Tångbloggen

På land blommar ljungen för fullt och lingonen ser ut att vara mogna snart på soliga ställen. Lite tecken på att det börjar dra mot höst på land. Finns det liknade tecken i våra vatten och vid stränderna i Östersjön? Tog ett dopp vid bryggan nära Kapellskär och det var friskt, inte riktigt 15 grader men solen värmer fortfarande.

Nu är jag tillbaka vid Askölaboratoriet några dagar så här kommer lite tecken på att det blir kyligare i vattnet och sker förändringar, även vilka alger som finns och driver iland och hur vattenväxter beter sig. Så länge det var lågvatten drev det in lite cyanobakterier bland de fintrådiga algerna i strandkanten. Men nu när det börjar blåsa mer och vattenståndet stiger då är både den för hösten ovanliga synen av cyanobakterieblomningarna över och den långa perioden med lågt vatten slut. Denna har gjort att de grunt växande fastsittande grön- och brunalgerna blivit mer eller mindre vita och dött. De kommer att finnas kvar ett tag men sedan slitas bort från klipporna.

Vid fören på den lilla båten har det drivit in lite cyanobakterier. De sista resterna av den sena sommarblomningen? Men man vet aldrig.

Det är lika svårt eller svårare att förutspå var och när de driver in till en strand än vädret. För det finns få modeller och inte alls på samma skala som för väderförutsägelser idag.

Så nu till vilka spår jag hittar i strandkanten vid den närmaste sandstranden. Ett är när jag hittar de första små täta skott som axslinga, Myriophyllum spicatum börjar bilda när det blir kallare i vattnet eller dygnslängden blir kortare. Tror inte att någon vet bestämt vad det är som gör det. Något att undersöka? Det är dessa skott som de övervintrar med och som de kan spridas med långa vägar. På fackspråk kallas de för turioner. Mer om detta senare i höst.

Det lilla täta gröna skottet till vänster är ett första spår på ankomsten av sensommar och höst i havet.

Det andra är en typisk sensommarart ibland makroalgerna som heter violettslick eller Polysiphona violacea. Lite svagt rödlila i färgen som bildar ganska stora tofsar som ser ut som luddiga moln. Dessa två låg nära bryggan inne ibland ålnaten. En vacker syn för en algforskare som mig.

Så för att avsluta detta inlägg på bloggen, med en lite annan vinkling skall jag ta med er på ett traditionellt inslag som sker när en doktorand är klar med sin avhandling och den skall spikas upp/ anslås. För Tångbloggen var detta en stor händelse när Ellen spikade sin avhandling på en för detta ändamål uppsatt stor planka. Den andra, för institutionen flyttade just.

Efter det att avhandlingen, som såklart handlade om smaltång, vederbörligen satt fast på plankan serverades en utsökt smaltångstårta (obs förökningstoppar och betare), som Ellen bakat till det traditionella ”Spika fikat”. Fortsättning följer både på vad som händer i havet under hösten och inom tångforskningen och då speciellt smaltången

!

Några sista bilder från sommarens fynd på västkusten.Det har skrivits en del om nya små arter av krabbor som introducerats till västkusten. Så när jag vänder på en taktegel platta som jag lagt ut vid min strand och ser en liten blek lila krabba med ovanlig form, definitivt inte en vanlig strandkrabba så var min första tanke –kul en ny art. Men om man riktigt tittar noga så syns det att den klorna har svarta spetsar- som avslöjar att det är en riktig krabbtaska, Cancer pagurus. De som blir stora och goda att äta när de är fullmatade på hösten. Alla är små först.

Vid starten av juli drev det in ovanligt många blå brännmaneter, men som tur var så blåste många upp på land så det gick fint att bada efter några dagar. När, var och hur många maneter som dyker upp vid en strand är svårt att förutse. I år har rapporterna varit många om att det varit just varit de blå brännmaneterna som dominerat. Lite senare i juli dök några få röda brännmaneter upp vid badpiren.

Blå och röda klumpar av brännmaneter som ser ut som gelé tillsammans med lite plast som vanligt. Och massor av fler maneter i vågorna utanför. Att undersöka stenar och lyfta och vända på skal –bra ställen att hitta olika arter. Detta skall av bollmussla, Artica islandica, var fullt med vackra orangefärgade mossdjur som bildar stora kolonier. Tittar man noga så sitter det en ledsnäcka, till vänster på skalet och många små nya havstulpaner. De bruna fläckarna är en alg art som jag inte bestämt och skalet ser lite grönt ut – en annan grönalg som är mikroskopisk. Ett dött skal som är fullt av nytt liv.

Det som växer utanför i vattnet på klippor och stenar kan spåras i vad som flyter i land på stranden. Ektofsing, Sphacelaria bipinnata de bruna bollarna i vattnet och torra på stranden och för den om inte är färgblind finns det några röda bollar om man tittar noga, de är tunnare och försvinner på stranden. De heter Spermothamnion repens, minns inte det svenska namnet nu. Ektofsing sitter på ektång, Halidrys siliquosa, och ser ut som runda tofsar. därav namnet. Ektång hittar du på lite måttligt vågexponerade klippor på ca 2 m djup och de ser lite ut som små enbuskar där de står rätt upp från botten. De har långsmala flytblåsor som ser ut som ärtskidor. Har ingen bild tillgänglig nu på denna art inser jag.

Annat som drivit iland under sommaren är murkelalg, Leartesia difformis och liten filtkudde , Spongomorpha aeruginosa. Visst är det fina svenska namn på de stora algerna. Sitter med i ArtDataBankens algkommitté som bestämmer vad algarter skall heta på svenska. Ett kul och spännande uppdrag.

Till sist för sommaren från västkusten en ilandspolad släke, Ceramium. Den är som en tavla som ligger där framför mig på stranden. Har många alger pressade i mitt herbarium – men denna liggande på en slät lite fuktig sand var helt fantastik.

Nu fortsätter rapporter från Östersjön och allt spännande som finns där!             Den nya lokalen ligger nära Kapellskär!