Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Colpomenia peregrina’

Tjocka tångvallar på stranden på Saltö i april 2024.

En av stränderna som jag alltid besöker när vi är på Tjärnö, nära Strömstad är en vik på Saltö där det driver in en massa alger, lite musselskal och annat spännande att kolla på. På långt håll går tångvallen i svarta, bruna, gråa och gulvita toner. Det gulvita är rödalger som tappat sina röda pigment och sitt gröna klorofyll. Tittar man noga går det att känna igen flera arter, som karragenalg, (Chondrus crispus), strax ovanför det vackert blå blåmusselskalet, sen ligger en (Furcellaria lumbricalis), helt överväxt av mossdjuret taggig tångbark (Electra pilosa), så den ser gråluden ut och så ligger det ett ostronskal av Ostrea edulis. Fortsätter du att kolla noga går det att känna igen bruna bitar av sågtång (Fucus serratus) och blekgulvita, släta delar av brunalgen fingertare (Laminaria digitata). De ser lite ut som ogenomskinliga, smutsiga plastbitar.

Blekta rödalger tillsammans med skal av blåmussla och ostron.

Första stället att undersöka närmare är längst bort i hörnet av viken, där det kan ligga kvar alger ute i vattnet. Där går det att göra fina fynd av alger till herbariet, även om det inte går att säga från vilket djup de växt. Det mest intressanta fyndet denna gång var rödalgen ribbeblad, Delesseria sanguinea, där sanguis är det latinska ordet för blod. Ribbeblad är en flerårig art och utseendet varierar jättemycket under året. Såhär års har de nya vackert rosaröda bladen börjat växa ut från de gamla tjocka nerverna.

Ett pressat exemplar av ribbeblad där nya blad växer ut från de gamla nerverna.

I en annan vik, som bara ligger 100 m bort, finns det nästan inga alger alls, utan sanden är helt ren. Hittade ett exemplar av brunalgen ostrontjuv, (Colpomenia pelegrina) som var nästan lika stor som ett skal av det europeiska ostronet, (Ostrea edulis). Under de senaste åren har skal av vårt vanliga ostron blivit allt vanligare och det verkar som om de haft några bra somrar och lyckad förökning. Kul att se!

Passande fynd på sandstranden: en ostontjuv tillsammans med ett ostron. Ostrontjuven ser ut lite som en brun badmössa.

Det ligger också lite grenar av knöltång (Ascophyllum nodulosum) med sina stora flytblåsor och många platta, lite knottriga receptakler. De ser ut att vara färdiga att föröka sig ganska snart. Knöltången är den första av våra stora tångarter som förökar sig på våren. Sen kommer den grunt växande spiraltången (Fucus spiralis) och så blåstången. Men de har ett tag kvar tills de vuxit till sig och temperaturen hunnit bli lite högre.

Knöltångsplanta med många förökningstoppar som har drivit iland .

På stranden med de stora tångvallarna hittade jag också denna gång en plastblomma som satt nära ett nytt ljusgrönt blad av baldersbrå och en groddplanta. Tecken på att våren är gång, även om det kommer att dröja ett tag till och säkert kommer både mer snö och frostnätter.

Plastblomma med baldersbråblad i tångvallen. Nu är det vår!

Read Full Post »

Under några dagar har det blåst ganska mycket och resultatet låter inte vänta på sig för den som vill göra en liten studie av vad som spolats iland på en av de närmaste stränderna på Saltö, Strömstad. Vill du inte bada så kan du ändå hitta en massa spännande marina arter och mycket annat bara genom att undersöka vad som ligger på stranden.

1 Saltö tångvall 201900705 Stora mängder alger göder en mörkt grön, kraftig strandvegetation.

2 kantSaltö20190630

Längst ner på stranden, när det blir lågvatten ligger mängder med olika arter uppsorterade i smala eller breda band.

3 Asperococus i tångvall20190630

På bilden syns några bruna alger som liknar gasfyllda tarmar, medan andra som legat längre på stranden torkat in och ser ut som ljusa blekta smala plastbitar. Det är Asperococcus bullosus, fingertuta, en brunalg. Fingertuta är en ett årig sommaralg.

Beroende på hur långt upp på stranden som de hamnat är de mer eller mindre uttorkade. På ytan sitter många små grupper med hår och sporangier som gör att den ser prickig ut. De sitter fast på små stenar med en fästskiva som när det blåser följer med upp på land.

4 Colpmenia o lök 20190630

Lite längre bort ligger några stora runda eller lite skrynkliga ostrontjuvar, Colpomenia peregrina tillsammans med en vanlig lök som någon måste tappat överbord.

Ostrontjuven är en främmande art som fått sitt namn för att de kan om de sitter ovanpå ett litet japanskt jätteostron lyfta det och driva iväg med ostronet. Ostrontjuven är en ettårig alg som brukar hittas tidigt på sommaren och försvinner på hösten. Den hittades först i svenska vatten runt 1950. Det är idag ett vanligt inslag i vad som spolas iland i tångvallen jämfört med för några år sedan, även om jag inte har några exakta data att jämföra med. Ett möjligt samband skulle kunna vara de milda vintrarna och varma somrarna? De har ju också gynnat arter som det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas, också kallat stillahavsostron och andra arter som trivs och förökar sig vid högre vattentemperaturer.

5 citron i tång20190630

Ytterligare lite längre bort lyste något klargult. En citron intrasslad ibland många långa trådformiga sudare, Chorda filum och några gröna blad som visade sig vara en blomställning av ålgräs, Zostera marina.

6 ålgräsblommor20190703

Det första stadiet under ålgräset blomning, Här syns pistillen sticka ut utanför skidan.Blomskott hos ålgräs förekommer från juni –oktober, men är vanligast nu på sommaren under juli – augusti.

Såg ett inslag på TV nyligen, Göteborgs universitet om ytterligare en art från de norra och västliga delarna av Stilla Havet. Det är en medusa och har en kropp som liknar en manet vilket gett den sitt namn, klängmanet, Gonionemus vertens. Den är ca 2-2,5 cm i diameter, ca 3 cm hög och får ca 1 cm långa tentakler. Den har hittats i ålgräsängar där den klänger sig fast.  Den kan också hittas inne bland tång eller musslor och ostron. Klängmanet20190705

Den är lätt att känna igen genom det tydliga brunröda. gula korset över klockan som består i könsorganen. Den har nässelceller som fungerar som hos brännmaneten. Kommer man i kontakt med tentaklerna är en smärtsam erfarenhet. Så här är det bara att hoppas att det dröjer tills den kommer hit.

Det blev ett gott resultat från dagens promenad. Så med en fin lök, lite citron och några små blad av strandkål, Crambe maritima var det dags att gå hem och göra en god sallad till lunchen.

Krispig strandkålssallad tarmalg

Toppade salladen med lite krispiga salta Ulva intestinalis, tarmalg, som jag torkat i ugnen på 100 grader i några minuter.

Read Full Post »

Förra året i slutet av oktober blev vi på Tångbloggen kontaktade av Gunilla Hjerne, som hittat och fotograferat flera stora gyllenbruna uppblåsta alger. De hade spolats iland sittande fast på blåstång eller små skal av japanskt jätteostron. Det var Colpomenia peregrina. Mycket lämpliga svenska namn på denna brunalg är ostronjuv eller blåsalg. Dessa var funna på Tjurpannans naturreservat, Grebbestad. Ostrontjuvan sitter fast på hårda substrat som klippor och skal eller som epifyt, dvs påväxt på t.ex. tång och andra alger.

1 Colpomenia Tjurpannans naturreservat Grebbestad

Colpomenia peregrina  (Linnaeus) J.V. Lamouroux – ostrontjuv. Fotograf Gunilla Hjerne

Ostrontjuven har en klotformig, ihålig bål som lätt går att trycka ihop och den blir vanligen ca 7-9 cm i diameter. Färgen kan variera men de är ofta gulbruna eller ljust grönaktiga. Unga små individer har en slät tunn vägg medan äldre och större blir rynkiga.

2 flera Colpomenia - olika intorkade

En bål ser riktigt skrynklig ut medan resten fortfarande är blanka och fina. Bilderna är från Tjurpannans naturreservat, Grebbestad. Fotograf: Gunilla Hjerne

Colpomenia peregrina är en brunalg som klarar att leva i tidvattenszonen där den kan bli uttorkad under lågvattensperioder. Det klarar den genom att den ihåliga bålen kan hålla kvar havsvatten vilket gör att påverkan av uttorkning minskar.

Det måste ju ligga något i namnet ostrontjuv för det kallas den för på flera andra språk: Østerstyv (Danska), oysterthief (Engelska) och voleuses d’hûitres eller ballons (Franska). Varför den fått namnet ostrontjuv beror på att den ihåliga bålen under soliga dagar när produktionen från fotosyntesen är som störst kan fyllas med syre. Sitter det flera stora ostrontjuvar på ett litet ostron blir lyftkraften så stor att den helt enkelt driver iväg med ostronet. Inte så populärt om man är ostronodlare.

Så hur kom ostrontjuven till Sverige och västkusten? Kom den hit sittande på ett skal av det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas? De första kända försöken att odla japanska jätteostron på några lokaler i Bohuslän var på 1970-talet. Vad det även då man först hittade den på västkusten?

ostron tillväxt

De japanska jätteostronen är jättevackra där de sitter på en liten sten. Men här behövs nog större krafter för att lyfta loss dom än några ostrontjuvar.

Så när finns de första rapporterna om ostrontjuven utmed svenska och norska kusten? De första fynden av ostrontjuven gjordes redan 1950 i Sverige, 1933 i Norge, 1939 i Danmark och 1921 i Holland. Den kom alltså innan försöken med japanska ostronodlingar. Spåren leder oss istället till direkt till Frankrike. Här tros ostrontjuven ha följt med det amerikanska ostronet (Crassostrea virginca) över Atlanten i början av 1900-talet, när det introducerades för att odlas i Frankrike.  Därifrån kan ostrontjuven spritt sig långsamt upp utmed kusten från Frankrike till Holland, Danmark och till slut Sverige. Kanske kom den sittandes på vanliga blåmusslor, med strömmar eller som påväxt på blåstångsplantor?

Det japanska jätteostronet blir snabbt för stort för att kunna lyftas av ostrontjuven, Colpomenia pelegrina. Här krävs det stora blåstångsplantor för att kunna rycka loss ostronskalen och driva iland med dom.

Gratinerade ostron nyårsafton 2018

Ikväll  var det några av oss som var ute och hämtade ostron på stranden vid Svallhagen, Tjärnö. Vi måste ju kontrollera att de fortfarande är lika goda som alla andra tidigare år. Lagom stora gratinerade med vitlökssmör, persilja och lite mandelflarn!

Gott Nytt År!

 

Read Full Post »