädla metaller ut havet. Detta får den att glittra när solen lyser på den.

För något år sedan var det en stor blomning av C. apriliensis utanför Gotland, men då det även fanns mycket blågröna alger kunde man inte se guldglittret på satellitbilderna, utan först i vattenprover.
Tångbloggen har även dokumenterat att när stora blomningar av C. apriliensis har drivit iland, kan man se hur de täcker den ilandspolade blåstången på stranden.

Fucus täckt av guldalger

Hur får man då upp guldet? Genom att filtrera vattenmassan kan man anrika guldet. En metod kan vara att använda sig av den filtrerande sjöpungen, som sedan kan rötas till biogas när man har utvunnit metallen. Denna metod är numera patentsökt.