Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Under en vecka kommer vi att vara på ön Helgoland i Nordsjön och delta på European Marine Biology Symposium, EMBS. Detta är det 50 året sen EMBS första symposium hölls på Helgoland. Resan ut från Hamburg var ganska blåsig när vi kom ut på öppet vatten och skumpig i en katamaran som for fram över vattnet trots 2-3 meter höga vågor. Ibland gick det att skymta Helgoland vid horisonten men det syntes inte mycket av hamnen när vi närmade oss land.

1 katamaran i solsken2 Helgoland i fjärran3 regn igen sikt alls5anlöper hamnen i Helgoland

Dag ett på symposiet fick vi höra lite om hur den första konferensen initierades. Helgoland var tidigt en plats dit biologer gjorde exkursioner. Bilden visar deltagarna på en biologisk exkursion till Helgoland 1865. Inför fotograferingen har de ställt upp sig med planktonhåvar. E. Haeckel som den konstnär han var är såklart helt klädd i vita kläder.

4 Biologisk exkursion

Professor Otto Kinne, startade EMBS 1967 som sedan har hållits varje år någonstans i Europa. Organisationen är liten och det är nästa års värdinstitution som bestämmer program och ordnar symposiet. Ett moment har funnits med sen start en 1967, är en tävling där den vinnande nationen får ta emot vandringspriset ” the Yellow submarin”. Tävlingen om denna förväntas bli hård i samband med 50 års jubileet. Efter flera intressanta föredrag om vikten av att samarbeta över ämnesgränserna och använda historiska data. För den som vill veta mer om förändringar i fisket i världen finns en bra länk här. 11 Ocean Past Plattform Cost Action Sen var det dags för lunch och tid att spana på den närmaste stranden. För att skydda stränderna mot vågorna finns stora vågbrytare runt piren.

6 Pir vågbrytare7 Porphyra

På dessa växte både grönalger av släktet Ulva, blåstång och olika arter av purpurhinna Porphyra spp.

8 Littorina

Jag hittade stora strandsnäckor, Littorina littorina och det roligaste fyndet var två små krabbor av en ny introducerad art, Hemigrapsus sanguineus.

9 Hemigrapsus sanguineus

I morgon kommer många av presentationerna just att ta upp ämnet introducerade, främmande arter, arter som transporteras medvetet eller omedvetet av oss människor till ett nytt havsområde, lyckas etablera sig och sprida sig och eventuellt ställa till olika problem. Fortsättning följer.

På land blommar ljungen för fullt och lingonen ser ut att vara mogna snart på soliga ställen. Lite tecken på att det börjar dra mot höst på land. Finns det liknade tecken i våra vatten och vid stränderna i Östersjön? Tog ett dopp vid bryggan nära Kapellskär och det var friskt, inte riktigt 15 grader men solen värmer fortfarande.

bild 1 lingon och ljungBild 2 tro det eller ej - knappt 15 grader

Nu är jag tillbaka vid Askölaboratoriet några dagar så här kommer lite tecken på att det blir kyligare i vattnet och sker förändringar, även vilka alger som finns och driver iland och hur vattenväxter beter sig. Så länge det var lågvatten drev det in lite cyanobakterier bland de fintrådiga algerna i strandkanten. Men nu när det börjar blåsa mer och vattenståndet stiger då är både den för hösten ovanliga synen av cyanobakterieblomningarna över och den långa perioden med lågt vatten slut. Denna har gjort att de grunt växande fastsittande grön- och brunalgerna blivit mer eller mindre vita och dött. De kommer att finnas kvar ett tag men sedan slitas bort från klipporna.

Bild 3 Foto från stranden vid gamla båthuset

bild 4 torkad blåstång -kanske överlever de?

Vid fören på den lilla båten har det drivit in lite cyanobakterier. De sista resterna av den sena sommarblomningen? Men man vet aldrig.

Bild 5 algblomning vid fören

Det är lika svårt eller svårare att förutspå var och när de driver in till en strand än vädret. För det finns få modeller och inte alls på samma skala som för väderförutsägelser idag.

Så nu till vilka spår jag hittar i strandkanten vid den närmaste sandstranden. Ett är när jag hittar de första små täta skott som axslinga, Myriophyllum spicatum börjar bilda när det blir kallare i vattnet eller dygnslängden blir kortare. Tror inte att någon vet bestämt vad det är som gör det. Något att undersöka? Det är dessa skott som de övervintrar med och som de kan spridas med långa vägar. På fackspråk kallas de för turioner. Mer om detta senare i höst.

Bild 6 Myriophyllum - hösttecken?

Det lilla täta gröna skottet till vänster är ett första spår på ankomsten av sensommar och höst i havet.

Det andra är en typisk sensommarart ibland makroalgerna som heter violettslick eller Polysiphona violacea. Lite svagt rödlila i färgen som bildar ganska stora tofsar som ser ut som luddiga moln. Dessa två låg nära bryggan inne ibland ålnaten. En vacker syn för en algforskare som mig.

Bild 7 Polysiphonia och ålnate

Så för att avsluta detta inlägg på bloggen, med en lite annan vinkling skall jag ta med er på ett traditionellt inslag som sker när en doktorand är klar med sin avhandling och den skall spikas upp/ anslås. För Tångbloggen var detta en stor händelse när Ellen spikade sin avhandling på en för detta ändamål uppsatt stor planka. Den andra, för institutionen flyttade just.

bild 8 spika avhandling

Efter det att avhandlingen, som såklart handlade om smaltång, vederbörligen satt fast på plankan serverades en utsökt smaltångstårta (obs förökningstoppar och betare), som Ellen bakat till det traditionella ”Spika fikat”. Fortsättning följer både på vad som händer i havet under hösten och inom tångforskningen och då speciellt smaltången

!bild 9 ellen med smaltångstårta bild 10 Avhandling vid fin tavla

Algblomningen – kom sent men hann med att bli ett inslag i TV! Det årliga inslaget. Det de ville prata om var hur farlig algblomningen är. Så som start – jag brukar inte bada om jag inte kan se fötterna när jag står till knäna i vattnet. Och barnen bör inte få bada heller. Hundar som inte riktigt förstår hur äckligt det är skall man hålla från vattnet. Efter att ha badat sitter mycket av de giftiga cyanobakterierna i pälsen som hunden slickar i sig. Den kan bli sjuk eller i värsta fall dö eftersom  levern skadas. Samma sak med boskap – de skall inte dricka av vattnet. Vad betyder ordet algblomning? Det är massförekomst av något växtplankton, cyanobakterie eller någon fintrådig makroalgsart som lossnat och driver runt i viken. Nu till hur TV programmet kom till och lite mer om algblomningar.

Den första algblomningen som jag fotade var näst sista dagen i Almedalen på Gotland, men få, om någon, verkade märka den tjocka soppan vid stranden i Visby.

Visby algblomning

I mitten på veckan ringde TV för att nu fanns det rapporter om större ytansamlingar ute på öppna Östersjön och meteorologerna förutspådde att vindarna skulle driva in dem till kusten. Frågan var ”Kan vi komma ut till Askölaboratoriet och göra en intervju och filma lite?”

1Askö på Rapport idag 20150813.

Letade algblomning vid piren på eftermiddagen men det syntes inte ett spår av någon blomning. Nästa morgon på onsdagen var det däremot fullt med cyanobakterier som täckte ytan i viken vid det gamla båthuset.

2Algblomning för en dag.

Det gick lätt att håva in massor, så mycket att det var svårt att få dem att rinna ut ur håven. Efter att ha hällt upp lite i ett mätglas flöt de upp till ytan. Detta är typiskt i slutet av en blomning, då fylls cellerna med små luftbubblor som får dem att flyta upp till ytan i lugnt väder. Sen vart de driver iland beror på väder och vindförhållanden.

3håva algblomning4visa att blågröna alger flyter upp

Hur vet man att det är cyanobakterier och inte grönalger som bildar blomningen? Ett säkert tecken är att när cyanobakterier dör så kommer den blågröna färgen fram. Syns tydligt på håven som låg och torkade i solen en stund jämfört med de levande som är mer gröngrå i färgen. Ordet cyan betyder blå- turkos och kommer från grekiskan.

5cyanobakterie färg i håven

Intervjun tog säkert 30 min eller mer på bryggan och bland det som inte kom med i TV var att den viktiga blomningen av växtplankton sker på våren i slutet mars- april. Då är det kiselalger, dinoflagellater och andra grupper av små växtplankton som har mycket högre produktion och är centrala för havets produktion av djurplankton och mat till många filtrerande musslor på bottnarna. Hur denna blomning utvecklas följs noga av forskarna men får inga rubriker i tidningarna. Detta beror dels på att de inte flyter upp till ytan så de syns och kan dokumenteras med satelliter, men också på att det är kallt i vattnet i mars och inga är ute och badar.

6Vad vi pratar om som inte kom med

Lika fort som cyanobakterieblomningen dök upp, lika fort försvann den. Nästa morgon var den borta, vattnet var klart så det gick att se botten med vattenväxter och stim av småfisk.

7algblomingen borta

Men det betyder inte att den inte har påverkan på Östersjöns ekosystem. Det började blåsa mer och mycket av algblomningen blandas då ner i vattnet och sjunker till botten där det går åt syre för att bryta ner dem. Så istället för att göra det mindre behagligt att bada så blir det ett problem som vi inte ser men varje år så bildas det ungefär lika mycket cyanobakterieblomningar så länge det finns fosfor tillgängligt i öppna Östersjön och kväve att fixera från luften.

Jag tycker det är dags att även börja rapportera om allt annat som sker i havet under året. En start kan vara att undersöka när havstulpanerna kommer och sätter sig på badstegens undersida eller använda en uthängd platta som den som finns på Askölaboratoriet.

Havstuplansplattor, 20150813, rengjord för 4 veckor senDär kom havstulpanerna relativt tidigt i år. Redan i mitten av juli skrapades den översta halvan av plattan till vänster ren. Sen dess har det inte kommit mycket mer havstulpaner. Den till höger är en gammal platta som fått hänga kvar och har både döda havstulpaner, blåmusslor och mossdjur som påväxt. Det lönar sig att göra något om du vill ha en ren båtbotten.

Några sista bilder från sommarens fynd på västkusten.Det har skrivits en del om nya små arter av krabbor som introducerats till västkusten. Så när jag vänder på en taktegel platta som jag lagt ut vid min strand och ser en liten blek lila krabba med ovanlig form, definitivt inte en vanlig strandkrabba så var min första tanke –kul en ny art. Men om man riktigt tittar noga så syns det att den klorna har svarta spetsar- som avslöjar att det är en riktig krabbtaska, Cancer pagurus. De som blir stora och goda att äta när de är fullmatade på hösten. Alla är små först.

1krabbtaska - liten

Vid starten av juli drev det in ovanligt många blå brännmaneter, men som tur var så blåste många upp på land så det gick fint att bada efter några dagar. När, var och hur många maneter som dyker upp vid en strand är svårt att förutse. I år har rapporterna varit många om att det varit just varit de blå brännmaneterna som dominerat. Lite senare i juli dök några få röda brännmaneter upp vid badpiren.

2 massor med maneter

Blå och röda klumpar av brännmaneter som ser ut som gelé tillsammans med lite plast som vanligt. Och massor av fler maneter i vågorna utanför. Att undersöka stenar och lyfta och vända på skal –bra ställen att hitta olika arter. Detta skall av bollmussla, Artica islandica, var fullt med vackra orangefärgade mossdjur som bildar stora kolonier. Tittar man noga så sitter det en ledsnäcka, till vänster på skalet och många små nya havstulpaner. De bruna fläckarna är en alg art som jag inte bestämt och skalet ser lite grönt ut – en annan grönalg som är mikroskopisk. Ett dött skal som är fullt av nytt liv.

3Cryptosula på Bollmusselskal

Det som växer utanför i vattnet på klippor och stenar kan spåras i vad som flyter i land på stranden. Ektofsing, Sphacelaria bipinnata de bruna bollarna i vattnet och torra på stranden och för den om inte är färgblind finns det några röda bollar om man tittar noga, de är tunnare och försvinner på stranden. De heter Spermothamnion repens, minns inte det svenska namnet nu. Ektofsing sitter på ektång, Halidrys siliquosa, och ser ut som runda tofsar. därav namnet. Ektång hittar du på lite måttligt vågexponerade klippor på ca 2 m djup och de ser lite ut som små enbuskar där de står rätt upp från botten. De har långsmala flytblåsor som ser ut som ärtskidor. Har ingen bild tillgänglig nu på denna art inser jag.

4 Drivande bollar av ektofsing och ...5 Ilandflutna och torkade

Annat som drivit iland under sommaren är murkelalg, Leartesia difformis och liten filtkudde , Spongomorpha aeruginosa. Visst är det fina svenska namn på de stora algerna. Sitter med i ArtDataBankens algkommitté som bestämmer vad algarter skall heta på svenska. Ett kul och spännande uppdrag.

6Murkelalg o liten filtkudde

Till sist för sommaren från västkusten en ilandspolad släke, Ceramium. Den är som en tavla som ligger där framför mig på stranden. Har många alger pressade i mitt herbarium – men denna liggande på en slät lite fuktig sand var helt fantastik.

7Ceramium solblekt  avtryck

Nu fortsätter rapporter från Östersjön och allt spännande som finns där!             Den nya lokalen ligger nära Kapellskär!

Panelerna var många och ibland långa – som Stockholms universitets samtals stafetter. Men mycket spännande och givande presenterades också på seminarier på Briggen Tre Kronor i samverkan med Östersjöcentrum och många olika organisationer.
1inför ett seminarium på Briggen Stockholms universitets tygkassar ligger färdiga för nästa seminarium.
Ibland allt som sas och diskuterades, är det speciellt två samtal som fastnade i mitt minne. Den livliga diskussionen om makten hos den nya yrkesgruppen; de policyprofessionella, som spelar en allt större roll i kommunikationen mellan olika grupper i samhället när allt går snabbare och snabbare och att hinna med att göra fördjupade analyser blir svårare och svårare för en politiker eller inom en myndighet. Samtidigt har antalet anställda vetenskapsjournalister på dagstidningarna minskat drastiskt.
2nedmontering av dagspressen Bilden visar det minskade antalet artiklar i tidningar under senare år.
Samtalet leddes och modererades av Henrik Hamrén, från Östersjöcentrum. Henrik hade också filmat folk på gatorna i Visby om intresset för forskning och vetenskap. Det ämne som kom högst var Astronomi och rymden! Med lite följdfrågor visade det sig att många kunde mycket om hur läget är med Östersjön. Medan dessa samtal och paneldiskussioner pågick drev en blomning av makroalger in till stranden. På måndagen var jag nere och samlade alger för att visa vilka arter som växer på stenar i strandzonen såhär års. Då var vattnet klart och algerna kraftigt friskt gröna.
3Klart vatten alger visby 4 Ilanddrivna ruttnande trådalger Uppe på stranden syns ilandspolade brun- och rödalger och i vattnet driver mer alger runt. Det är naturligt att de fintrådiga algerna lossnar och ansamlas på botten eller driver in till kusten. Men utanför Gotland har blåstången försvunnit på stora områden och gett plats för fintrådiga grön, brun och rödalger. För den som ville lära sig mer om algblomning fanns mycket att läsa på Briggen Tre Kronors fördäck under den stora gammelgäddan.
5gädda och torsk
6 Om algblomningar Om olika algblomningar.
Mängden algblomningar beror inte bara på tillgången av fosfor och kväve utan när det gäller fintrådiga alger också hur stora mängder med betare det finns. Om det t.ex. finns gott om små havsgråsuggor, märlor och snäckor av olika arter då kan de beta ner mängden trådalger. Detta kallas för en trofisk kaskad. De två bilderna här under visar vad som händer i en grund vik om det inte finns stora rovfiskar, som gädda och abborre. 8Gäddor borta7gäddor finns

En åtgärd för att förbättra tillståndet i viken utöver att minska tillförseln av näring från enskilda avlopp och avrinning från jord- och skogsbruksmarker är att göra så att rovfiskar som gäddan får bra möjligheter till förökning. Bygg fler gäddfabriker!

Åter till en andra panel, ett seriesamtal arrangerat av Stockholms universitet, som gav mycket tankar. Samtalet inleddes av Stockholms universitets rektor Astrid Söderbergh Widding. Här berättade Johan Rockström om Planetary boundaries, och om hur de största företagen har startat att sätta in begränsningar av resursanvändning i sitt strategiska miljöarbete. Johan tryckte på att 2015 är ett mycket viktigt år för miljön på jorden. 9Samtal om miljö och samhälle Tina Elfwing, föreståndare Östersjöcentrum, berättade hur vi kan kommunicera komplexa miljöfrågor och ta fram och bedöma Östersjöns hälsa, och Antje Jackelén, Svenska kyrkans ärkebiskop talade om vikten av att bygga upp och använda kunskapen för att skapa ett trovärdigt hopp för att kunna hantera klimatångest. Mycket givande samtal som finns inspelat för den som är intresserad på www.su.se/play

Tidigare i veckan visades hur mycket mikroplaster som sprids helt onödigt i miljön. Många tas upp av små djurplankton, hinnkräftor.
10återvinning av plast
På bilden syns två hinnkräftor med tarmen full av mikroskopiska plast partiklar. Här finns en lösning utan att mer forskning behövs – förbjud dessa partiklar i olika kosmetika.  Bredvid syns en ask gjord av plastskräp som Malin Strömblad/ Berghs School of Communication, Grafisk Design, samlat ihop och gjort en vacker liten låda – ett sätt att återanvända skräp. 10skrubber mm
Dags att åka och lämna Almedalen för denna gång. Nu med fötterna tillbaka på jorden inte uppe i himlen som på hitresan. 13fötterna på jorden Massor med nya intryck och fundering på hur Östersjöns miljötillstånd kan förbättras. Mycket har gjorts, i Stockholms skärgård var det som värst på 1960- 70-talet, men mer finns kvar att göra. När jag tittar ut genom fönstret upptäcker jag att Östersjöns horisont är krökt, också de grå skären. Är det så Planetary boundaries för Östersjön ser ut och uppenbarar sig – med ett trovärdigt hopp/ljus vid horisonten? En sak är säker havet är hela tiden i förändring. 11Planitary bounderies
Det var bara 1485 passagerare på hemresan och så  Gammelgäddan som var en aktiv deltagare under veckan och nu tog det lugnt i vilstolen.
14Gammelgäddan åker färjan hem

Starten hemifrån var tidig, och bussen till färjan packad med folk. En röst talade om att vi var 1 703 passagerare ombord. Fullt skepp.

Havet glittrande, en liten strimma med vita ulliga moln och efter den tidiga morgonen hade jag fötterna mer i luften än på jorden.

Fötter i himlen

Fötter i himlen

Den första händelsen av invigningen av Östersjöutställningen och Hållbara havs utställning av vilka kemikalier som finns i vår vardag kallad ”Ett rum och kök”

Invigning av ett rum och kök

Invigning av Ett rum och kök

Gäddan bärs ombord.

Gäddan bärs ombord.

För att locka folk ombord till Briggen Tre Kronor skaffade Östersjöcentrum in en extra stor gädda som illustrerar den udda blandningen av sötvattensarter och marina arter i Östersjöns bräckta vatten.

Ombord på fördäck visades plastskräp, allt ifrån stora hinkar och backar till de små, små mikroplast kulor som finns i olika hudprodukter som skrubber. Plast bryts inte ner alls eller tar mycket lång tid i att brytas ner i naturen och ansamlas tillslut i havet. I diskussionen under seminariet om mikroplaster var panelen överens om att dessa onödiga produkter i kosmetikan bör förbjudas och ersättas med nedbrytbara produkter som malda kärnor av persikor. I hamnen nedanför Briggen drev en rödvit plastremsa tillsammans med två mindre tångruskor med förökningstoppar. Tillsammans med flytblåsorna på tången bidrar de uppblåsta förökningstopparna till att hålla tången flytande i vattnet.

Drivande tång och plast

Drivande tång och plast

Många arter kan åka med

Många arter kan åka med

Växande på den plast som slängs eller hamnar i havet kan alger och djur driva med långa vägar. Ett exempel är en blå hink som jag hittade ilandfluten på västkusten efter en storm. Denna väg kan även nya arter introduceras till våra svenska kustvattenmiljöer (se tidigare inlägg här på Tångbloggen).

Ett annat seminarium handlade om Blå Tillväxt och nyttjandet av alla goda resurser som finns och produceras i havet. Viktigt för att få riktigt färsk fisk och lokalt fångad är att inte behövs skicka den ner till fiskmarknaden i Göteborg. Här har ett lokalt initiativ tagande gjort att det nu finns Stockholms Fiskmarknad där det går att få färsk fisk! Spännande diskussioner mellan initiativtagaren Henrik C. Andersson, kocken Niklas Edgren och forskaren Gustav Almkvist.
På Briggen visades svartmunnad smörbult en nyinkommen art i Östersjön som fiskats upp i hamnen där den är vanlig sedan några år. Den är en liten fisk som blir ca 20-25 cm lång. Den har ett fast vitt kött och smakar utmärkt, lite som marulken.

Svartmunnad smörbult

Svartmunnad smörbult

Svartmunnad smörbultssoppa

Svartmunnad smörbultssoppa

Fisk som mat

Fisk som mat

Det blev både bebisar och omelett!

Resultaten från experiment 1, där vi undersökte om ägg från blåstångshonorna i Björnöfjärden blev befruktade om de befann sig i bättre vatten eller inte, visade att blåstången i Björnöfjärden inte är i så gott skick. Även i de behandlingar där vi saltat upp vattnet lite extra var ytterst få ägg från Björnöfjärdens blåstång befruktade, oavsett vatten. Experiment 1 undersökte även om ägg från blåstång som växt utanför Björnöfjärden, i saltare och renare vatten, blev befruktade om de fick befinna sig i vatten från Björnöfjärden. Vi har inte hunnit analysera resultaten än, men det verkar det som att vattnet i Björnöfjärden just nu inte är optimalt för blåstången, ens om det är frisk blåstång som försöker.

Även om det bitvis var många ägg, så var inga befruktade i det här provet.

Även om det bitvis var många ägg, så var inga befruktade i det här provet.

Hur kan vi då se om äggen är befruktade eller inte? Jo, när ägget befruktas bildas en cellvägg efter 12-24 timmar. Väggen består av cellulosa, som man kan färga in med ett ämne som heter calcofluor-white. Om man tittar på ett infärgat prov i ett mikroskop där man även kan belysa provet med UV-ljus, kommer alla ägg som har bildat en cellvägg att lysa blått. Detta innebär dock att man får sitta instängd många timmar i ett mörkt rum och räkna blå prickar. Så regniga somrar är inte alltid så illa.

Tre obefruktade ägg, ett större oogon som reflekterar lite av UV-ljuset och ett klart lysande befruktat blått ägg.

Tre obefruktade ägg, ett större oogon som reflekterar lite av UV-ljuset och ett klart lysande befruktat blått ägg.

För att vidare kartlägga vilken del av livscykeln som är kritisk ville vi också studera hur redan befruktade ägg, alltså små bebisar, skulle klara sig i Björnöfjärdens vatten jämfört med bättre vattnet utanför Björnöfjärden. De små plattorna i experiment 2 lästes av idag och jag hittade små groddar på alla plattor, även de som växt i Björnöfjärdens vatten. Det verkar som om vi hade rätt i vårt antagande att det är just själva befruktningen som inte lyckas.

Det sista och största experimentet ska vi sätta ut i Björnöfjärden imorgon och återbesöka först till hösten och sedan även efter vintern. Tångbebisarna som vi sådde på baksidan av kakelplattorna har fästs på galler med marinbiologens bästa vän; buntband. Dessa galler sätter vi ut både inne i Björnöfjärden och utanför för att följa hur unga ”tång-åringar” klarar av att växa. Vi hoppas på ännu en mild vinter så att isen inte flyttar våra galler.

Små bruna tångbebisar på kakelplatta, sett under lupp.

Små bruna tångbebisar på kakelplatta, sett under lupp.

Det blev en lång natt på labb.
Blåstången uppförde sig exemplariskt och släppte mängder av både ägg och spermier till våra experiment (se tidigare delar av följe-tången). Vid 22-tiden utförde vi en kontroll för att se att påsarna som omsluter både oogon och anteridium hade löst upp sig så att det fanns fria ägg och spermier, samt att spermierna simmade. Sedan började vi ”tvätta” äggen genom att sila dem genom ett mycket finmaskigt nät för att få bort skrufs, oöppnade oogon och kiselalger.

Lycka! Äggen har hällts i skålen och  spermiern börjar simma ut ur sina små påsar för att befrukta dem.

Lycka! Äggen har hällts i skålen och spermierna börjar simma ut ur sina små påsar för att befrukta dem.

Att jobba sena kvällar på labb kräver koncentration. Det gäller att hålla skärpan uppe och inte somna till. Med muntra tillrop från varandra och koffeinhaltig dryck av olika slag genomförde vi inte mindre än tre olika experiment för att få svar på om blåstången i Björnöfjärden kan återhämta sig naturligt eller behöver lite hjälp på traven.

Det är inte apelsinsaft utan tångens spermier.

Det är inte apelsinsaft utan tångens spermier.

Experiment 1 undersökte om ägg från blåstångshonorna i Björnöfjärden blev befruktade om de befann sig i bättre vatten eller inte. Experimentet undersökte även om ägg från blåstång som växt i bättre vatten blev befruktade i Björnöfjärdsvatten. Vi hade även gjort en omgång av bägge sorters vatten som vi saltat upp till högre salthalt. Blåstångens fortplantning är nämligen beroende av salt och vi misstänkte att Björnöfjärdens låga salthalt kunde vara ett problem för de lokala tångbestånden.

Sussi häller ihop ägg från provrören med spermier i små petriskålar.

Sussi häller ihop ägg från provrören med spermier i små petriskålar.

I experiment 2 ville vi studera hur redan befruktade ägg, alltså små bebisar, klarar sig i Björnöfjärdens vatten kontra det bättre vattnet utanför Björnöfjärden. Vi förökade därför frisk och fertil blåstång från Asköområdet och sådde sedan dessa på små settlingsplattor i plast med skrovlig yta. Plattorna låg i burkar med samma vatten som experiment 1, det vill säga antingen Björnöfjärdsvatten, vatten utifrån eller uppsaltat vatten utifrån. Låg salthalt i vattnet kan orsaka skador på tångens celler, vilket kan påverka tillväxten och utseendet.

En blandning av ägg och spermier hälls i burkar med speciella settlings-diskar i botten. På dessa kan de små befruktade tång-äggen fästa sig och börja växa.

En blandning av ägg och spermier hälls i burkar med speciella settlings-diskar i botten. På dessa kan de små befruktade tång-äggen fästa sig och börja växa.

Det största experimentet var experiment 3, där vi vill de om lite äldre tångbebisar klarar sig om man sätter ut dem inne i Björnöfjärden. För detta sådde vi befruktade ägg från Askö-blåstång på inte mindre än 60 förborrade kakelplattor. Baksidan på en kakelplatta lämpar sig nämligen väl för tångsådd. Dessa ska få växa till sig under en månad inne i ett kylrum på labb innan vi sätter ut dem på galler inne i Björnöfjärden och utanför och sedan följer dem under ett års tid. För att jämföra labb-tillverkad tång med ”vild” hade vi även tidigare på kvällen simmat ut och lagt två galler med kakelplattor  i ett tångbälte i viken utanför labbet som vi också ska ta med och sätta ut, ett i Björnöfjärden och ett utanför. På så sätt kan vi även se om det blir bättre eller sämre att hantera sådden inne på labb eller om det naturliga sättet ute i havet ger lika bra resultat.

Kakelplattor med tångbebisar på, hoppas vi.

Kakelplattor med tångbebisar på, hoppas vi.

Klockan tre på morgonen släckte vi nere på labbet och föll i säng.

Under hösten och vintern har det planerats experiment, minsann.
Stiftelsen BalticSea 2020 vill veta varför det numera inte finns någon blåstång kvar i Björnöfjärden ute på Ingarö i Stockholms skärgård. Förr fanns här ett frodigt blåstångsbeståd, men idag finns endast ett fåtal plantor kvar (se tidigare inlägg).

Med förra årets resultat i bagaget tog vi oss an uppgiften på nytt. Vad vi ville ta reda på är om den blåstång som fortfarande finns kvar inne i Björnöfjärden fortfarande är fertil och således skulle kunna fortplanta sig om den fick bättre förutsättningar, eller om den är såpass gammal och stressad att den inte längre producerar tillräckligt mycket ägg och spermier för att möjliggöra en återetablering av bestånden.

Kort och gott: Är det tången eller vattnet som är problemet?

Insamling av tångdamer för fertilitetsstudier.

Insamling av tångdamer för fertilitetsstudier.

I mitten av maj (den första riktigt varma vindstilla dagen, ibland har man tur) åkte vi ut på Björnöfjärden för att samla in material för våra experiment. Vi behövde fertila toppar från blåstångs-honor inne i Björnöfjärden för att mäta deras fertilitet, men även från bevisat fertila honor från de frodiga tångbestånden i Ekenäsviken utanför för att kunna jämföra mellan Björnöfjärdens vatten (dåligt?) och Ekenäsviken (funkar fint).

De svullna, knottriga topparna hos blåstången kallas receptakler och innehåller antingen ägg eller spermier.

De svullna, knottriga topparna hos blåstången kallas receptakler och innehåller antingen ägg eller spermier.

Blåstången är från början en marin (saltvattenslevande) art som växer i tidvattenzonen på norra halvklotet, där den regelbundet hamnar ovanför ytan vid lågvatten. När Östersjön hade sitt senaste stora inflöde av saltvatten (riktigt stora, alltså) för ungeför 8000 år sedan, följde många marina arter med in i Östersjön. Allteftersom har Östersjön spätts ut och idag är det världens största brackvattenhav. Brackvatten är vatten med mellan 1-15 psu (samma som promille) saltinnehåll. En del marina arter har klarat av att anpassa sig till de låga salthalterna, blåstången är en av dem.

Det som skiljer blåstången i Östersjön från den på västkusten är vad som får dem att sätta igång med fortplantningen. På tidvattenkusten är det störst skillnad mellan hög och lågvatten under fullmåne. När blåstången legat uppe i luften och torkat ut under en lång period av lågvatten och sedan blötläggs igen reagerar den och släpper ägg och spermier. Det är viktigt att släppet sker synkroniserat för att fortplantningen ska lyckas. Både ägg och spermier är nämligen kortlivade och klarar sig inte särskilt länge.
Vill man som forskare göra ett fortplantningsförsök, behöver man således bara låta mogna receptakler ligga i luften några timmar och sedan lägga dem i vatten igen för att de ska släppa sina ägg och spermier.

Äggen ligger förpackade 8 stycken i en påse, som kallas oogon. Spermierna är mycket mindre och ligger 64 stycken per påse, som kallas anteridier. När de kommer ut i vattnet löser påsen upp sig och spermierna kan påbörja sin simmning mot äggen. Äggen är tunga och sjunker mot botten. Spermierna har en liten ögonfläck med vilken de kan skilja på ljus och mörker. Botten är alltid mörkast och när spermierna kommer tillräckligt nära äggen känner de doften av de feromoner som äggen sänder ut för att locka till sig spermierna. En god parfym funkar visst alltid, oavsett om man är tång eller människa.

Runda små blåstångsäggägg och lite större oogon (8 ägg i en påse) ses här under stereolupp.

Runda små blåstångsägg och lite större oogon (8 ägg i en påse) ses här under stereolupp.

Även i mikroskop är spermierna små. I mitten syns en påse (anteridium) med spermier som just håler på att öppna sig.

Även i mikroskop är spermierna små. I mitten syns en påse (anteridium) med spermier som just håler på att öppna sig.

Men i Östersjön finns inget tidvatten. Tången kan förvisso hamna över ytan om det blir långvariga högtryck, men det är inget som sker regelbundet och inte heller alltid under fortplantningssäsongen mellan maj och juli.

Sylvia Andersson, då doktorand för Tångbloggens Lena Kautsky, upptäckte 1994 att Östersjöns blåstång fortplantar sig vid fullmåne, även om de för tillfället befinner sig inne i ett kylrum på laboratoriet. Vi vet ännu inte HUR det går till, men månen verkar på något sätt fungera som en synkroniserande faktor för blåstången att släppa ägg och spermier samtidigt. Detta innebär dock att den glada forskaren inte kan ta genvägen med uttorkning, utan snällt måste vänta på fullmåne och kvällstid, eftersom tången påbörjar sitt stora släpp först kl 19:30 ungefär och håller på till lite efter 22. Kaffe är tångforskarens livlina i detta fall.

Vår experimentuppställning för att kontrollera fertiliteten hos Björnöfjärdens tånghonor bestod av ett hon-receptakel (könsorgan) upphängt i sytråd i ett provrör. Receptaklet kom antingen från en Bjönöfjärdshona eller från våra kontroll-honor från Ekenäsviken som vi sett kan fortplanta sig. Vattnet som receptaklen hände i kom antingen från Björnöfjärden eller från Ekenäsviken. Detta resulterade i fyra olika behandlingar; Björnötång + Björnövatten, Björnötång + Ekenäsvatten, Ekenästång + Björnövatten samt Ekenästång + Ekenäsvatten (vilken fungerar som vår kontroll).

Men vi vet även att salthalten i vattnet är avgörande för hur tången lyckas med sin fortplantning. Kan det vara så enkelt att det bara är det som är problemet inne i Björnöfjärden? Det är nästan en hel promille saltare i Ekenäsviken utanför där tången frodas ordentligt. Detta måste vi givetvis undersöka! Så vi gjorde samma uppställning som ovan fast vi saltade upp både Björnövattnet och Ekenäsvattnet till 6 psu/promille, en salthalt där blåstången ska ha god befruktning enligt tidigare studier. Det blev många provrör…

Upphängda receptakel i provrör. Äggen kommer samlas på botten när de har släppts.

Upphängda receptakel i provrör. Äggen kommer samlas på botten när de har släppts.

Eftersom det var honornas fertilitet vi ville undersöka denna gång, tog vi och samlade in hanar från Askö-området där vi vet att det är i god fertil form.

Att klippa av tillräckligt många receptakel för ett experiment tar tid.

Att klippa av tillräckligt många receptakel för ett experiment tar tid.

Receptaklerna torkas av (guggeduttas) för att minimera onödigt skräp

Receptaklerna torkas av (guggeduttas) för att minimera onödigt skräp

Hanarna lades i glasbägare och ställdes svalt, sen var det bara att vänta på kvällen och se ifall något skulle hända denna natt.

Missa inte nästa avsnitt i vår följe-tång för att få reda på om det blev någon fortplantning.

Vi har tidigare här på Tångbloggen berättat om stiftelsen Baltic Sea 2020. Vi på Tångbloggen är involverade i ett projekt att försöka ta reda på varför blåstången nästan helt har försvunnit från Björnöfjärden.
Under sommaren 2014 hängde vi ut galler med friska, fina blåstångshanar och -honor för att ta reda på om det var så enkelt att man bara kunde flytta in ny tång i Björnöfjärden. Vi misstänkte dock att det kan vara för låg salthalt för att tången ska lyckas med förökningen, samt att Björnöfjärdens vatten är väldigt påverkat av omgivningens näringsutsläpp.

Blåstång på galler för fortplantningsförsök.

Blåstång på galler för fortplantningsförsök.

Resultaten från det försöket visade att det inte skedde någon fortplantning alls inne i Björnöfjärden, inte ens med vår friska tång. När man simmar under vattnet kan man se på den gula färgtonen att det är ett ganska näringspåverkat vatten. Inte konstigt eftersom det är en innesluten vik med mycket land runtom. Ute i Östersjön har vattnet däremot en friskare, grön ton. På västkusten går det mer i blått.

Färgtonen i vattnet avslöjar att det är ganska påverkat av näringsämnen.

Betongstenar under tång-gallret för tångbebisar att fästa på. Färgtonen i vattnet avslöjar att det är ganska påverkat av näringsämnen.

För att vara säkra på att det teoretiskt skulle kunna ske fortplantning, gjorde vi även en inventering av de små kvarvarande bestånden av blåstång för att se så att det fanns både hanar och honor, vilket det gjorde. Men trots detta ingen fortplantning. Vad kan vara orsaken till detta?

Både hanar och honor måste finnas på plats, vilket kontrolleras med skalpell och lupp.

Både hanar och honor måste finnas på plats, vilket kontrolleras med skalpell och lupp.

Under 2015 så har vi gått vidare i vårt sökande efter hur vi ska få tillbaks blåstången i Björnöfjärden. Följ följe-tången och få reda på hur det stora fortplantningsexperimentet vid fullmånen gick till och vad som hände med salthalts-försöket.